Christopher Lagerqvist; vad kan vi lära av Oxford


2003


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

·Vad kan vi lära av Oxford?
l av Christopher l agerqvist
Traditioner, pedagogiska metoder liksom forskningens frihet och oberoende är
viktiga faktorer som gör universitetsutbildningen i Oxford till ett föredöme.
V
AD TÄNKER DU PÅ när Du hör University
of Oxford? Tänker Du, liksom jag, på
Oxfords magnifika byggnader och ärorika
arkitektur eller tänker Du kanske på den
långa rad av inflytelserika politiker och
framstående samhällsmedborgare som fostrats i Oxfords
tradition?
De akademiska traditionerna och den framstående
forskningen brukar ofta hamna i förgrunden, men aktiviteter som rodden mellan Oxford och Cambridge anses
ofta vara lika centrala för att beskriva studentlivet. Dit
hör också romantiska aktiviteter, som till exempel promenader i trädgårdarna och att långsamt färdas genom
Oxfords parker i gondolliknande träfarkoster (punting).
Oxfords litterära skatter är också välkända och då kanske främst Lewis Carrolls ”Alice i underlandet”, J. R. R.
Tolkiens ”Sagan om ringen”, C. S. Lewis’ berättelser om
Narnia samt filminspelningarna av Harry Potter. Associationerna är ofta många och de flesta passar in.
Jag skall här granska två aspekter av utbildningen vid
Oxford. Först presenteras en kortare historik över universitetet i ljuset av forskningens övergripande förutsättningar. Enligt företrädare för universiteten i Oxford
och Cambridge har akademiska traditioner, akademisk
frihet och ekonomiskt gynnsamma förhållanden något
väsentligt att bidra med när det gäller utbildningens kvalitet och framtagningen av nya internationellt sett framstående forskningsresultat. Därefter analyseras den akademiska excellensens praktik med särskild tonvikt vid
utbildningens unika mervärde, the tutorial system, som
är den metod med vilken de akademiska färdigheterna
förmedlas från en generation till en annan. Analysen
bygger på information från universitetet, mina egna erfarenheter samt åtskilliga samtal med forskare och studenter. Mina studier är en del av en fortsatt och fördjupad forskning inom ramen för ett forskningssamarbete
mellan Oxford och Uppsala.
ÅLDERN ETT KVALITETSMÅTT
Vid University of Oxford, som ”grundades” år 1096,
anses lärosätets ålder vara förknippat med dess kvalitet.
Man säger sig ha en månghundraårig tradition av att
befinna sig vid forskningsfronten och av att bryta ny
mark och söka nya kunskapsfält. Det handlar med andra
ord om att en generation forskare, genom individuell
handledning, ”lämnar över” sina akademiska färdigheter till den efterföljande generationen eller som det heter
”A tradition of intellectual activity advancing the frontiers of knowledge.” Den pedagogiska modellen – som
alltså har utmejslats under flera hundra år, med allt vad
det innebär av prövningar och finjusteringar- har helt
enkelt visat sig vara mycket framgångsrik i att fostra duktiga studenter och forskare. Liksom Oxfords yngre motsvarighet i Cambridge, kan man som bevis presentera
en imponerande förteckning över synnerligen framstå-
ende akademiker.
Ett ringa axplock av Oxfords framgångsrika personligheter innehåller sådana storheter som Thomas Hobbes, Adam Smith, John Locke, Robert Boyle, Christopher Wren, Jonathan Swift, Oscar Wilde, T. S. Eliot, Margaret Thatcher, Bill Clinton, Indira Gandhi, William
Gladstone, John Ruskin, William Morris, Cecil Rhodes
och Tim Berners Lee (uppfinnare av World Wide Web).
Ett avsevärt rikare urval finns att beskåda på universitetets hemsida (www.ox.ac.uk).
De akademiska framgångarna under 1900-talet
understryks av de 47 Nobelpris som har tilldelats forskare som har varit verksamma vid University of Oxford
mellan åren 1921 och 2001. Lägg därtill sex ”Balzan Prizes” (1985-2000), tre ”Fields Medals for Mathematics”
(1966-86) och fyra ”The Rolf Schock Prizes” (1993-99).
Oxfords akademiska traditioner är således betydelsefulla
för att fostra framstående tänkare. Det är knappast en
slump att sådana imponerande resultat kan uppnås på ett
och samma universitet år ut och år in i flera hundra år.
