Palme igen
1996
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
vå dagar före
mordet träffade
statsvetaren Olof
Ruin statsminister
Olof Palme. Ruin
arbetade med sin bok om Tage
Erlander som kom senare samma år
och skulle tala med Palme om saken.
Han ställde frågan, den lite personliga
men avgörande frågan, hur det
kunde komma sig att Erlander
orkade alla dessa 23 år som
statsminister och partiledare.
Palme tittade på mig lite menande,
skriver Ruin förordet till
Erlanderboken, och tog till ett
engelskt uttryck:
”The joy of politics”.
”Det gällde Erlander liksom det
gällde honom själv”, kommenterar
han. I Berättelser om Palme (Norstedts)
fastnar jag för ett annat Palmeuttryck,
HÅKAN A BENGTSSON är redaktör
för A rena.
HÅKAN A BENGTSSON:
Palme igen?
som återkommer i tre av intervjuerna
i boken:
”Man rar ta ett helvete i taget”.
Politik som ren glädje och ett rent
helvete.
För att förstå Palme som politiker
och människa är det förstås
nödvändigt att inta ett, om uttrycket
tillåts, dialektiskt betraktelsesätt. Det
gäller att se det motsägelsefulla, de
yttre och de ime konflikterna. Allt
annat blir ett slags karikatyr, som
motståndare och anhängare har
kunnat använda sig av för att
frammana sin bild av Palme. Björn
Elmbrant presenterade till exempel
några sådana motsatspar från arbetet
med sin egen Palmebiografi, vid
sidan om Dieter Strands Palme igen
den bästa boken om OlofPalme, i en
genomgång av den nu tämligen digra
Palmelitteraturen i Arena våren 1995:
a. teknokrat, bara intresserad av
sakfrågor- kom ihåg 5.000 svenskar,
vad de hette, vad de talat om senast.
SVENSK TIDSKRIFT
b. stenhård, osentimental med
medarbetarna – plötsligt omtänksam,
närmast ömsint (Alva Myrdals och
Bertil Östergrens dödsbädd, MajBritt Theorins 50-årskalas).
c. den snåle partigängaren
Sverige alltid främst (kärnkraften
1976, folkpartiregeringen 1979,
Bofors Indienorder 1985).
d. ideologi – praktisk politik
(retorik- beslut).
e. rättrådig, fair play, hålla på
spelreglerna dribbla med
spelreglerna, småfuska.
f. industrisan1hället viktigast
offentliga sektorn viktigast
g. otålig – tålmodig.
h. aggressiv – aggressionshämmad.
i. konfrontation – fårg, lust och
glädje.
Motsatsparen komplicerar förstås
alla försök att hitta en formel för att
beskriva Olof Palme. Men det vi har
att diskutera är ändå ett antal bilder
av Palme, berättelser om honom,
43
som ofta säger mer om berättaren än
forernåler for berättelsen. Ja, bilden
av Palme blir vanligtvis mer ensartad
och forenklad.
Det finns också det här
sammanhanget en myt om
socialdemokratin som har och har
haft dagspolitisk betydelse. Jag drar
mig till nunnes att dåvarande
moderatledaren Gösta Boman på
PaJmes tid hävdade att socialdemokratin var sund och frisk på Per
Albins tid, medan det gick snett
någon gång mellan Erlander och
Palme. Vänstern har å andra sidan
gjort gällande att socialdemokratin
urartade redan på Hjalmar Erantings
tid, medan August Palm och Axel
Danielsson var riktiga revolutionärer
som fick plats i vänsterns persongalleri. Det finns med andra ord en
foreställning – såväl till höger och
vänster – om att det har funnits en
sann och sund socialdemokrati som
44
senare forfuskats eller forråtts. Detta
är självfallet bara nonsens och speglar
mer en viss tid eller bestämda
politiska syften. Visst, detta tillhör
politikens villkor där kampen om
den politiska dagordningen i hög
grad tar gestalt som en strid om
historien. Men någon sann,
ursprunglig eller riktig socialPalmes politiska tid och dess
dagordning: det starka samhället, den
offentliga sektorn, jämlikheten, den
generella välfärdspolitiken. Men det
går formodligen att hitta minst lika
konsekventa argument for
välfärdsstaten och radikala jämlikhetsideer hos en Ingvar Carlsson
eller for den delen hos en Kjell-Olof
demokrati har gudbevars aldrig Feldt. Det handlar härvidlag inte om
existerat. Socialdemokratin har for en enda person.
