Gunnar Strömmer; Dags för rättighetsaktivism i Sverige
2002
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Q)
:ro
~
E
ro
Vl
Dags för rättighetsaktivistn i Sverige
l av Gunnar Strömmer
Sedan Sverige gick med i EU finns grunden för ett rättighetsskydd värt namnet.
Men rättigheterna bör prövas i domstol. De tre svensksomalierna som fråntagits
förfogandet över sin egendom borde ha stämt bankerna för att få sin rätt.
E
FTER DRYGT 200 ÅR kvarstår den amerikanska konstitutionen från 1787 och Bill of
Rights från 1791 i stort sett i oförändrat skick.
Dessa dokument har haft central betydelse
för den rättsliga utvecklingen i USA, inte
minst eftersom högsta domstolen redan 1803 uttalade
att den hade rätt att pröva lagars förenlighet med konstitutionen. Men det dröjde innan rättighetsskyddet slog
Inte desto mindre finns ett avgörande inslag i denna
utveckling som nästan aldrig får den belysning som är
motiverad: förekomsten av mobiliserande och understödjande strukturer för att få upp enskilda fall till prövning. Varje gång under 1900-talet när olika civila rättigheter har hamnat i domstolarnas fokus, har detta föregåtts av långsiktiga kampanjer i form av rättsprocesser
och opinionsbildning. Bakom dessa kampanjer har i alligenom på allvar i dess praxis.
Under 1930-talet berörde mindre än 10 procent av besluten i
USAs högsta domstol andra
individuella fri- och rättigheter
än äganderätt. Mot slutet av
1960-talet handlade däremot
”Domstolarna börjar sakta
mänhet stått olika ideella organisationer och deras rättighetsadvokater. Deras avgörande
bidrag till framgången för civila rättigheter har framför allt
bestått av två delar:
men säkert ta sin roll som
normprövare på allvar!”
nästan 70 procent av de fall högsta domstolen prövade
om individuella rättigheter av något slag. Gradvis hade
man utvecklat praxis bland annat rörande yttrande- och
pressfrihet, diskriminering på grund av ras eller kön och
olika typer av rättssäkerhetsgarantier i domstolar och
andra myndigheter. Än i dag tilldrar sig enskildas rättigheter i hög grad domstolarnas intresse.
Denna period omnämns ibland som den amerikanska
rättighetsrevolutionen. Men vad har varit orsakerna bakom
och de bestämmande villkoren för utvecklingen? Vanligast är nog att se konstitutionen som den avgörande faktorn. Domstolarnas självständiga ställning och Bill of
Rightsinnebär unika strukturella förutsättningar att hävda
enskildas rättigheter mot det allmänna. Domstolarna har
inte bara uppgiften att skydda befintliga rättigheter, utan
också möjlighet att utveckla nya. Andra förklaringar betonar den individualism som präglar den amerikanska rättskulturen samt att enskilda domare vid olika tidpunkter
har givit enskilda rättigheter en skjuts i praxis.
LÅNGSIKTIGHET, SYSTEMATIK OCH RESURSER
För det första har dessa juridiska organisationer kunnat
möta behovet av långsiktighet och systematik. USAs högsta domstol tar i allmänhet inte upp fall som inte har
nått en viss kritisk massa i rättssystemet. För att nå dit
måste man ha många och framgångsrika rättsprocesser
i ryggen. Ett belysande exempel är Brown v. Board of
Education- det rättsfall från 1954 i vilket högsta domstolen förbjöd rassegregation i offentliga skolor. De segregerade svarta eleverna företräddes av den legendariske
rättighetsadvokaten Thurgood Marshall från National
Association for the Advancement of the Colored People
(NAACP), sedermera förste svarte domare i högsta domstolen. Prövningen i högsta domstolen var emellertid
kulmen på en kampanj där rättighetsadvokater från
NAACP och andra organisationer under flera decennier
hade drivit rättsprocesser mot rassegregationen på alla
nivåer i domstolssystemet Men inte nog med detta: även
avgöranden som har karaktären av milstolpar riskerar
f.m lSvensk Tidskrift l2oo2, nr 3-41
att få isolerad verkan om de inte i efterhand bekräftas
genom liknande domslut på alla nivåer i rättssystemet.
När exempelvis högsta domstolen hade förbj udit rassegregationen 1954 var denna princip för sin lokala implementering i hela USA under många år helt beroende av
en serie rättsprocesser i lägre domstolar. De resultat som
denna uthållighet och systematik ledde fram till kan svårligen tänkas utan en mobiliserande och understödjande struktur av det slag som bland annat NAACP representerade.