Det är inte alltid enkelt att, som nyantagen student,
skaffa sig en god överblick över universitetets organisation och att få förståelse för hur den fungerar i både teori
och praktik. Den byråkratiska effektiviteten är inte nödvändigtvis påfallande, även om den efter en tid framstår
som både logisk och mestadels sund till sin natur. Organisationen, som har starka rötter tillbaka till medeltiden, utgör nämligen en av de viktigaste förklaringarna till
varför University of Oxford hittills har lyckats att bevara
sin akademiska frihet i både juridisk och ekonomisk
bemärkelse. Genom en intern maktdelning har univerVl
l>
~
I
)::>:
rrm
lSvensk Tidskrift !2oo3, nr 61 1J
w
_J
_J
:<t
I
2:
c:x:
(/’)
sitetet lyckats att garantera ett inte föraktfullt oberoende
från både politik och näringsliv.
EKONOMISKT OBEROENDE
Jämfört med svenska förhållanden är de inomvetenskapliga prioriteringarna i Oxford (oc~ Cambridge) avsevärt mer närvarande. I Sverige har statsmakten gjort det
till en sport att skaffa sig ett så stort inflytande som möjligt över forskarsamhället-på senare tid även över problemställningar och teoretiska perspektiv. Sedan slutet av
1980-talet har exempelvis politiken successivt stärkt sitt
grepp över universitetens styrelser, vilket gör att den idag
kan totalstyra verksamheten in i minsta detalj. En motsvarande styrning förekommer inte i Oxford (eller Cambridge). Det anses inte effektivt.
Istället för att bejaka de svenska motsvarigheterna
till Oxford och Cambridge, vill svenska utbildningspolitiker ofta förneka och försvaga våra äldsta och internationellt sett mest framstående universitet. Detta görs
~~ lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 61
exempelvis genom att sprida de statliga anslagen över
landets alla delar. Forskningspolitiken underordnas
med andra ord regionalpolitiken. Den svenska kombinationen av politisk toppstyrning och regionalpolitisk forskningspolitik, har nu gått så långt att
företrädare för både Oxford och Cambridge har
ifrågasatt det svenska systemets möjligheter att
på sikt tillhandahålla en bred och internationellt
framstående forskningsverksamhet.
En viktig förklaring till Oxfords akademiska frihet är de relativt goda ekonomiska förhållandena. Visserligen kan brittiska toppuniversitet
inte längre uppvisa en lika god ekonomi som
amerikanska spetsuniversitet, men i en jämfö-
relse med svenska förhållanden framstår både
Oxford och Cambridge som förmögna lärosä-
ten. Oxford omsätter exempelvis årligen
omkring fyra gånger så mycket pengar per student som Uppsala universitet gör. Samtidigt är
det viktigt att komma ihåg att enskilda colleges- såsom All Souls, St John’s, Nuffield och
Christ Church, vars ekonomiska tillgångar inte
alltid inkluderas i ekonomiska jämförelser mellan universitet- fortfarande står sig relativt väl
i en jämförelse med amerikanska motsvarigheter.
Akademiska Senaten vid Uppsala universitet
har länge hävdat att svenska universitet måste
kontrollera sin egen ekonomi för att kunna
bygga upp en långsiktigt hållbar forskningsverksamhet. Då skulle det nuvarande beroendet
av de externa anslagsgivarnas kortsiktiga välvilja
kunna motverkas.
I de fall då University of Oxford är beroende av
externa ekonomiska anslag, har universitetet en välutvecklad strategi. Genom att balansera och delvis spela
ut olika externa aktörer mot varandra, har man lyckats
finansiera sin verksamhet utan att göra smärtsamma
kompromisser i problemformuleringar och i val av teorier och metoder.
Oxfords tätposition hotas dock till viss del, i takt med
att det ekonomiska beroendeförhållandet till statsmakten ökar och en alltmer kännbar ”brain-drain” till USA.
En ledande företrädare för Faculty of Modern History
menar att dessa problem måste tas på allvar och är orolig för att kvaliteten på undervisningen och forskningen
kan komma att försämras framöver:”] USA har man för
det första råd att betala högre löner för sina forskare och
för det andra en mer utbredd samhällelig tradition av
att donera pengar. Men, än så länge lyckas vi att kom- •
pensera de relativt sett lägre lönerna genom andra åtgärder.” En annan forskare vid samma fakultet förtydligar
budskapet ytterligare: ”Statsmakten måste lära sig att
förstå och känna igen universitetens behov och tillföra de
• medel som behövs för att vi ska kunna genomföra en
fullgod utbildning.”
