Brev
1996
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Något om moderat
ödmjukhet
Socialdemokraterna har en
svår uppgift att försöka
revidera sina 1800-tals
föreställningar och möta
framtiden. Kommunismens
kollaps berövade dem den
ideologiska klangbotten
sätta. sin lit till företrädare lp~ 50-talet besannats , om
for roda eller grona soc1a- m1sstron mot partiets ambilister. Förhållandet kan t ioner alltjämt är tillräckligt
sammanfattas också i stora för att mentalt
orden t rovärdighet eller blockera ?
förtroende. För tre generationer sedan stod kampen Lösningen ligger inte i att
om demokratin och röst- överge grunddragen
rätten i förgrunden i det kombinationen liberal ekopolitiska livet. Den matchsom också var den retor- en vann vänstern ( socialmistiska grenens . Marx är demokrater och liberaler)
ute och J.S Mill och Adam lmot högern . När nu högern i
Smith är inne. Den mark- sin moderna och moderata
nadsekonomiska libera- tappning skall utnyttja
lismen har tolknings- segern på det ekonomiska
företräde. Hur det är med området innebär förlusten i
Burke , konservatismens demokratimatchen ett
fader, återstår att se . trovärdighets- eller förtroKommunitärerna, den kon- endeunderskott. Moderatservativa rörelse som bju- erna är inget överklassder motstånd mot nylibe- parti. Partiet har den
raler och extrem marknads- största andelen LO-antilltro , ger förnyad aktual i- slutna efter socialdemotet åt klassiskt kons- kraterna ; 30 ,5 procent av
ervativt tänkande . För väljarkåren , som nåtts i
många framstår en libera- någon opinionsmätning
lism på det ekonomiska under våren , rymmer givetlivets område som förenas vis personer från alla livets
med ett fasthållande av skiften osv.
Tre generationer är dock
en relativt kort tid. För
många som gjort klassresan till den medelklass ,
nomism och konservativ
”civilism” eller att i missriktat populistiskt nit förflacka budskapet eller klä
Carl Bildt i blåställ. Men på
motsvarande sätt som
socialdemokrater avkrävs
räkenskap för sitt förflutna
bör trovärdigheten kunna
stärkas och den mentala
blockeringen brytas , om vi
moderater tydligare erkänner att även vi bär på ett
1800-tals arv som inte i alla
delar innehöll de rätta
lösningarna; den graderade
rösträtten kan s a s kvittas
mot planhushållning och
fondsocialism .
Skall en majoritet övertygas om att de moderata
ideerna har störst hållbarhet inför framtiden,
krävs alltså en ödmjukhet
på vår kant inför det
traditionella värden, som
familj, moral och enskilt
ansvarstagande, i den ”lilla
världen ” som en ganska
tilltalande blandning.
” Samhället” betyder inte
längre ”staten ” , inte ens för
alla socialdemokrater.
Även om klasskampen i
dess marxistiska tappning
får betraktas som avslutad
med den ekonomiska liberalismens seger, är 1800-
talets idevärld ett av de
största hindren för det
liberalt/ konservativa stora
genombrottet i svenskt
pol itiskt liv. En betydande
majoritet väljer alltjämt att
som en överväldigande del ideologiska arvet och en
av alla svenskar numera respekt för meningsmottillhör, är det levande min- ståndarnas skepsis . Om
net av bolagshöger, röst- man inte är determinist
rättsmotstånd och sociala förstås, då är det bara att
6
orättvisor – förstärkt av en
illvillig politisk svartmålning och ”68-analys” –
tillräckligt starkt för att
hindra ett ställningstagande för det parti som nolens
volens förknippas med ett
sämre och fattigare samhälle . Vad hjälper det att
Jarl Hjalmarsons varn ingar
vänta och se.
SVENSK T IDSKR I FT
Krister Thelin
Lund
Tänk litet mera
SvT 2/ 96 har Inge
Garstedt och Anders Ydstedt gett sin vision av
öppnare arbetsformer inom
moderata samlingspartiet.
Avsikten är god, men resultatet undermåligt. Jag har
framförallt två invändningar:
Den första och allvarligaste gäller deras
önskemål att partiet har en
liten central kärna av
gemensamt tankegods
istället för en massa svar
på frågor som väljarna
kanske inte är intresserade
av. Gärna det, men inte ”För
oss moderater skulle det
kunna vara att människor
skall få bestämma mer över
sig själva och att denna
frihet skall skyddas av
lagar.”
Om detta vore partiets
enda ideologiska budskap
skulle jag lämna det parti
jag tillhört i 50 år.