övrigt i sin egen historiebeskrivning
gjort våld på historien i den tidigare Ingen ideolog
så omhuldade, nu nästan bortglömda, Palme var däremot formedligen en
trappstegsmodellen; forst politisk av de viktigaste idegivarna eller
demokrati, sedan social demokrati formedlarna av ideerna om det starka
och sedan ekonomisk demokrati… svenska samhället från 50-talet och
Peter Antmans text om Palme och framåt, då Palme och Erlander
välfärdsstaten i Olof Palme – den började arbeta tillsammans. Genom
gränslöse reformisten (Tiden 1996), där att Palme ingick i den högsta
han samsas med Pierre Schori som ledningen for partiet och ”landet
skriver om PaJmes internationella under en så lång tid är det naturligt
betydelse, är intressant av en rad skäl. att han kom att ra stor, ja mycket stor
betydelse for hur det moderna
Åter aktuell?
Den tyder nämligen på att Palme åter
blivit aktuell i en dagspolitisk
socialdemokratisk debatt. Som
alternativ till tidigare urspårningsteorier formuleras här en ide om att
forvirringen vidtog efter PaJmes
frånfålle, varefter socialdemokratin
inte kunde upprätthålla försvaret för
jämlikheten och den generella
välfärdspolitiken. den aktuella
socialdemokratiska trätan om
historien och framtiden rar Antmans
text betydelse. Och det är en
skickligt utförd beskrivning av
SVENSK TIDSKR.IFT
Sverige kom att formas . Palme
mördades i inledningen till nedgångsfasen för Välfärdssverige, hans
gärning sammanfaller med den
svenska modellens uppgång och fall.
Det första dalaupproret, en försmak
på dagens massiva folkliga och
fackliga kritik mot socialdemokratin,
inleddes redan under hans levnad och
riktades mot Palme personligen, men
framför allt mot dennes politik och
regering. Därför behöver bilden av
Palme som vänsterpolitiker kompletteras med Dieter Strands
karakteristisk i en artikel i Intrig:
”Han var ingen ideolog, aldrig. Han
var inte speciellt nytänkande heller.
Han är inte vänster. Han är liberal
inom socialdemokratins mitt!ara.”
Återigen: motsatsparen och de inre
och yttre konflikterna.
Politiskt djur
Nej, Palme var ingen stor socialistisk
teoretiker däremot en politisk
människa, ett politisk djur med
sällsynt dragningskraft. Det finns en
styrka, en virtuositet och språklig
exakthet i hans tal, några av dem
finns nyåterutgivna i Palme själv
(Tiden), som jag inte tror att någon
annan politiker under efterkrigstiden
kommer i närheten av. Carl Bildt, for
att nu ta ett bara allt for näraliggande
och nästan uttjatat järnforelseobjekt,
är tekniskt kunnig med saknar det
stråk av passion som gjorde Palme
mer fullödig som talare och politiker.
Bildt är mer stum. Några av Pahnes
tal är också med rätta klassiker, jag
tänker då inte bara på de där kända
uttrycken om diktaturens kreatur
och dessa satans mördare utan också
på strofer och stycken som nästan
kan läsas som dikter: ”Vi ses igen i
valstugan – dessa den svenska
sågverksindustrins kuttersmycken –
vid bråten av valsedlar och efter hans död bara bli ett: han politiken är mer avmätt och
broschyrer, med ivriga människor
som frågar och ska fa svar.”
Här anar man en uppfordrande ton
som bär vittnesbörd om PaJmes
storhet. Ur ett socialdemokratiskt
perspektiv kan omdömet så här tio år
lämnade ett mycket stort tomrum
efter sig, ett sår som ännu inte läkt.
Från unga år var Palme framfor allt
ett politiskt djur, vilket möjligen
forklarar borgerlighetens ambivalens.
Det borgerliga forhållandet till
SVENSK TIDSKR.IFT
ideologiskt komplext.
Palme blev möjligen
För Olof
politiken
socialismens främsta uttrycksform:
the joy of politics – även om man
måste ta ett helvete i taget.
