VARFÖR BÖR DEMOKRATIN FÖRDJUPAS?

VARFÖR BÖR DEMOKRATIN
FÖRDJUPAs?
MATS LUNDSTRÖM
När SNS Demokratiråd låter demokratibegreppet fyllas av politiska visioner, såsom jämlikhet
och rättvisa leder det inte bara till språkförbistring utan också och värre; det gör demokrati11
svårare att försvara. Artikeln bygger på ett inledningsanförande till seminariet Demokrati och
marknad, på Gösta Bohmans 85-årsdag den 15 jartuari 1996.
rdet ”demokrati” När man diskuterar demokratins demokratiska procedurer går ut på att
har, utan konkur- innebörd och värde är det av största de är illegitima; att de inkräktar på
rens, den högsta vikt att skilja mellan två frågor: 1. individers eller gruppers rättigheter.
positiva värdelad- Hur skall ett styrelseskick legitimeras?
dningen i vårt 2. Hur skall ett styrelseskick
politiska språk. Alla är demokrater utformas? Den forsta frågan är
och alla strävar efter att öka graden av
demokrati. Någon annan politisk
målsättning vore politiskt omöjligt
att uttala.
Men enigheten bygger i hög grad
på att olika politiska riktningar sätter
likhetstecken mellan demokrati och
tämliglen okontroversiell. Ytterst är
det medborgarna och deras valda
representanter som skall avgöra hur
den politiska makten skall
organiseras. Men att man godkänner
demokratiska procedurers val av
konstitutioner innebär inte att man
Folkstyre är en fonn av kollektiv
maktutövning som kan vara
illusorisk, ineffektiv och orättfärdig.
D et minst dåliga
Dessa argument mot folkstyre är ett
centralt tema i William Rikers bok
Liberalism against Populism (1982).
Hans kritik vilar på en lång tradition
av liberal skepsis mot folkstyre.
sin egen samhällsvision. Alla partier godkänner demokratiska procedurer Samma tema återfinns hos
tenderar att smuggla in ideologiska
ståndpunkter i demokratibegreppet.
Vänstern har traditionellt inkluderat
ekonomisk jämlikhet, positiva rättigheter (som rätten till arbete); högern
inkluderar skydd for negativa rättigheter (som rätten till ägande) och for
marknadsekonomiska principer. Vad
är det egentligen man är enig om?
Fil dr MAT S L UN DSTR Ö M är
lärare oc!J forskare i statsk1111 skap vid
Uppsala u11iversitet .
18
i största allmänhet.
Frågan om folkstyrets lämplighet är
1 själva verket omtvistad. Liberaler
har alltid odlat ett skepsis gentemot
demokratisk maktutövning. Två
argumentationslinjer kan urskiljas.
Enligt den forsta är folkstyre
irrationellt. Av två skäl: det finns
ingen folkvilja och de beslut som tas
i folkviljans namn leder till utfall som
inte är optimala med avseende på
medborgarnas välfård. Den andra
argumentationslinjen mot
SV EN SK TID SKR.IFT
Montesquieu, Condorcet, Madison,
de Tocqueville, Hayek och Popper.
Liberaler argumenterar genomgående for demokrati i negativa
termer; demokrati är det minst dåliga
styrelseskicket jämfört med alla andra
alternativ. l det liberala perspektivet
är demokratins restriktioner lika
viktiga som dess befogenheter. l
demokratins ide finns ingen vision
om det goda samhället, utan en
vision om hur man undviker ett
outhärdligt samhälle, hävdar t ex Karl
Popper (1972 s 350 f).
Lagstyre, maktdelning och federalism är olika exempel på begränsningar av demokratin, som liberaler
forespråkat. Alla styrelseskick som vi
kallar demokratiska, innehåller i
varierande grad dessa restriktioner på
folkstyret. själva verket är
demokratins begränsningar en
forutsättning for dess legitimitet i alla
västerländska demokratier.
Värdemässig inflation
liberalism. Men det liberala
argumentet for demokrati forutsätter
att man kan skilja mellan demokrati
och liberalism. Demokrati är inte
samma sak som frihet, eller
”egenmakt” som en del socialdemokrater kallar det. Grundbetydelsen i begreppet demokrati är
medborgarnas kollektiva maktutövning – direkt eller via representanter som utses i allmänna val.
