Nils-Eric Sandberg; Kampen för och mot företagande
2003
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Kampen för
och mot företagande
l av Nils-Eric Sandberg
Den svenska ekonomins problem är primärt två:
vi har för få växande företag; och vi har för många som inte arbetar.
A
TT EN DRYG MILJON personer i arbetsför
ålder står utanför arbetskraften beror i första hand på kombinationen av höga lönekostnader, höga marginaleffekter, och generösa system för ersättning. Det senare kan
formuleras som att staten energiskt försöker få personer att sluta arbeta, genom att i A-kassa, sjukförsäkring
och förtidspension betala nästan lika mycket netto som
människor får i lön genom att arbeta. Systemet skapar
mycket starka frestelser till bidragsarbitrage.
I en mening hänger problemen ihop. Som Sven
Rydenfelt lärde mej för länge sedan: arbetslöshet är en
följd av brist på företagare; och bristen på företagare är
en följd av att skatten på företagare är för hög.
Den praktiska slutsatsen är enkel.
STORA- F.D. SMÅ
Sverige har en unik industristruktur: extremt många
stora företag, relativt många små, och mycket få medelstora.
Först de stora- som en gång var små.
Här en lista på de svenska storföretag som grundats
på en svensk innovation:
1862 Sandvik 1892 Bahco
1863 Nobel 1904 AGA
1873 Atlas Copco 1907 ASEA
1874 SCA 1907 SKF
1875 LM Ericsson 1948 Hasselblad
1878 Alfa Laval 1951 TetraPak
1883 Munksjö 1967 Gambro
1887 Facit Halda
Tabellen visar att guldåldern för svenskt företagande
kom decennierna närmast före och efter förra sekelskiftet. Bakgrunden är bekant. Johan August Gripenstedt
(som var en riktigt liberal finansminister -läsaren måste
använda sin fantasi för att nu föreställa sig en sådan)
avvecklade skråsystemet och införde en aktiebolagslag,
åren strax före 1850. Det blev inledningen till den liberalisering av den svenska ekonomin som blev förutsättningen för industrialiseringen, alltså grundläggningen
för Sveriges framtida välstånd.
Näringsfrihetsförordningen och slopandet av ränteregleringen 1864 fullbordade processen.
Och därmed gick startskottet för företagsetableraodet
Alla företag i min tabell är nu stora. Från början startades de av en entreprenör, eller några stycken. Och i
början var de alla små. Men de expanderade snabbt. Ett
exempel: LM Ericsson startade 1876, i en lägenhet på
Drottninggatan. År 1900 hade företaget en exportandel
på 90 procent.
Volvo grundades 1926 som dotterbolag till SKF. Saab
grundades 1937.
Men under snart hundra år har endast fyra storfö-
retag grundats på en svensk innovation: Hasselblad,
TetraPak, Gambro och IKEA. Inga fler.
Detta är något allvarligt för tillväxten och levnadsstandarden i Sverige. Det tyder på att det riktigt fruktbara
företagsskapandet delvis upphört. Små företag startas,
men de expanderar inte.
Om näringsministern Fagrotsky läst någon bok i sitt
ämne måste han legat sömnlös av oro de senaste decennierna. Nu verkar han ha sovit gott. Av detta kan vi dra
en del deprimerande slutsatser.
Så varför får vi inte fler snabbt växande företag grundade på svenska innovationer?
Svaret kan inte finnas i någon generell trend inom
industriländerna. En rad av världens dominerande dataföretag grundades från 1970-talet i USA- Microsoft,
Hewlett-Packard, Dell, etc. Utan svaret måste sökas i den
svenska ekonomins specifika villkor för företagande.
EXTREM
En huvudförklaring ligger sannolikt i den extrema
beskattningen på företagaren. Tillväxt är helt enkelt inte
lönsamt; den lilla ökningen av nettoinkomst som expanz
):>:
Al
>–<
z
Gl
Vl
r
>–<
<
lSvenskTidskrift lzooJ,nr 61E!J
sionen kan ge står inte i rimlig proportion till ökningen
av arbete och risk. Företagsekonomen Per Davidsson har
i flera undersökningar funnit att många småföretagare
inte vill expandera, även om de sannolikt kan.