I syftet att bli immun mot politisk styrning i framtiden, har University of Oxford etablerat en ”privat”
inkomstkälla, Oxford University Press, som årligen förser universitetet med betydelsefulla inkomster. Dessa
medel kan användas dels för att förstärka de verksamhetsgrenar som för tillfället har ekonomiska svårigheter, dels för att göra strategiska satsningar (t ex etablerandet av Said Business School). Den övergripande ambitionen från universitetsledningens sida är dock att spara
så mycket av pengarna som möjligt inför framtiden:
”Målsättningen är att på sikt bli helt ekonomiskt oberoende av både politik och näringsskapssökande, men visade sig ha en avgörande betydelse
för överlevnaden av the tutorial system. Den eklektiska
strukturen förklarar åtminstone delvis det hårda motståndet mot förändringar och socialletargi-något som
universiteten i Oxford och Cambridge utsattes för under
1700-talet och en bit in under Reformationstiden- och
hur det moderna handledningssystemet, som utformades under 1800-talet, kunde passa för det medeltida universitetet. Moderna tutors behövde enbart undervisa
mer och ägna mer individuell uppmärksamhet åt elevernas studier. Samtidigt behölls den tidigare vägledningsfunktionen.
Historiskt sett har undervisningens kvalitet varierat.
Det finns både exempel på synnerligen aktiva tutors,
liv, något som Harvard University ”I Sverige har statsmakten
såsom John Wesley vid Lincoln College, och klart passiva tutors, vilka
inte motiverade och läste tillsammans med studenterna. Kvaliteten
på dagens moderna tutors varierar
inte i lika hög utsträckning. I många
fall ägnar de sig, vid sidan av den
egna forskningen, enbart åt undervisning.
gjort det till en sport att
redan har lyckats att åstadkomma.”
På denna punkt kan vi lära oss
något väsentligt. Om svenska
utbildningspolitiker verkligen vill skaffa sig ett så stort inflyatt universiteten ska präglas av tankemässig mångfald- och därige- tande som möjligt över fornom i praktiken kunna fungera
som samhällets självkritiska spegel skarsamhället-på senare tid
– så vore det fruktbart att möjliggöra för liknande lösningar i Sve- även över problemställningar
Grundiden med det moderna
Oxfords handledningssystem är att
studenterna i tre år ska undervisas
individuellt av en internationellt
ledande forskare i en timme i
rige.
och teoretiska perspektiv.”
TUTORN CENTRAL
Tanken att seniora medlemmar av ett college har ett
ansvar för att vägleda sina yngre kollegor, utgjorde en
central del av universitetet redan under medeltiden.
Begreppet ”tutor” användes för första gången under
1400-talet: Enligt Rashdall var fyra medborgare av Padua
tillåtna att agera som ”reformatores” eller ”tutores studii”, vilket också vidimerades av universitetet: ”unusquisque scolaris manens sub magistro, tutore aut creditore”. Tidigare hade enbart synonymer och liknande
begrepp förekommit.
Dessa tidiga tutors var huvudsakligen inte lärare, utan
valdes snarare ut för att vara studenternas personliga
beskyddare. Deras främsta plikt var att bistå studenterna
med uppsikt över deras uppförande och deras utgifter.
Studenterna skulle leva ett gott- i bemärkelsen Gudsrikt
-liv, vara uppriktiga i sin tro samt klä sig väl och uppträda korrekt. Uppgiften för varje tutor var med andra
ord att vara ”creditores” likväl som och mer än ”tutores”. Genom Laudian-statuterna från 1634 fastslogs att
alla studenter måste ha en tutor, som redan avlagt examen.
Sedan dess har the tutorial system varit en central
del av universitetslivet. Kopplingen till kyrkan kunde
förvisso begränsa tankemässig mångfald och fritt kunveckan. Forskaren ansvarar för att
studenten varje vecka får en frågeställning och en litteraturlista som täcker in det relevanta forskningsläget
Med hjälp av dessa båda verktyg ska studenten sedan
läsa flitigt och utifrån den angivna forskningslitteraturen
artikulera ett eget vetenskapligt argument, vilket skrivs
ned i en veckauppsats och försvaras vid nästa möte med
forskaren.
