Kajsa Wilhelmsson; Mänskliga rättigheter för vampyrer
2003
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Mänskliga rättigheter
för vampyrer
l av Kajsa Wilhelmsson
Skall varulvar och vampyrer ha mänskliga rättigheter och rösträtt?
Kan man ha dödsstraff för vampyrer? Kan man vara utan dödsstraff för dem?
S
KÖNLITTERATUR ÄR
OFTAST vänsterorienterad. Snyfthistorier
som syftar till att vi
alla måste vara solidariska och utjämna orättvisorna
gör uppenbarligen god underhållning. Ett eller annat verk
om de borgerliga värdena finns
förvisso. Men nöjet i att läsa om
att spara, arbeta hårt och vara
trogen är begränsat. Visst tävlar Ayn Rand med sina episka
romaner Atlas Shrugged och
The Fountainhead med Gud
och evangelisterna om att vara
världens mest lästa författare, men oftast förefaller
författare vara vänstervridna. Kanske är det för svårt
eftersom det i princip måste vara science fiction som ska
skrivas när frihet är ledstjärnan. Eftersom det är glest
mellan nattväktarstaterna hämtas inte särskilt mycket
inspiration därifrån.
Har man tröttnat på både science fiction, vänstervridet trams och att bli påprackad småborgerliga värderingar kan man ta en tur till boklådans Horror avdelning. Bredvid metervis av Stephen King och Dean
Koontz hittar man där ett och annat guldkorn om vampyrer. Vampyrlitteraturen är en effektiv katalysator för
diskussioner om vad som är gott respektive ont, om
rättigheter och vad som gör livet värt att leva.
Den kanske mest kända moderna vampyrlitteraturen är Anne Rice’s romanserie om vampyren Lestat. Där
diskuteras livets stora frågor; vad ondska är och om vi
verkligen villleva för evigt. Som i alla bokserier varierar
kvaliteten men det är endast några av de senare som inte
är bra. Eftersom berättarjagets vampyrer i huvudsak
varierar så behöver böckerna inte heller läsas i någon
särskild ordning.
Rice’s böcker är inte uttalat
liberala men för en intressant
diskussion om vilken rätt man
har att sko sig på andra. Det vill
säga får den som behöver det ta
blod från andra för att själv
överleva. Och i så fall, under
vilka omständigheter kan det
rättfärdigas? Finns det mer eller
mindre lovliga offer?
Central är förstås också den
genomgående frågan vad evigt
liv är värt. Samt om man ska
bryta mot etablissemangets
regler eller ej. Lestat lyckas
bryta mot alla regler oaktat
vilket sammanhang han befinner sig i. En vampyr med
stark integritet och självkänsla med andra ord. Och eftersom alla vampyrer har olika styrka och förmågor och
därmed göra så mycket annorlunda än människan så
måste de ofta själva sätta upp moraliska normer.
Vampyrerna ställs inför moraliska dilemman ingen människa ställts inför och måste själva avgöra vad som är
försvarbart och vad som inte är det.
För den som gillar mer filosofiska resonemang är det
synd att fokusera på böckerna om Lestat. Rice’s bästa
figurer är förmodligen inte Lestat utan hans barn; den
svage Louis som kämpar med sitt samvete och hans kompanjon vampyrbarnet Claudia som aldrig fick bli vuxen
och inte kan klara sig på egen hand. Med alla de frustrationer som oförmögenhet att klara av att leva sitt liv
på egenhand kan ge. Armand är ytterligare en intressant
personlighet som försöker hitta vampyrernas plats i tron.
Dessa karaktärer återfinns bland annat i Rices förmodligen bästa bok En vampyrs bekännelse där berättaren är Louis. Louis avskyr det han är. För att överleva
behöver han dricka blod vilket innebär att han måste
döda. Frågan för honom är om han då i och med det
c:o
Q:
n
;;s;;
m
Al
lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 1 lm
0:::
L.U
::,.:::
u
:Q
c:o
första offret är för evigt dömd. Om det finns grader i
helvetet och om man kan synda bara lite grann. Han
söker sina offer bland mördare och andra kriminella.
