Nicklas Lundblad; Lämna moralen till marknaden
2002
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
>
Vl
01
c
l….
:ro
z
Lämna moralen till
l av Nicklas lundblad
ED-kommissionen vill tvinga Europas företag att ta socialt ansvar.
Näringslivets moral skall i framtiden styras korporativt från Bryssel.
Men marknaden har redan visat att det finns bättre lösningar.
Y
TTERLIGARE EN FLOSKELBOMB exploderar i
skrivande stund över det redan hårt prövade
europeiska näringslivet. Den här gången i
form av en grönbok från ED-kommissionen
om företagens sociala ansvar (Communication from the Commission concerning Corporate Social Responsibility: a Business Contributian to Sustainable
Development Com 2002(347)).
Denna lilla lättviktiga skrift är ett exempel på den
sortens grönböcker som kommissionen ibland låter undslippa sig: småtrist hantverk som garanterar någon
att företag faktiskt har ett moraliskt värde är ingen liten
bedrift av kommissionens eurokrater. Vid en första snabb
genomläsning slår det mig att det här kanske – i den
bästa av världar – skulle kunna vara ett steg på vägen
mot att se att om företag har moraliska skyldigheter, så
är de också förtjänta av ett knippe rättigheter som korresponderar mot dessa skyldigheter. Men det är mer
önsketänkande än läsning som slår igenom i den tolkningen.
Vad kommissionen egentligen säger i sin lilla skrift är
istället detta: företag handlar inte moraliskt om inte staobskyr kommission ytterligare
bidrag till något projekt som tuffar
på in i ED-utredningarnas intellek- ”I grönboken konstaterar
tuella skymning. kommissionen inledningsvis
ten med mer eller mindre tvångsliknande metoder ser till att de gör
det. Företags sociala ansvar är något
som kommissionen måste besluta
om och driva fram. stutsatsen som
vilar tung över tankegången är
deprimerande: marknaden – fri –
är omoralisk.
Men det döljer sig en subtil
retorik i grönbokens flummande. att företag bör uppmuntras
Det som ser ut att vara ett bejakande av företagen och deras roll i samhället visar sig i själva verket vara
illa dold kritik av den fria marknaatt ta sitt samhälleliga
ansvar.”
Det här är vad hela förslaget i grunden andas: en djupt rotad marknadsskepticism. Bilden som målasden, med obehagliga övertoner av
korporativism. I grönboken konstaterar kommissionen
inledningsvis att företag bör uppmuntras att ta sitt samhälleliga ansvar. Trots att det är oklart vad detta betyder
kan det väl vara en bra ide.
Sedan följer ett avsnitt om hur viktigt det är att upprätta listor på goda exempel och forum för ideutbyte.
För sitt inre öga ser läsaren hur företagen sätter sig i
någon slags ring kring lägerelden och utbyter erfarenheter om hur fint det känns att vara moraliskt ansvarstagande, till mjäkig gitarrmusik. Till sist kryper dock
kärnfrågan fram. Hur kan man se till att alla företag håller sig till samma, av kommissionen nogsamt rekommenderade, moral? ”Konvergens i beteendekoder” kallas
detta på eurokratiska. ”Moralisk likriktning och toppstyrning” på svenska.
Företagen har givetvis en moralisk roll att spela, och
på ytan är kommissionens grönbok inte så dum: att inse
upp är av företag vars handlande är antingen dumt, ont
eller egoistiskt om inte staten uppmuntrar socialt ansvar.
(Alltid dessa eufemismer: ”uppmuntra” betyder inget
annat än tvinga lätt.)
MJUKA LAGAR
Floskelknippets historia är inte svår att spåra. Enronskandalens kriminella bokföringsfusk och ett fåtal stora
företags oförmåga att hålla sig till ens de enklaste elementa när det gäller ekonomiskt hyfs har lett till vad
som i den politiska jargongen förvandlas till ”kapitalismens kris”. Den här krisen är en fabricerad dumhet av
den typ som gärna ges medieutrymme, och den förtjä-
nar knappt ens att tigas ihjäl. Men krisens verkliga allvar
tas för givet av de tjänstemän som nu plötsligt insett att
de kan fungera som moraliskt stöd till de onda företagen.
För vad kan väl avhjälpa denna konstruerade, moraIIISvensk Tidskrift l2002, nr si
marknaden!
liska kris? Jo, regeringens kloka hand på axeln och råd
från samma politiker som här i Sverige av sina egna
departement anklagas för att väsentligt ha justerat bokföringen för hela den svenska nationen. Briljant- inte
sant?