Will G. Moore, från St John’s College, ger i boken
”The tutorial system and its future” följande beskrivning av the tutorial system: ”At its most simple the tutoriat is a weekly meeting of the student with the teacher to
whom he is especially committed. This does not replace
other methods, such as instruction by leeture or in dass.
It clearly cannot replace private study. Indeed, it assumes all these, and includes their results in the preparation of a weekly essay, which is presented orally, listened to by the tutor and discussed immediately. The
whole process – of reading, discussion, arrangements for
the following week – takes up little more than an hour.”
Alla tutorial talks är dock inte likadana. En norm utgör
alltså inte en regel. Variationer förekommer då det passar sig. Två- eller till och med tre- studenter kan exempelvis vara närvarande. Då får den ena studenten läsa
sin uppsats, medan den andre lämnar in sin.
Vl
)>
s:
I
)>:
rrm
lSvensk Tidskrift lzoo3, nr 61m
U.J
_J
_J
:<(
:r:
~
<(
(/)
Nyckelorden för en förståelse av systemet är ”flexibilitet” och ”variation”. I praktiken träffar varje student
sin tutor minst en timme i veckan. Man har dock inte
samma tutor under de tre åren, utan får i princip en ny
tutor för varje ny kurs. På så vis kan ambitionen, att
undervisningen ska bedrivas av en världsledande forskare inom det givna kunskapsfältet, uppfyllas. Syftet
med de individuella mötena är dock desamma, att i dialog med studenten utveckla dennes akademiska färdigheter- dvs förmågan att på kort tid skaffa sig en överblick över det aktuella forskningsläget, som inte sällan
överstiger 4.000 sidor, samt att utifrån denna artikulera,
motivera, renodla och bygga under ett eget vetenskapligt
argument. Detta skall sammanfattas i omkring 2.500
ord, och försvaras muntligt vid nästa möte med handledaren, som då gör sitt bästa för att konstruktivt kritisera studentens tankegångar, påvisa bristerna med den
valda ståndpunkten och resa diverse motargument.
ETABLERADE SANNINGAR PRÖVAS
Det vetenskapliga argumentet får gärna vara originellt,
kontroversiellt och politiskt inkorrekt. Faktum är att
man som student i Oxford uppmuntras att, på sin resa
mot forskningsfronten, vara ”intellektuellt provokativ”
och originell. På så vis kan nämligen etablerade vetenskapliga ”sanningar” prövas, politisk korrekthet undvikas och nydanande forskning skapas. Att vara kontroversiell anses alltså vara en fördel, så länge som argumentationen är väl underbyggd, dvs vilar på en stabil
empirisk och teoretisk grund.
De samlade veckauppsatserna används för att förbereda slutexamen. Tanken med en examen i slutet av det
tredje året är att studenten måste hålla samtliga inhämtade kunskaper aktuella, vilket ger en god helhetssyn
över ämnet. Utbildningen gör inte bara Oxfordstudenten till en god och påläst akademiker och forskare, utan
slipar även dennes förmåga att i skriftlig och muntlig
form argumentera och debattera.
studenternas målsättning är att prestera maximalt,
dvs att lära sig så mycket som möjligt på så kort tid som
möjligt, en inställning som känns igen från elitidrotterna. För att klara av utbildningen och arbetstempot
fordras gedigna förkunskaper, som förädlas ytterligare
under Oxfordtiden. I studenthandboken ger fakultetsnämnden för Modern History- ett ämne som skall kontrasteras mot Ancient History- följande färdighetsbeskrivning: ”You will need all the skills which you have
acquired at A-leve! [motsvarande högsta betyg från den
svenska gymnasieskolan]: the ability to distinguish and
assess different points of view and to think in eausal
terms, as well as the technical skills of essay-writing,
including the clear presentation of relevant material and
the ability to analyse its significance in relation to a given
IJ iSvensk Tidskrift l2oo3, nr 61
problem. But here you will also be expected to engage
with a far wider range of historical subject-matter and to
show a much greater awareness of the camplexity of historical explanation, while your essay technique willhave
to develop to match the resulting demands for more critical analysis and sharper, more focussed argument.” Stor
vikt läggs vid studentens ansvarstagande och arbetsinsatser. Stora krav ställs på självständighet, vältalighet
samt analytisk skärpa och stringens. Studenten är på
många sätt ”sin egen lyckas smed”. Trots- eller kanske
tack vare- denna ”intellektuella elitism”, har Oxford en
av världens lägsta ”drop-out frekvenser”. En ytterligare
förklaring ligger nog också i den noggranna studentselektionen. Att bli antagen är inte enkelt.