Lyckligtvis förefaller risken
att Garstedt/ Ydstedt skulle
få något större gehör vara
begränsad . l samma
nummer av SvT inbjuder Per
Unekel till en debatt om det
moderata programarbetet
inför 2000-talet, där en av
utgångspunkterna är: ” en
samhällsstruktur som är
rörlig och individuell, men
likväl , och samtidigt, trygg
och solidarisk. ”
Den andra punkten jag
har invändningar mot gäller metoden att få fram
alternativa lösningar genom diskussion på öppna
möten, där jag är rädd att
Garstedt/ Ydstedt inte tänkt
tanken till slut. Det är
sannolikt att det även inom
Malmö stad kan finnas
olika uppfattningar i olika
stadsdelar. Om Malmö
kommunfullmäktige bestod
av ledamöter som var och
en hade sitt program från
tar ställning, men någonstans måste en samordning ske och ett program för de (för väljarna)
väsentliga frågorna utformas, om vi skall kunna
övertyga väljarna att vi inte
bara har ett bra förslag,
utan också har en möjlighet
att genomföra dem .
Ansatsen var god , men
gör ett nytt försök.
Kurt Danieli
Järfälla
Även ett öppet parti
kräver kunskap
Inge Garstedt och Anders
Ydstedt, båda i ledningen
denna bild av partiet, ger
de ett karikatyrartat
porträtt av den moderate
politikern. Eller är det av
politikern överhuvud taget?
Jag har aldrig träffat denna
bokstavstroende ,
osjälvständiga folkvalde,
som rabblar innehållet ur
den senaste rapporten.
Kanske har jag för sällan
besökt Malmö?
De folkvalda jag träffar är
både kunniga och
självständiga. De driver
inte som rön i vinden av
partiorganisationens eller
”tjänstemännens ” nycker.
Ibland går de istället sina
egna vägar. Och det är ju
utmärkt – men inte alltid
uppskattat av alla . Björn
sitt valdistrikt skulle det för malmömoderaterna, von der Esch-affären tål att
förmodligen bli svårt att få
några beslut fattade . Så
länge vi har ett
parlamentariskt system
krävs majoritet för beslut,
och oavsett hur lockande
ett program är lär väljarna
förvänta sig att det kan
genomföras .
Svårigheterna blir ännu
större på riksplanet , där
risken är uppenbar att
frågor avhandlas som föga
intresserar den vanlige
väljaren . Jag ser naturligtvis gärna en så öppen
diskussion som möjligt om
olika frågor, innan partiet
skriver i Svensk Tidskrift
2/ 96 om behovet av att
moderaterna blir ett öppet
parti och om hur man kan
arbeta i nya och lösare
arbetsformer än tidigare.
Ett drag av populism har
dock smugit sig in i deras
argumentation. Partiet är
”tjänstemannastyrt”, producerar alltför många ,
långa rapporter och faktablad. Nej, låt oss bli en
färgpalett av åsikter
istället. Miljöpartiet lyfts
fram som ett föredöme ,
åtminstone som exempel.
För att komma fram till
fundera över ur mer än en
aspekt.
En öppen diskussion
utifrån en liten ideologisk
kärna – för det är ju vad
Garstedt och Ydstedt efterlyser – kräver också att
man diskuterar utifrån en
bas av gemensamma kunskaper och har någorlunda
samstämmiga problemf ormuleringar. Våra problem med en del andra
partier i debatten just nu
bottnar ju i att vi
överhuvudtaget inte diskuterar samma problem . Tyvärr börjar även det politiSVENSK T IDSKR I FT
ska livet präglas av att
Sverige fått en jämförelsevis obildad medelklass . Det
bottnar naturligtvis i
utbildningsväsendets fortgående utarmning. Det
politiska samtalet är prä-
glat av många opinionskast och av populism .
Förvisso finns det många
kvalificerade kanaler, men
deras genomslag för väljarströmmarna är relativt begränsat.
Garstedts och Ydstedts
modell förefaller mig innebära en ytterligare avintellektuelisering av politiken till förmån för medialt
gångbart tyckande. Fler
färger på modellen , ropar
de. Ja, men sen då?
Moderaternas roll är
istället att sätta den
kvalificerade och kunskapsbaserade diskussionen i centrum. Det
innebär en del inte alldeles
problemfritt avståndstagande från flum a la
miljöpartiet. Låt oss därför
ära faktabladet, fler och
bättre, snarare än färre!