En annan förklaring, som lanserats av Erik Dahmen,
säger att små och medelstora företag missgynnats av
devalveringscyklerna. Sjuttio- och åttiotalen fick samma
mönster: först en extrem ökning av kostnaderna, sedan
en devalvering- etc, etc, etc. På knappt tjugo år fick vi
sex sådana cykler.
storföretagen är helt internationaliserade. De mindre
företagen har vanligen inte hunnit bygga upp någon
internationell försäljningsorganisation.
Vidare är de mindre företagen relativt personalintensiva, medan de stora företagen inom basindustrierna har lite personal i förhållande till kapitalstock och
företagen. Allt vad Kamprad och Ruben Rausing med
slit och risktagande arbetat ihop skulle staten lägga
beslag på.
Rausings beslöt fly ur landet efter att RudolfMeidner
lagt sitt förslag om löntagarfonder. Ty via fonderna skulle
facket inom några få år ha tagit över röstmajoriteten i
det företag som Ruben Rausing byggt upp genom 32 år
av arbete och investeringar.
Nu kom inga löntagarfonder enligt Meidners koncept. Men arvsskatten fanns kvar.
En ekonomisk doktor Pangloss kan givetvis vända
på resonemanget och säga att hur företagen än flyttar så
lever vi i den bästa av världar. Att företagen flyttar över
gränserna är helt naturligt i en integrerad ekonomi. De
svenska storföretagen är mer internationaliserade än de
flesta, och har huvuddelen av sin produktion i dotterförsäljningsvärde. De personalintensiva företagen drabbas mest
när lönekostnaderna skenar. De
kapitalintensiva drabbas mindre,
men vinner mycket på en devalvering.
Ӏgandet har en mycket
bolag spridda över tre kontinenter.
Men Pangloss tolkar även det värsta till det bästa. Att storföretag i
små länder expanderar över gränserna är en naturlig följd av strävan
efter skalfördelar. Att storföretag
köps upp av utländska konkurrenter är något annat.
viktig funktion i ekonomin:
att övervaka företagens
Enligt detta resonemang har
devalveringscyklerna bromsat tillväxten i de mindre företagen, särledningar.”
skilt kunskapsföretagen, och samtidigt konserverat företagsstrukturen genom att gynna den kapitaltunga basindustrin.
Konkret uttryckt: livet blev lättare för stål- och skogsindustri, svårare för elektronik och läkemedel.
EMIGRATIONEN
Från början och mitten av 1800-talet emigrerade bortåt
25 procent av befolkningen. Att utvandra var då ett stort
äventyr. De som lämnade landet var de mest frihetsälskande, de djärvaste, de mest riskvilliga. Det är resten
av oss som nu är kvar.
Emigranterna flyttade inte frivilligt. Utan de jagades
ut ur landet: av religiöst och politiskt förtryck, av skrå-
systemets arbetsförbud, av fattigdom.
Nu har vi en motsvarande emigration av företag. Från
1970 har 38 större företag antingen köpts upp av utlandet, eller flyttat utomlands.
Ett skäl av flera till uppköpen är givetvis devalveringarna. När värdet på kronan halverats mot utländska
valutor blir följden en realisation på svenska företag.
Ett av flera skäl till emigrationen ligger i skatterna. De
två kommersiellt förmodligen mest framgångsrika företag som startats i Sverige, IKEA och TetraPak, har båda
emigrerat, av skatteskäL Revisorerna räknade ut att om
grundaren avled- det händer; många människor avlider, till slut- så skulle staten genom kombinationen av
reavinstskatt och arvsskatt praktiskt taget konfiskera
IIISvensk Tidskrift l2oo3, nr 61
Det allra mesta av den svenska läkemedelsindustrin har nu köpts upp och flyttat. Med
huvudkontoren flyttar också en stor del av företagens
nyckelfunktion, dvs forskningen. Det innebär att en stor
del av den svenska spjutspetsforskningen emigrerar. Landet förlorar en del av sitt intellektuella kapital.
Näringsministern kan attrahera internationell forskarelit genom att erbjuda halva lönen och dubbla skatten.
