Lars Fimmerstad; Stalins hovmördare och urmänniskans stora språng
2003
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
0:::
IJ..J
::.:::
u
:O
co
LARS FIMMERSTAD OM
Stalins hovmördare och urmänniskan
D
et var inte så länge sedan Stalin fortfarande satt uppklistrad tillsammans med Marx, Engels och Lenin i den yttersta vänsterns logotyper också i
Sverige. Och tro det eller ej- KPML(r) är en organisation, som fortfarande ger
ut skrifter som hyllar Stalin och försvarar Moskvarättegångarna 1937 och de uppdiktade
anklagelserna mot de dömda i skenprocesserna.
Efter Sovjetunionens fall har dock de flesta människor fått en insikt i det när nog ofattbara antalet
människoliv som Stalin lyckades förbruka under sina
två decennier som sovjetisk allhärskare. 20 miljoner är
den mycket runda siffra som Simon Sebag Montefiori
stannar för i sin nyutkomna Stalin. The Court of the
Red Tsar, som ligger på toppen av försäljningslistorna
för facklitteratur i de anglosaxiska länderna just nu.
Montefiaris bok är dock inte i första hand ett ondskans räknestycke, den matematiken har
andra gjort före honom. Inte heller är den
ett inlägg i den nära nog teologiska diskussionen om den nazistiska förintelsen innebar en ondska i en särklass,
inte ens jämförbar med Stalins numerärt överlägsna massmord.
Klart framstår det att Stalins dödande
var hans främsta politiska verktyg, för
dem som läst Sebag Montefiaris dryga
sexhundra sidor. Med ökande frimodighet fann Stalin att döden kunde lösa
alla hans svårigheter, även de mest vardagliga, som en allt för pratsam fru till någon
av hans magnater. -Döden löser alla problem.
Ingen man, inget problem, som han själv uttryckte
saken.
Sebag Montefiore har gett en hittills oöverträffad
skildring av massmörarens vardag. Han har fått tillgäng till hittills okänt material i ryska arkiv, bland
annat opublicerade minnesanteckningar och memoarer från de som stod Stalin närmast. Han har också
intervjuat barn och barnbarn till de potentater som
fanns i Stalins krets. Märkligt nog förde det lilla hovet,
ständigt decimerat genom Stalins mordlust, noggranna anteckningar och dagböcker och brevväxlade
intensivt, allt arkiverat. Dessutom spionerade högste
säkerhetschefen Beria på alla och telefonsamtal avlyssnades och skrevs ut. Det gör att boken ger kusligt
levande, ofta av flera källor beskrivna, situationer från
vardag och fest i den stalinistiska kretsen. Den var en
slags grotesk storfamilj, som levde ett hermetiskt avskuret liv i lyx och överflöd i palatsen inom Kremls murar,
eller ute på sina mångtaliga datjor och före detta tsaristiska sommarslott
MORD PÅ BETING
Mord och tortyr var en av de huvudsakliga verksamheterna i denna krets. Att tillhöra den innebar i regel också
att själv sluta med ett skott i nacken. Stalins hov får en
grotesk likhet med historien om de tio små negerpojkarna. Endast Stalins egen död 1953 räddar de sista överlevande- ”järnaschlet” Molotov, Malenkov, Krustjev och
Beria. Den senare dock mördad av de övriga sedan Stalin äntligen själv givit upp andan.
Det stora imperiet styrdes i fred och krig huvudsakligen genom beslut fattade under Stalins ständigt pågå-
ende nattliga supkalas, som ingen potentat vägade utebli frän. Under de värsta terrorkampanjerna skickades
ledande medlemmar av den inre kretsen ut på massmordsexpeditioner i väldet, försedda med kvoter på hur
mänga som skulle mördas respektive deporteras till
Gulag. 60 000 skjutna och 300 000 deporterade ansägs
vara lagorna proportioner.
Även om den inre kretsen inte personligen kunde
mörda eller tortera 20 miljoner människor, drog sig
mänga, som Beria eller Jesjov, inte för att själva roa sig i
tortyrkamrarna så gott de hann med speciellt celebra
offer. Stalin själv nöjde sig med att på fyllekalasen låta
sina bödlar gäng på gäng härma de dödsdömdas gråt
och böner om nåd före nackskottet – medan han vred
sig av skratt.