Tyrgi/s saxlund
stockho/m
7
ödmjukhet
Socialdemokraterna har en
svår uppgift att försöka
revidera sina 1800-tals
föreställningar och möta
framtiden. Kommunismens
kollaps berövade dem den
ideologiska klangbotten
sätta. sin lit till företrädare lp~ 50-talet besannats , om
for roda eller grona soc1a- m1sstron mot partiets ambilister. Förhållandet kan t ioner alltjämt är tillräckligt
sammanfattas också i stora för att mentalt
orden t rovärdighet eller blockera ?
förtroende. För tre generationer sedan stod kampen Lösningen ligger inte i att
om demokratin och röst- överge grunddragen
rätten i förgrunden i det kombinationen liberal ekopolitiska livet. Den matchsom också var den retor- en vann vänstern ( socialmistiska grenens . Marx är demokrater och liberaler)
ute och J.S Mill och Adam lmot högern . När nu högern i
Smith är inne. Den mark- sin moderna och moderata
nadsekonomiska libera- tappning skall utnyttja
lismen har tolknings- segern på det ekonomiska
företräde. Hur det är med området innebär förlusten i
Burke , konservatismens demokratimatchen ett
fader, återstår att se . trovärdighets- eller förtroKommunitärerna, den kon- endeunderskott. Moderatservativa rörelse som bju- erna är inget överklassder motstånd mot nylibe- parti. Partiet har den
raler och extrem marknads- största andelen LO-antilltro , ger förnyad aktual i- slutna efter socialdemotet åt klassiskt kons- kraterna ; 30 ,5 procent av
ervativt tänkande . För väljarkåren , som nåtts i
många framstår en libera- någon opinionsmätning
lism på det ekonomiska under våren , rymmer givetlivets område som förenas vis personer från alla livets
med ett fasthållande av skiften osv.
Tre generationer är dock
en relativt kort tid. För
många som gjort klassresan till den medelklass ,
nomism och konservativ
”civilism” eller att i missriktat populistiskt nit förflacka budskapet eller klä
Carl Bildt i blåställ. Men på
motsvarande sätt som
socialdemokrater avkrävs
räkenskap för sitt förflutna
bör trovärdigheten kunna
stärkas och den mentala
blockeringen brytas , om vi
moderater tydligare erkänner att även vi bär på ett
1800-tals arv som inte i alla
delar innehöll de rätta
lösningarna; den graderade
rösträtten kan s a s kvittas
mot planhushållning och
fondsocialism .
Skall en majoritet övertygas om att de moderata
ideerna har störst hållbarhet inför framtiden,
krävs alltså en ödmjukhet
på vår kant inför det
traditionella värden, som
familj, moral och enskilt
ansvarstagande, i den ”lilla
världen ” som en ganska
tilltalande blandning.
” Samhället” betyder inte
längre ”staten ” , inte ens för
alla socialdemokrater.
Även om klasskampen i
dess marxistiska tappning
får betraktas som avslutad
med den ekonomiska liberalismens seger, är 1800-
talets idevärld ett av de
största hindren för det
liberalt/ konservativa stora
genombrottet i svenskt
pol itiskt liv. En betydande
majoritet väljer alltjämt att
som en överväldigande del ideologiska arvet och en
av alla svenskar numera respekt för meningsmottillhör, är det levande min- ståndarnas skepsis . Om
net av bolagshöger, röst- man inte är determinist
rättsmotstånd och sociala förstås, då är det bara att
6
orättvisor – förstärkt av en
illvillig politisk svartmålning och ”68-analys” –
tillräckligt starkt för att
hindra ett ställningstagande för det parti som nolens
volens förknippas med ett
sämre och fattigare samhälle . Vad hjälper det att
Jarl Hjalmarsons varn ingar
vänta och se.
SVENSK T IDSKR I FT
Krister Thelin
Lund
Tänk litet mera
SvT 2/ 96 har Inge
Garstedt och Anders Ydstedt gett sin vision av
öppnare arbetsformer inom
moderata samlingspartiet.
Avsikten är god, men resultatet undermåligt. Jag har
framförallt två invändningar:
Den första och allvarligaste gäller deras
önskemål att partiet har en
liten central kärna av
gemensamt tankegods
istället för en massa svar
på frågor som väljarna
kanske inte är intresserade
av. Gärna det, men inte ”För
oss moderater skulle det
kunna vara att människor
skall få bestämma mer över
sig själva och att denna
frihet skall skyddas av
lagar.”
Om detta vore partiets
enda ideologiska budskap
skulle jag lämna det parti
jag tillhört i 50 år.