För det andra har dessa organisationer kunnat möta
behovet av omfattande resurser. Här talar vi om rättslig
expertis och advokathjälp; beprövade strategier för framgångsrika rättsprocesser; ekonomiska bidrag till processer eller kontakter till andra finansiärer; sponsring och
samordning av ickejuridisk forskning (bland annat om
sociala vetenskaper och historia) som stöder vissa typer
av rättsfall; publicitet bland annat genom massmedier;
samt nätverk för kommunikation och därmed utbyte av
kunskap, erfarenheter och kontakter.
Det är svårt att överskatta
för bildandet av USA: s oerhört effektiva konsumentrö-
relse under 1960- och 70- talen. Naders framgång byggde på enfrågegrupper som uteslutande ägnade sig åt bilsäkerhet eller hälsovård. Men det är inte bara rörelser
till vänster på den ideologiska skalan som har lärt denna
läxa.
Institute for Justice1
, Centre for Individual Rights’,
Pacific Legal Foundation\ Federalist Society” och American Civil Rights Institute’ hör till de liberala och konservativa juridiska organisationer som i dag tillhandahåller en mobiliserande och understödjande struktur för
rättsprocesser på motsvarande sätt som ACLU och
NAACP.
Dessa organisationer har de senaste 15 åren starkt
bidragit till att Amerika idag gradvis återgår till den
ursprungliga förståelsen av ”equal rights” – motsatsen
till både positiv och negativ särbehandling. Detta har
man bland annat gjort genom att driva rättsprocesser
mot raskvoter i skolor eller bonussystem för minoriteter
vid intagning till universitet och högskolor. Vidare har
betydelsen av dessa insatser.
Den juridiska processen – inte
minst när det gäller civila rättigheter – är långsam, resurskrävande och resulterar i bästa
fall i små förändringar av praxis åt gången. Det är mycket
svårt att nå meningsfulla resultat utan avsevärda resurser –
resurser som enskilda personer
i allmänhet saknar. Här finns
ett uppenbart incitamentsproblem: resultatet av en vinst i ett
mål om civila rättigheter är en
allmän nyttighet. Genom ett
enskilt fall vill man uppnå rätts- ”De tre svenskarnas fall kunde
man genom att rycka ut till försvar för godtyckligt behandlade entreprenörer eller egendomsägare sakta men säkert
återupprättat respekten för
äganderätt och näringsfrihet,
som alltsedan 1930-talets New
Deal har urholkats i USA precis som i andra moderna välfärdsstater. Och de har lyft fram
nya frågor av egenmaktskaraktär, som friheten att välja skola.
ha blivit ett genombrott för
svensk rättighetslagstiftning
om de, i stället för att skicka
sina advokater utomlands, hade
stämt bankerna i svensk
domstol med krav på att få VAD KAN VI LÄRA OSS?
ut sina pengar.”
I fullt medvetande om de betydande skillnaderna mellan det
liga garantier som ska omfatta alla medborgare; det
handlar alltså inte endast om en enskild klagande som
vill tillskapa eller utöka en viss regel uteslutande till egen
nytta. På ett allmänt plan understiger kostnaderna vida
nyttan med ett vunnet fall. Men för den enskilde är det
tvärtom: kostnaderna för att driva ett fall överstiger i de
flesta fall åtminstone initialt intäkter i form av skadestånd vid en eventuell vinst.
ENFRÅGERÖRELSER FRAMGÅNGSRIKA
Framgångarna för organisationer som NAACP och American Civil Liberties Union (ACLU) -den senare organisationen drev fram de flesta rättsfall rörande civila rättigheter som högsta domstolen hanterade mellan 1920
och 1950- har inspirerat många att studera deras arbetsmetoder. Här fann exempelvis Ralph Nader inspiration
amerikanska och det svenska
rättssystemet finns det skäl att fråga: vad kan den som
strävar efter att stärka de individuella fri- och rättigheternas ställning i Sverige lära av både den gamla och den
nya rättighetsaktivismen i USA?
Medan den amerikanska konstitutionen- med maktdelning och Bill of Rights som bärande inslag- skapar
unikt starka institutionella villkor för att skydda enskilda rättigheter har grundlagen i Sverige historiskt endast
betraktats som en instruktion för lagstiftaren. Men tanken att den skulle innehålla rättigheter som enskilda kan
göra gällande direkt mot det allmänna har konsekvent
avvisats.