45
mordet träffade
statsvetaren Olof
Ruin statsminister
Olof Palme. Ruin
arbetade med sin bok om Tage
Erlander som kom senare samma år
och skulle tala med Palme om saken.
Han ställde frågan, den lite personliga
men avgörande frågan, hur det
kunde komma sig att Erlander
orkade alla dessa 23 år som
statsminister och partiledare.
Palme tittade på mig lite menande,
skriver Ruin förordet till
Erlanderboken, och tog till ett
engelskt uttryck:
”The joy of politics”.
”Det gällde Erlander liksom det
gällde honom själv”, kommenterar
han. I Berättelser om Palme (Norstedts)
fastnar jag för ett annat Palmeuttryck,
HÅKAN A BENGTSSON är redaktör
för A rena.
HÅKAN A BENGTSSON:
Palme igen?
som återkommer i tre av intervjuerna
i boken:
”Man rar ta ett helvete i taget”.
Politik som ren glädje och ett rent
helvete.
För att förstå Palme som politiker
och människa är det förstås
nödvändigt att inta ett, om uttrycket
tillåts, dialektiskt betraktelsesätt. Det
gäller att se det motsägelsefulla, de
yttre och de ime konflikterna. Allt
annat blir ett slags karikatyr, som
motståndare och anhängare har
kunnat använda sig av för att
frammana sin bild av Palme. Björn
Elmbrant presenterade till exempel
några sådana motsatspar från arbetet
med sin egen Palmebiografi, vid
sidan om Dieter Strands Palme igen
den bästa boken om OlofPalme, i en
genomgång av den nu tämligen digra
Palmelitteraturen i Arena våren 1995:
a. teknokrat, bara intresserad av
sakfrågor- kom ihåg 5.000 svenskar,
vad de hette, vad de talat om senast.
SVENSK TIDSKRIFT
b. stenhård, osentimental med
medarbetarna – plötsligt omtänksam,
närmast ömsint (Alva Myrdals och
Bertil Östergrens dödsbädd, MajBritt Theorins 50-årskalas).
c. den snåle partigängaren
Sverige alltid främst (kärnkraften
1976, folkpartiregeringen 1979,
Bofors Indienorder 1985).
d. ideologi – praktisk politik
(retorik- beslut).
e. rättrådig, fair play, hålla på
spelreglerna dribbla med
spelreglerna, småfuska.
f. industrisan1hället viktigast
offentliga sektorn viktigast
g. otålig – tålmodig.
h. aggressiv – aggressionshämmad.
i. konfrontation – fårg, lust och
glädje.
Motsatsparen komplicerar förstås
alla försök att hitta en formel för att
beskriva Olof Palme. Men det vi har
att diskutera är ändå ett antal bilder
av Palme, berättelser om honom,
43
som ofta säger mer om berättaren än
forernåler for berättelsen. Ja, bilden
av Palme blir vanligtvis mer ensartad
och forenklad.
Det finns också det här
sammanhanget en myt om
socialdemokratin som har och har
haft dagspolitisk betydelse. Jag drar
mig till nunnes att dåvarande
moderatledaren Gösta Boman på
PaJmes tid hävdade att socialdemokratin var sund och frisk på Per
Albins tid, medan det gick snett
någon gång mellan Erlander och
Palme. Vänstern har å andra sidan
gjort gällande att socialdemokratin
urartade redan på Hjalmar Erantings
tid, medan August Palm och Axel
Danielsson var riktiga revolutionärer
som fick plats i vänsterns persongalleri. Det finns med andra ord en
foreställning – såväl till höger och
vänster – om att det har funnits en
sann och sund socialdemokrati som
44
senare forfuskats eller forråtts. Detta
är självfallet bara nonsens och speglar
mer en viss tid eller bestämda
politiska syften. Visst, detta tillhör
politikens villkor där kampen om
den politiska dagordningen i hög
grad tar gestalt som en strid om
historien. Men någon sann,
ursprunglig eller riktig socialPalmes politiska tid och dess
dagordning: det starka samhället, den
offentliga sektorn, jämlikheten, den
generella välfärdspolitiken. Men det
går formodligen att hitta minst lika
konsekventa argument for
välfärdsstaten och radikala jämlikhetsideer hos en Ingvar Carlsson
eller for den delen hos en Kjell-Olof
demokrati har gudbevars aldrig Feldt. Det handlar härvidlag inte om
existerat. Socialdemokratin har for en enda person.
