JanErik Larsson; Thatcher
2002
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
JANERIK LARSSON om
Thatcher
S
pökskrivare. Det är knappast ett ord som ger särskilt positiva reaktioner.
Det låter en smula suspekt, helt enkelt. Men bakom nästan alla stora politiker
har det funnits en spökskrivare med bred kunskap och stor förmåga att finna
det rätta tonfallet, den rätta stilen.
Jag minns hur imponerad jag var av Robert Lindsey,
spökskrivaren, när jag läste Ronald Reagans självbiografi ”An American Life” (1990).
Robert Harris är Margaret Thatchers spökskrivare. Hans förmåga att återskapa hennes tonfall, hennes sätt att angripa frågor är imponerande. Thatchers
senaste bok, ”Statecraft – Strategies for a changing
world” (HarperCollins, 2002) kan också läsas med
det perspektivet. Jag skulle tro att det är ganska många
i denna tidskrifts läsekrets som kan njuta av ett sådant
lysande hantverk!
N
ÄR BOKEN KOM UT i England blev reaktionen
stark. Somliga tyckte att Thatcher som alltid var
en nyttig sanningssägare och att de båda kapitel som
all diskussion kom att handla om (Eus utveckling och
varför Storbritannien ska dra sig ur EV) var sanningens ord. Men de flesta kommentatorer i elitmedierna tävlade om att stapla okvädingsord över ”Statecraft”.
Boken handlar om så mycket annat. Om det kalla
krigets slut, om Ryssland, om Kina, om terrorism, om
mänskliga rättigheter, om Balkankrigen med mera.
Hon är orädd i sina rekommendationer. VSA bör,
skriver hon, stärka det asiatiska modeHandet Taiwan
genom att sälja modern missilförsvarsteknologi till
örepubliken. Hon hyllar Taiwans övergång till demokrati. När Lee Teng-Hui valdes till president 1989 var
det ”första gången på fem tusen år som en kinesisk
ledare valdes av folket”.
Hennes uppgörelse med det ofta missbrukade
begreppet ”mänskliga rättigheter” är verkligt läsvärd.
HENNEs UPPGÖRELsE med EV är utan misskund.
För det första är hennes misstro mot Tyskland
monumental. Att Tyskland återförenades anser hon
fortsatt vara en stor olycka, ett historiskt missöde som
hon försökte stoppa. Hon anser att Europa (och då
inkluderas inte Storbritannien) inte går att reformera, varför de brittiska relationerna till EV bör vara så
begränsade som möjligt.
Hon ångrar djupt sitt eget engagemang för den
inre marknaden. Följden av denna framstöt har blivit
mer EV-centralistisk makt och en ohygglig massa
regleringar som skapar och kommer att skapa
hinder för ekonomisk tillväxt.
S
JÄLVA BEGREPPET EUROPA är en bluff,
säger hon och citerar Bismarck som ska
ha tyckt sammalunda. Det går inte att skapa
ett federalt Europa eftersom språkklyftorna omöjliggör en europeisk demokratisk
diskussion.
Hennes aversion mot den europeiska
”sociala modellen” (som alltid ställs i kontrast till den amerikanska marknadsmodellen) är utan misskund. EV pendlar alltid mellan fransk etatism och tysk korporatism,
menar hon och slår fast att fasthållandet vid
den gamla modellen innebär högre arbetslöshet, mindre välstånd. På 30 år har VSA
skapat 50 miljoner nya jobb, EV bara 5 miljoner.
Hennes bild av Storbritannien som en stormaktmäktigare och starkare än något annat EV-land- och
hennes dyrkan av VSA (boken är tillägnad Ronald
Reagan) gör henne tveklöst till en ganska udda profil
även i brittisk samhällsdebatt.
Men hennes röst är stark.
Många lyssnar.
Jag tror inte att det blir någon EMV-folkomrösting
i Storbritannien före nästa parlamentsval (som torde
komma 2005 eller 2006). Ett av skälen är att det finns
så stort gehör för det tänkande som Thatcher står för.
Att hon nu dragit sig tillbaka från det offentliga livet
på grund av hälsoproblem innebär tveklöst att EVvännerna i landet får det betydligt lättare framöver.