Våra inhemska domstolar har åtminstone inte setts
som en naturlig arena för att hävda sådana anspråk.
(Detta belyser bland annat Mikael Rosen i Svensk Tidskrift nr 2 2002).
(./)
OJ
3
:::::;
QJ:
(O
l ..
www. r;.org.
2 .
www.crr-usa.org.
3
www.pacificlegal.org.
4
www.fed-soc.org.
s .
www.acn.org.
lSvensk Tidskrift 12002, nr 3-41 fJ1
Q)
:ro
..c
E
ro
(/’)
DRAMATISK FÖRÄNDRING MED EU
Men i sak har detta förändrats dramatiskt genom Sveriges medlemskap i EU. Vi saknar förvisso en motsvarighet till Bill of Rights, som inte minst tjänar syftet att
”visualisera” rättighetsskyddet för allmänheten. Inte
desto mindre omfattas numera svenska medborgare av
skyddet för enskilda rättigheter i både EG-rätten och
Europakonventionen (den senare är svensk lag sedan
1995). Grundlagsreformen i samband med ED-inträdet
innebar vidare att skyddet för äganderätten stärktes, samt
att man införde ett skydd för näringsfriheten. Att EGrätten innebär en generell skyldighet för svenska domstolar att pröva om inhemska lagar och regler stämmer
överens med högre normer har även givit rättighetsskyddet i den svenska grundlagen förnyad aktualitet.
Med andra ord finns de juridiska verktygen för att
tvinga våra nationella domstolar att ta ställning till
grundläggande rättighetsfrågor. Denna insikt verkar dock
fortfarande inte ha slagit igenom vare sig bland jurister,
politiska beslutsfattare, människorättsorganisationer
eller allmänhet. Fallet med de tre terroristmisstänkta
svenskarna är belysande.
FN är enligt sin stadga skyldigt att respektera grundläggande fri- och rättigheter i sina beslut. Problemet är
bara att där inte finns några oberoende kontrollorganvarje FN-organ prövar självt sin kompetens. För den
som vill få personer strukna från FN: s terroristlista återstår därför bara politisk kohandel och opinionsbildning
i massmedia. För säkerhets skulllämnade svenskarnas
advokater i december 2001 även in en stämning till EGdomstolen som bland annat går ut på att den aktuella
förordningen strider mot EG-rätten.
Men det hade de inte behövt göra: enskilda behöver
i dag inte skicka sina advokater till FN-skrapan i New
York eller EG-domstolen i Luxemburg för att kräva sin
rätt. Eftersom EG-rätten är direkt tillämplig i svenska
domstolar, och Europakonventionen är svensk lag, går
det lika bra med tingsrätten i Sala, Örnsköldsvik eller
Stockholm.
GENOMBROTT I RÄTTIGHETSSKYDDET
De tre svenskarnas fall kunde ha blivit ett genombrott
för svensk rättighetslagstiftning om de, i stället för att
EI!J lSvensk Tidskrift l2oo2, nr 3-41
Bill ofRights, de första l Otilläggen till den amerikanska
författningen, behandlar individens rättigheter mot staten.
skicka sina advokater utomlands, hade stämt bankerna i
svensk domstol med krav på att få ut sina pengar. Denna
tanke har bland annat förts fram av hovrättslagman Krister Thelin (Finanstidningen den 19 november 2001) och
docenten i EG-rätt, Ola Wiklund (Expressen den 4
december 2001). Grunden för en sådan talan skulle vara
att förordningen om frysta tillgångar är olaglig eftersom
den står i strid med överordnade konstitutionella rättigheter i regeringsformen, inom EG-rätten och i Europakonventionen. Där finns ett uttryckligt skydd för äganderätt och näringsfrihet som en svensk domstol inte kan
bortse från. Domstolen har två möjligheter: antingen att
avgöra frågan på egen hand eller att begära ett så kallat
förhandsavgörande från EG-domstolen om förordningens laglighet. Något den inte kan göra är att avvisa talan.
