Amerikansk litteratur
1996
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Och hur är det med förhållandet
elit-massa? Är den senaste tidens
affärer bara ett tecken på socialdemokratins förfall, som Ehrenkrona
tycks hävda, eller är affärerna bara ett
symptom på ett bredare och mer
allmänt problem? Är t ex de ihärdiga
men ohörda uppmaningarna från
moderaternas sida att omfamna
förändringen ett annat uttryck för
främlingskapet mellan en politisk elit
SVEN OTTO LITTORIN:
och en folklig massa? Och hur är det
med den i moderata kretsar spridda
förhoppningen att EU och EMU
skall agera vallhundar for att driva en
motsträvig och trögtänkt svensk
allmänhet framåt? Vad säger den
förhoppningen om den politiska
kulturen inom moderaterna?
Ingen kan leverera färdiga svar på
frågor som dessa. Några av dem
kanske inte ens kan besvaras. Och det
Amerikansk litteratur
tt skriva några rader
om ny amerikansk
politisk litteratur är
ungefår som att i
efterhand försöka
beskriva samtliga närvarande under
ett bankrån. Nog minns man en och
annan, kanske till och med fattar
tycke för dem, men många, många
glöms i det allmänna debaklet som
präglar ett valår som detta.
Därför är denna läslista bara en
enkel och högst personlig beskrivning av vad som finns därute. Flera
av Tidskriftens läsare kan säkert
komplettera med egna favoriter.
Den vanligast förekommande boktypen, och den mest lättglömda, är
förstås alla de pocketböcker som 1
56
valtider ges ut av hoppfulla presidentkandidater. Lamar Alexander
gjorde det. Phil Gramm också. Men
den intressantaste av alla dessa ”alltbra-jag-ska-göra-för-landet-böcker”
är nog trots allt författad av en ickekandidat. My AmericanJourney, Colin
Powells självbiografi från förra året,
skulle ha kunnat utgöra en fantastisk
plattform om Powell ställt upp.
Nu verkar det inte bli så, även om
allt tyder på att Dole gör vad han kan
för att fa Powell som vicepresidentkandidat. Vi som läser politisk litteratur far nog istället vända oss till de
övriga kandidaterna för att fa en
fingervisning om vad som blir
huvudfaran när valkampanjen hettar
till i höst.
SVENSK TIDSKRIFT
råder säkert, på goda grunder, delade
menmgar om vissa av frågornas
relevans. Men En öppen tid, sma
förtjänster till trots, saknar i mitt
tycke alltför många resonemang av
detta slag för att ensam kunna utgöra
en fertil mylla för framväxten av ett
öppet parti.
Olof Ehrenkrona behöver, kort
sagt, konkurrens. Ge honom det.
Men jag vill forst rikta uppmärksamheten mot ytterligare en bok av
en icke-kandidat. Tidigare i år kom
Hillary Clintons It Takes a Village –
And Other Lessons Children Teach
Us.” Hillary tar med oss på ett 300
sidor långt kampanjtal som Business
Week beskriver som ”one of the
most cynical publishing undertakings
in recent memory.”
Jo, det kan man nog säga. Boken
förespråkar ett slags clintonsk kommunitarianism, där titeln alluderar på
ett afrikanskt ordstäv där det sägs att
det behövs en hel by for att uppfostra
ett barn. Samhället måste, menar
Hillary, sträva efter att åter bli en by
där vi hjälps åt att bygga framtiden.
Men bortom de vackra orden återstår
samma tomhet som hos många andra
kommunitarianer. När teori och
tanke ska bli praktik och realitet blir
svaren svävande och läsaren blir
sittande med en gnagande känsla av
att bli pådyvlad någon slags nysocialism i konservativ språkdräkt.
Jag gillar det inte.
Intressanta hemsidor
Som relativ nykomling i USA är det
ofta rätt forvirrande att hålla reda på
vem som är vem och vem som gör
vad. Det finns forstås en rad bra hemsidor på nätet som kan underlätta.
