Datorspelet som produktivkraft


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

STIG-BJÖRN LJUNGGREN:
Datorspelet som produktivkraft
ad Marx trodde att
människorna ständigt fårbättrade
sma överlevnadsmetoder och
däm1ed påverkades också samhällsordningen. Produktivkrafterna utvecklades och politiken följde med i
en ständig rörelse framåt.
Kort sagt hävdade Marx att handkvarnen gav ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister.
Datorerna borde också ge en ny
typ av herrar, kanske cybernetiska
reklamdockor som klarar av att dra
partimanifestet på tio röda i Rapport?
Och vad kan datorspelen ställa till
med i framtiden?
Den som vill undersöka bör skaffa
ett rejält datorspel. Till de allra förnämligaste får förståelsen av historiens drivkrafter hör spelet ”CiviliSTI G -BJ Ö RN LJUN GG REN ärji/ de,
debattör och driver företaget Folkhemsstlldier.
50
zation”. Det går åt många långa
nätter att verkligen lära sig bemästra
detta spel. Men det är å andra sidan
ett ganska enkelt sätt att ra sniffa på
hur det känns att vara en Josef Stalin
eller en Abraham Lincoln.
Aztekisk industrialisering
”Civilization” går i korthet ut på att
man ska vara med och styra en kultur
från dess födelse fram till dess slut.
Det gäller att satsa resurserna i
samhället rätt får den som önskar
varaktighet. Den som inte har ett bra
fårsvar faller snart i fiendens händer.
Men den som bara tror på pansar
hamnar snart på efterkälken i utvecklingen. Folket kräver nämligen tempel får att må bra. Utan rejäla satsningar på kommunikationer och
utbildning faller samhället snart
sönder. Vetenskapsmännen erbjuder
hela tiden nya upptäckter som ger
nya möjligheter. Och så vidare.
Historikern Peter Englund har
med frustande entusiasm beskrivit
hur han en gång tog sig an den
SVEN S K TID SKR.IFT
aztekiska kulturen, satsade fårsynt på
industrialisering och införde kvinnlig
rösträtt redan på 1600-talet. Följden
var att när conquistadorerna dök
upp, kunde azteki1övdingen Englund
katapultera ut dem i havet igen – och
där fårsvann de får alltid ur historien.
”Civilization” har några år på
nacken nu, men tillhör fortfarande
ett av de bättre datorspelen. Det finns
fårvisso en oöverskådlig mängd,
många med ambitionen att fårsätta
spelaren i historiens högsäte.
Men de flesta är någon form av
reaktionsspel eller pysselspeL De
ställer inte så stora krav på allmänkunskaper och är egentligen bara en
moderniserad variant av Flipper eller
patiens.
Det finns också lite mer avancerade
reaktionsspel som kräver lite mer
hjärnaktiviteter. Sådana ”Hoppa från
sten till sten-spel” verkar bli allt mer
populära och lämnar lite mer
utrynm1e får egna initiativ.
Och den som vill åka racerbil på
datorskärmen har också ratt tillgång
till allt mer avancerade spel. För
barnen har såväl Pippi Långstmmp
som Disneys figurer öppnat upp
cyberrymden for våra små telingar.
Men spel som ”Civilization” står
ändå i en klass for sig. Det låter oss ta
finesser och pedagogiska insikter som
dessa spel kan ge. Men det verkligt
intressanta är att de forebådar hur
kunskapssamhället kommer att kunna
utveckla samhället. Håller vi fast vid
Marx’ ide att samhällen forändras när
Det finns dem som menar att
katederläraren nu är på väg bort, for
alltid. Fömtom att lärarkåren kommer att minska drastiskt, konuner
också den kollektivistiska inlärningsprocessen att ha sett sina bästa dagar.
steget in i en mer kunskaps- tekniken tar utvecklingssprång har vi • Det andra som händer är att vi
stimulerande miljö. Här krävs här något att bita i. kan bli våra egna historieberättare. Vi
koncentration av spelaren. Historiska
kunskaper och egna åsikter om hur
samhällen bör styras är ett måste. Det
som utspelas på skärmen kan faktiskt
tävla i nytta med såväl Antikrundan
som fåreläsningsafton på Medborgarskolan.