År 2000 fann Högsta domstolen för första gången att
en lag var grundlagsstridig (en skattelag som stred mot
retroaktivitetsförbudet i regeringsformen 2:10 st. 2) och
i flera viktiga rättsfall under 1990-talet har regeringsrätten slagit fast att EG-rätten har företräde framför svenska lagar. Detta bekräftades så sent som den 4 mars 2002
då tingsrätten i Stockholm dömde det så kallade Gourmetmålet Konsumentverket (KO) hade stämt tidskriften
Gourmet för att denna hade publicerat annonser med
alkoholreklam i strid med gällande svenska alkoholreklamregler. Men domstolen ogillade KO: s talan med
hänvisning till att de svenska reglerna om att hindra
detta slags reklam inte står i proportion till sitt syfte
(att skydda folkhälsan) och därmed strider mot EGrätten. Den svenska traditionen har ju varit att domstolar, utom i uppenbara fall (och det är det inte särskilt
ofta), inte underkänner lagar som kommit till i vederbörlig ordning. Sett mot den bakgrunden representerar
Gourmetmålet och tidigare liknande domstolsavgö-
randen verkligen något nytt i svensk rätt. Domstolarna
börjar sakta men säkert ta sin roll som normprövare
på allvar!
SVENSKA AKTIVISTER SAKNAS
Det framstår således som allt mindre motiverat att i
den svenska rättspolitiska debatten betona USA: s särart när det gäller individuella rättigheter. Sverige är del
av en europeisk rättsordning som på motsvarande sätt
innehåller ett tydligt individuellt rättighetsskydd och
där domstolar har en självständig roll att pröva lagar
och regler mot högre normer. Vad vi däremot fortfarande saknar är aktörer som systematiskt ställer detta
rättighetsskydd på sin spets. Det amerikanska exemplet visar dock att även om rättigheterna finns där är
detta knappast någon garanti för att enskilda kommer
att hävda dem i förhållande till det allmänna. Om man
till detta lägger den svenska rättstraditionen, där individuella fri- och rättigheter har spelat en undanskymd
roll, kan man nog utgå ifrån att de nya institutionella
villkoren i sig inte automatiskt kommer att leda till en
rättighetsrevolution i Sverige.
Men finns inte redan aktörer som konsekvent tar
den enskildes parti när det allmänna gör sig skyldigt
till olika slags rättighetsintrång? Justitieombudsmannen (JO) ska utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och regleringar. Men granskningen är defensiv och leder sällan till mer än kritiska
uttalanden. I fråga om andra statliga ombudsmän –
exempelvis ombudsmannen mot etnisk diskriminering
(DO) och jämställdhetsombudsmannen (JämO)- verkar framtidsmelodin inte i första hand vara att skydda
individuella fri- och rättigheter, utan snarare att driva
fram särregler och bidrag för olika grupper. Vidare ser
intresseorganisationer som fackföreningar eller näringslivets branschorganisationer till medlemmarnas kollektiva intressen snarare än individens rätt. Amnesty
International, Svenska Helsingforskommitten för
mänskliga rättigheter och Internationella Juristkommissionen är exempel på människorättsorganisationer
som gör förtjänstfulla opinionsbildningsinsatser, men
de driver inte rättsprocesser. slutligen förekommer det
förstås att advokater driver enskilda fall med inslag av
rättighetsfrågor, men detta sker i allmänhet på ad hocbasis, inte inom ramen för ett långsiktigt program med
syfte att stärka rättighetsskyddet generellt.
I Sverige finns med andra ord både ett betydande
utrymme för och ett skriande behov av nya aktörer- till
exempel i form av juridiska organisationer eller ”pro
bono”-nätverk av advokater- som genom att mobilisera
och understödja enskilda fall i domstolar skulle kunna
pröva vad vårt nya rättighetsskydd egentligen är värt. Även
om de konstitutionella villkoren och rättstraditionen skiljer sig från USA finns det inget som hindrar en svensk
eller europeisk variant av den strategi för ett stärkt skydd
för individuella fri- och rättigheter som förenar Thurgood Marshalls NAACP och Clint Bolicks Institute for
Justice: långsiktiga principiella mål, en systematisk stegför-steg-strategi, pilotfall i domstolar på alla nivåer, sympatiska klienter, otraditionella allianser, opinionsbildning
i massmedia, finansiering som garanterar oberoende, med
mera.
En sådan rättighetsaktivism skulle förnya kampen mot
de godtyckliga hinder mot enskildas frihet och egenmakt
som fortfarande präglar det svenska samhället.
Gunnar Strömmer (gunnar.strommer@home.se) är jurist
och författare till den nyss utkomna boken ”Den nya rättighetsrevolutionen. De senaste 15 årens frihetliga rättighetsaktivism i USA.”
(Timbro 2002).