Från första veckan tränas studenterna i att analysera
den empiri som olika författare använder sig av för att
lansera sina respektive argument. Man lär sig hur ett
vetenskapligt argument artikuleras och försvaras. Därmed får läroböckernas översikter och synteser stå tillbaka för monografiernas och artiklarnas djup, vilket tydliggörs genom litteraturlistornas sammansättning. Detta
”forskningsförankrade” arbetssätt förutsätter att nämnda
översikter och synteser har inhämtats under gymnasieskolan (Upper Secondary School) och att studenterna
läser den litteratur som erhålls varje vecka- eller åtminstone så många sidor som möjligt. I annat fall kan de olika
perspektiven inte tillgodogöras, vilket är en nödvändighet för att studenten ska kunna få en någorlunda god
uppfattning om hur det aktuella forskningsläget är konstituerat och utifrån detta artikulera sitt egna argument.
Forskningsförankringen består med andra ord inte
enbart av att professorer undervisar studenter, utan även
av det faktum att studenterna analyserar och värderar
forskningsresultatens trovärdighet och relation till primärkällorna.
HÅRDA KRAV
Att läsa ett så stort antal sidor i veckan ställer självfallet
stora krav på studenternas tid och inläsningsmetodik.
Att färdigställa en veckauppsats brukar ta mellan 35 och
40 timmar, inklusive litteraturläsning. Därutöver tillkommer föreläsningar, eventuella klasser och seminarier samt andra kurser (vissa veckor skrivs två veckouppsatser). Detta ger ofta en arbetsvecka på mellan 60
och 80 timmar. Om studenterna inte arbetar hårt kan
de knappast tillgodogöra sig de färdigheter som de behö-
ver för att klara den avslutande examen- en förutsättning för att längre fram i livet kunna ha en relativt stor
valfrihet på arbetsmarknaden eller att kunna fortsätta
inom akademien.
studierna i Oxford syftar kanske främst till att lära sig
att förklara förändring- utifrån ett resonemang om hur
och i så fall på vilket sätt det är lämpligt att tala om olika
samhällsfenomen, som till exempel innovationer, tillväxt, reformationer och revolutioner – samt att förstå
hur olika teoretiska koncept- som stat, ekonomi, social
struktur, kultur, och nation – kan användas för olika
tidsperioder och olika samhällen. Som ett regelbundet
inslag i undervisningen bedrivs närläsning av artiklar
och primärkällor. På denna punkt finns det- förutom
arbetstempot-inga större skillnader mellan Oxford och
svenska toppuniversitet Möjligen ligger dessa moment
i Sverige oftare i de mer avancerade kurserna, vilket är en
konsekvens av den svenska högre utbildningens gymnasiefiering. Här måste grundläggande kurser ofta användas för att repetera och fördjupa otillräckliga gymnasiekunskaper.
VILKA LÄRDOMAR?
Vad kan vi då utläsa av den genomförda analysen? Rent
generellt kan vi, genom en fortsatt jämförande analys av
internationellt erkända universitet och dess utbildningar,
inte bara försäkra oss om att svensk högre utbildning
bibehåller en hög ”miniminivå” utan också ytterligare
förädla våra vetenskapliga ”optimumnormer”, för att
använda Rolf Torstendahls terminologi.
Det är knappast möjligt att kopiera och flytta Oxfordmodellen till det svenska universitetssystemet Däremot
kan vi lära av det brittiska utbildningssystemets mångfaldslösningar. Den svenska högre utbildningens uppdrag skulle behöva ses över. Det har visat sig vara omöjligt att i praktiken ”erbjuda utbildning av hög och likvärdig kvalitet vid universitet och högskolor i alla delar
av landet och därmed bidra till en regionalt balanserad
utveckling” (proposition 1999/2000:1). Genom en överREFERENSER
syn möjliggörs för det första olika profiler för varje
enskilt universitet och för det andra att resurserna kan
följa det internationella erkännandet. Olika pedagogiska
och utbildningsmässiga inriktningar vid svenska universitet och högskolor skulle ytterligare stimulera en
intellektuell och tankemässig mångfald.