Sebag Montefiori ger en kväljande bild av massmördarnas privata sfär. Ja, där finns en ondskans banalitet,
för att använda Arendts nötta fras om Hitler. Här är den
stegrad till en burlesk fars, en dance macabre, ibland
även bokstavligen talat. Stalin roades mycket av att
framåt de vodkadränkta småtimmarna tvinga politbyråmedlemmarna att dansa med varandra till skrällande
mJ Svensk Tidskrift l2oo3, nr sJ
o
torasprang
grammofonmusik. Till de sorgligaste insikter en bok som
denna ger oss hör att inga fakta biter på dem som ännu
tror på Stalin. En lärdom som vi tvingas tillämpa på de
många andra mördarsekter som idag hemsöker vår jord.
Verkligheten gäller inte som argument i en tid som fortsätter att hemsökas av så många trosvissas missdåd.
URMÄNSKLIG IDYLL
Efter detta 1900-talets skräckkabinett kan urmänniskornas liv verka rena idyllen. Kunskapen om de förhistoriska människorna har under de senaste åren ständigt
flyttat tillbaka gränserna för det vi menar med högtstå-
ende mänskligt beteende. Till och med gränsen för vad
som ska menas med historisk tid har förskjutits. Den
häpnadsväckande upptäckten 1994 av Chauvet-grottan
visade ju att människor kunde skapa skickliga målningar
av djur inte för omkring 20 000 år sedan utan redan för
35 000 år sedan. Målningarna finns nu genom det franska kulturdepartementets försorg utlagda på webbenwww.culture.fr/culture/arcnat/chauvet/en/.
Den engelske arkeologen och författaren Steven Mithen
väljer för sin del världen för 20 000 år sedan, då den senaste
istiden nådde sitt maximum, som utgångspunkt för vad
han betecknar som Historien i After the Ice. A Global
Human History 20 000-5 000 BC. Före det gjorde människor ungefär det samma årtusende efter årtusende. Men
efter den senaste istidens maximum börjar den kumulativa
utveckling av kunskap och teknik som ännu pågår.
Mithen låter en fiktiv resenär beresa hela den
bebodda planeten mellan 20 000-5 000 före vår tid.
Framställningen ger lekmannen en syntes av vad arkeologi, genetik, klimatforskning och andra samverkande
vetenskaper idag kan säga om den period då språnget
mot civilisationen togs.
Det börjar med allt bättre verktyg och slutar med att
större delen av mänskligheten, inbegripet vi nordbor,
lever av jordbruket.
Mithens fängslande framställning syftar till att, med
utgångspunkt från vad som grävs fram ur jorden och
iskärnor borrade ur glaciärerna, få svunna världar att
framträda för våra sinnen med skällande hundar, stinkande soptippar och grönskande skogar eller viltrika
stäpper.
GENSTUDIER
Historikernas moderna hjälpvetenskaper har fått Homo
Sapiens tidiga historia att långsamt framtona som ett
fotografi i framkallningsbadet En fullständig bild kan
vi givetvis aldrig få, men en allt tydligare.. Nyligen
hittades i Afrika en 160 000 år gammal skalle av en
modern människa som inte hade väckt uppmärksamhet om han promenerat på en gata i en nutida
stad.
För 80 000 år sedan började denna moderna människa sprida sig ut ur Afrika för att sedan fylla hela
världen. Alla icke afrikanska människor härstammar
från dessa första pionjärer som lämnade Afrika, säger
befolkningsgenetikern Stephen Oppenheimer i sin
nyligen utkomna Out of Eden. The Peopling of the
World.
Speciellt fängslande är Oppenheimers rekonstruktion av hur flockar av människor på bara 10 000
år tog sig längs den långa kustvägen från Mellanöstern via Indien och Sydostasien till Australien. Han
menar sig till och med ha funnit en överlevande
befolkning på en ö i Malaysia, som genetiskt knyter
ihop de australiensiska aboriginerna med ursprunget
i Afrika.
Lärdomen av de genetiska studierna är att eskimåer på Grönland och aboriginer i Australien är närmare släkt än många afrikanska befolkningsgrupper
-de som blev kvar- är med varandra idag. Stephen
Oppenheimer ansluter sig därmed också till den
numera ganska välkända tanken på allas vår afrikanska urmamma som levde för över 10 000 år sedan
i Afrika. Vilken vacker och för var humanist välkommen tanke- alla vi levande människor är släktingar!