(./’)
OJ
3
~
QJ:
ro
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr 3-41 BJ
:ro
~
E
ro
Vl
Dags för rättighetsaktivistn i Sverige
l av Gunnar Strömmer
Sedan Sverige gick med i EU finns grunden för ett rättighetsskydd värt namnet.
Men rättigheterna bör prövas i domstol. De tre svensksomalierna som fråntagits
förfogandet över sin egendom borde ha stämt bankerna för att få sin rätt.
E
FTER DRYGT 200 ÅR kvarstår den amerikanska konstitutionen från 1787 och Bill of
Rights från 1791 i stort sett i oförändrat skick.
Dessa dokument har haft central betydelse
för den rättsliga utvecklingen i USA, inte
minst eftersom högsta domstolen redan 1803 uttalade
att den hade rätt att pröva lagars förenlighet med konstitutionen. Men det dröjde innan rättighetsskyddet slog
Inte desto mindre finns ett avgörande inslag i denna
utveckling som nästan aldrig får den belysning som är
motiverad: förekomsten av mobiliserande och understödjande strukturer för att få upp enskilda fall till prövning. Varje gång under 1900-talet när olika civila rättigheter har hamnat i domstolarnas fokus, har detta föregåtts av långsiktiga kampanjer i form av rättsprocesser
och opinionsbildning. Bakom dessa kampanjer har i alligenom på allvar i dess praxis.
Under 1930-talet berörde mindre än 10 procent av besluten i
USAs högsta domstol andra
individuella fri- och rättigheter
än äganderätt. Mot slutet av
1960-talet handlade däremot
”Domstolarna börjar sakta
mänhet stått olika ideella organisationer och deras rättighetsadvokater. Deras avgörande
bidrag till framgången för civila rättigheter har framför allt
bestått av två delar:
men säkert ta sin roll som
normprövare på allvar!”
nästan 70 procent av de fall högsta domstolen prövade
om individuella rättigheter av något slag. Gradvis hade
man utvecklat praxis bland annat rörande yttrande- och
pressfrihet, diskriminering på grund av ras eller kön och
olika typer av rättssäkerhetsgarantier i domstolar och
andra myndigheter. Än i dag tilldrar sig enskildas rättigheter i hög grad domstolarnas intresse.
Denna period omnämns ibland som den amerikanska
rättighetsrevolutionen. Men vad har varit orsakerna bakom
och de bestämmande villkoren för utvecklingen? Vanligast är nog att se konstitutionen som den avgörande faktorn. Domstolarnas självständiga ställning och Bill of
Rightsinnebär unika strukturella förutsättningar att hävda
enskildas rättigheter mot det allmänna. Domstolarna har
inte bara uppgiften att skydda befintliga rättigheter, utan
också möjlighet att utveckla nya. Andra förklaringar betonar den individualism som präglar den amerikanska rättskulturen samt att enskilda domare vid olika tidpunkter
har givit enskilda rättigheter en skjuts i praxis.
LÅNGSIKTIGHET, SYSTEMATIK OCH RESURSER
För det första har dessa juridiska organisationer kunnat
möta behovet av långsiktighet och systematik. USAs högsta domstol tar i allmänhet inte upp fall som inte har
nått en viss kritisk massa i rättssystemet. För att nå dit
måste man ha många och framgångsrika rättsprocesser
i ryggen. Ett belysande exempel är Brown v. Board of
Education- det rättsfall från 1954 i vilket högsta domstolen förbjöd rassegregation i offentliga skolor. De segregerade svarta eleverna företräddes av den legendariske
rättighetsadvokaten Thurgood Marshall från National
Association for the Advancement of the Colored People
(NAACP), sedermera förste svarte domare i högsta domstolen. Prövningen i högsta domstolen var emellertid
kulmen på en kampanj där rättighetsadvokater från
NAACP och andra organisationer under flera decennier
hade drivit rättsprocesser mot rassegregationen på alla
nivåer i domstolssystemet Men inte nog med detta: även
avgöranden som har karaktären av milstolpar riskerar
f.m lSvensk Tidskrift l2oo2, nr 3-41
att få isolerad verkan om de inte i efterhand bekräftas
genom liknande domslut på alla nivåer i rättssystemet.
När exempelvis högsta domstolen hade förbj udit rassegregationen 1954 var denna princip för sin lokala implementering i hela USA under många år helt beroende av
en serie rättsprocesser i lägre domstolar. De resultat som
denna uthållighet och systematik ledde fram till kan svårligen tänkas utan en mobiliserande och understödjande struktur av det slag som bland annat NAACP representerade.
För det andra har dessa organisationer kunnat möta
behovet av omfattande resurser. Här talar vi om rättslig
expertis och advokathjälp; beprövade strategier för framgångsrika rättsprocesser; ekonomiska bidrag till processer eller kontakter till andra finansiärer; sponsring och
samordning av ickejuridisk forskning (bland annat om
sociala vetenskaper och historia) som stöder vissa typer
av rättsfall; publicitet bland annat genom massmedier;
samt nätverk för kommunikation och därmed utbyte av
kunskap, erfarenheter och kontakter.
Det är svårt att överskatta
för bildandet av USA: s oerhört effektiva konsumentrö-
relse under 1960- och 70- talen. Naders framgång byggde på enfrågegrupper som uteslutande ägnade sig åt bilsäkerhet eller hälsovård. Men det är inte bara rörelser
till vänster på den ideologiska skalan som har lärt denna
läxa.
Institute for Justice1
, Centre for Individual Rights’,
Pacific Legal Foundation\ Federalist Society” och American Civil Rights Institute’ hör till de liberala och konservativa juridiska organisationer som i dag tillhandahåller en mobiliserande och understödjande struktur för
rättsprocesser på motsvarande sätt som ACLU och
NAACP.
Dessa organisationer har de senaste 15 åren starkt
bidragit till att Amerika idag gradvis återgår till den
ursprungliga förståelsen av ”equal rights” – motsatsen
till både positiv och negativ särbehandling. Detta har
man bland annat gjort genom att driva rättsprocesser
mot raskvoter i skolor eller bonussystem för minoriteter
vid intagning till universitet och högskolor. Vidare har
betydelsen av dessa insatser.
Den juridiska processen – inte
minst när det gäller civila rättigheter – är långsam, resurskrävande och resulterar i bästa
fall i små förändringar av praxis åt gången. Det är mycket
svårt att nå meningsfulla resultat utan avsevärda resurser –
resurser som enskilda personer
i allmänhet saknar. Här finns
ett uppenbart incitamentsproblem: resultatet av en vinst i ett
mål om civila rättigheter är en
allmän nyttighet. Genom ett
enskilt fall vill man uppnå rätts- ”De tre svenskarnas fall kunde
man genom att rycka ut till försvar för godtyckligt behandlade entreprenörer eller egendomsägare sakta men säkert
återupprättat respekten för
äganderätt och näringsfrihet,
som alltsedan 1930-talets New
Deal har urholkats i USA precis som i andra moderna välfärdsstater. Och de har lyft fram
nya frågor av egenmaktskaraktär, som friheten att välja skola.
ha blivit ett genombrott för
svensk rättighetslagstiftning
om de, i stället för att skicka
sina advokater utomlands, hade
stämt bankerna i svensk
domstol med krav på att få VAD KAN VI LÄRA OSS?
ut sina pengar.”
I fullt medvetande om de betydande skillnaderna mellan det
liga garantier som ska omfatta alla medborgare; det
handlar alltså inte endast om en enskild klagande som
vill tillskapa eller utöka en viss regel uteslutande till egen
nytta. På ett allmänt plan understiger kostnaderna vida
nyttan med ett vunnet fall. Men för den enskilde är det
tvärtom: kostnaderna för att driva ett fall överstiger i de
flesta fall åtminstone initialt intäkter i form av skadestånd vid en eventuell vinst.
ENFRÅGERÖRELSER FRAMGÅNGSRIKA
Framgångarna för organisationer som NAACP och American Civil Liberties Union (ACLU) -den senare organisationen drev fram de flesta rättsfall rörande civila rättigheter som högsta domstolen hanterade mellan 1920
och 1950- har inspirerat många att studera deras arbetsmetoder. Här fann exempelvis Ralph Nader inspiration
amerikanska och det svenska
rättssystemet finns det skäl att fråga: vad kan den som
strävar efter att stärka de individuella fri- och rättigheternas ställning i Sverige lära av både den gamla och den
nya rättighetsaktivismen i USA?
Medan den amerikanska konstitutionen- med maktdelning och Bill of Rights som bärande inslag- skapar
unikt starka institutionella villkor för att skydda enskilda rättigheter har grundlagen i Sverige historiskt endast
betraktats som en instruktion för lagstiftaren. Men tanken att den skulle innehålla rättigheter som enskilda kan
göra gällande direkt mot det allmänna har konsekvent
avvisats.
Våra inhemska domstolar har åtminstone inte setts
som en naturlig arena för att hävda sådana anspråk.
(Detta belyser bland annat Mikael Rosen i Svensk Tidskrift nr 2 2002).
(./)
OJ
3
:::::;
QJ:
(O
l ..
www. r;.org.
2 .
www.crr-usa.org.
3
www.pacificlegal.org.
4
www.fed-soc.org.
s .
www.acn.org.
lSvensk Tidskrift 12002, nr 3-41 fJ1
Q)
:ro
..c
E
ro
(/’)
DRAMATISK FÖRÄNDRING MED EU
Men i sak har detta förändrats dramatiskt genom Sveriges medlemskap i EU. Vi saknar förvisso en motsvarighet till Bill of Rights, som inte minst tjänar syftet att
”visualisera” rättighetsskyddet för allmänheten. Inte
desto mindre omfattas numera svenska medborgare av
skyddet för enskilda rättigheter i både EG-rätten och
Europakonventionen (den senare är svensk lag sedan
1995). Grundlagsreformen i samband med ED-inträdet
innebar vidare att skyddet för äganderätten stärktes, samt
att man införde ett skydd för näringsfriheten. Att EGrätten innebär en generell skyldighet för svenska domstolar att pröva om inhemska lagar och regler stämmer
överens med högre normer har även givit rättighetsskyddet i den svenska grundlagen förnyad aktualitet.
Med andra ord finns de juridiska verktygen för att
tvinga våra nationella domstolar att ta ställning till
grundläggande rättighetsfrågor. Denna insikt verkar dock
fortfarande inte ha slagit igenom vare sig bland jurister,
politiska beslutsfattare, människorättsorganisationer
eller allmänhet. Fallet med de tre terroristmisstänkta
svenskarna är belysande.
FN är enligt sin stadga skyldigt att respektera grundläggande fri- och rättigheter i sina beslut. Problemet är
bara att där inte finns några oberoende kontrollorganvarje FN-organ prövar självt sin kompetens. För den
som vill få personer strukna från FN: s terroristlista återstår därför bara politisk kohandel och opinionsbildning
i massmedia. För säkerhets skulllämnade svenskarnas
advokater i december 2001 även in en stämning till EGdomstolen som bland annat går ut på att den aktuella
förordningen strider mot EG-rätten.
Men det hade de inte behövt göra: enskilda behöver
i dag inte skicka sina advokater till FN-skrapan i New
York eller EG-domstolen i Luxemburg för att kräva sin
rätt. Eftersom EG-rätten är direkt tillämplig i svenska
domstolar, och Europakonventionen är svensk lag, går
det lika bra med tingsrätten i Sala, Örnsköldsvik eller
Stockholm.
GENOMBROTT I RÄTTIGHETSSKYDDET
De tre svenskarnas fall kunde ha blivit ett genombrott
för svensk rättighetslagstiftning om de, i stället för att
EI!J lSvensk Tidskrift l2oo2, nr 3-41
Bill ofRights, de första l Otilläggen till den amerikanska
författningen, behandlar individens rättigheter mot staten.
skicka sina advokater utomlands, hade stämt bankerna i
svensk domstol med krav på att få ut sina pengar. Denna
tanke har bland annat förts fram av hovrättslagman Krister Thelin (Finanstidningen den 19 november 2001) och
docenten i EG-rätt, Ola Wiklund (Expressen den 4
december 2001). Grunden för en sådan talan skulle vara
att förordningen om frysta tillgångar är olaglig eftersom
den står i strid med överordnade konstitutionella rättigheter i regeringsformen, inom EG-rätten och i Europakonventionen. Där finns ett uttryckligt skydd för äganderätt och näringsfrihet som en svensk domstol inte kan
bortse från. Domstolen har två möjligheter: antingen att
avgöra frågan på egen hand eller att begära ett så kallat
förhandsavgörande från EG-domstolen om förordningens laglighet. Något den inte kan göra är att avvisa talan.
