Henrik von Sydow; Kontrollstaten rycker fram
2004
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Kontrollstaten
rycker fratn
l av Henrik von Sydow
Mänskliga rättigheter är inne. Många talar ofta om hur viktiga de är.
Men samtidigt sätts de alltmer på undantag. I praktiken är det få som bryr sig.
M
ED UTSIKTSPLATS i riksdagshuset blir
glidningen bort från rättsstatens ideal
allt mer uppenbar.
Den hårt kritiserade rättslösheten i
asylprocesserna riskerar att få fäste
också på andra fält i statsförvaltningen. Den stat som
inte värnar rättssäkerhet i mötet med människor utanför landets gränser kommer heller inte att respektera
mänskliga rättigheter för medborgarna innanför gränskatteverket, Kronofogden och Konsumentverket tillhör de myndigheter som återkommande ges en omfattande rätt att genom mer eller mindre summariska processer själva agera domare när ord står mot ord i förvaltningsbeslut. Expressens Peter Olsson har i ett par
artiklar under våren visat hur skattemyndigheten efter en
razzia ålagt ett familjeföretag i Arboga att betala nästan
24 miljoner kronor(!) i undanhållen moms- trots att
åklagarväsendet slagit fast att det saknas bevis för momsserna. Det kommer allt mer i dager
att upprätthållandet av välfärdsstaten innebär en nedmontering av
rättsstaten.
” Upprätthållandet av
fiffel. Det är tyvärr inte första
gången skatteverket förvandlar
brottmål till skattemål och gör precis detta. Det är snarare satt i system. Senast uppmärksammande
tidningen Företagaren i sitt första
nummer för året hur en rör- och
svetsfirma krävdes på stora momspengar av skattemyndigheten och
välfärdsstaten innebär
När Amnesty International i sin
årsrapport för 2003 riktar svidande
och omfattande kritik mot den
svenska staten för övergrepp mot
mänskliga rättigheter så tecknas en
en nedmontering av
rättsstaten.”
allt annat än smickrande bild av myndigheterna i vårt
land. Särskilt de summariska och ”uppsnabbade” processerna i samband med asylansökningar blottläggs med
statistik och exempel.
MYNDIGHETSMAKTEN ÖKAR
Dessvärre skvallrar mycket för att den respektlöshet
gentemot mänskliga rättigheter som myndigheter visar
i asylprocesserna snart sprider sig till andra delar av
statsförvaltningen. När de mänskliga rättigheterna en
gång urholkats till allmänna ambitioner och politiska
målsättningar bland andra utan verklig innebörd, och
underordnas försvaret av det rådande systemet så lägger sig staten på ett sluttande plan. Samtidigt som allt
fler upprörs över rättslösheten i asylprocesserna ser vi
hur kontrollstaten flyttar fram positionerna på andra
fält.
Myndigheternas makt ökar systematiskt på bekostnad av den enskildes rättssäkerhet. Staten agerar i allt
fler processer både polis, part, åklagare och domstol.
gick i konkurs i väntan på rättegång. Vad hjälpte det att
ägaren sedan blev friad? Firman var ju i konkurs. Och i
Europadomstolen för mänskliga rättigheter utdelas återkommande kritik till den svenska staten för reglerna om
skattetillägg. Men likväl vägrar regeringen att se över
hur skattelagstiftningen kan göras förenlig med
grundläggande principer om rättssäkerhet.
Istället fortsätter myndigheterna att
tilldelas makt på bekostnad av den
enskildes integritet och rättighetsskydd. Konsumentverket har under våren tagit
över beslut om exportförbud och ålägganden
att dra in varor som
tidigare fattades i
marknadsdomstolen.
Nämnda Skatteverket
beslutade tidigare i vinter att ge de lokala skatte- ”’T1
;:o
…….
I
m
-i
lSvensk Tidskrift l2oo4, nr 3-4~ ~~
fL.I.J
:r:
…….
0:::
L.L
myndigheterna fria händer att begära ut kundlistor hos
juvelerare, klackaffärer och andra försäljare av lyxvaror.
Allt för att spåra upp misstänkta skattefuskare. När kommer staten att ta sig rätten att granska VISA-kort, mobilräkningar eller hotellräkningarna från semestern i sin
strävan att dra in ytterligare miljoner till statskassan?