Den intresserade kan t ex besöka:
<www/ politicsusa.com/PoliticsUSA
Clinton far på pälsen i den
nyutkomna Running in Place – How
Clinton Disappointed America. Boken,
skriven av den välkände Richard
Reeves, tidigare chief political
earrespondent for New York Times
och med biografier över fyra tidigare
presidenter i sitt litterära bagage.
uttyda en ny och spännande, om än
inte invändningsfri, samhällssyn från
vänster. Big Govemment är ute, och
nu är det ett nytt uppdrag som
vänstern måste bena ut. Vill man vara
mera negativ kan man beskriva Gore
som traditionell flumvänster med
kraftiga makt- och nyspråksReeves menar att Clinton, hur inte!- ambitioner.
ligent han än må vara, var illa
forberedd for presidentskapet. Ja, det
var värre än så – han trodde han var
förberedd.
Kanske, menar Reeves, är Clinton
for intelligent, så intelligent att han
saknar den politiska fingertoppskänslan i själva regerandet. ”In fact”
Genomtänkt Gingrich
På högerkanten har Newt Gingrich
skrivit en rad böcker, som
åtminstone jag finner mer läsvärda.
Contract with America är obligatorisk
läsning for den som vill forstå på
vilken ideologisk grund som konl campaign96> som har bra och skriver Reeves, ”he often sounds like gressens majoritet står. To Renew
uppdaterad information, samt intressanta länkar. I tryckt form kan den
intresserade ra matnyttig information
från en nyutkommen guide:
Campaign 1996: Who is Who in the
Race for the White House. Boken är
skriven av James Srodes, med nära
trettio års erfarenhet från bl a
Business Week, Forbes och UPI, och
Arthur Jones, med bakgrund på
Forbes och Financial Times.
The Buying cif a President heter en
intressant historia av Charles Lewis i
samarbete med the Center for Public
Integrity. I denna lilla kritiska faktasamling kan man finna ut svaren på
några av den amerikanska politikens
viktigaste frågor, som t ex vem far
mest stöd av the National Rifle
Association (NRA) eller vilken
bankirfirma Vita Huset helst
använder. Ett måste for alla kalenderbitare.
an encyclopedia without an index”.
Det är förmodligen denna känsla som
givit upphov till en hel flora böcker
som på allvar ifrågasätter Clintons
mentala hälsa…
Allt ihärdigare tecken tyder på att
videpresidenten Al Gore håller på att
skapa sig en plattform inför presidentvalet år 2000. Hans Common
Sense Government från september
1995 är ett exempel på positionering
i vad som nog närmast kan beskrivas
som ytterkanten på Tony Blairs
stakeholder-socialism.
Vill man vara positiv kan man
SVE NS K TID SKRIFT
America kan väl närmast ses som
uppföljaren och är likaledes läsvärd.
För att ra reda på lite mer om
mannen Newt Gingrich kan man
med fordel gå till Judith Wamers och
Max Berleys Newt Gingrich – Speaker
to America. Warner och Berley, bägge
New York Times-journalister,
beskriver i ett högt tempo ”what
makes Gingrich tick” och ger oss
bakgrunden till motsättningarna
mellan Gingrich och Dole. Efter att
ha läst den och Gingrich bägge
böcker är åtminstone jag betydligt
mera positivt inställd till Gingrich
själv. I mitt tycke är han en av de fa
amerikanska politiker som faktiskt
har ett positivt och genomtänkt budskap.
Gingrich kan också beskådas per
video. På den nyutkomna Toward
American Renewal kan den hugade ra
sig en ordentlig föreläsning tilllivs av
57
mannen som blivit ikonen för den
nya amerikanska revolutionen.
På det mera filosofiska planet har
Robert Samuelson skrivit boken The
Good Life and Its Discontents, The
American Dream in the Age of
Gingrich”. En av de intressantaste,
och kanske mest nedslående, är The
On/y Look Dead: Why Progressives
Will Dominate the Next Political Era av
Washington Post-journalisten E J
Dionne. Dionne menar att
I maj kommer Jacob Weisbergs In
Difense of Govemment: The Fall and
Rise of Public Trust. Weisberg, säger
rapporterna, menar att vänstern
förlorade sitt momentum inte därför
att ideerna var fel utan därför att
Entitlement 1945-95. Samuelson gör medelklassväljarna har svårt att ”they got carried away and tried to
en svidande vidräkning med den
samhällsmoral som säger att medborgarna har rätt att kräva mer och
mer av det offentliga. Samuelson för
också ner de övergripande resonemangen till den mera jordnära dagspolitiska diskussion. Den budgetbatalj som pågått mellan kongressen
och Vita Huset, menar Samuelson, är
egentligen inte mer än en strid
mellan väderkvarnar. Gingrich och
Clinton ”are just a dime apart” om
man ser till de totala utgifterna och
den underliggande utvecklingen över
decennierna.