övrigt i sin egen historiebeskrivning
gjort våld på historien i den tidigare Ingen ideolog
så omhuldade, nu nästan bortglömda, Palme var däremot formedligen en
trappstegsmodellen; forst politisk av de viktigaste idegivarna eller
demokrati, sedan social demokrati formedlarna av ideerna om det starka
och sedan ekonomisk demokrati… svenska samhället från 50-talet och
Peter Antmans text om Palme och framåt, då Palme och Erlander
välfärdsstaten i Olof Palme – den började arbeta tillsammans. Genom
gränslöse reformisten (Tiden 1996), där att Palme ingick i den högsta
han samsas med Pierre Schori som ledningen for partiet och ”landet
skriver om PaJmes internationella under en så lång tid är det naturligt
betydelse, är intressant av en rad skäl. att han kom att ra stor, ja mycket stor
betydelse for hur det moderna
Åter aktuell?
Den tyder nämligen på att Palme åter
blivit aktuell i en dagspolitisk
socialdemokratisk debatt. Som
alternativ till tidigare urspårningsteorier formuleras här en ide om att
forvirringen vidtog efter PaJmes
frånfålle, varefter socialdemokratin
inte kunde upprätthålla försvaret för
jämlikheten och den generella
välfärdspolitiken. den aktuella
socialdemokratiska trätan om
historien och framtiden rar Antmans
text betydelse. Och det är en
skickligt utförd beskrivning av
SVENSK TIDSKR.IFT
Sverige kom att formas . Palme
mördades i inledningen till nedgångsfasen för Välfärdssverige, hans
gärning sammanfaller med den
svenska modellens uppgång och fall.
Det första dalaupproret, en försmak
på dagens massiva folkliga och
fackliga kritik mot socialdemokratin,
inleddes redan under hans levnad och
riktades mot Palme personligen, men
framför allt mot dennes politik och
regering. Därför behöver bilden av
Palme som vänsterpolitiker kompletteras med Dieter Strands
karakteristisk i en artikel i Intrig:
”Han var ingen ideolog, aldrig. Han
var inte speciellt nytänkande heller.
Han är inte vänster. Han är liberal
inom socialdemokratins mitt!ara.”
Återigen: motsatsparen och de inre
och yttre konflikterna.
Politiskt djur
Nej, Palme var ingen stor socialistisk
teoretiker däremot en politisk
människa, ett politisk djur med
sällsynt dragningskraft. Det finns en
styrka, en virtuositet och språklig
exakthet i hans tal, några av dem
finns nyåterutgivna i Palme själv
(Tiden), som jag inte tror att någon
annan politiker under efterkrigstiden
kommer i närheten av. Carl Bildt, for
att nu ta ett bara allt for näraliggande
och nästan uttjatat järnforelseobjekt,
är tekniskt kunnig med saknar det
stråk av passion som gjorde Palme
mer fullödig som talare och politiker.
Bildt är mer stum. Några av Pahnes
tal är också med rätta klassiker, jag
tänker då inte bara på de där kända
uttrycken om diktaturens kreatur
och dessa satans mördare utan också
på strofer och stycken som nästan
kan läsas som dikter: ”Vi ses igen i
valstugan – dessa den svenska
sågverksindustrins kuttersmycken –
vid bråten av valsedlar och efter hans död bara bli ett: han politiken är mer avmätt och
broschyrer, med ivriga människor
som frågar och ska fa svar.”
Här anar man en uppfordrande ton
som bär vittnesbörd om PaJmes
storhet. Ur ett socialdemokratiskt
perspektiv kan omdömet så här tio år
lämnade ett mycket stort tomrum
efter sig, ett sår som ännu inte läkt.
Från unga år var Palme framfor allt
ett politiskt djur, vilket möjligen
forklarar borgerlighetens ambivalens.
Det borgerliga forhållandet till
SVENSK TIDSKR.IFT
ideologiskt komplext.
Palme blev möjligen
För Olof
politiken
socialismens främsta uttrycksform:
the joy of politics – även om man
måste ta ett helvete i taget.
45