Atomvapenattack
Den trend vi nu ser är att spelen
slutar vara spel och istället utmanar
filmen. Ett sådant spel har jag bara
sniffat lite på, nämligen ”Silet Steel”.
Där är man kort och gott
huvudrollsinnehavare i en film. Man
tilldelas en ubåt, en kopp kaffe och
en galen motståndare som hotar med
atomvapenattack. Efter en kort
briefing över det allvarliga läget
vänder sig de andra officerarna sig till
spelaren och frågar:
– Nå, kapten. Vad ska vi göra?
Sedan är det bara att surfa fram
mellan olika forslag till beslut och
invänta det bittra slutet, när de andra
i besättningen vänder sig till en och
muttrar ett bittert farväl, strax innan
fiendens bomb träffar båten. Det som
utspelas på datorskärmen är som
vilken spelfilm som helst, med den
skillnaden att åskådaren själv bestämmer händelsutvecklingen.
Det är lätt att fordjupa sig i alla
”H’ ’k Ptston ,ern eter
Englund har med frustande entusiasm beskrivit
hur han en gång tog sig an
den aztekiska kulturen,
satsade försynt på industrialisering och införde
kvinnlig rösträtt redan på
1600-talet. Följden var
att när conquistadorerna
dök upp, kunde aztekhövdingen Englund katapultera ut dem i havet
igen – och därförsvann de
för alltid ur historien.
”Exempelvis.
• Det forsta vi kan forvänta oss är
att skolan kan bölja fungera på ett
annat sätt. Med utgångspunkt från ett
spel som ”Civilization” skulle
historieundervisnignen kunna stöpas
om och kombineras med kurslitteratur och foreläsningar, tillgång
till historieencyklopedier på CDRom och fri surf på Internet, samt
naturligtvis någon form av självständigt uppsatsarbete mot slutet av
terminen.
SVENSK T ID SKR IFT
blir inte längre beroende av andras
regi. Den internaktiva datorn frigör
oss inte bara från lärarna och
lektionernas tvång, den gör också att
vi kan bestänuna hur en bok eller en
film ska sluta.
Aktiverattde teknik
På den individuella nivån handlar
detta självfallet inte om så mycket
mer än att upplevelseindustrin blir
mer avancerad och lägger mer ansvar
i händerna på den enskilda människan. Tekniken aktiverar istället for
att passivisera. Även den som nöjer
sig med att ha en TV med fjärrkontroll mixar idag ihop sin egen
kompott av TV-program. Människor
ägnar sig åt att se två eller tre filmer
samtidigt. Genom att zappa mellan
kanalerna plockar man åt sig efter
eget tycke, ungefar som vi brukar
komponera vår egen gåendebordtallrik.
Konsekvenserna är, bland annat, att
det samhälle där alla såg samma
Hylands Hörna, inte längre finns.
Televisionsmediet har raderat ut en
given mittpunkt i samhället. Det är
självfallet bra, men allting har två
sidor, en positiv och en negativ. Går
det att styra ett land där alla varje
kväll varit framgångsrik Aztek- 51
hövding? Där den unga generationen
kört ett tredje världskrig per kväll
sedan de började småskolan?
• För det tredje tror jag att v1
kommer att fa se datorspelsmetoden
överfåras till verkligheten. Några
praktiserar redan ”rollspelet” som ett
sätt att lära sig hur exempelvis en
politisk motståndare resonerar.