överflödiga. I själva verket anser han
att krav på rättsstat och maktdelning
står i motsättning till folkstyre.
Handlingskraft (extern effektivitet)
kan också stå i motsättning till
demokratiska procedurer. Därfor kan
man inte utan vidare komplettera
Dahls kriterier på demokrati med
rättsstat, maktdelning och handlingskraft.
Det råder en liberal hegemoni i vår Missvisande index
politiska kultur; alla hyllar individers Denna komplettering blir särskilt
Men i den politiska retoriken hör frigörelse. Men det är ingen ursäkt problematisk om man, som
man sällan talas om vikten av att
begränsa demokratin. Snarare hävdar
alla att demokratin bör fordjupas.
Förklaringen är att demokrati
betecknar det mesta som anses
positivt i vår politiska kultur: frihet,
”egenmakt”, mänskliga rättigheter,
tolerans, humanism, rätrvisa etc, etc.
Denna värdemässiga inflation i
demokratibegreppet är ett hinder for
ett rationellt samtal om demokratins
fortjänster och – därmed – for
demokratins legitimitet. Om
politiker och medborgare forväxlar
demokrati med andra värden, kan ett
missnöje med forverkligandet av
dessa andra värden riktas mot
demokratin som sådan.
Rättighetstanken är minst lika
viktig, om inte viktigare än iden om
folkstyre i arvet efter upplysningen.
Särskilt liberala politiker borde ha
modet att vara ärliga gentemot sitt
eget idearv och lyfta fram konflikten
mellan demokrati och liberalism. I
stället tenderar man att sätta
likhetstecken mellan demokrati och
for att blanda ihop demokrati och
liberalism. Så sker i den urvärdering
av svensk demokrati som görs av fem
statsvetare i SNS Demokratiråd. I sin
urvärdering av den svenska
demokratin i boken Demokrati som
dialog (Rothstein red. 1995) utgår
man från kriterier vars forhållande till
demokratins princip är oklart och
omstritt. Demokrati sägs bestå av tre
komponenter: medborgarstyre,
rättsstat (i vilken ingår maktdelning)
och handlingskraft. Att medborgarstyre är centralt i demokratins ide kan
ingen forneka. Men hur är det med
rättsstat och handlingskraft?
Den forsta komponenten i deras
demokratidefinition sammanfaller i
stort sett med Robert Dahls kriterier
på fullständig proceduriell demokrati.
När Dahl ställde upp dessa kriterier
utgick han från den atenska
demokratin som ett slags idealtyp.
Att han utesluter rättsstat,
maktdelning och handlingskraft ur
demokratibegreppet beror på att han
anser dessa element logiskt
SVE NS K TID SKRIFT
Demokratirådet gör, konstruerar ett
demokratiindex som utgör sununan
av medborgarstyre (Dahls kriterier),
rättsstat och handlingskraft.
Innebörden av detta index är att
graden av demokrati bestäms av en
summa av sinsemellan motstridiga
kriterier. Eftersom man inte anger
något minimivärde på
medborgarstyre, rättsstat och
handlingskraft, kan forändringar av
dessa olika komponenter ta ut
varandra. En minskad grad av rättsstat
kan kompenseras av en ökad grad av
medborgarstyre – och rvärt om.
Demokratirådets argument for att i
demokratibegreppet inkludera något
mer än folkstyre är att ”folkstyrelse
som inte respekterar ett rättsstatsideal
och som visar sig sakna handlingskraft av eifarenhet är självupplösande” (s 11, min kursiv). En
empirisk tes om villkor for
demokratins överlevnadsformåga
görs till argument for att inkludera
dessa villkor i demokratidefinitionen.