Claudia kan inte klara sig själv, kan vara grym som ett
barn och plågas av att bara vara en docka och inte vuxen
sina år. Hon är vampyrvärldens svar på en kroppsligen
svårt handikappad människa. Men dubbelt drabbad då
Främst i de första böckerna, The Laughing corpse,
Circus of the Damned och The Lunatic Cafe, finns dock
intressanta resonemang kring rösträtt och om dödligt
farliga människors rättigheter.
The Laughing Corpse är en bra introduktion till
Anita Blakes vampyr- och varulvsvärld. Det är den andra
boken i serien och redan på sidan 2 en sur kommentar
hon inte fick bli emotionellt vuxen
som människa och därför inte är
förmögen att känna särskilt mycket alls. De två möter i en av böckerna Armand som då inte tror på
Gud men däremot att varje individ
måste värdera varje stund och
avgöra dess värde. Diskussionerna
om ont och gott i En vampyrs
bekännelse är Ann Rices ”finest
”Vampyrerna ställs inför
om den nystartade kommitten för
undersökande av zombies arbetsvillkor. Tidsandan och den politiska korrektheten kräver att vi ska
vara snälla mot alla, men det uppskattar inte hjältinnan Blake.
moraliska dilemman ingen
människa ställts inför och
måste själva avgöra vad som
Men Blake är vän med varulvar
och andra formskiftare och upprörs
över att de diskrimineras. Diskriär försvarbart och vad som minerin anser hon vara olaglig och
hour”.
De bästa diskussionerna kring
evigt liv kommer senare i serien när
inte är det.”
jämförbar med diskriminering av
AIDS-sjuka. Båda är ju offer för en
sjukdom. Det vill säga om man blir
Lestat blivit allt starkare och oövervinnelig, till exempel
i The tale of the body thief. Där ställs Lestat inför möjligheten att bli mänsklig och därmed dödlig igen. Människans alla vardagliga bekymmer och begränsningar är
dock så förskräckliga att det är värt att aldrig se solen
för att slippa dem. Slutet blir lite torftigt. Kanske för att
Rice ska kunna skriva flera böcker.
Serieformen är antagligen orsaken till att det inte är
böckerna som i första hand handlar om Lestat som är
de bästa. Lestat har aldrig fel för då kan han ju besegras
och då blir det inte flera inkomstbringande böcker.
Romanförfattare kan ha intressanta tankegångar och
ideer men till slut så är det som PJ O’Rourke konstaterar: en mans ideer får aldrig komma mellan honom och
hans plånbok.
En annan storsäljare, om än tämligen okänd i Sveribiten av en annan formskiftare så är man smittad för
livet. Trots detta kan man fungera normalt i samhället
utom vid midnatt fullmånekvällar när man byter form
till varg, leopard eller något annat djur. Frågan är då om
man ska ha rätt att fortsätta arbeta som journalist eller
lärare. Vår hjältinna tror starkt på att de sjuka inte ska
fördömas och att det är individens egenskaper som avgör
hur farlig hon är och inte hennes sjukdom.
Annat är det med Blakes syn på vampyrer. I Hamiltons samhälle kämpar vänstern för att vampyrer ska ges
rösträtt. Vampyrer som med ett bett har förmågan inte
bara att döda men också att göra människor till sina tjä-
nare. Tjänarna belönas med både det ena och det andra
men till ett pris som Blake anser vara orimligt. Inte heller
kan vampyrer bestraffas annat än med döden. Kalifornien har givetvis försökt avskaffa dödsstraffet även för
ge, är Laurell K Hamilton. Hamilton gör som Walter Block (chefsekonom på den kanadensiska tankesmedjan Fraser Insitute) och
”försvarar det oförsvarbara” i sin
serie böcker om Anita Blake. Här
är det inte fråga om ”bra” litteratur. Eller högklassisk politisk litteratur. Men Hamiltons Anita Blake
”Vampyrerna, liksom
vampyrer men det funkade inte och
dödsstraffet återinfördes. (Vampyrbödel är ett yrke.) Men vad händer
om vampyrerna ges mänskliga rättigheter? Vilka risker tar man, och
hur kan man försvara risken inför
de som drabbas om man inte bara
avrättar vampyrer rakt av om de blivit för farliga. Blake argumenterar
kommunisterna, saknar
hämningar i sitt frossande
på folkets bekostnad.”