Oavsett vilket har den republikanska kongressmajoriteten fatt rätt
mycket på pälsen för sitt reforn1-
arbete. Under de senaste månaderna
har det kommit ut en hyllmeter eller
två med nya böcker som försöker
fanga en ny politisk verklighet ”efter
58
acceptera republikanernas nedskärmngar och därmed kommer
förtroendet för en ny, mindre
centralistisk vänster att återvinnas.
Från Arthur Scargill till Tony Blair,
fast i amerikansk tappning. Vi ser
redan spåren – Al Gore och Hillary
Clintons alster är de första bevisen.
Och Clinton själv talar numera om
behovet att skala ner ”the Big
Governn1ent”.
Dåligt förberedda republikaner
I Balz och Brownsteins Storming the
Gates: Protest Politics and the
Republican Revival menar författarna
att republikanerna i kongressen är
minst lika illa förberedda på själva
regerandet som Reeves menar att
Clinton är i Vita Huset. Dämled
kommer de att ha mycket svårt att
behålla majoriteten i kongressen.
SVENSK TIDSKR.IFT
tum Americans into welfare-state
Swedes”. Men hallå! Ideer har liksom
konsekvenser! Hur vore det om man
omprövade ideerna om man ser att
de leder åt skogen?
O’Roarkes bitskheter
Ett nytt grepp står James Carville för.
I hans We’re Right, They’re Wrong
blandar han rå kritik av
republikanernas agenda med recept
på potatissallad och lite andra
läckerheter… Om man nu håller sig
till- det mera lättsanmu i den politiska
genren vill jag ändå till sist föreslå en
hederlig O ’Rourke. Hans nya
artikelantologi har just utkommit
och måste förstås läsas av alla som
gillar O’Roarkes Rolling stonesjournalistiska bitskheter. Den ligger
nu till min stora förtjusning på
nattduksbordet.
elit-massa? Är den senaste tidens
affärer bara ett tecken på socialdemokratins förfall, som Ehrenkrona
tycks hävda, eller är affärerna bara ett
symptom på ett bredare och mer
allmänt problem? Är t ex de ihärdiga
men ohörda uppmaningarna från
moderaternas sida att omfamna
förändringen ett annat uttryck för
främlingskapet mellan en politisk elit
SVEN OTTO LITTORIN:
och en folklig massa? Och hur är det
med den i moderata kretsar spridda
förhoppningen att EU och EMU
skall agera vallhundar for att driva en
motsträvig och trögtänkt svensk
allmänhet framåt? Vad säger den
förhoppningen om den politiska
kulturen inom moderaterna?
Ingen kan leverera färdiga svar på
frågor som dessa. Några av dem
kanske inte ens kan besvaras. Och det
Amerikansk litteratur
tt skriva några rader
om ny amerikansk
politisk litteratur är
ungefår som att i
efterhand försöka
beskriva samtliga närvarande under
ett bankrån. Nog minns man en och
annan, kanske till och med fattar
tycke för dem, men många, många
glöms i det allmänna debaklet som
präglar ett valår som detta.
Därför är denna läslista bara en
enkel och högst personlig beskrivning av vad som finns därute. Flera
av Tidskriftens läsare kan säkert
komplettera med egna favoriter.
Den vanligast förekommande boktypen, och den mest lättglömda, är
förstås alla de pocketböcker som 1
56
valtider ges ut av hoppfulla presidentkandidater. Lamar Alexander
gjorde det. Phil Gramm också. Men
den intressantaste av alla dessa ”alltbra-jag-ska-göra-för-landet-böcker”
är nog trots allt författad av en ickekandidat. My AmericanJourney, Colin
Powells självbiografi från förra året,
skulle ha kunnat utgöra en fantastisk
plattform om Powell ställt upp.
Nu verkar det inte bli så, även om
allt tyder på att Dole gör vad han kan
för att fa Powell som vicepresidentkandidat. Vi som läser politisk litteratur far nog istället vända oss till de
övriga kandidaterna för att fa en
fingervisning om vad som blir
huvudfaran när valkampanjen hettar
till i höst.