Därmed öppnas vägen for varje
19
demokratiteoretiker att i demokrati- grunder kan anklaga sina motståndare begrepp), individuell frihet eller
begreppet inkludera allt som for att vara odemokratiska motverkas kollektivt beroende. Om man, som
vederbörande anser vara en både det rationella politiska samtalet Demokratirådet gör, definierar
nödvändig forutsättning att hindra
demokratins ”självupplösning”: ett
generellt välfärdssystem, rätt till
arbete, balanserad budget, marknadsekonomi m m. Vad som är
nödvändiga forutsättningar for
demokratins historiska överlevnad
vet ingen med säkerhet – inte ens
demokratirådet. (Vi behöver inte
heller veta det for att definiera
demokrati.) Men demokratirådets
argument for att inkludera rättsstat
och handlingskraft i demokratidefinitioner tycks snarare bygga på en
värdering- nämligen att rättsstat och
handlingskraft är önskvärda
egenskaper hos ett styrelseskick.
1Conj1iktlösning
och enigheten om demokratins
värde. Dess värde består i gemensamma regler for konfliktlösning;
dess värde består inte en
samhällsvision som man avkräver alla
som vill vara demokrater.
Uttryckligen polemiserar Demokratirådet mot att se demokrati som
ett formellt regelverk for
beslutsfattande: ”Risken med att
enbart se demokratin som en form är
att politiken blir tom på visioner och
därmed på medborgerlig uppslutning” (s. 11.) Följaktligen ser
demokratirådet som sin uppgift att
demokrati i syfte att ge medborgare
en vision om ett gott samhälle, går
man utöver demokratins proceduriella innebörd (som både Tingsten
och Dahl forespråkade).
Att knyta en vison av ett gott
samhälle till demokratins innebörd är
farligt, hävdar de flesta liberaler. Så
resonerar t ex Karl Popper, som
kanske är den viktigaste inspiratören
for demokratirådets nuvarande
ordforande Olof Petersson (se
Petersson 1989). Om man
konsekvent håller fast vid Poppers
skeptiska syn på demokrati, bör den
faktiskt vara ”tom på visioner” och
inte tvärt om. Poppers vision är det
”öppna samhället”, där utrynunet for
demokratisk maktutövning är
begränsat.
Liberala principer
På ett begreppsligt plan står både
rättsstaten och maktdelningsprincipen emot demokrati (Bobbio
1993). Medborgama kan naturligtvis
besluta om rättsstatliga principer,
maktdelning och ökad handlingskraft i en demokratisk procedur, men
demokratins ide foreskriver inte
sådana beslut. Demokratirådet gör i
princip sanmu nusstag som Tingsten
varnade for i sin polentik mot den
nya vänstern på 60-talet. Att lägga in
formulera politiska visioner. Man Både rättsstaten och maktkarakteriserar ”jämlikhet”, ”rättvisa”,
”ansvar”, ”deltagande” och ”självforverkligande” som ”demokratiska
ideal” (s 11). Dessa vaga principer
hör snarare hemma i politisk ideologi
som är forenlig med demokrati och
som kan dra nytta av demokrati.
Demokratins ide är en tunn plattform
liberala pnnCiper demokrati- for olika samhällsvisioner. Demokrati
begreppet är lika fel som att är ett sätt att besluta om olika
delningsprincipen, som demokratirådet lägger m sin demokratidefinition, är uttryck for liberala
principer som syftar till att lägga band
på demokratin; de ingår knappast i
demokratibegreppet. Demokratirådet kunde lätt parera denna kritik
om de klargjorde att de syftade till att
utvärdera svensk demokrati utifrån
en viss demokratiideologi – en liberal
inkludera socialistiska. Tingstens samhällsvisioner. Den kan utnyttjas demokratiideologi.
kritik av ”innehållsliga” definitioner
av demokrati syftade till att värna
både det politiska samtalet och
demokratin. Om man på felaktiga
20
for att forverkliga sånt som vissa anser
bra och andra dåligt; jämlikhet eller
ojämlikhet, rättvisa eller orättvisa
(vad man nu lägger in i detta
SVENSK TIDSKRIFT
De liberala övertonerna i analysen
märks särskilt tydligt när man
uttrycker oro for det som man
uppfattar som en växande intolerans
bland svenska folket – en intolerans
som man ser som ett hot mot
demokratin (s 76). Men demokrati
bygger inte på tolerans så där i största
allmänhet. Om man vill mäta graden
av demokratiskt sinnelag bör man
istället fråga om man kan acceptera
beslut av folkmajoriteten som går
emot ens egen uppfattning i dessa
frågor. Ett sådant accepterande
behöver inte innebära tolerans. Om
vi vill plädera for tolerans bör vi inte
åberopa demokrati i forsta hand, utan
liberalism. Varken forbud mot
dödsstraff eller tillåtelse av moskeer,
foljer av demokratins principer.