KVALITETEN MINSKAR
Med en del av vardagen i riksdagshuset är det knappast
svårt att spåra roten till rötan. Gång på gång kritiseras
regeringens förslag i lagrådets kvalitetskontroll. Lagrådet
ska granska att förslaget inte går på tvärs mot grundlagarna, att syftet med lagen uppnås, att kravet på rättssä-
kerhet tillgodoses och att lagen kan tillämpas i domstolar. Justitiedepartementets rättschef tillstår att lagförslagen blir allt sämre utformade. I novembernumret av
Advokatsamfundets tidning medger han att ”Inget departement lever upp till den nivå som gällde för tio år sedan”
tag. Det börjar allt mer bli ett mått på handlingskraft att
inte vara så sjåpig med mänskliga rättigheter. Efter Göteborgskravallerna var det enkelt att snabbt samla majoritet
för införandet av maskeringsförbud och urholkning av
demonstrationsfriheten. I maj var vice folkpartiledaren
Jan Björklund ute och krävde rätt för lärare att få ”gå
igenom” elevernas skåp i skolorna på jakt efter farliga
föremål.
Samtidigt som allt fler talar om mänskliga rättigheterna verkar allt färre förstå vad de innebär.
Riksdagsledamöter är ohyggligt produktiva när det
gäller att ställa förslag som urholkar de individuella frioch rättigheterna. När inskränkning läggs till inskränkning flyttar kontrollstaten fram sina positioner. Därför
riskerar den respektlöshet för mänskliga rättigheter som
är uppenbar i asylprocessen att sprida sig till andra fält.
Amnestys årsrapporter riskerar att fyllas med än mer
omfattande kapitel om den svenska statens övergrepp
mot enskilda människor.och varnar för att ”det skulle vara
väldigt farligt om kvaliteten minskar mer.” Vad justitiedepartementets rättschef i praktiken säger är
att vi är på väg bort från ideal där
lagarna ska vara enkla och tydliga
och att utrymmet för godtycke,
tolkningar och inkonsekvenser ska
vara så minimalt som möjligt.
”Det börjar allt mer bli ett Det sker samtidigt som Sverige gör
allt vad det kan för att bli associerat
med mänskliga rättigheter. Utrikesminister Laila Freivalds och tjänstemännen på UD missar aldrig ett
tillfälle att predika vikten av mänskliga rättigheter för andra. Delar i
detta är gott, men ska Sverige bli
mått på handlingskraft att
inte vara så sjåpig med
mänskliga rättigheter.”
Medborgarna ska veta vad en handling får för konsekvenser. Men den politiska logiken driver fram snabba,
osammanhängande och illa beredda förslag till lagändringar.
När väl förslagen hamnar i riksdagens kammare är
röstprotokollen avslöjande läsning. Knappast något problem på den politiska dagordningen är för litet för att
kunna lösas med en urholkning av medborgarens frioch rättigheter. Det var en bred majoritet som i vintras
röstade för att ge statsmakten rätten att i föregripande
syfte kroppsvisitera medborgare på jakt efter färgsprayburkar(!). När graffiti och klotter ska stoppas anser kammarens majoritet – inkluderande mitt eget parti – att
det är rimligt att skära ned på grundlagens fri- och rättigheter. Det öppnar också för en utveckling där politiker – i alla läger – som vill föra sig kraftfullt knappast
drar sig för att sätta grundlagsfästa rättigheter på undantrovärdigt i det arbetet så börjar utmaningen hemmavid. Och här ska alla vi som utgör oppositionen ta vid.
Mot en allt mer maktfullkomlig och arrogant politisk
makt är det än mer angeläget att återuppväcka värdena
bakom rättsstaten och höja rösten för de bestämda gränserna för statens maktutövning. Det är knappast så att
vår tid saknar uppgifter för en borgerlig opposition som
sätter mänskliga rättigheter och fri företagsamhet högt.
Det är uppdrag för en borgerlig regering som alla vi som
varken känner oss hemma hos ”batonghögern” eller i
”mänskligarättighetsvänstern” måste söka folkligt stöd
för. I det arbetet går det att vara både optimistisk och
hoppfull. Skyddet för de individuella rättigheterna borde
vara vårt allra starkaste allmänintresse.
Henrik von Sydow (henrik.von.sydow@riksdagen.se) är
riksdagsledamot för moderaterna.