I ett längre perspektiv, säg tio-tjugo år, blir den här
trenden riktigt allvarlig. Vi har kvar vår basindustri. Men
den personalintensiva tillverkningen på mellannivå kommer att tas över av främst de östeuropeiska länder som
från nästa år blir medlemmar av EU. De flesta av dem
har en kombination av lönekostnader och produktivitet som är helt överlägsen vad Sverige kan erbjuda. Alltså
kan vi vänta en ny emigration av främst legotillverkning
av komponenter. Det Sverige kan konkurrera med är
kunskap. Men hur mycket kunskap har vi kvar, om femton år, sedan läkemedelsindustrin flyttat och nästan alla
inom elektronik och bioteknik får dubbellön och halv
skatt om de ger sig iväg?
INsTITUTIONERNA TAR ÖVER
Vi har äntligen även i Sverige fått en diskussion om corporate governance, dvs vem som ska styra i ett företag:
ägarna eller den anställda ledningen. De senaste decen- ,
nierna har ägandet institutionaliserats; nu äger investmentbolag och fonder bortåt 90 procent av aktierna i
svenska företag.
Men institutionerna kan inte utöva en aktiv ägarroll
rföretagen. (Se docent Anne-Marie Pälssons artikel i
Ekonomisk debatt 2001:1!) Institutionernas ledningar
har som enda uppgift att maximera avkastningen, kortsiktigt.
Visserligen är fler svenskar än någonsin nu aktiesparare. Men de är inlåsta av skattereglerna. Om aktiespararen är missnöjd med sin fond och vill byta måste han
betala 30 procent av vinsten i skatt. Och denna skatt är
inte indexreglerad; en del av vinsten kan alltså bestå av
inflation.
Samma gäller givetvis de få som sparar i direktägda
aktier.
Ägandet har en mycket viktig funktion i ekonomin:
att övervaka företagens ledningar. Och denna övervakningsfunktion förstärks om den utövas av dem som äger
aktier direkt, och därmed har ett egetintresse av att företaget drivs med lönsamhet.
Men institutionaliserandet av ägandet frikopplar alltmer övervakningen från direkt intresse av lönsamhet.
Följden kan vi avläsa i institutionsstyrda företag som
exempelvis Volvo och försäkringsbolagen.
Den fondstyrda kvartalskapitalismen försöker maximera avkastningen på kort sikt – några veckor eller så.
Men det ägande som byggde företagen hade längre perspektiv. Utvecklingen av Losec, som blev världens mest
sålda läkemedel, tog 23 år. Ruben Rausing i TetraPak arbetade och investerade i 32 år innan vinsterna från tetrapakmjölken kom. Att han kunde hålla ut så länge berodde
på att han hade orubbligt förtroende hos Jacob Wallenberg, och därmed öppen kredit i Enskilda Banken.
Ingenstans finns enkla lösningar. Men: om Sverige
ska få en aktiemarknad som kan generera kapital och
utöva ägarkontroll och ge människor chans att starta
och expandera egna företag- då är det första villkoret att
statsmakten slutar behandla företagare och aktieägare
som samhällets fiender.
Men när kan detta ske- när statsmakten ockuperats
av socialdemokratin och kommunisterna, de två partier
som har den egna ideologins uppdrag att bekämpa privat företagande och ägande?
Nils-Eric Sandberg (nils_eric_sandberg@hotmail.com) är
författare och frilansskribent.
johan narberg. net
–
Liberalism-Capitalism-Giobalisation
,,En svensk intellektuell som nått världsberömmelse
utan att vara särskilt känd i sitt eget land/,
Peter Wolodarski, Dagens Nyheter
Johan Norberg har förändrat globaliseringsdebatten. Hans bästsäljande
bok Till världskapitalismens försvar är redan publicerad på åtta språk,
och brittiska Channel 4 har gjort en TY-dokumentär baserad på boken.
På hemsidan johannorberg.net delar han dagligen med sig av sina
senaste tankar om hur kapitalismen kan rädda världen.
Boken kan beställas på
www.timbro.se/bokhandel
Globlog ~
..~TIMERO Timbre, Box 5234, l02 45 Stockholm, tel 08-587 898 00, fax 08-587 898 55, info@timbro.se, www.timbro.se
z
)::>:
;o
…….
z
G)
(./)
;-
…….