År 2000 fann Högsta domstolen för första gången att
en lag var grundlagsstridig (en skattelag som stred mot
retroaktivitetsförbudet i regeringsformen 2:10 st. 2) och
i flera viktiga rättsfall under 1990-talet har regeringsrätten slagit fast att EG-rätten har företräde framför svenska lagar. Detta bekräftades så sent som den 4 mars 2002
då tingsrätten i Stockholm dömde det så kallade Gourmetmålet Konsumentverket (KO) hade stämt tidskriften
Gourmet för att denna hade publicerat annonser med
alkoholreklam i strid med gällande svenska alkoholreklamregler. Men domstolen ogillade KO: s talan med
hänvisning till att de svenska reglerna om att hindra
detta slags reklam inte står i proportion till sitt syfte
(att skydda folkhälsan) och därmed strider mot EGrätten. Den svenska traditionen har ju varit att domstolar, utom i uppenbara fall (och det är det inte särskilt
ofta), inte underkänner lagar som kommit till i vederbörlig ordning. Sett mot den bakgrunden representerar
Gourmetmålet och tidigare liknande domstolsavgö-
randen verkligen något nytt i svensk rätt. Domstolarna
börjar sakta men säkert ta sin roll som normprövare
på allvar!
SVENSKA AKTIVISTER SAKNAS
Det framstår således som allt mindre motiverat att i
den svenska rättspolitiska debatten betona USA: s särart när det gäller individuella rättigheter. Sverige är del
av en europeisk rättsordning som på motsvarande sätt
innehåller ett tydligt individuellt rättighetsskydd och
där domstolar har en självständig roll att pröva lagar
och regler mot högre normer. Vad vi däremot fortfarande saknar är aktörer som systematiskt ställer detta
rättighetsskydd på sin spets. Det amerikanska exemplet visar dock att även om rättigheterna finns där är
detta knappast någon garanti för att enskilda kommer
att hävda dem i förhållande till det allmänna. Om man
till detta lägger den svenska rättstraditionen, där individuella fri- och rättigheter har spelat en undanskymd
roll, kan man nog utgå ifrån att de nya institutionella
villkoren i sig inte automatiskt kommer att leda till en
rättighetsrevolution i Sverige.
Men finns inte redan aktörer som konsekvent tar
den enskildes parti när det allmänna gör sig skyldigt
till olika slags rättighetsintrång? Justitieombudsmannen (JO) ska utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och regleringar. Men granskningen är defensiv och leder sällan till mer än kritiska
uttalanden. I fråga om andra statliga ombudsmän –
exempelvis ombudsmannen mot etnisk diskriminering
(DO) och jämställdhetsombudsmannen (JämO)- verkar framtidsmelodin inte i första hand vara att skydda
individuella fri- och rättigheter, utan snarare att driva
fram särregler och bidrag för olika grupper. Vidare ser
intresseorganisationer som fackföreningar eller näringslivets branschorganisationer till medlemmarnas kollektiva intressen snarare än individens rätt. Amnesty
International, Svenska Helsingforskommitten för
mänskliga rättigheter och Internationella Juristkommissionen är exempel på människorättsorganisationer
som gör förtjänstfulla opinionsbildningsinsatser, men
de driver inte rättsprocesser. slutligen förekommer det
förstås att advokater driver enskilda fall med inslag av
rättighetsfrågor, men detta sker i allmänhet på ad hocbasis, inte inom ramen för ett långsiktigt program med
syfte att stärka rättighetsskyddet generellt.
I Sverige finns med andra ord både ett betydande
utrymme för och ett skriande behov av nya aktörer- till
exempel i form av juridiska organisationer eller ”pro
bono”-nätverk av advokater- som genom att mobilisera
och understödja enskilda fall i domstolar skulle kunna
pröva vad vårt nya rättighetsskydd egentligen är värt. Även
om de konstitutionella villkoren och rättstraditionen skiljer sig från USA finns det inget som hindrar en svensk
eller europeisk variant av den strategi för ett stärkt skydd
för individuella fri- och rättigheter som förenar Thurgood Marshalls NAACP och Clint Bolicks Institute for
Justice: långsiktiga principiella mål, en systematisk stegför-steg-strategi, pilotfall i domstolar på alla nivåer, sympatiska klienter, otraditionella allianser, opinionsbildning
i massmedia, finansiering som garanterar oberoende, med
mera.
En sådan rättighetsaktivism skulle förnya kampen mot
de godtyckliga hinder mot enskildas frihet och egenmakt
som fortfarande präglar det svenska samhället.
Gunnar Strömmer (gunnar.strommer@home.se) är jurist
och författare till den nyss utkomna boken ”Den nya rättighetsrevolutionen. De senaste 15 årens frihetliga rättighetsaktivism i USA.”
(Timbro 2002).
(./’)
OJ
3
~
QJ:
ro
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr 3-41 BJ