Och i förlängningen behöver man inte vara synsk för
att se två stora risker. Den ena är att företagens egenåtgärder skall kodifieras till lag. Koagulerad självreglering
som stadfästs är ju ett säkert kort; det är bara branschens
egna krav! Den andra är förstås att kommissionen skall
kunna gå kring det besvärliga demokratiska element som
finns i lagstiftningen och skifta över till en korporativistisk modell där företagen och kommissionen hand i
hand kan valsa ut i den mjuka lagstiftningens himmel.
Mjuk lagstiftning är också vad detta kallas- soft law
-och det mjuka består inte i (vilket man kunde tro) i
att den som tycker att det här är en bra ide är mjuk i
huvudet, utan att det är en lagstiftning som kan ändras
sonresponse/) är ett exempel på detta. Företaget Ericsson
samarbetar med olika humantära organisationer i olika
projekt, med delade resurser. Internationella Röda Korset menar att Ericsson därmed gör en betydande insats
med sin teknik i arbetet med katastrofhjälp.
Men – tro det eller ej – Ericssons samarbete med
Röda Korset drivs inte av att ED-kommissionen kommit på att företag kan tvingas in i ett socialt ansvarstagande. Ingen liten ED-tjänsteman sitter och uppmuntrar Ericsson dagligdags att vara goda, så att de inte går
med i Röda Brigaderna istället. Nej, istället är det företagets egennytta som styr.
Ericsson har en direkt nytta av sitt moraliska engagemang. Anställda upplever större glädje och tillfredsställelse med sitt arbete, kunder ser företaget som en god
samhällsmedlem och aktieägare kan konstatera att företaget tar sitt ansvar socialt, men också för den långsiktiga vinsten. Ericssons etiska handlande är alltså en direkt
snabbt och med några få branschö-
verenskommelser, helt i kaffe-ochmazarinpolitikens anda.
”Vad vi skulle behöva är
följd av dess vinstmaximerande,
och det behövs av det skälet inga
mjuka lagar för att ”uppmuntra”
företaget att handla gott. Det kan
faktiskt vara så enkelt.
ED-kommissionen styr här, som
på många andra punkter, sin agenda efter det som är populistiskt
intressant, snarare än efter det som
är ekonomiskt relevant. Att man
därmed också driver en propaganda
givetvis en grönbok om
EU-kommissionens sociala Därtill kommer att företag också
är indirekt goda i och med att de
skapar såväl global som lokal till-ansvar.”
som utmålar marknaden som oetisk är både motbjudande och okunnigt. Och att den här inslagna vägen i
värsta fall kan leda till ett korporativistiskt sammelsurium av lagar på olika nivåer är en mycket allvarlig risk
som ger anledning till eftertanke.
Näringslivet har länge hyllat självreglering och egenåtgärder i förhoppningen att dessa åtgärder bättre skall
svara mot en föränderlig marknads krav, men det krävs
att man lyckas tydliggöra att självreglering inte är något
annat än den ordning som en fri marknad resulterar i
för att maximera aktörernas nytta.
LÖNSAM MORAL
Sanningen om företagens moraliska ansvar och roller är
mer komplex. Företag agerar idag i allt högre utsträckning etiskt, och det utan ED-kommissionens insatser. I
en alltmer kunnig och medveten värld är det nämligen
vinstmaximerande att ha en etisk profil och attityd.
Ericsson Response (http://www.ericsson.com/ericsväxt, som kommer alla till del.
Företaget är inte ont per se, det är inte oetiskt eller ens
amoraliskt, det behöver inte uppmuntras att handla väl.
Marknaden och företagen styrs av människors värderingar, och det är med dessa som all moral både börjar
och slutar.
Företags sociala ansvar är en farlig eufemism för vad
som lätt blir ett korporativistiskt och marknadsfientligt
åtgärdspaket. Vad vi skulle behöva är givetvis en grönbok
om ED-kommissionens sociala ansvar. Det vore väl för
väl om någon kunde uppmuntra ED-kommissionen att
hålla sig till att öppna den inre marknaden, integrera
den och stå för en god frihandelspolitik! Näringslivet
har fått nog av att uppmuntras till ditten och datten.
Om något behöver det snarare muntras upp i dessa dystra eftervalstider.
Nicklas Lundblad (Nicklas@acm.org) är vd för stockhalms e-handelskammare och forskare i informatik vid Göteborgs
universitet.
zQ) :
<
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr siiJ
Vl
01
c
l….