är kul. Vampyrer, varulvar och andra övernaturliga fenomen lever sida vid sida med vanliga människor. Superhjälten Blake löser problem. Hon är dessutom i början av
serien rätt rasistisk i sin syn på vampyrer. Lite som den
vanliga stereotypa LeCarre hjälten. Det är mycket våld
och bok för bok allt mera sex. Overnaturligt sex som sätter stopp för både den ena och andra rasistiska tanken.
I huvudsak är det renodlad underhållning.
som de som anser att vissa terrorister måste låsas in i
läger utan noggrann rättslig prövning.
De filosofiska diskussionerna i Blakeserien upphör
dock successivt. Den senaste, Obsidian Butterfly, är
sannolikt den som sålt mest, kanske är det också den
litterärt bästa boken men alla former av filosofisk
diskussion har försvunnit. Det finns med andra ord inte
mycket hopp om stimulerande moralfilosofiska hårklyIIISvensk Tidskrift l2003, nr l l
verier i årets Blakebok, som kommer ut i USA i april
men man kan vara säker på god underhållning i alla fall.
Men satsa på att läsa något av de tidiga verken och ägna
en eller annan tanke åt hur du skulle lagstifta i ett samhälle där människan överlägsna vampyrer lever sida vid
sida med oss.
Laurell K Hamilton skriver alltså i huvudsak underhållningslitteratur men åtminstone inte vänstervriden.
Och hennes första böcker var mer politiska.
VAMPYREN CEAUSESCU
Thomas M. Sipos använder vampyrismen på ett mera
traditionellt sätt i Vampire Nation- Better Dead Than
Undead. Det är en satir av det kommunistiska Rumä-
nien med Ceausescu och hans familj som första vampyrer.
Sipos, med rötter i Ungern, är inte direkt grumlig i
sin kritik av kommunismen. Eller för den delen av den
amerikanska diplomatkårens bockande och bugande i
sina kommunistiska värdländer. Eller i sin kritik av
västvärldens alla fega intellektuella och andra kommunismens nyttiga idioter. Som egna inspirationskällor
hänvisar han, förutom till In Search Of Dracula: The
History of Dracula and Vampires, till Kommunismens
svarta bok, Stalin’s Secret War: A Startling Expose of His
Crimes Against the Russian People men också till
Victory: The Reagan Administration’s Secret Strategy
That Hastened the Collapse of the Soviet Union.
När greve Farkas i början av Vampire Nation vaknar
konstaterar han att läget för honom nu är bättre än i Voltaires Frankrike. För vad kan vara bättre för en ondsint
blodsugare än en nation av ateister som inte kan tro att han
finns. Vampyrerna, liksom kommunisterna, saknar hämningar i sitt frossande på folkets bekostnad. De beskrivs
kompromisslöst som onda, smutsiga och sedeslösa.
Huvudpersonerna i boken är inte vampyrer utan den
ofrivillige vampyrjägaren Henry Willoughby och hans
ryska ledsagarinna grevinnan Anya Amasovich. Willoughby är en amerikansk naiv filmskapare som sakta
vaknar upp och inser att han inte har något annat väl
än att försöka göra något åt vampyrerna. Hoppet för öst
är förutom våra hjältar givetvis Ronald Reagan. Den
ryska hjältinnan konstaterar dock att det förutsätter att
Reagan inte lyssnar för mycket på diplomater och
rådgivare från det fina, lärda folket, media, artister och
intellektuella som länge har sett vampyrism som ett
nobelt experiment. Särskilt om det utövas på andra.
Ytterst är det dock endast frihetens ide som kan väcka
folket. Drömmen om frihet hos offren och samvetskval
hos vampyrerna. För om de till slut blir helt galna så kan
det ju inte fungera att de styr normalt folk. Förr eller
senare måste folket göra uppror mot sina galna herrar.
Ett tämligen rimligt konstaterande.
Boken är väldigt politisk och har väl i övrigt inte
några stora kvaliteter. Men politiskt sett glasklara skönlitterära verk på högerkanten kan man inte tacka nej till.
Den syrliga beskrivningen av flata diplomater och vilken skada de ställer till med är dessutom mycket bra.
Klart är att vampyrer inte bara är bra att skrämmas
med utan också för tankövningar kring rättigheter och
frihet. Ska den som kan förslava en med en blick, är
oändligt mycket starkare än världens starkaste man och
därtill vacker verkligen få leva på samma villkor som vi
andra. Borde inte någon lagstiftning tas till. ..
Men, jag kanske bara är politiskt förgiftad, paranoid
och ser genomtänkta analyser och ställningstaganden
där inga finns. Böckerna kanske bara är våldsunderhållning för den som gillar vitlök.
Kajsa Wilhelmsson (kajsa@svensktidskrift.se) är jur kand
och omvärldsanalytiker.
Tror du att ideer
spelar roll?
Då är det säkrast att du börjar prenumerera
på Svensk Tidskrift.
Vi ger dig inblick i samhällets idedebatt,
en kvalificerad samtidsanalys och politisk
journalistik.
Vår ide är enkel. Vi tror att människan
spelar roll!
Vår åsikt är enklare. Vi tror på ett friare
och civilare Sverige!
Svensk Tl.dskrl”ft Prenumer~tion: 250 kr.
Studentpns: 100 kr.
Tidskriften utkommer med sex nummer årligen.
Sätt in pengarna på post- eller bankgiro med namn
och adress på talongen. Eller skicka ett e-post till:
prenumeration@svensktidskrift.se.
Postgiro: 7 27 44-6. Bankgiro: 575-7620.
OJ
Q:
n
;;s;:
m
;;o
lSvensk Tidskrift l2oo3,nr 1 l~~
för vampyrer
l av Kajsa Wilhelmsson
Skall varulvar och vampyrer ha mänskliga rättigheter och rösträtt?
Kan man ha dödsstraff för vampyrer? Kan man vara utan dödsstraff för dem?
S
KÖNLITTERATUR ÄR
OFTAST vänsterorienterad. Snyfthistorier
som syftar till att vi
alla måste vara solidariska och utjämna orättvisorna
gör uppenbarligen god underhållning. Ett eller annat verk
om de borgerliga värdena finns
förvisso. Men nöjet i att läsa om
att spara, arbeta hårt och vara
trogen är begränsat. Visst tävlar Ayn Rand med sina episka
romaner Atlas Shrugged och
The Fountainhead med Gud
och evangelisterna om att vara
världens mest lästa författare, men oftast förefaller
författare vara vänstervridna. Kanske är det för svårt
eftersom det i princip måste vara science fiction som ska
skrivas när frihet är ledstjärnan. Eftersom det är glest
mellan nattväktarstaterna hämtas inte särskilt mycket
inspiration därifrån.
Har man tröttnat på både science fiction, vänstervridet trams och att bli påprackad småborgerliga värderingar kan man ta en tur till boklådans Horror avdelning. Bredvid metervis av Stephen King och Dean
Koontz hittar man där ett och annat guldkorn om vampyrer. Vampyrlitteraturen är en effektiv katalysator för
diskussioner om vad som är gott respektive ont, om
rättigheter och vad som gör livet värt att leva.
Den kanske mest kända moderna vampyrlitteraturen är Anne Rice’s romanserie om vampyren Lestat. Där
diskuteras livets stora frågor; vad ondska är och om vi
verkligen villleva för evigt. Som i alla bokserier varierar
kvaliteten men det är endast några av de senare som inte
är bra. Eftersom berättarjagets vampyrer i huvudsak
varierar så behöver böckerna inte heller läsas i någon
särskild ordning.
Rice’s böcker är inte uttalat
liberala men för en intressant
diskussion om vilken rätt man
har att sko sig på andra. Det vill
säga får den som behöver det ta
blod från andra för att själv
överleva. Och i så fall, under
vilka omständigheter kan det
rättfärdigas? Finns det mer eller
mindre lovliga offer?
Central är förstås också den
genomgående frågan vad evigt
liv är värt. Samt om man ska
bryta mot etablissemangets
regler eller ej. Lestat lyckas
bryta mot alla regler oaktat
vilket sammanhang han befinner sig i. En vampyr med
stark integritet och självkänsla med andra ord. Och eftersom alla vampyrer har olika styrka och förmågor och
därmed göra så mycket annorlunda än människan så
måste de ofta själva sätta upp moraliska normer.
Vampyrerna ställs inför moraliska dilemman ingen människa ställts inför och måste själva avgöra vad som är
försvarbart och vad som inte är det.
För den som gillar mer filosofiska resonemang är det
synd att fokusera på böckerna om Lestat. Rice’s bästa
figurer är förmodligen inte Lestat utan hans barn; den
svage Louis som kämpar med sitt samvete och hans kompanjon vampyrbarnet Claudia som aldrig fick bli vuxen
och inte kan klara sig på egen hand. Med alla de frustrationer som oförmögenhet att klara av att leva sitt liv
på egenhand kan ge. Armand är ytterligare en intressant
personlighet som försöker hitta vampyrernas plats i tron.
Dessa karaktärer återfinns bland annat i Rices förmodligen bästa bok En vampyrs bekännelse där berättaren är Louis. Louis avskyr det han är. För att överleva
behöver han dricka blod vilket innebär att han måste
döda. Frågan för honom är om han då i och med det
c:o
Q:
n
;;s;;
m
Al
lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 1 lm
0:::
L.U
::,.:::
u
:Q
c:o
första offret är för evigt dömd. Om det finns grader i
helvetet och om man kan synda bara lite grann. Han
söker sina offer bland mördare och andra kriminella.
Claudia kan inte klara sig själv, kan vara grym som ett
barn och plågas av att bara vara en docka och inte vuxen
sina år. Hon är vampyrvärldens svar på en kroppsligen
svårt handikappad människa. Men dubbelt drabbad då
Främst i de första böckerna, The Laughing corpse,
Circus of the Damned och The Lunatic Cafe, finns dock
intressanta resonemang kring rösträtt och om dödligt
farliga människors rättigheter.
The Laughing Corpse är en bra introduktion till
Anita Blakes vampyr- och varulvsvärld. Det är den andra
boken i serien och redan på sidan 2 en sur kommentar
hon inte fick bli emotionellt vuxen
som människa och därför inte är
förmögen att känna särskilt mycket alls. De två möter i en av böckerna Armand som då inte tror på
Gud men däremot att varje individ
måste värdera varje stund och
avgöra dess värde. Diskussionerna
om ont och gott i En vampyrs
bekännelse är Ann Rices ”finest
”Vampyrerna ställs inför
om den nystartade kommitten för
undersökande av zombies arbetsvillkor. Tidsandan och den politiska korrektheten kräver att vi ska
vara snälla mot alla, men det uppskattar inte hjältinnan Blake.
moraliska dilemman ingen
människa ställts inför och
måste själva avgöra vad som
Men Blake är vän med varulvar
och andra formskiftare och upprörs
över att de diskrimineras. Diskriär försvarbart och vad som minerin anser hon vara olaglig och
hour”.
De bästa diskussionerna kring
evigt liv kommer senare i serien när
inte är det.”
jämförbar med diskriminering av
AIDS-sjuka. Båda är ju offer för en
sjukdom. Det vill säga om man blir
Lestat blivit allt starkare och oövervinnelig, till exempel
i The tale of the body thief. Där ställs Lestat inför möjligheten att bli mänsklig och därmed dödlig igen. Människans alla vardagliga bekymmer och begränsningar är
dock så förskräckliga att det är värt att aldrig se solen
för att slippa dem. Slutet blir lite torftigt. Kanske för att
Rice ska kunna skriva flera böcker.
Serieformen är antagligen orsaken till att det inte är
böckerna som i första hand handlar om Lestat som är
de bästa. Lestat har aldrig fel för då kan han ju besegras
och då blir det inte flera inkomstbringande böcker.
Romanförfattare kan ha intressanta tankegångar och
ideer men till slut så är det som PJ O’Rourke konstaterar: en mans ideer får aldrig komma mellan honom och
hans plånbok.
En annan storsäljare, om än tämligen okänd i Sveribiten av en annan formskiftare så är man smittad för
livet. Trots detta kan man fungera normalt i samhället
utom vid midnatt fullmånekvällar när man byter form
till varg, leopard eller något annat djur. Frågan är då om
man ska ha rätt att fortsätta arbeta som journalist eller
lärare. Vår hjältinna tror starkt på att de sjuka inte ska
fördömas och att det är individens egenskaper som avgör
hur farlig hon är och inte hennes sjukdom.
Annat är det med Blakes syn på vampyrer. I Hamiltons samhälle kämpar vänstern för att vampyrer ska ges
rösträtt. Vampyrer som med ett bett har förmågan inte
bara att döda men också att göra människor till sina tjä-
nare. Tjänarna belönas med både det ena och det andra
men till ett pris som Blake anser vara orimligt. Inte heller
kan vampyrer bestraffas annat än med döden. Kalifornien har givetvis försökt avskaffa dödsstraffet även för
ge, är Laurell K Hamilton. Hamilton gör som Walter Block (chefsekonom på den kanadensiska tankesmedjan Fraser Insitute) och
”försvarar det oförsvarbara” i sin
serie böcker om Anita Blake. Här
är det inte fråga om ”bra” litteratur. Eller högklassisk politisk litteratur. Men Hamiltons Anita Blake
”Vampyrerna, liksom
vampyrer men det funkade inte och
dödsstraffet återinfördes. (Vampyrbödel är ett yrke.) Men vad händer
om vampyrerna ges mänskliga rättigheter? Vilka risker tar man, och
hur kan man försvara risken inför
de som drabbas om man inte bara
avrättar vampyrer rakt av om de blivit för farliga. Blake argumenterar
kommunisterna, saknar
hämningar i sitt frossande
på folkets bekostnad.”
är kul. Vampyrer, varulvar och andra övernaturliga fenomen lever sida vid sida med vanliga människor. Superhjälten Blake löser problem. Hon är dessutom i början av
serien rätt rasistisk i sin syn på vampyrer. Lite som den
vanliga stereotypa LeCarre hjälten. Det är mycket våld
och bok för bok allt mera sex. Overnaturligt sex som sätter stopp för både den ena och andra rasistiska tanken.
I huvudsak är det renodlad underhållning.
som de som anser att vissa terrorister måste låsas in i
läger utan noggrann rättslig prövning.
De filosofiska diskussionerna i Blakeserien upphör
dock successivt. Den senaste, Obsidian Butterfly, är
sannolikt den som sålt mest, kanske är det också den
litterärt bästa boken men alla former av filosofisk
diskussion har försvunnit. Det finns med andra ord inte
mycket hopp om stimulerande moralfilosofiska hårklyIIISvensk Tidskrift l2003, nr l l
verier i årets Blakebok, som kommer ut i USA i april
men man kan vara säker på god underhållning i alla fall.
Men satsa på att läsa något av de tidiga verken och ägna
en eller annan tanke åt hur du skulle lagstifta i ett samhälle där människan överlägsna vampyrer lever sida vid
sida med oss.
Laurell K Hamilton skriver alltså i huvudsak underhållningslitteratur men åtminstone inte vänstervriden.
Och hennes första böcker var mer politiska.
VAMPYREN CEAUSESCU
Thomas M. Sipos använder vampyrismen på ett mera
traditionellt sätt i Vampire Nation- Better Dead Than
Undead. Det är en satir av det kommunistiska Rumä-
nien med Ceausescu och hans familj som första vampyrer.
Sipos, med rötter i Ungern, är inte direkt grumlig i
sin kritik av kommunismen. Eller för den delen av den
amerikanska diplomatkårens bockande och bugande i
sina kommunistiska värdländer. Eller i sin kritik av
västvärldens alla fega intellektuella och andra kommunismens nyttiga idioter. Som egna inspirationskällor
hänvisar han, förutom till In Search Of Dracula: The
History of Dracula and Vampires, till Kommunismens
svarta bok, Stalin’s Secret War: A Startling Expose of His
Crimes Against the Russian People men också till
Victory: The Reagan Administration’s Secret Strategy
That Hastened the Collapse of the Soviet Union.
När greve Farkas i början av Vampire Nation vaknar
konstaterar han att läget för honom nu är bättre än i Voltaires Frankrike. För vad kan vara bättre för en ondsint
blodsugare än en nation av ateister som inte kan tro att han
finns. Vampyrerna, liksom kommunisterna, saknar hämningar i sitt frossande på folkets bekostnad. De beskrivs
kompromisslöst som onda, smutsiga och sedeslösa.
Huvudpersonerna i boken är inte vampyrer utan den
ofrivillige vampyrjägaren Henry Willoughby och hans
ryska ledsagarinna grevinnan Anya Amasovich. Willoughby är en amerikansk naiv filmskapare som sakta
vaknar upp och inser att han inte har något annat väl
än att försöka göra något åt vampyrerna. Hoppet för öst
är förutom våra hjältar givetvis Ronald Reagan. Den
ryska hjältinnan konstaterar dock att det förutsätter att
Reagan inte lyssnar för mycket på diplomater och
rådgivare från det fina, lärda folket, media, artister och
intellektuella som länge har sett vampyrism som ett
nobelt experiment. Särskilt om det utövas på andra.
Ytterst är det dock endast frihetens ide som kan väcka
folket. Drömmen om frihet hos offren och samvetskval
hos vampyrerna. För om de till slut blir helt galna så kan
det ju inte fungera att de styr normalt folk. Förr eller
senare måste folket göra uppror mot sina galna herrar.
Ett tämligen rimligt konstaterande.
Boken är väldigt politisk och har väl i övrigt inte
några stora kvaliteter. Men politiskt sett glasklara skönlitterära verk på högerkanten kan man inte tacka nej till.
Den syrliga beskrivningen av flata diplomater och vilken skada de ställer till med är dessutom mycket bra.
Klart är att vampyrer inte bara är bra att skrämmas
med utan också för tankövningar kring rättigheter och
frihet. Ska den som kan förslava en med en blick, är
oändligt mycket starkare än världens starkaste man och
därtill vacker verkligen få leva på samma villkor som vi
andra. Borde inte någon lagstiftning tas till. ..
Men, jag kanske bara är politiskt förgiftad, paranoid
och ser genomtänkta analyser och ställningstaganden
där inga finns. Böckerna kanske bara är våldsunderhållning för den som gillar vitlök.
Kajsa Wilhelmsson (kajsa@svensktidskrift.se) är jur kand
och omvärldsanalytiker.
Tror du att ideer
spelar roll?
Då är det säkrast att du börjar prenumerera
på Svensk Tidskrift.
Vi ger dig inblick i samhällets idedebatt,
en kvalificerad samtidsanalys och politisk
journalistik.
Vår ide är enkel. Vi tror att människan
spelar roll!
Vår åsikt är enklare. Vi tror på ett friare
och civilare Sverige!
Svensk Tl.dskrl”ft Prenumer~tion: 250 kr.
Studentpns: 100 kr.
Tidskriften utkommer med sex nummer årligen.
Sätt in pengarna på post- eller bankgiro med namn
och adress på talongen. Eller skicka ett e-post till:
prenumeration@svensktidskrift.se.
Postgiro: 7 27 44-6. Bankgiro: 575-7620.
OJ
Q:
n
;;s;:
m
;;o
lSvensk Tidskrift l2oo3,nr 1 l~~