Oxfordmodellen visar att det är fullt möjligt att sätta
ribban högt och uppnå goda resultat genom en stor kritisk massa. Modellen bygger i grunden på meriter, eftersom en fokusering på dessa inom-vetenskapliga kriterier bland annat motverkar ekonomisk och social snedrekrytering. Den bakomliggande tanken är att om meriterna inte utgör grunden för antagningen, så ökar betydelsen av andra faktorer som kön, ekonomisk, etnisk
och social bakgrund. Då står med andra ord godtycket
och orättvisorna inför dörren!
Inom ramen för en sådan utbildningsmångfald borde
det finnas utrymme för åtminstone ett svenskt universitet att på allvar ta upp kampen med de främsta universiteten i världen. Men, då krävs inte bara ett bejakande av
ett ”intellektuellt landslag”, utan också ett rejält resurstillskott. Uppsala universitet skulle exempelvis behöva
omkring fyra gånger så mycket pengar per student för att
kunna anta utmaningen. Varför skulle annars framtidens
toppforskare stanna kvar i Sverige om Storbritannien och
inte minst USA erbjuder avsevärt bättre alternativ?
Christopher Lagerqvist (Christopher.Lagerqvist@
ekist.uu.se) är doktorand i ekonomisk historia och knuten till forskningsgruppen för utbildnings- och kultursociologi vid Uppsala
universitet, samt student vid University of Oxford 2002-03.
”Basic facts about Oxford interviews”, generell
information om Oxfords intervjusystem, univer·
siletels hemsida: www.ox.ac.uk
Graduate studies Prospectus 2003-4, Oxford
2002, s. 5-11.
Intervjuer och samtal med forskare, studenter
och administrativ personal vid University of
Oxford och vid University of Cambridge,
2002-Q3.
Palfreyman, David, {ed.), The Oxford Tutarial:
’Thanks, you taught me how to !hink’, Oxford
2001.
Proposition 1999/2000:1.
Gustavsson, Sverker, ”Forskningens frihet efter
det kalla kriget”, I: C. Öhman {red.), Uppsala
universitet inför 2000·talet. Festskrift till Stig
Strömholm, Uppsala 1997, s. 39-60.
Gustavsson, Sverker, ”Varför inte lägga ned
universiteten?”, I: S. Dahl {red.), Kunskap så
det räcker? 18 debattinlägg om utbildning och
forskning, stockhalm 1998, s. 103-131.
Halsey, A. H., ”Further and Higher Education”,
I: A. H. Halsey {ed.) och J. Webb {ed.) TwentiethCentury British Social Trends, Oxford 2000.
Heath, Anthony, och, Payne Clive, ”Social Mobility”, I: A. H. Halsey {ed.) och J. Webb {ed.)
Twentieth-Century British Social Trends, Oxford
2000.
Lewin, Leif, ”Skattefria bidrag lyft för forskningen”, I: Dagens Nyheter {DN Debatt) den
21 juli 2002.
Lewin, Leif, ”Naturvelarkrisen ett politiskt
påhitt”, I: Dagens Nyheter {DN Debatt) den
22 juli 2003.
Modern History at Oxford, The first year handbook for honour moderations in the school of
modern history 2002-2003, Board of the
Faculty of Modern History, Oxford 2002
Moore, Will G., The tutarial system and its
future, Oxford 1968.
Officiell statistik för University of Oxford
rörande de akademiska verksamhetsåren
2001-Q2 samt 2002-Q3
Rose and Ziman, Camford Observed, 1964, s. 59.
Sanders, Ciare, ”Spires aspire to Ivy League”,
I: The Times Higher Education Supplement den
20 juni 2003.
Strömholm, Stig, ”Vi måste satsa på universitetet för eliten”, I: Dagens Nyheter {DN Debatt)
den 7 september 2003.
Sundqvist, Bo, Högre utbildning och forskning
under det senaste decenniet- en statistisk
översikt, Uppsala 2002.
Tapper, Ted, och, Palfreyman, David, ”The
Tutorial System: The Jewel in the Crown”, I:
Oxford and the decline of the collegiate
tradition {The Woburn education series),
London 2000, s. 96-124.
Vl
)::>
~
I
)::>:
rrm
lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 61 DJ