SVENSK TIDSKRIFT
råder säkert, på goda grunder, delade
menmgar om vissa av frågornas
relevans. Men En öppen tid, sma
förtjänster till trots, saknar i mitt
tycke alltför många resonemang av
detta slag för att ensam kunna utgöra
en fertil mylla för framväxten av ett
öppet parti.
Olof Ehrenkrona behöver, kort
sagt, konkurrens. Ge honom det.
Men jag vill forst rikta uppmärksamheten mot ytterligare en bok av
en icke-kandidat. Tidigare i år kom
Hillary Clintons It Takes a Village –
And Other Lessons Children Teach
Us.” Hillary tar med oss på ett 300
sidor långt kampanjtal som Business
Week beskriver som ”one of the
most cynical publishing undertakings
in recent memory.”
Jo, det kan man nog säga. Boken
förespråkar ett slags clintonsk kommunitarianism, där titeln alluderar på
ett afrikanskt ordstäv där det sägs att
det behövs en hel by for att uppfostra
ett barn. Samhället måste, menar
Hillary, sträva efter att åter bli en by
där vi hjälps åt att bygga framtiden.
Men bortom de vackra orden återstår
samma tomhet som hos många andra
kommunitarianer. När teori och
tanke ska bli praktik och realitet blir
svaren svävande och läsaren blir
sittande med en gnagande känsla av
att bli pådyvlad någon slags nysocialism i konservativ språkdräkt.
Jag gillar det inte.
Intressanta hemsidor
Som relativ nykomling i USA är det
ofta rätt forvirrande att hålla reda på
vem som är vem och vem som gör
vad. Det finns forstås en rad bra hemsidor på nätet som kan underlätta.
Den intresserade kan t ex besöka:
<www/ politicsusa.com/PoliticsUSA
Clinton far på pälsen i den
nyutkomna Running in Place – How
Clinton Disappointed America. Boken,
skriven av den välkände Richard
Reeves, tidigare chief political
earrespondent for New York Times
och med biografier över fyra tidigare
presidenter i sitt litterära bagage.
uttyda en ny och spännande, om än
inte invändningsfri, samhällssyn från
vänster. Big Govemment är ute, och
nu är det ett nytt uppdrag som
vänstern måste bena ut. Vill man vara
mera negativ kan man beskriva Gore
som traditionell flumvänster med
kraftiga makt- och nyspråksReeves menar att Clinton, hur inte!- ambitioner.
ligent han än må vara, var illa
forberedd for presidentskapet. Ja, det
var värre än så – han trodde han var
förberedd.
Kanske, menar Reeves, är Clinton
for intelligent, så intelligent att han
saknar den politiska fingertoppskänslan i själva regerandet. ”In fact”
Genomtänkt Gingrich
På högerkanten har Newt Gingrich
skrivit en rad böcker, som
åtminstone jag finner mer läsvärda.
Contract with America är obligatorisk
läsning for den som vill forstå på
vilken ideologisk grund som konl campaign96> som har bra och skriver Reeves, ”he often sounds like gressens majoritet står. To Renew
uppdaterad information, samt intressanta länkar. I tryckt form kan den
intresserade ra matnyttig information
från en nyutkommen guide:
Campaign 1996: Who is Who in the
Race for the White House. Boken är
skriven av James Srodes, med nära
trettio års erfarenhet från bl a
Business Week, Forbes och UPI, och
Arthur Jones, med bakgrund på
Forbes och Financial Times.
The Buying cif a President heter en
intressant historia av Charles Lewis i
samarbete med the Center for Public
Integrity. I denna lilla kritiska faktasamling kan man finna ut svaren på
några av den amerikanska politikens
viktigaste frågor, som t ex vem far
mest stöd av the National Rifle
Association (NRA) eller vilken
bankirfirma Vita Huset helst
använder. Ett måste for alla kalenderbitare.
an encyclopedia without an index”.
Det är förmodligen denna känsla som
givit upphov till en hel flora böcker
som på allvar ifrågasätter Clintons
mentala hälsa…
Allt ihärdigare tecken tyder på att
videpresidenten Al Gore håller på att
skapa sig en plattform inför presidentvalet år 2000. Hans Common
Sense Government från september
1995 är ett exempel på positionering
i vad som nog närmast kan beskrivas
som ytterkanten på Tony Blairs
stakeholder-socialism.
