Vågar Nya Moderaterna reformera bostadsmarknaden?

Hur skapar vi de bästa förutsättningarna för fler bostäder? Det var temat för ett seminarium om bostadspolitik som ordnades av Nya Moderaterna under Almedalsveckan. Fortfarande sätter regleringar hinder – vad gäller såväl planprocesser och bullernormer som hyressättning.

Under Almedalsveckan ordnas nästan hur många seminarier som helst här där det diskuteras reformer som behövs på bostadsmarknaden. Enligtuppgift var tio procent av de totalt drygt 3000 seminarierna på något sätt kopplade till bostadsfrågan – alltså fler än 300 seminarier.

Men det räcker inte att diskutera reformer – vi behöver förändra vår syn på bostäder och byggande helt. I dag är det förbjudet att bygga bostäder – om man inte får tillstånd.

I stor utsträckning är det ytterst politiker som avgör var det ska byggas, hur mycket som ska byggas och i viss mån vad det ska kosta att bo där. Det är ett planekonomiskt tänkande som präglar bostadspolitiken.

Det enskilt största problemet på svensk bostadsmarknad är alltså att vi i den politiska debatten helt utgår ifrån att det är politikers uppgift att peka med hela handen för att skaffa fram bostäder. Tyvärr sänder Nya Moderaternas satsning Sverigebygget exakt samma signaler.

En rubrik i Dagens Nyheter illusterar problemet: ”Moderaterna lovar bygga 20 000 nya studentbostäder.” Det vill säga utöver de 100 000 som man lovade att bygga dagen dessförrinnan.

Men politiker ska inte bygga bostäder! Politiker ska ta bort de hinder som finns idag för att bygga bostäder.

Det finns visserligen goda förslag i reformpaketet. Till exempel att begränsa kommunernas möjligheter att ställa krav i detaljplanerna. Eller att förändringar i kulturmiljökraven ska ändras för att underlätta för byggande.

Men det som Sverigebygget tydligast signalerar är att det är politiker som ska trolla fram bostäder och att det krävs satsningar med offentliga medel – i det här fallet 200 miljarder på bostäder.

Trots att det är väldigt få på alla dessa bostadsseminarier som säger att anledningen till att det byggs för lite är att det finns för lite offentliga pengar. De som brukar hävda det är jagvillhabostad.nu, SSU och andra organisationer som står långt ifrån Moderaterna.

Däremot finns det fortfarande gott om exempel på hinder – trots de reformer som Alliansen har gjort. Alla som ägnar några minuter åt att prata med fastighetsutvecklare, byggbolag och andra aktörer på marknaden kan få hur många exempel som helst.

Att man inte får bygga en lägenhet på 14 kvm, eftersom reglerna inte omfattar den typen av lägenheter.
Att bullernormen gör det svårt att bygga små lägenheter eftersom de måste ha en tyst sida.
Att en lägenhet på si och så många kvm i sovrummet måste få plats med en dubbelsäng med ett nattduksbord på var sida.
Att ett antal hundra lägenheter planeras, men till sist blir 200 färre eftersom parkeringsnormen sätter stopp.

Tänk om man behövde tillstånd för att tillverka bilar. Och sedan kunde det tillståndet överklagas i tre olika instanser. Självklart skulle det då bli svårt att få ut bilar på marknaden!

Till sist måste också något sägas om hyresregleringen. Frågan är om det går att hitta någon ekonom som inte skulle hålla med om att prisregleringar skapar köer. Så även på bostadsmarknaden.

Alla vet att något måste göras. Men ingen vågar säga det.

De Nya Moderaterna har här en utmärkt chans. Partiet har de senare åren profilerat sig inom frågor som rör mobilitet – på arbetsmarknaden och geografiskt – och utanförskap – bland unga och invandrare. Precis samma problematik med insiders/outsiders som finns på arbetsmarknaden återfinns på bostadsmarknaden. En avreglerad hyresmarknad skulle gynna de som idag har svårt att få tag på en bostad. Vågar Nya Moderaterna bli partiet som står för den politiken?

Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.

Innehållet i artikeln baseras på ett anförande som Maria Eriksson höll vid ett seminarium om bostadspolitik anordnat av Nya Moderaterna under Almedalsveckan.