Demokratiska principer erbjuder
bara ett skydd for de rättigheter som
ingår i demokratin självt- inga andra
rättigheter.
Demokrati och liberalism
Tingstens varning for att smuggla in
sin egen ideologi i definitionen av
demokrati är således fortfarande
aktuell. Det finns en allmän rädsla –
både bland politiker och statsvetare –
att tala klartext om konflikten mellan
demokrati och liberalism. Man tycks
vara rädd for att bli stämplad som
odemokratisk om man uttryckligen
säger att vissa värden bör stå över
demokratin. Denna rädsla bidrar
varken till demokratins eller
liberalismens legitiii).itet.
Nu när demokratin saknar yttre
hot form av fascism och
kommunism, kan demokratins
inneboende problem diskuteras mer
öppet. Demokratin kan faktiskt
kritiseras utifrån principer som inte är
totalitära, utan liberala. Detta gäller
såväl höger- som vänsterliberaler.
”Majoritetens tyranni” kan drabba
alla rika, fattiga, invandare,
homosexuella eller muslimer. Alla
minoriteter riskerar att överges av
majoriteten – i demokratisk ordning.
Illusorisk folkmakt
När John Rawls publicerade sin
banbrytande bok A Theory of]uctice
1971, banade han vägen for en
renässans for kontraktsteorin inom
politisk filosofi. I hans efterfoljd kom
Nozick med Anarchy, State and
Utopia (1974) och Dworkin med
Taking Rights Seriously (1979). Trots
sina inbördes olikheter pläderar de
for individers rättigheter gentemot
kollektiv maktutövning. Dessa tre
tänkare representerar olika varianter
av liberala riktningar som dominerar
vårt politiska liv. Men ta tycks ta
deras kritik av demokratin på allvar.
Det viktiga är faktiskt inte demokrati
utan rättvisa gentemot alla
medborgare.
”Demokratin kan faktiskt
kritiseras utifrån principer
som inte är totalitära, utan
liberala. Detta gäller såväl
höger- som vänsterliberaler.
”
Folkstyret kan ha svårt att överleva
det transnationella samhället;
folkmakten blir mer och mer
illusorisk. Både kravet på
handlingskraft och rättsstat talar emot
SVENSK TIDSKR.IFT
ett ökat medborgarstyre. Därmed
inte sagt att utryn1met for
medborgares ansvarstagande och
deltagande i politiken skulle minska.
Men utrymmet for demokratiska
beslutsprocesser kan komma att
begränsas till fom1ån for ett varaktigt
och stabilt regelverk. I takt med att
den svenska staten skriver under fler
och fler internationella rättighetskonventioner och avtal erkänner
man demokratins behov av självbindning.
Kritisera demokratin
Demokratiska institutioner måste
hela tiden omprövas. denna
omprövning måste man veta vad som
är demokrati och vad som inte är
demokrati, men som kan vara
värdefullt ändå. Både politiker och
statsvetare har ett ansvar for att inte
det politiska språket hindrar en saklig
debatt; det måste vara politiskt
möjligt att även kritisera demokratin.
Litteratur
Bobbio, N. 1993. Liberalism och demokrati.
Stockholm: Daidalos.
Dahl, R. 1989. Democracy and its Critics. New
Haven: Yale University Press.
Dworkin, R. 1979. Taking Rights Seriously.
Cambridge.Mass: Harvard University Press.
Nozick, R. 1974. Anarchy, State mtd Utopia.
New York: Basic Books
Petersson, O. 1989. Makt i det öppna
samhället. Stockholm: Carlssons.
Popper , K.R. 1974. Conjectures and
Refutations. London: Routledge &
Kegan Paul.
Rawls, J. 1971. A Theory of Justice.
Cambridge, Mass.: Harvard University Press.
Riker, W. 1982. Liberalism Against Populism.
Prospeers Highrs: Waveland Press.
Rothstein, B. (red) 1995. Demokrati som
21