Vill man vara positiv kan man
SVE NS K TID SKRIFT
America kan väl närmast ses som
uppföljaren och är likaledes läsvärd.
För att ra reda på lite mer om
mannen Newt Gingrich kan man
med fordel gå till Judith Wamers och
Max Berleys Newt Gingrich – Speaker
to America. Warner och Berley, bägge
New York Times-journalister,
beskriver i ett högt tempo ”what
makes Gingrich tick” och ger oss
bakgrunden till motsättningarna
mellan Gingrich och Dole. Efter att
ha läst den och Gingrich bägge
böcker är åtminstone jag betydligt
mera positivt inställd till Gingrich
själv. I mitt tycke är han en av de fa
amerikanska politiker som faktiskt
har ett positivt och genomtänkt budskap.
Gingrich kan också beskådas per
video. På den nyutkomna Toward
American Renewal kan den hugade ra
sig en ordentlig föreläsning tilllivs av
57
mannen som blivit ikonen för den
nya amerikanska revolutionen.
På det mera filosofiska planet har
Robert Samuelson skrivit boken The
Good Life and Its Discontents, The
American Dream in the Age of
Gingrich”. En av de intressantaste,
och kanske mest nedslående, är The
On/y Look Dead: Why Progressives
Will Dominate the Next Political Era av
Washington Post-journalisten E J
Dionne. Dionne menar att
I maj kommer Jacob Weisbergs In
Difense of Govemment: The Fall and
Rise of Public Trust. Weisberg, säger
rapporterna, menar att vänstern
förlorade sitt momentum inte därför
att ideerna var fel utan därför att
Entitlement 1945-95. Samuelson gör medelklassväljarna har svårt att ”they got carried away and tried to
en svidande vidräkning med den
samhällsmoral som säger att medborgarna har rätt att kräva mer och
mer av det offentliga. Samuelson för
också ner de övergripande resonemangen till den mera jordnära dagspolitiska diskussion. Den budgetbatalj som pågått mellan kongressen
och Vita Huset, menar Samuelson, är
egentligen inte mer än en strid
mellan väderkvarnar. Gingrich och
Clinton ”are just a dime apart” om
man ser till de totala utgifterna och
den underliggande utvecklingen över
decennierna.
Oavsett vilket har den republikanska kongressmajoriteten fatt rätt
mycket på pälsen för sitt reforn1-
arbete. Under de senaste månaderna
har det kommit ut en hyllmeter eller
två med nya böcker som försöker
fanga en ny politisk verklighet ”efter
58
acceptera republikanernas nedskärmngar och därmed kommer
förtroendet för en ny, mindre
centralistisk vänster att återvinnas.
Från Arthur Scargill till Tony Blair,
fast i amerikansk tappning. Vi ser
redan spåren – Al Gore och Hillary
Clintons alster är de första bevisen.
Och Clinton själv talar numera om
behovet att skala ner ”the Big
Governn1ent”.
Dåligt förberedda republikaner
I Balz och Brownsteins Storming the
Gates: Protest Politics and the
Republican Revival menar författarna
att republikanerna i kongressen är
minst lika illa förberedda på själva
regerandet som Reeves menar att
Clinton är i Vita Huset. Dämled
kommer de att ha mycket svårt att
behålla majoriteten i kongressen.
SVENSK TIDSKR.IFT
tum Americans into welfare-state
Swedes”. Men hallå! Ideer har liksom
konsekvenser! Hur vore det om man
omprövade ideerna om man ser att
de leder åt skogen?
O’Roarkes bitskheter
Ett nytt grepp står James Carville för.
I hans We’re Right, They’re Wrong
blandar han rå kritik av
republikanernas agenda med recept
på potatissallad och lite andra
läckerheter… Om man nu håller sig
till- det mera lättsanmu i den politiska
genren vill jag ändå till sist föreslå en
hederlig O ’Rourke. Hans nya
artikelantologi har just utkommit
och måste förstås läsas av alla som
gillar O’Roarkes Rolling stonesjournalistiska bitskheter. Den ligger
nu till min stora förtjusning på
nattduksbordet.