Lyckligtvis förefaller risken
att Garstedt/ Ydstedt skulle
få något större gehör vara
begränsad . l samma
nummer av SvT inbjuder Per
Unekel till en debatt om det
moderata programarbetet
inför 2000-talet, där en av
utgångspunkterna är: ” en
samhällsstruktur som är
rörlig och individuell, men
likväl , och samtidigt, trygg
och solidarisk. ”
Den andra punkten jag
har invändningar mot gäller metoden att få fram
alternativa lösningar genom diskussion på öppna
möten, där jag är rädd att
Garstedt/ Ydstedt inte tänkt
tanken till slut. Det är
sannolikt att det även inom
Malmö stad kan finnas
olika uppfattningar i olika
stadsdelar. Om Malmö
kommunfullmäktige bestod
av ledamöter som var och
en hade sitt program från
tar ställning, men någonstans måste en samordning ske och ett program för de (för väljarna)
väsentliga frågorna utformas, om vi skall kunna
övertyga väljarna att vi inte
bara har ett bra förslag,
utan också har en möjlighet
att genomföra dem .
Ansatsen var god , men
gör ett nytt försök.
Kurt Danieli
Järfälla
Även ett öppet parti
kräver kunskap
Inge Garstedt och Anders
Ydstedt, båda i ledningen
denna bild av partiet, ger
de ett karikatyrartat
porträtt av den moderate
politikern. Eller är det av
politikern överhuvud taget?
Jag har aldrig träffat denna
bokstavstroende ,
osjälvständiga folkvalde,
som rabblar innehållet ur
den senaste rapporten.
Kanske har jag för sällan
besökt Malmö?
De folkvalda jag träffar är
både kunniga och
självständiga. De driver
inte som rön i vinden av
partiorganisationens eller
”tjänstemännens ” nycker.
Ibland går de istället sina
egna vägar. Och det är ju
utmärkt – men inte alltid
uppskattat av alla . Björn
sitt valdistrikt skulle det för malmömoderaterna, von der Esch-affären tål att
förmodligen bli svårt att få
några beslut fattade . Så
länge vi har ett
parlamentariskt system
krävs majoritet för beslut,
och oavsett hur lockande
ett program är lär väljarna
förvänta sig att det kan
genomföras .
Svårigheterna blir ännu
större på riksplanet , där
risken är uppenbar att
frågor avhandlas som föga
intresserar den vanlige
väljaren . Jag ser naturligtvis gärna en så öppen
diskussion som möjligt om
olika frågor, innan partiet
skriver i Svensk Tidskrift
2/ 96 om behovet av att
moderaterna blir ett öppet
parti och om hur man kan
arbeta i nya och lösare
arbetsformer än tidigare.
Ett drag av populism har
dock smugit sig in i deras
argumentation. Partiet är
”tjänstemannastyrt”, producerar alltför många ,
långa rapporter och faktablad. Nej, låt oss bli en
färgpalett av åsikter
istället. Miljöpartiet lyfts
fram som ett föredöme ,
åtminstone som exempel.
För att komma fram till
fundera över ur mer än en
aspekt.
En öppen diskussion
utifrån en liten ideologisk
kärna – för det är ju vad
Garstedt och Ydstedt efterlyser – kräver också att
man diskuterar utifrån en
bas av gemensamma kunskaper och har någorlunda
samstämmiga problemf ormuleringar. Våra problem med en del andra
partier i debatten just nu
bottnar ju i att vi
överhuvudtaget inte diskuterar samma problem . Tyvärr börjar även det politiSVENSK T IDSKR I FT
ska livet präglas av att
Sverige fått en jämförelsevis obildad medelklass . Det
bottnar naturligtvis i
utbildningsväsendets fortgående utarmning. Det
politiska samtalet är prä-
glat av många opinionskast och av populism .
Förvisso finns det många
kvalificerade kanaler, men
deras genomslag för väljarströmmarna är relativt begränsat.
Garstedts och Ydstedts
modell förefaller mig innebära en ytterligare avintellektuelisering av politiken till förmån för medialt
gångbart tyckande. Fler
färger på modellen , ropar
de. Ja, men sen då?
Moderaternas roll är
istället att sätta den
kvalificerade och kunskapsbaserade diskussionen i centrum. Det
innebär en del inte alldeles
problemfritt avståndstagande från flum a la
miljöpartiet. Låt oss därför
ära faktabladet, fler och
bättre, snarare än färre!
Tyrgi/s saxlund
stockho/m
7