<
lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 61 IJ
och mot företagande
l av Nils-Eric Sandberg
Den svenska ekonomins problem är primärt två:
vi har för få växande företag; och vi har för många som inte arbetar.
A
TT EN DRYG MILJON personer i arbetsför
ålder står utanför arbetskraften beror i första hand på kombinationen av höga lönekostnader, höga marginaleffekter, och generösa system för ersättning. Det senare kan
formuleras som att staten energiskt försöker få personer att sluta arbeta, genom att i A-kassa, sjukförsäkring
och förtidspension betala nästan lika mycket netto som
människor får i lön genom att arbeta. Systemet skapar
mycket starka frestelser till bidragsarbitrage.
I en mening hänger problemen ihop. Som Sven
Rydenfelt lärde mej för länge sedan: arbetslöshet är en
följd av brist på företagare; och bristen på företagare är
en följd av att skatten på företagare är för hög.
Den praktiska slutsatsen är enkel.
STORA- F.D. SMÅ
Sverige har en unik industristruktur: extremt många
stora företag, relativt många små, och mycket få medelstora.
Först de stora- som en gång var små.
Här en lista på de svenska storföretag som grundats
på en svensk innovation:
1862 Sandvik 1892 Bahco
1863 Nobel 1904 AGA
1873 Atlas Copco 1907 ASEA
1874 SCA 1907 SKF
1875 LM Ericsson 1948 Hasselblad
1878 Alfa Laval 1951 TetraPak
1883 Munksjö 1967 Gambro
1887 Facit Halda
Tabellen visar att guldåldern för svenskt företagande
kom decennierna närmast före och efter förra sekelskiftet. Bakgrunden är bekant. Johan August Gripenstedt
(som var en riktigt liberal finansminister -läsaren måste
använda sin fantasi för att nu föreställa sig en sådan)
avvecklade skråsystemet och införde en aktiebolagslag,
åren strax före 1850. Det blev inledningen till den liberalisering av den svenska ekonomin som blev förutsättningen för industrialiseringen, alltså grundläggningen
för Sveriges framtida välstånd.
Näringsfrihetsförordningen och slopandet av ränteregleringen 1864 fullbordade processen.
Och därmed gick startskottet för företagsetableraodet
Alla företag i min tabell är nu stora. Från början startades de av en entreprenör, eller några stycken. Och i
början var de alla små. Men de expanderade snabbt. Ett
exempel: LM Ericsson startade 1876, i en lägenhet på
Drottninggatan. År 1900 hade företaget en exportandel
på 90 procent.
Volvo grundades 1926 som dotterbolag till SKF. Saab
grundades 1937.
Men under snart hundra år har endast fyra storfö-
retag grundats på en svensk innovation: Hasselblad,
TetraPak, Gambro och IKEA. Inga fler.
Detta är något allvarligt för tillväxten och levnadsstandarden i Sverige. Det tyder på att det riktigt fruktbara
företagsskapandet delvis upphört. Små företag startas,
men de expanderar inte.
Om näringsministern Fagrotsky läst någon bok i sitt
ämne måste han legat sömnlös av oro de senaste decennierna. Nu verkar han ha sovit gott. Av detta kan vi dra
en del deprimerande slutsatser.
Så varför får vi inte fler snabbt växande företag grundade på svenska innovationer?
Svaret kan inte finnas i någon generell trend inom
industriländerna. En rad av världens dominerande dataföretag grundades från 1970-talet i USA- Microsoft,
Hewlett-Packard, Dell, etc. Utan svaret måste sökas i den
svenska ekonomins specifika villkor för företagande.
EXTREM
En huvudförklaring ligger sannolikt i den extrema
beskattningen på företagaren. Tillväxt är helt enkelt inte
lönsamt; den lilla ökningen av nettoinkomst som expanz
):>:
Al
>–<
z
Gl
Vl
r
>–<
<
lSvenskTidskrift lzooJ,nr 61E!J
sionen kan ge står inte i rimlig proportion till ökningen
av arbete och risk. Företagsekonomen Per Davidsson har
i flera undersökningar funnit att många småföretagare
inte vill expandera, även om de sannolikt kan.