:ro
z
Lämna moralen till
l av Nicklas lundblad
ED-kommissionen vill tvinga Europas företag att ta socialt ansvar.
Näringslivets moral skall i framtiden styras korporativt från Bryssel.
Men marknaden har redan visat att det finns bättre lösningar.
Y
TTERLIGARE EN FLOSKELBOMB exploderar i
skrivande stund över det redan hårt prövade
europeiska näringslivet. Den här gången i
form av en grönbok från ED-kommissionen
om företagens sociala ansvar (Communication from the Commission concerning Corporate Social Responsibility: a Business Contributian to Sustainable
Development Com 2002(347)).
Denna lilla lättviktiga skrift är ett exempel på den
sortens grönböcker som kommissionen ibland låter undslippa sig: småtrist hantverk som garanterar någon
att företag faktiskt har ett moraliskt värde är ingen liten
bedrift av kommissionens eurokrater. Vid en första snabb
genomläsning slår det mig att det här kanske – i den
bästa av världar – skulle kunna vara ett steg på vägen
mot att se att om företag har moraliska skyldigheter, så
är de också förtjänta av ett knippe rättigheter som korresponderar mot dessa skyldigheter. Men det är mer
önsketänkande än läsning som slår igenom i den tolkningen.
Vad kommissionen egentligen säger i sin lilla skrift är
istället detta: företag handlar inte moraliskt om inte staobskyr kommission ytterligare
bidrag till något projekt som tuffar
på in i ED-utredningarnas intellek- ”I grönboken konstaterar
tuella skymning. kommissionen inledningsvis
ten med mer eller mindre tvångsliknande metoder ser till att de gör
det. Företags sociala ansvar är något
som kommissionen måste besluta
om och driva fram. stutsatsen som
vilar tung över tankegången är
deprimerande: marknaden – fri –
är omoralisk.
Men det döljer sig en subtil
retorik i grönbokens flummande. att företag bör uppmuntras
Det som ser ut att vara ett bejakande av företagen och deras roll i samhället visar sig i själva verket vara
illa dold kritik av den fria marknaatt ta sitt samhälleliga
ansvar.”
Det här är vad hela förslaget i grunden andas: en djupt rotad marknadsskepticism. Bilden som målasden, med obehagliga övertoner av
korporativism. I grönboken konstaterar kommissionen
inledningsvis att företag bör uppmuntras att ta sitt samhälleliga ansvar. Trots att det är oklart vad detta betyder
kan det väl vara en bra ide.
Sedan följer ett avsnitt om hur viktigt det är att upprätta listor på goda exempel och forum för ideutbyte.
För sitt inre öga ser läsaren hur företagen sätter sig i
någon slags ring kring lägerelden och utbyter erfarenheter om hur fint det känns att vara moraliskt ansvarstagande, till mjäkig gitarrmusik. Till sist kryper dock
kärnfrågan fram. Hur kan man se till att alla företag håller sig till samma, av kommissionen nogsamt rekommenderade, moral? ”Konvergens i beteendekoder” kallas
detta på eurokratiska. ”Moralisk likriktning och toppstyrning” på svenska.
Företagen har givetvis en moralisk roll att spela, och
på ytan är kommissionens grönbok inte så dum: att inse
upp är av företag vars handlande är antingen dumt, ont
eller egoistiskt om inte staten uppmuntrar socialt ansvar.
(Alltid dessa eufemismer: ”uppmuntra” betyder inget
annat än tvinga lätt.)
MJUKA LAGAR
Floskelknippets historia är inte svår att spåra. Enronskandalens kriminella bokföringsfusk och ett fåtal stora
företags oförmåga att hålla sig till ens de enklaste elementa när det gäller ekonomiskt hyfs har lett till vad
som i den politiska jargongen förvandlas till ”kapitalismens kris”. Den här krisen är en fabricerad dumhet av
den typ som gärna ges medieutrymme, och den förtjä-
nar knappt ens att tigas ihjäl. Men krisens verkliga allvar
tas för givet av de tjänstemän som nu plötsligt insett att
de kan fungera som moraliskt stöd till de onda företagen.
För vad kan väl avhjälpa denna konstruerade, moraIIISvensk Tidskrift l2002, nr si
marknaden!
liska kris? Jo, regeringens kloka hand på axeln och råd
från samma politiker som här i Sverige av sina egna
departement anklagas för att väsentligt ha justerat bokföringen för hela den svenska nationen. Briljant- inte
sant?
Och i förlängningen behöver man inte vara synsk för
att se två stora risker. Den ena är att företagens egenåtgärder skall kodifieras till lag. Koagulerad självreglering
som stadfästs är ju ett säkert kort; det är bara branschens
egna krav! Den andra är förstås att kommissionen skall
kunna gå kring det besvärliga demokratiska element som
finns i lagstiftningen och skifta över till en korporativistisk modell där företagen och kommissionen hand i
hand kan valsa ut i den mjuka lagstiftningens himmel.
Mjuk lagstiftning är också vad detta kallas- soft law
-och det mjuka består inte i (vilket man kunde tro) i
att den som tycker att det här är en bra ide är mjuk i
huvudet, utan att det är en lagstiftning som kan ändras
sonresponse/) är ett exempel på detta. Företaget Ericsson
samarbetar med olika humantära organisationer i olika
projekt, med delade resurser. Internationella Röda Korset menar att Ericsson därmed gör en betydande insats
med sin teknik i arbetet med katastrofhjälp.
Men – tro det eller ej – Ericssons samarbete med
Röda Korset drivs inte av att ED-kommissionen kommit på att företag kan tvingas in i ett socialt ansvarstagande. Ingen liten ED-tjänsteman sitter och uppmuntrar Ericsson dagligdags att vara goda, så att de inte går
med i Röda Brigaderna istället. Nej, istället är det företagets egennytta som styr.
Ericsson har en direkt nytta av sitt moraliska engagemang. Anställda upplever större glädje och tillfredsställelse med sitt arbete, kunder ser företaget som en god
samhällsmedlem och aktieägare kan konstatera att företaget tar sitt ansvar socialt, men också för den långsiktiga vinsten. Ericssons etiska handlande är alltså en direkt
snabbt och med några få branschö-
verenskommelser, helt i kaffe-ochmazarinpolitikens anda.
”Vad vi skulle behöva är
följd av dess vinstmaximerande,
och det behövs av det skälet inga
mjuka lagar för att ”uppmuntra”
företaget att handla gott. Det kan
faktiskt vara så enkelt.
ED-kommissionen styr här, som
på många andra punkter, sin agenda efter det som är populistiskt
intressant, snarare än efter det som
är ekonomiskt relevant. Att man
därmed också driver en propaganda
givetvis en grönbok om
EU-kommissionens sociala Därtill kommer att företag också
är indirekt goda i och med att de
skapar såväl global som lokal till-ansvar.”
som utmålar marknaden som oetisk är både motbjudande och okunnigt. Och att den här inslagna vägen i
värsta fall kan leda till ett korporativistiskt sammelsurium av lagar på olika nivåer är en mycket allvarlig risk
som ger anledning till eftertanke.
Näringslivet har länge hyllat självreglering och egenåtgärder i förhoppningen att dessa åtgärder bättre skall
svara mot en föränderlig marknads krav, men det krävs
att man lyckas tydliggöra att självreglering inte är något
annat än den ordning som en fri marknad resulterar i
för att maximera aktörernas nytta.
LÖNSAM MORAL
Sanningen om företagens moraliska ansvar och roller är
mer komplex. Företag agerar idag i allt högre utsträckning etiskt, och det utan ED-kommissionens insatser. I
en alltmer kunnig och medveten värld är det nämligen
vinstmaximerande att ha en etisk profil och attityd.
Ericsson Response (http://www.ericsson.com/ericsväxt, som kommer alla till del.
Företaget är inte ont per se, det är inte oetiskt eller ens
amoraliskt, det behöver inte uppmuntras att handla väl.
Marknaden och företagen styrs av människors värderingar, och det är med dessa som all moral både börjar
och slutar.
Företags sociala ansvar är en farlig eufemism för vad
som lätt blir ett korporativistiskt och marknadsfientligt
åtgärdspaket. Vad vi skulle behöva är givetvis en grönbok
om ED-kommissionens sociala ansvar. Det vore väl för
väl om någon kunde uppmuntra ED-kommissionen att
hålla sig till att öppna den inre marknaden, integrera
den och stå för en god frihandelspolitik! Näringslivet
har fått nog av att uppmuntras till ditten och datten.
Om något behöver det snarare muntras upp i dessa dystra eftervalstider.
Nicklas Lundblad (Nicklas@acm.org) är vd för stockhalms e-handelskammare och forskare i informatik vid Göteborgs
universitet.
zQ) :
<
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr siiJ