Lars Firnmerstad (lars.fimmerstad@telia.com) är
friandskribent
BOKFAKTA
Simon Sebag Montefiore
Stalin. The Court of the Red Tsar
Weidenfeld & Nicolson, London 2003
Steven Mithen
Alter the Ice. AGlobal History 20,000-5,000 BC
Förlag: Weidenfeld & Nicolson, London 2003
Stephen Oppenheimer
Out of Eden. The Peopling of the World
Constable, London 2003
co
O:
n
;:s;::
m
;o
lSvensk Tidskrift 12oo3, nr si m
IJ..J
::.:::
u
:O
co
LARS FIMMERSTAD OM
Stalins hovmördare och urmänniskan
D
et var inte så länge sedan Stalin fortfarande satt uppklistrad tillsammans med Marx, Engels och Lenin i den yttersta vänsterns logotyper också i
Sverige. Och tro det eller ej- KPML(r) är en organisation, som fortfarande ger
ut skrifter som hyllar Stalin och försvarar Moskvarättegångarna 1937 och de uppdiktade
anklagelserna mot de dömda i skenprocesserna.
Efter Sovjetunionens fall har dock de flesta människor fått en insikt i det när nog ofattbara antalet
människoliv som Stalin lyckades förbruka under sina
två decennier som sovjetisk allhärskare. 20 miljoner är
den mycket runda siffra som Simon Sebag Montefiori
stannar för i sin nyutkomna Stalin. The Court of the
Red Tsar, som ligger på toppen av försäljningslistorna
för facklitteratur i de anglosaxiska länderna just nu.
Montefiaris bok är dock inte i första hand ett ondskans räknestycke, den matematiken har
andra gjort före honom. Inte heller är den
ett inlägg i den nära nog teologiska diskussionen om den nazistiska förintelsen innebar en ondska i en särklass,
inte ens jämförbar med Stalins numerärt överlägsna massmord.
Klart framstår det att Stalins dödande
var hans främsta politiska verktyg, för
dem som läst Sebag Montefiaris dryga
sexhundra sidor. Med ökande frimodighet fann Stalin att döden kunde lösa
alla hans svårigheter, även de mest vardagliga, som en allt för pratsam fru till någon
av hans magnater. -Döden löser alla problem.
Ingen man, inget problem, som han själv uttryckte
saken.
Sebag Montefiore har gett en hittills oöverträffad
skildring av massmörarens vardag. Han har fått tillgäng till hittills okänt material i ryska arkiv, bland
annat opublicerade minnesanteckningar och memoarer från de som stod Stalin närmast. Han har också
intervjuat barn och barnbarn till de potentater som
fanns i Stalins krets. Märkligt nog förde det lilla hovet,
ständigt decimerat genom Stalins mordlust, noggranna anteckningar och dagböcker och brevväxlade
intensivt, allt arkiverat. Dessutom spionerade högste
säkerhetschefen Beria på alla och telefonsamtal avlyssnades och skrevs ut. Det gör att boken ger kusligt
levande, ofta av flera källor beskrivna, situationer från
vardag och fest i den stalinistiska kretsen. Den var en
slags grotesk storfamilj, som levde ett hermetiskt avskuret liv i lyx och överflöd i palatsen inom Kremls murar,
eller ute på sina mångtaliga datjor och före detta tsaristiska sommarslott
MORD PÅ BETING
Mord och tortyr var en av de huvudsakliga verksamheterna i denna krets. Att tillhöra den innebar i regel också
att själv sluta med ett skott i nacken. Stalins hov får en
grotesk likhet med historien om de tio små negerpojkarna. Endast Stalins egen död 1953 räddar de sista överlevande- ”järnaschlet” Molotov, Malenkov, Krustjev och
Beria. Den senare dock mördad av de övriga sedan Stalin äntligen själv givit upp andan.
Det stora imperiet styrdes i fred och krig huvudsakligen genom beslut fattade under Stalins ständigt pågå-
ende nattliga supkalas, som ingen potentat vägade utebli frän. Under de värsta terrorkampanjerna skickades
ledande medlemmar av den inre kretsen ut på massmordsexpeditioner i väldet, försedda med kvoter på hur
mänga som skulle mördas respektive deporteras till
Gulag. 60 000 skjutna och 300 000 deporterade ansägs
vara lagorna proportioner.
Även om den inre kretsen inte personligen kunde
mörda eller tortera 20 miljoner människor, drog sig
mänga, som Beria eller Jesjov, inte för att själva roa sig i
tortyrkamrarna så gott de hann med speciellt celebra
offer. Stalin själv nöjde sig med att på fyllekalasen låta
sina bödlar gäng på gäng härma de dödsdömdas gråt
och böner om nåd före nackskottet – medan han vred
sig av skratt.
