Print Friendly

A little less conversation, a little more action

Av Amanda Wollstad | 13 januari 2017

Folk och Försvars rikskonferens i Sälen är lagd till handlingarna, och snart också den efterföljande debatten. Men fagra löften gör föga skillnad för ett underfinansierat försvar, menar Amanda Wollstad, som tycker det är hög tid att plocka fram plånboken.

Folk och Försvars årliga Rikskonferens är avklarad och därmed kan en av årets två allmänna försvarsdebatter läggas till handlingarna. Den andra kommer om några månader när underrättelse- och säkerhetstjänsterna – MUST, SÄPO och FRA – släpper sina årsrapporter. Båda följer ungefär samma dramaturgi:

1, Risker och hotbilder pekas ut. Ungefär samma som gången innan, men precis som de flesta problem man försöker sopa under mattan har de växt något sen senast man tittade till dem.

2, Politiker och debattörer förfäras. De erkänner kokett att de kanske varit lite naiva men lovar bot och bättring, dock nogsamt inte i någon form som går att mäta eller följa upp.

3, Något annat sker. Parterna distraheras och ämnet försvinner från radarn tills nästa år – eller nästa gång marinen får ge sig ut och jaga ubåtar i Stockholms skärgård.

En något raljant redovisning naturligtvis, men det är svårt att inte drabbas av en viss matthet efter tre dagar på Högfjällshotellet. Så många skarpa hjärnor, så många korrekta analyser, så många förfärande insikter – och så lite resultat utanför programscenen.

Visst har det blivit något bättre med åren – deltagarna är fler, mediebevakningen större och politikerna bättre pålästa – men hotbilden har också blivit allvarligare, och den utvecklingen går än så länge fortare än det svenska uppvaknandet.

Problemet är, som det ju tenderar att vara i politiken, pengar. Till och med i regeringens värld är det en ändlig resurs, och en man är ovillig att lägga på försvaret. Stridsvagnar och ammunition rimmar illa med den feministiska regeringens självbild, tydligen även om de körs och avfyras av kvinnor.

Men nationella strategier och inkallade försvarsberedningar i all ära: det är pengar som måste till. Nu.

Till att börja med måste det försvarsbeslut som ligger fullfinansieras, och med hänvisning till det hastigt försämrade omvärldsläget kompletteras – under innevarande period. Det kräver vare sig utredningar eller beredning.

Oppositionen är kanske inte överens om hur mycket extra pengar försvaret ska få i tillskott, men rörande eniga om att de ska få dem – och att satsningar som stärker försvarsförmågan här och nu är prioriterade.

Hål att stoppa extratillförda medel saknas inte, och visst kan Försvarsmakten ta emot dem redan nu. Det gjorde om inte annat ÖB fullständigt klart.

Dessutom behöver långsiktiga planer dras upp för hur Sveriges fortsatta upprustning ska gå till, och finansieras. Försvarsberedning OCH tillskottsbudget, inte antingen eller.

Hultkvists bakbundna protester om att budgivning är ett oseriöst sätt att debattera duger inte. Försvar av Sveriges yttre gränser och inre säkerhet är statens absoluta grunduppgift, medan regeringens nuvarande linje är den förre statsministerns prat om särintresse omsatt i praktiken.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner