Christina Trygg; Lärare kan vara bra, trots lärarutbildningen

Lärare kan vara bra,
trots lärarutbildningen
l av Christina Trygg
Utbildningsministern och skolutredningar betonar vikten av behöriga lärare i skolan.
Men ingen verkar bry sig om hur dessa behöriga lärare utbildas.
J
AG GILLAR ATT FÖRMEDLA kunskap, leda och inspirera andra. Jag har arbetat på en skola som assistent
men snabbt dragits in i undervisande uppgifter.
Jag har haft ledaruppdrag i föreningar. Mänga har
sagt till mig att jag borde bli lärare. Jag började tro
det själv. Det var alltså inte så konstigt att jag sökte mig
tilllärarhögskolan hösten 2000.
Jag läser just nu min sjätte termin på lärarhögskolan
i Stockholm och tillhör därmed den sista kull som går ut
den gamla utbildningen. Det jag skriver kunde alltså vara
historia, men kontakter med andra
Men min främsta kritik vill jag rikta mot lärarhögskolans utbildningsledning och administration, ansvariga
för utbildningens uppläggning, teoretiskt och praktiskt.
HOS SCIENTOLOGERNA …
Redan under första terminen skulle jag ha fyraveckors
praktik. Nyinflyttad till Stockholm och omedveten om
vilka krav man kan ställa på sin högskola placerades jag
med en kurskamrat på en scientologskola. Förbryllade
vände vi oss till den praktikansvariga från lärarhögskostudenter ger mig föraningar om att
det som är fel i den gamla utbild- ”Det är lätt att ta studielan, som tog oss där ifrån och
erkände att skolan inte hade kollats upp i förväg. Var det en
engångsföreteelse? Då kunde man
ju tro att erbjudanden om att själv
ordna bra och meningsfull praktik
skulle välkomnas med öppna
armar. Men icke – det visade sig
senare vara uteslutet.
ningen knappast har löst sig med poäng – men man kan inte
den nya. Ständigt talas det om att
Sverige behöver fler lärare, platser- vara så säker på att de skrivs
na ökas. Men sällan diskuteras det
HUR utbildning tilllärare går till.
Jag är inte ensam om att tycka att
in någonstans!”
den utbildning vi erbjuds är under all kritik. Och det
verkar inte bli bättre i den nya utbildningen. Och det
verkar inte vara bättre på andra ställen i landet. Vad är
felet?
Hittills har hela min utbildning varit en katastrof,
besvikelserna har avlöst varandra och till slut har jag blivit så avtrubbad att jag faktiskt inte förväntar mig att
någonting kan gå rätt till.
Jag valde att börja på lärarhögskolan i Stockholm för
den musikinriktning som bara finns där. Efter första
kursen började besparingarna och vi fick därför färre
undervisningstimmar per poäng. Och inte nog med det:
den undervisning vi erbjuds ges ofta av obehöriga lärare
och ligger i allmänhet på en låg nivå. Inte bara kraven
på lärare är låga, även kraven på oss studenter är låga
eller inga: det räcker egentligen att vara närvarande och
att tycka till för att få godkänt på en kurs. Jag har mycket
svårt att tänka mig att undervisningen kan sägas ligga
på högskolenivå.
Jag har uppfattat att studenter har rätt att få den
information som behövs för att man ska kunna planera
sina studier. Är man student på lärarhögskolan lär man
sig snabbt att man ska vara glad över om man överhuvudtaget får schemat för en kurs innan kursstart Det är
lätt att ta studiepoäng-men man kan inte vara så säker
på att de skrivs in någonstans! Jag blev i somras nekad
fortsatt studielån från CSN på grund av att mina poäng
inte blivit inskrivna, och jag fick därför sitta och ringa
runt till person efter person på lärarhögskolan (alla
skyllde på varandra) för att reda ut problemet. Sex veckor
senare fick jag ett mail från lärarhögskolan där det stod
att misstaget var åtgärdat.
Jag har under många tillfällen funderat över att hoppa
av utbildningen eftersom den är så dålig, men fortsatt
för att jag faktiskt vill bli lärare. Ett tag funderade jag
också på att ta en termin ledigt och fundera över min
framtid, och gick därför till min utbildningsledare för
att se vilka möjligheter som fanns. I min enfald trodde
Vl
)>
5:
I
)>:
,……
,……
m
lSvensk Tidskrift l 2oo3,nr 1 lfl
LU
_J
_J
:c::(
:r:
~
c::(
(/)
jag väl på det som sägs att Sverige behöver lärare och att
lärarhögskolan vill behålla sina studenter. Svaret var
entydigt: Det fanns inga möjligheter att ha studieuppehåll en termin.
TID FÖR TOBB
Men det finns fördelar också: ganska snart efter start på
lärarhögskolan upptäcker man att man har mycket fritid.
Det är fullt möjligt att sköta ett omfattande deltidsarbete bredvid, med tanke på lärarhögskolans låga krav på
oss studenter. Privat har jag haft den inte ovanliga situationen att flytta runt och runt för
att ha någonstans att bo. En period
hade jag så dyr hyra att jag inte
klarade upp det. Det hade kört
ihop sig så att min ekonomi
var för ”bra” för att få studiemedel men för dålig
för att klara mina utgifter på. Jag ville ta en termin ledigt för att
komma till rätta. Istället fick jag en massa
käcka förslag: hyra ut
ett rum i lägenheten e
(19m’!), eller att låta
någon som jag ”tyckte
om väldigt mycket” flytta
in hos mig och skjuta till
med hyran. Jag försökte bita
ihop och lyckades lösa situationen trots dessa råd. Jag fortsatte på
lärarhögskolan.
En ljusglimt fanns det: den valbara terminen, det är då lärarhögskolans studenter fritt får välja
vad de villläsa och inrikta sig på under en hel termin –
20 p! Jag skulle tveklöst välja någon kurs som gick på
Stockholms universitet för att känna att jag går på högskola och inte en förlängd skola. Jag hade också fått smak
för universitetsstudier under en tidigare kurs om 5 p i
samhällskunskap.
Inför denna termin fick vi en tunn katalog med ett
tunt kursutbud och ett brev från antagningsnämnden
på lärarhögskolan där det stod hur vi skulle gå till väga
för att välja, vi fick också ett telefonnummer tilllärarhögskolans växel om det var så att vi hade några frågor.
Jag saknade kurser i samhällskunskap, (eftersom det
är min inriktning) och ringde lydigt till växeln, men där
hade man ingen aning om vem jag skulle vända mig till.
Till slut fick jag tag i min utbildningsledare, jag hade
min tunna katalog med mig, vilket gjorde henne glad
eftersom hon ”inte ens hade tittat i den”. Hon sa att hon
skulle anmäla mig till en kurs i samhällskunskap.
~~ lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 1 l
Några veckor senare kom beskedet: jag var antagentill idrott 5 p! Varför detta och vad skulle jag göra resten
av fördjupningsterminen? Jag ringde till min utbildningsledare och hon lovade att kolla vad som hänt. Efter
två veckor ringde hon och sa att det var klart: jag skulle
få läsa samhällskunskap. Jag blev glad och förvånad över
att det för en gång skull ordnat sig med någonting på
lärarhögskolan. Två dagar senare ringde en utbildningshandläggare på mitt mobilsvar och sa att samhällskunskapen hade utgått och att jag istället skulle få
mitt tredje-handsval. Så fort jag hörde detta ringde jag lärarhögskolans växel och sökte personen ifråga. I växeln meddelade de
att hon var sjukskriven för dagen
(två timmar tidigare hade hon
ringt mig!). Jag lämnade ett
meddelande och blev uppringd två minuter senare.
Hon lovade att skicka
hem en ny katalog på
kurser som fortfarande
inte var fulla. Den
katalogen har jag aldrig
sett röken av.
KVALITETSKRAV?
Jag fortsatte att ringa
lärarhögskolan, blev kopplad till 14 olika personer,
ingenting hände. Min utbildningsledare föreslog till sist att
jag skulle komma tilllärarhögskolan så att hon och jag tillsammans
kunde gå runt och hitta någon som kunde
svara på mina frågor! Tre veckor senare ringde en person
från lärarhögskolan och meddelade att jag får läsa svenska 20 p på universitetet, mitt andrahandsval, trots att
kursen egentligen var full.
Så där kan jag fortsätta att berätta om mina vedermödor. Men den här terminen läser jag alltså svenska 20
p på universitetet, vilket är jätteroligt. Jag pluggar på
kvällarna för det behövs, jag diskuterar det jag läser med
andra och jag oroar mig för tentan (jag har bara haft en
salstenta tidigare, men då fick vi ha böckerna med, trots
2,5 år på högskola!). Det känns äntligen som om jag är
en riktig student!!!
Det sägs att bara behöriga lärare duger i skolan. Blir
jag en bra behörig lärare så är det trots, inte tack vare,
lärarutbildningen.
Christina Trygg (trygg_c@hotmail.com) studerar på lärarhögskolan i Stockholm.