En annan förklaring, som lanserats av Erik Dahmen,
säger att små och medelstora företag missgynnats av
devalveringscyklerna. Sjuttio- och åttiotalen fick samma
mönster: först en extrem ökning av kostnaderna, sedan
en devalvering- etc, etc, etc. På knappt tjugo år fick vi
sex sådana cykler.
storföretagen är helt internationaliserade. De mindre
företagen har vanligen inte hunnit bygga upp någon
internationell försäljningsorganisation.
Vidare är de mindre företagen relativt personalintensiva, medan de stora företagen inom basindustrierna har lite personal i förhållande till kapitalstock och
företagen. Allt vad Kamprad och Ruben Rausing med
slit och risktagande arbetat ihop skulle staten lägga
beslag på.
Rausings beslöt fly ur landet efter att RudolfMeidner
lagt sitt förslag om löntagarfonder. Ty via fonderna skulle
facket inom några få år ha tagit över röstmajoriteten i
det företag som Ruben Rausing byggt upp genom 32 år
av arbete och investeringar.
Nu kom inga löntagarfonder enligt Meidners koncept. Men arvsskatten fanns kvar.
En ekonomisk doktor Pangloss kan givetvis vända
på resonemanget och säga att hur företagen än flyttar så
lever vi i den bästa av världar. Att företagen flyttar över
gränserna är helt naturligt i en integrerad ekonomi. De
svenska storföretagen är mer internationaliserade än de
flesta, och har huvuddelen av sin produktion i dotterförsäljningsvärde. De personalintensiva företagen drabbas mest
när lönekostnaderna skenar. De
kapitalintensiva drabbas mindre,
men vinner mycket på en devalvering.
Ӏgandet har en mycket
bolag spridda över tre kontinenter.
Men Pangloss tolkar även det värsta till det bästa. Att storföretag i
små länder expanderar över gränserna är en naturlig följd av strävan
efter skalfördelar. Att storföretag
köps upp av utländska konkurrenter är något annat.
viktig funktion i ekonomin:
att övervaka företagens
Enligt detta resonemang har
devalveringscyklerna bromsat tillväxten i de mindre företagen, särledningar.”
skilt kunskapsföretagen, och samtidigt konserverat företagsstrukturen genom att gynna den kapitaltunga basindustrin.
Konkret uttryckt: livet blev lättare för stål- och skogsindustri, svårare för elektronik och läkemedel.
EMIGRATIONEN
Från början och mitten av 1800-talet emigrerade bortåt
25 procent av befolkningen. Att utvandra var då ett stort
äventyr. De som lämnade landet var de mest frihetsälskande, de djärvaste, de mest riskvilliga. Det är resten
av oss som nu är kvar.
Emigranterna flyttade inte frivilligt. Utan de jagades
ut ur landet: av religiöst och politiskt förtryck, av skrå-
systemets arbetsförbud, av fattigdom.
Nu har vi en motsvarande emigration av företag. Från
1970 har 38 större företag antingen köpts upp av utlandet, eller flyttat utomlands.
Ett skäl av flera till uppköpen är givetvis devalveringarna. När värdet på kronan halverats mot utländska
valutor blir följden en realisation på svenska företag.
Ett av flera skäl till emigrationen ligger i skatterna. De
två kommersiellt förmodligen mest framgångsrika företag som startats i Sverige, IKEA och TetraPak, har båda
emigrerat, av skatteskäL Revisorerna räknade ut att om
grundaren avled- det händer; många människor avlider, till slut- så skulle staten genom kombinationen av
reavinstskatt och arvsskatt praktiskt taget konfiskera
IIISvensk Tidskrift l2oo3, nr 61
Det allra mesta av den svenska läkemedelsindustrin har nu köpts upp och flyttat. Med
huvudkontoren flyttar också en stor del av företagens
nyckelfunktion, dvs forskningen. Det innebär att en stor
del av den svenska spjutspetsforskningen emigrerar. Landet förlorar en del av sitt intellektuella kapital.
Näringsministern kan attrahera internationell forskarelit genom att erbjuda halva lönen och dubbla skatten.