Sebag Montefiori ger en kväljande bild av massmördarnas privata sfär. Ja, där finns en ondskans banalitet,
för att använda Arendts nötta fras om Hitler. Här är den
stegrad till en burlesk fars, en dance macabre, ibland
även bokstavligen talat. Stalin roades mycket av att
framåt de vodkadränkta småtimmarna tvinga politbyråmedlemmarna att dansa med varandra till skrällande
mJ Svensk Tidskrift l2oo3, nr sJ
o
torasprang
grammofonmusik. Till de sorgligaste insikter en bok som
denna ger oss hör att inga fakta biter på dem som ännu
tror på Stalin. En lärdom som vi tvingas tillämpa på de
många andra mördarsekter som idag hemsöker vår jord.
Verkligheten gäller inte som argument i en tid som fortsätter att hemsökas av så många trosvissas missdåd.
URMÄNSKLIG IDYLL
Efter detta 1900-talets skräckkabinett kan urmänniskornas liv verka rena idyllen. Kunskapen om de förhistoriska människorna har under de senaste åren ständigt
flyttat tillbaka gränserna för det vi menar med högtstå-
ende mänskligt beteende. Till och med gränsen för vad
som ska menas med historisk tid har förskjutits. Den
häpnadsväckande upptäckten 1994 av Chauvet-grottan
visade ju att människor kunde skapa skickliga målningar
av djur inte för omkring 20 000 år sedan utan redan för
35 000 år sedan. Målningarna finns nu genom det franska kulturdepartementets försorg utlagda på webbenwww.culture.fr/culture/arcnat/chauvet/en/.
Den engelske arkeologen och författaren Steven Mithen
väljer för sin del världen för 20 000 år sedan, då den senaste
istiden nådde sitt maximum, som utgångspunkt för vad
han betecknar som Historien i After the Ice. A Global
Human History 20 000-5 000 BC. Före det gjorde människor ungefär det samma årtusende efter årtusende. Men
efter den senaste istidens maximum börjar den kumulativa
utveckling av kunskap och teknik som ännu pågår.
Mithen låter en fiktiv resenär beresa hela den
bebodda planeten mellan 20 000-5 000 före vår tid.
Framställningen ger lekmannen en syntes av vad arkeologi, genetik, klimatforskning och andra samverkande
vetenskaper idag kan säga om den period då språnget
mot civilisationen togs.
Det börjar med allt bättre verktyg och slutar med att
större delen av mänskligheten, inbegripet vi nordbor,
lever av jordbruket.
Mithens fängslande framställning syftar till att, med
utgångspunkt från vad som grävs fram ur jorden och
iskärnor borrade ur glaciärerna, få svunna världar att
framträda för våra sinnen med skällande hundar, stinkande soptippar och grönskande skogar eller viltrika
stäpper.
GENSTUDIER
Historikernas moderna hjälpvetenskaper har fått Homo
Sapiens tidiga historia att långsamt framtona som ett
fotografi i framkallningsbadet En fullständig bild kan
vi givetvis aldrig få, men en allt tydligare.. Nyligen
hittades i Afrika en 160 000 år gammal skalle av en
modern människa som inte hade väckt uppmärksamhet om han promenerat på en gata i en nutida
stad.
För 80 000 år sedan började denna moderna människa sprida sig ut ur Afrika för att sedan fylla hela
världen. Alla icke afrikanska människor härstammar
från dessa första pionjärer som lämnade Afrika, säger
befolkningsgenetikern Stephen Oppenheimer i sin
nyligen utkomna Out of Eden. The Peopling of the
World.
Speciellt fängslande är Oppenheimers rekonstruktion av hur flockar av människor på bara 10 000
år tog sig längs den långa kustvägen från Mellanöstern via Indien och Sydostasien till Australien. Han
menar sig till och med ha funnit en överlevande
befolkning på en ö i Malaysia, som genetiskt knyter
ihop de australiensiska aboriginerna med ursprunget
i Afrika.
Lärdomen av de genetiska studierna är att eskimåer på Grönland och aboriginer i Australien är närmare släkt än många afrikanska befolkningsgrupper
-de som blev kvar- är med varandra idag. Stephen
Oppenheimer ansluter sig därmed också till den
numera ganska välkända tanken på allas vår afrikanska urmamma som levde för över 10 000 år sedan
i Afrika. Vilken vacker och för var humanist välkommen tanke- alla vi levande människor är släktingar!
Lars Firnmerstad (lars.fimmerstad@telia.com) är
friandskribent
BOKFAKTA
Simon Sebag Montefiore
Stalin. The Court of the Red Tsar
Weidenfeld & Nicolson, London 2003
Steven Mithen
Alter the Ice. AGlobal History 20,000-5,000 BC
Förlag: Weidenfeld & Nicolson, London 2003
Stephen Oppenheimer
Out of Eden. The Peopling of the World
Constable, London 2003
co
O:
n
;:s;::
m
;o
lSvensk Tidskrift 12oo3, nr si m