~~ lSvensk Tidskrift l2004, nr 3-41
rycker fratn
l av Henrik von Sydow
Mänskliga rättigheter är inne. Många talar ofta om hur viktiga de är.
Men samtidigt sätts de alltmer på undantag. I praktiken är det få som bryr sig.
M
ED UTSIKTSPLATS i riksdagshuset blir
glidningen bort från rättsstatens ideal
allt mer uppenbar.
Den hårt kritiserade rättslösheten i
asylprocesserna riskerar att få fäste
också på andra fält i statsförvaltningen. Den stat som
inte värnar rättssäkerhet i mötet med människor utanför landets gränser kommer heller inte att respektera
mänskliga rättigheter för medborgarna innanför gränskatteverket, Kronofogden och Konsumentverket tillhör de myndigheter som återkommande ges en omfattande rätt att genom mer eller mindre summariska processer själva agera domare när ord står mot ord i förvaltningsbeslut. Expressens Peter Olsson har i ett par
artiklar under våren visat hur skattemyndigheten efter en
razzia ålagt ett familjeföretag i Arboga att betala nästan
24 miljoner kronor(!) i undanhållen moms- trots att
åklagarväsendet slagit fast att det saknas bevis för momsserna. Det kommer allt mer i dager
att upprätthållandet av välfärdsstaten innebär en nedmontering av
rättsstaten.
” Upprätthållandet av
fiffel. Det är tyvärr inte första
gången skatteverket förvandlar
brottmål till skattemål och gör precis detta. Det är snarare satt i system. Senast uppmärksammande
tidningen Företagaren i sitt första
nummer för året hur en rör- och
svetsfirma krävdes på stora momspengar av skattemyndigheten och
välfärdsstaten innebär
När Amnesty International i sin
årsrapport för 2003 riktar svidande
och omfattande kritik mot den
svenska staten för övergrepp mot
mänskliga rättigheter så tecknas en
en nedmontering av
rättsstaten.”
allt annat än smickrande bild av myndigheterna i vårt
land. Särskilt de summariska och ”uppsnabbade” processerna i samband med asylansökningar blottläggs med
statistik och exempel.
MYNDIGHETSMAKTEN ÖKAR
Dessvärre skvallrar mycket för att den respektlöshet
gentemot mänskliga rättigheter som myndigheter visar
i asylprocesserna snart sprider sig till andra delar av
statsförvaltningen. När de mänskliga rättigheterna en
gång urholkats till allmänna ambitioner och politiska
målsättningar bland andra utan verklig innebörd, och
underordnas försvaret av det rådande systemet så lägger sig staten på ett sluttande plan. Samtidigt som allt
fler upprörs över rättslösheten i asylprocesserna ser vi
hur kontrollstaten flyttar fram positionerna på andra
fält.
Myndigheternas makt ökar systematiskt på bekostnad av den enskildes rättssäkerhet. Staten agerar i allt
fler processer både polis, part, åklagare och domstol.
gick i konkurs i väntan på rättegång. Vad hjälpte det att
ägaren sedan blev friad? Firman var ju i konkurs. Och i
Europadomstolen för mänskliga rättigheter utdelas återkommande kritik till den svenska staten för reglerna om
skattetillägg. Men likväl vägrar regeringen att se över
hur skattelagstiftningen kan göras förenlig med
grundläggande principer om rättssäkerhet.
Istället fortsätter myndigheterna att
tilldelas makt på bekostnad av den
enskildes integritet och rättighetsskydd. Konsumentverket har under våren tagit
över beslut om exportförbud och ålägganden
att dra in varor som
tidigare fattades i
marknadsdomstolen.
Nämnda Skatteverket
beslutade tidigare i vinter att ge de lokala skatte- ”’T1
;:o
…….
I
m
-i
lSvensk Tidskrift l2oo4, nr 3-4~ ~~
fL.I.J
:r:
…….
0:::
L.L
myndigheterna fria händer att begära ut kundlistor hos
juvelerare, klackaffärer och andra försäljare av lyxvaror.
Allt för att spåra upp misstänkta skattefuskare. När kommer staten att ta sig rätten att granska VISA-kort, mobilräkningar eller hotellräkningarna från semestern i sin
strävan att dra in ytterligare miljoner till statskassan?