I ett längre perspektiv, säg tio-tjugo år, blir den här
trenden riktigt allvarlig. Vi har kvar vår basindustri. Men
den personalintensiva tillverkningen på mellannivå kommer att tas över av främst de östeuropeiska länder som
från nästa år blir medlemmar av EU. De flesta av dem
har en kombination av lönekostnader och produktivitet som är helt överlägsen vad Sverige kan erbjuda. Alltså
kan vi vänta en ny emigration av främst legotillverkning
av komponenter. Det Sverige kan konkurrera med är
kunskap. Men hur mycket kunskap har vi kvar, om femton år, sedan läkemedelsindustrin flyttat och nästan alla
inom elektronik och bioteknik får dubbellön och halv
skatt om de ger sig iväg?
INsTITUTIONERNA TAR ÖVER
Vi har äntligen även i Sverige fått en diskussion om corporate governance, dvs vem som ska styra i ett företag:
ägarna eller den anställda ledningen. De senaste decen- ,
nierna har ägandet institutionaliserats; nu äger investmentbolag och fonder bortåt 90 procent av aktierna i
svenska företag.
Men institutionerna kan inte utöva en aktiv ägarroll
rföretagen. (Se docent Anne-Marie Pälssons artikel i
Ekonomisk debatt 2001:1!) Institutionernas ledningar
har som enda uppgift att maximera avkastningen, kortsiktigt.
Visserligen är fler svenskar än någonsin nu aktiesparare. Men de är inlåsta av skattereglerna. Om aktiespararen är missnöjd med sin fond och vill byta måste han
betala 30 procent av vinsten i skatt. Och denna skatt är
inte indexreglerad; en del av vinsten kan alltså bestå av
inflation.
Samma gäller givetvis de få som sparar i direktägda
aktier.
Ägandet har en mycket viktig funktion i ekonomin:
att övervaka företagens ledningar. Och denna övervakningsfunktion förstärks om den utövas av dem som äger
aktier direkt, och därmed har ett egetintresse av att företaget drivs med lönsamhet.
Men institutionaliserandet av ägandet frikopplar alltmer övervakningen från direkt intresse av lönsamhet.
Följden kan vi avläsa i institutionsstyrda företag som
exempelvis Volvo och försäkringsbolagen.
Den fondstyrda kvartalskapitalismen försöker maximera avkastningen på kort sikt – några veckor eller så.
Men det ägande som byggde företagen hade längre perspektiv. Utvecklingen av Losec, som blev världens mest
sålda läkemedel, tog 23 år. Ruben Rausing i TetraPak arbetade och investerade i 32 år innan vinsterna från tetrapakmjölken kom. Att han kunde hålla ut så länge berodde
på att han hade orubbligt förtroende hos Jacob Wallenberg, och därmed öppen kredit i Enskilda Banken.
Ingenstans finns enkla lösningar. Men: om Sverige
ska få en aktiemarknad som kan generera kapital och
utöva ägarkontroll och ge människor chans att starta
och expandera egna företag- då är det första villkoret att
statsmakten slutar behandla företagare och aktieägare
som samhällets fiender.
Men när kan detta ske- när statsmakten ockuperats
av socialdemokratin och kommunisterna, de två partier
som har den egna ideologins uppdrag att bekämpa privat företagande och ägande?
Nils-Eric Sandberg (nils_eric_sandberg@hotmail.com) är
författare och frilansskribent.
johan narberg. net
–
Liberalism-Capitalism-Giobalisation
,,En svensk intellektuell som nått världsberömmelse
utan att vara särskilt känd i sitt eget land/,
Peter Wolodarski, Dagens Nyheter
Johan Norberg har förändrat globaliseringsdebatten. Hans bästsäljande
bok Till världskapitalismens försvar är redan publicerad på åtta språk,
och brittiska Channel 4 har gjort en TY-dokumentär baserad på boken.
På hemsidan johannorberg.net delar han dagligen med sig av sina
senaste tankar om hur kapitalismen kan rädda världen.
Boken kan beställas på
www.timbro.se/bokhandel
Globlog ~
..~TIMERO Timbre, Box 5234, l02 45 Stockholm, tel 08-587 898 00, fax 08-587 898 55, info@timbro.se, www.timbro.se
z
)::>:
;o
…….
z
G)
(./)
;-
…….
<
lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 61 IJ