Bo Östman; Röda Norrbotten är nu randigt som en polkagris


2003


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Röda Norrbotten
är nu randigt
som en polkagris
l av Bo Östman
Socialdemokraternas långa maktinnehav gjorde dem maktfullkomliga och självgoda.
Till sist blev det för mycket även för tålmodiga norrbottningar.
I
ILSKET RÖDA NORRBOTTEN har glöden börjat falna
så sakta. I kommun efter kommun sträcker sig
sedan årsskiftet flerfärgade politiska regnbågar
över himlavalvet. Efter nästan sekellånga socialdemokratiska maktinnehav finns det däremot på
sin höjd tomma skattkistor där regnbågarna berör marken.
Den röda socialdemokratiska nyansen har dessutom
i flera fall ersatts av den vänsterpartistiska. Trots att partiet förlorade 21 mandat, fem fler än socialdemokraterna, sitter det nu vid makten i flera kommuner. För 15
parti inte skrapade ihop mer än 129 röster. Vice kommunalråd är en vänsterpartist. Åtta partier ingår i alliansen.
I Kiruna leder Kirunapartiets Lars Törnman kommunstyrelsens arbete och har nu puttat ut socialdemokraterna ur stadshuset. Vice kommunalråd är en vänsterpartist.
I Kalix styr en miljöpartist, språkröret Peter Eriksson, sedan partiet slagit svenskt rekord med nästan 44
procent av rösterna efter en ökning med fantastiska 32
procentenheter. Där ingår vänsterpartiet som tredje störår sedan hade socialdemokraterna
egen majoritet i alla 14 kommuner
plus landstinget. I dag har man det
bara i Piteå, Arvidsjaur och Överkalix.
”Det blev
sta parti och en aktiv del i en allians
med sex partier som styr kommunen.
socialdemokraterna mot
Och samtidigt har vänsterpartistema blivit otrogna och inte bara
hoppat i säng med borgerliga partier utan de styr även kommuner
alla övriga i kommun
SOCIALDEMOKRATERNA I OPPOSITION
efter kommun.”
I samtliga dessa kommuner är socialdemokraterna i opposition.
Något som för tio år sedan föreföll
aktivt tillsammans med ärkefienderna. Det är socialdemokratisk maktarrogans som drivit vänsterpartistema
i armarna på dem.
Sedan årsskiftet leder moderaten och förre riksdagsledamoten Olle Lindström Boden som hade haft socialdemokratiskt styre i 67 år. Ingen moderat har tidigare i
modern tid har varit kommunstyrelseordförande i Norrbotten. Vice kommunalråd är en vänsterpartist som nyligen förordade riksdagsledamoten och kommunisten
Kalle Larsson som ny partiordförande efter Gudrun
Schyman. Tala om avgrundsskillnader!
I Jokkmokk, där socialdemokraterna ändå fick 45
procent av rösterna i kommunvalet, styr kristdemokraten Sune Berg som bara hade 13 personkryss och vars
otänkbart. I fyra kommuner styr de med hjälp av vänsterpartiet, i tre har de egen majoritet och i tre stöd av en
blandning av borgerliga och lokala partier som i två fall
är utbrytare ur socialdemokraterna. Ytterligare ett tecken
på hälsotillståndet hos sossarna i Norrbotten.
I landstinget räddades socialdemokraterna kvar med
nöd och näppe. Förhandlingarna drog ut längst på tiden
i hela landet. Först när vänsterpartiet och miljöpartiet
köptes med två onödiga poster som landstingsråd för
jämställdhet och folkhälsa som ingen frågat efter så
kunde sossarna regera vidare trots att de hade förlorat
fem mandat.
Och i Gällivare, där ändå 58 procent röstade rött,
höll det också på att bli skifte men moderaterna räddade
lSvensk Tidskrift l2oo3,nr 21m
DJ lSvensk Tidskrift 12oo3, nr 21
sossarna och har nu vice ordförandeposten i kommunstyrelsen medan vänsterpartiet
leder oppositionen. Även det
visar vilka nya överraskande
öppningar som skett. Att
alla inte förefaller ideologiskt hälsosamma är en
annan femma.
Det som hände i
Norrbotten var att socialdemokraternas långa
maktinnehav gjorde dem
maktfullkomliga, självgoda och okänsliga för
vad väljare ville. De
lyssnade inte, förvandlade
arbetarekommunens
representantskap till den
egentliga kommunstyrelsen
sedan man först gjort upp om
frågorna i bastun och blev allmänt lite för styva i korken.
Ovanpå det kan läggas bittra och
djupa inre motsättningar och
offentliga stridigheter mellan män
och kvinnor inom partiet. Till sist blev
det för mycket även för tålmodiga norrbottningar.
Helst som partiet dessutom leddes på
länsnivån av den notoriske pratkvarnen Björn
Rosengren som for runt som en skottspole och
strödde tomma löften kring sig. Och man hade
landstingspolitiker som ansvarade för jättelika
underskott och årslånga vårdköer i vilka folk led och
mådde dåligt. Själva satt politikerna mest hos kommunakuten och tiggde nödhjälpspengar när de inte slipade
knivarna för att lite oöverlagt lägga ner viktiga verksamheter som gav upphov till raddor med opinionsmö-
ten.
”Nu har förstamaj-tågen
krympt lika snabbt som
ylletröjor i torktumlare.”
Plötsligt efter valet öppnade sig nya
möjligheter. Det blev socialdemokraterna mot alla övriga i kommun
efter kommun. Kittet var motståndet mot sossarna. Från höger till
vänster.