KVALITETEN MINSKAR
Med en del av vardagen i riksdagshuset är det knappast
svårt att spåra roten till rötan. Gång på gång kritiseras
regeringens förslag i lagrådets kvalitetskontroll. Lagrådet
ska granska att förslaget inte går på tvärs mot grundlagarna, att syftet med lagen uppnås, att kravet på rättssä-
kerhet tillgodoses och att lagen kan tillämpas i domstolar. Justitiedepartementets rättschef tillstår att lagförslagen blir allt sämre utformade. I novembernumret av
Advokatsamfundets tidning medger han att ”Inget departement lever upp till den nivå som gällde för tio år sedan”
tag. Det börjar allt mer bli ett mått på handlingskraft att
inte vara så sjåpig med mänskliga rättigheter. Efter Göteborgskravallerna var det enkelt att snabbt samla majoritet
för införandet av maskeringsförbud och urholkning av
demonstrationsfriheten. I maj var vice folkpartiledaren
Jan Björklund ute och krävde rätt för lärare att få ”gå
igenom” elevernas skåp i skolorna på jakt efter farliga
föremål.
Samtidigt som allt fler talar om mänskliga rättigheterna verkar allt färre förstå vad de innebär.
Riksdagsledamöter är ohyggligt produktiva när det
gäller att ställa förslag som urholkar de individuella frioch rättigheterna. När inskränkning läggs till inskränkning flyttar kontrollstaten fram sina positioner. Därför
riskerar den respektlöshet för mänskliga rättigheter som
är uppenbar i asylprocessen att sprida sig till andra fält.
Amnestys årsrapporter riskerar att fyllas med än mer
omfattande kapitel om den svenska statens övergrepp
mot enskilda människor.och varnar för att ”det skulle vara
väldigt farligt om kvaliteten minskar mer.” Vad justitiedepartementets rättschef i praktiken säger är
att vi är på väg bort från ideal där
lagarna ska vara enkla och tydliga
och att utrymmet för godtycke,
tolkningar och inkonsekvenser ska
vara så minimalt som möjligt.
”Det börjar allt mer bli ett Det sker samtidigt som Sverige gör
allt vad det kan för att bli associerat
med mänskliga rättigheter. Utrikesminister Laila Freivalds och tjänstemännen på UD missar aldrig ett
tillfälle att predika vikten av mänskliga rättigheter för andra. Delar i
detta är gott, men ska Sverige bli
mått på handlingskraft att
inte vara så sjåpig med
mänskliga rättigheter.”
Medborgarna ska veta vad en handling får för konsekvenser. Men den politiska logiken driver fram snabba,
osammanhängande och illa beredda förslag till lagändringar.
När väl förslagen hamnar i riksdagens kammare är
röstprotokollen avslöjande läsning. Knappast något problem på den politiska dagordningen är för litet för att
kunna lösas med en urholkning av medborgarens frioch rättigheter. Det var en bred majoritet som i vintras
röstade för att ge statsmakten rätten att i föregripande
syfte kroppsvisitera medborgare på jakt efter färgsprayburkar(!). När graffiti och klotter ska stoppas anser kammarens majoritet – inkluderande mitt eget parti – att
det är rimligt att skära ned på grundlagens fri- och rättigheter. Det öppnar också för en utveckling där politiker – i alla läger – som vill föra sig kraftfullt knappast
drar sig för att sätta grundlagsfästa rättigheter på undantrovärdigt i det arbetet så börjar utmaningen hemmavid. Och här ska alla vi som utgör oppositionen ta vid.
Mot en allt mer maktfullkomlig och arrogant politisk
makt är det än mer angeläget att återuppväcka värdena
bakom rättsstaten och höja rösten för de bestämda gränserna för statens maktutövning. Det är knappast så att
vår tid saknar uppgifter för en borgerlig opposition som
sätter mänskliga rättigheter och fri företagsamhet högt.
Det är uppdrag för en borgerlig regering som alla vi som
varken känner oss hemma hos ”batonghögern” eller i
”mänskligarättighetsvänstern” måste söka folkligt stöd
för. I det arbetet går det att vara både optimistisk och
hoppfull. Skyddet för de individuella rättigheterna borde
vara vårt allra starkaste allmänintresse.
Henrik von Sydow (henrik.von.sydow@riksdagen.se) är
riksdagsledamot för moderaterna.
~~ lSvensk Tidskrift l2004, nr 3-41