Kanske finns det här en möjlighet att
fa hjälp av den moderna tekniken att
ge en motvikt till den traditionella
bild av politik som massmedia och
underhållningsindustrin ger. De brukar ofta skildra politiken som ett slags
sportevenemang. För att höja spänningen skildras det politiska livet som
en kamp mellan olika grupper som
med utspel, intriger och satsningar
fårsöker slå sina motståndare ur
brädet.
Politisk kortkurs
Det är alltså inte så, att vi bara far se
att verkligheten trycks in i karikerad
fom1 på datorskärmen. Vi kommer
också att fa bevittna hur det som
händer på ciatorskännen påverkar hur
verkligheten tar efter det som händer
i datorn. De fåreställningar och bilder
som präglar datorspelen kommer att
smitta av sig på hur vi tolkar och
beter oss i det vanliga vardagslivet.
Vi vet att vi redan matats med
schablonbilder av hur affärsliv och
politik fungerar av underhållningsatt självaste presidenten kan vara
inblandad. Ofta är det toppolitikern
och superkapitalisten som slagit sina
påsar ihop får att fårtrycka den lille
mannen på gatan.
När det så småningom kommer ett
datorspel som ger oss chansen att fa
spela partiledare den svenska
ankdammen, leder det säkert inte
bara till att fler far en enkel insikt i
politikens villkor. De som går från ett
sådant spelande till riktig politisk
verksamhet kommer självfallet att ta
med sig och praktisera sina erfarenheter. Det skulle innebär att den som
tidigare tvingades lära sig greppen i
politiken via ungdomsfårhund och
studentpolitik, nu kan ta kortkursen
via datorn. Och datorspelen kommer
att skapa nya och minst lika allvarliga
defekter.
• Kanske är en av de mest dynamiska effekterna som datorspel av
typen ”Civilization” bibringar
människor, en fåreställning om att
det finns ett samband mellan vad man
själv gör och vad som sedan händer,
även om det tar mycket lång tid.
Datorspelet sätter ju användaren i
centrum och låter sedan världen
rotera runt denne.
Radion spred på sin tid kunskaperna om att det fanns en omvärld
som var lika direkt och levande som
den egna lilla världen.
Bilen lät oss resa till den närnuste
industrin. Från den amerikanska av denna omvärld.
filmen vet vi att bakom det till synes Och TV lät i sm begynnelse
vanliga självmordet löper trådar långt chockera världen med att från Vietupp i makthierarkin. Åtminstone nam visa hur ett krig går till.
sedan Watergates dagar har vi insett Nu kommer datorspelen och slår i
52 SVENSK TIDSKRIFT
människor att de själva kan påverka
sin samtid. Den som överfår datorspelens logik på samhället kommer att
bli mycket experimentlysten. Det kan
JU vara bra. Men det finns en
egenskap hos datorspelen som kan
ställa till med problem. Den som
misslyckas i datorspelet har bara att
starta om och göra ett nytt fårsök. I
verkligheten ges sällan några sådana
chanser. Men det är en läxa som vi
redan är på väg att lära oss, eller hur?
Jag måste säga att jag får problem i rollen som givare när
socialbidraget, med allt vad därtill hörer, ger fribiljett in till en
genomsnittlig medelklasstandard
och allt större invandrargrupper
slussas in i den oberoende av
egna insatser och egna initiativ.
Jag känner mig utnyttjad och
avskyr den känslan. Jag börjar
snegla på dem som utåt sett kan
tänkas gå på bidrag. Oviljan har
kommit de senaste åren, jag vet
inte hur.
Men de som bär ansvaret är
inte de som lyfter bidragen.
Ansvaret har staten som håller
fast vid alltför vidlyftiga sociala
kontrakt, upprättade på den tid
när Sverige var en idyll och
världen långt borta. Ansvaret har
alla dessa söndagsskoleträknar i
verk och myndigheter som förnekar allt vad smartness heter,
som vägrar inse att cynismen har
dragit in i den svenska väl-färden
för gott och att bak-slugheten är
här för att stanna.
Helena Riviere