Och facit fanns också eftersom
socialdemokraternas maktinnehav i Kalix redan i valet
1998 hade brutits efter 70 år. En allians tog över med
positiva resultat som få väntat sig. Människor kände delaktighet. De folkomröstade om skatten och hade rådslag om hur centrum skulle se ut, något fullständigt
otänkbart förr i tiden. Dörrarna till de låsta politiska
rummen öppnades plötsligt vid gavel. Därför förlorade
också sossarna ytterligare nio procent i Kalix i valet 2002!
Men i Kalix pekade man i första hand på bräckjärnet som kunde användas för att bända upp kommunalrådsdörrarna och byta ut socialdemokratiska makthavare även på andra håll. Det otänkbara var möjligt. Därför enades man över partigränser. I Gällivare satt till och
med moderaterna i ett skede och diskuterade med skp, de
tvättäkta gammelkommunisterna!
Och vänsterpartistema var med på tåget.
Allianser av olika slag diskuterades i en lång rad kommuner förutom där man också gick i mål. Helt nya vindar blåste plötsligt över Norrbotten. Kalix hade visat
vägen och nu ville man försöka på andra håll. Till och
med i landstinget där ett besynnerligt folkpartiutspel om
ministyre med bara minsta partierna dock skrämde miljöpartiet i armarna på socialdemokraterna i sista stund.
Det var ytterst nära att det hade blivit maktskifte.
VINGKLIPPTA
Socialdemokraterna är vingklippta, tilltufsade, ägnar sig
livet tillsammans med borgerliga partier och miljöpartister. Å andra sidan har det ju fungerat utmärkt under
en dryg mandatperiod i Kalix så varför inte i andra kommuner också? Helst där man känner sig brända efter att
tidigare ha samarbetat med socialdemokraterna och
knappt behandlats som bakhjulet på släpvagnen. Då kan
det vara lättare att bita ihop och svälja en eller annan
borgerlig entreprenad…
BRANTINGBYSTERNA PLOCKAS BORT
För de borgerliga partierna är allianserna i Boden, Jokkmokk och Kalix en ypperlig chans att visa att andra än
socialdemokrater kan styra i Norrbotten. Där har ju
maktinnehavet varat mycket längre än de 44 åren vid
regeringsmakten fram tilll976. Därför har det varit lika
självklart med en socialdemokrat i kommunalrådsrummet som att en socialdemokrat gått främst i partiets förstamaj-tåg.
Men det var under det förra årtusendet…
Nu har förstamaj-tågen krympt lika snabbt som ylletröjor i torktumlare och Branting-bysterna har plockats
åt valanalyser och bortförklaringar
står som spön i backen. Men trots
klara motgångar i valet har vänsterpartiet dragits fram till bättre
positioner. I åtta kommuner är partiet en del av makten, direkt eller i
samarbete med socialdemokraut ur åtminstone några kommu- ”Socialdemokraternas långa nalrådsrum för förvaring i källarmaktinnehav gjorde dem
förråd på partiexpeditioner där de
bättre hör hemma.
maktfullkomliga, självgoda
Snöbollen är i rullning i Norrbotten. Sköter sig de nya allianserna
blir det svårt att få stopp på den
också. Det visar väljarnas smått
osannolika uppställning bakom
alliansen i Kalix efter den första
terna. och okänsliga för vad
Klarar ett ökänt kravparti av det
i längden? Och orkar det med en ny
situation med egna ordförandeväljare ville.”
poster i nämnder och styrelser och därmed ett nytt
ansvar?
Det är förstås osäkert. Många kommunala frågor är
inte speciellt ideologiskt laddade, men allt handlar inte
heller om vatten och avlopp och cykelställ. Partiet har
lierat sig med samarbetspartners som vill privatisera,
lägga ut verksamheter på entreprenader eller sälja kommunala bolag. Och hålla tillbaka offentliga utgifter samtidigt som de säger bestämt nej till höjda skatter.
Det verkar upplagt för att man ska hamna på kollisionskurs så småningom, men samtidigt kommer det
signaler om att just vänsterpartistema är beredda till
långtgående eftergifter för att rädda allianserna. Och det
visade sig också innan man beslutade samarbeta. I en
kommun förklarade en ledande vänsterpartist till och
med att han var beredd på att samarbetet kunde kosta
flera procentenheter i nästa val, men samverkan var ändå
viktigare!
Samarbetsformen sätts på allvar på prov under det
kommande budgetarbetet. Det är då det visar sig om det
är hållbart i längden och om vänsterpartiet orkar med
mandatperioden vid makten.
Frågan är dock om vänsterpartiet långsiktigt låter
koka ner sig på lokalplanet för att skaffa sig en bättre
bas i riksdagsvalen där Lars Törnmans framgång i höstas med Norrbottenspartiet (9 procent i första valet)
visar att socialdemokraterna är sårbara. Och samtidigt
understryker resultaten i kommun- och landstingsvalen
det missnöje som finns. Efter att i ett första steg protestera lokalt kan nästa mycket väl bli att man byter parti i
riksvalen.
Vänsterpartiet kan dock få trovärdighetsproblem när
man profilerar sig som ett kravparti på riksplanet och
försöker uppträda mer ansvarsfullt i knäna på borgerliga partier lokalt. Balansgången blir svår även med starka
kommunala företrädare som hellre jobbar med borgerliga partier än med maktarroganta socialdemokrater.
Röda Norrbotten har i alla fall blivit polkagrisrandigt.
Bo Östman (bosse.ostman@home.se) är politisk redaktör på
Norrbottens-Kuriren.
lSvensk Tidskrift l2oo3,nr 2IIIJ