Janerik Larsson (janerik.larsson@kreab.com) är konsult på Kreab.
lSvensk Tidskrift l2002, nr 3-41 fD
Thatcher
S
pökskrivare. Det är knappast ett ord som ger särskilt positiva reaktioner.
Det låter en smula suspekt, helt enkelt. Men bakom nästan alla stora politiker
har det funnits en spökskrivare med bred kunskap och stor förmåga att finna
det rätta tonfallet, den rätta stilen.
Jag minns hur imponerad jag var av Robert Lindsey,
spökskrivaren, när jag läste Ronald Reagans självbiografi ”An American Life” (1990).
Robert Harris är Margaret Thatchers spökskrivare. Hans förmåga att återskapa hennes tonfall, hennes sätt att angripa frågor är imponerande. Thatchers
senaste bok, ”Statecraft – Strategies for a changing
world” (HarperCollins, 2002) kan också läsas med
det perspektivet. Jag skulle tro att det är ganska många
i denna tidskrifts läsekrets som kan njuta av ett sådant
lysande hantverk!
N
ÄR BOKEN KOM UT i England blev reaktionen
stark. Somliga tyckte att Thatcher som alltid var
en nyttig sanningssägare och att de båda kapitel som
all diskussion kom att handla om (Eus utveckling och
varför Storbritannien ska dra sig ur EV) var sanningens ord. Men de flesta kommentatorer i elitmedierna tävlade om att stapla okvädingsord över ”Statecraft”.
Boken handlar om så mycket annat. Om det kalla
krigets slut, om Ryssland, om Kina, om terrorism, om
mänskliga rättigheter, om Balkankrigen med mera.
Hon är orädd i sina rekommendationer. VSA bör,
skriver hon, stärka det asiatiska modeHandet Taiwan
genom att sälja modern missilförsvarsteknologi till
örepubliken. Hon hyllar Taiwans övergång till demokrati. När Lee Teng-Hui valdes till president 1989 var
det ”första gången på fem tusen år som en kinesisk
ledare valdes av folket”.
Hennes uppgörelse med det ofta missbrukade
begreppet ”mänskliga rättigheter” är verkligt läsvärd.
HENNEs UPPGÖRELsE med EV är utan misskund.
För det första är hennes misstro mot Tyskland
monumental. Att Tyskland återförenades anser hon
fortsatt vara en stor olycka, ett historiskt missöde som
hon försökte stoppa. Hon anser att Europa (och då
inkluderas inte Storbritannien) inte går att reformera, varför de brittiska relationerna till EV bör vara så
begränsade som möjligt.
Hon ångrar djupt sitt eget engagemang för den
inre marknaden. Följden av denna framstöt har blivit
mer EV-centralistisk makt och en ohygglig massa
regleringar som skapar och kommer att skapa
hinder för ekonomisk tillväxt.
S
JÄLVA BEGREPPET EUROPA är en bluff,
säger hon och citerar Bismarck som ska
ha tyckt sammalunda. Det går inte att skapa
ett federalt Europa eftersom språkklyftorna omöjliggör en europeisk demokratisk
diskussion.
Hennes aversion mot den europeiska
”sociala modellen” (som alltid ställs i kontrast till den amerikanska marknadsmodellen) är utan misskund. EV pendlar alltid mellan fransk etatism och tysk korporatism,
menar hon och slår fast att fasthållandet vid
den gamla modellen innebär högre arbetslöshet, mindre välstånd. På 30 år har VSA
skapat 50 miljoner nya jobb, EV bara 5 miljoner.
Hennes bild av Storbritannien som en stormaktmäktigare och starkare än något annat EV-land- och
hennes dyrkan av VSA (boken är tillägnad Ronald
Reagan) gör henne tveklöst till en ganska udda profil
även i brittisk samhällsdebatt.
Men hennes röst är stark.
Många lyssnar.
Jag tror inte att det blir någon EMV-folkomrösting
i Storbritannien före nästa parlamentsval (som torde
komma 2005 eller 2006). Ett av skälen är att det finns
så stort gehör för det tänkande som Thatcher står för.
Att hon nu dragit sig tillbaka från det offentliga livet
på grund av hälsoproblem innebär tveklöst att EVvännerna i landet får det betydligt lättare framöver.
Janerik Larsson (janerik.larsson@kreab.com) är konsult på Kreab.
lSvensk Tidskrift l2002, nr 3-41 fD