Einar Frydén; Montis konkurrensprövning drabbar Sverige -och EU


2001


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Montis konkurrensprövning drabbar
Sverige och EU
l av Einar Fryden
När EU stoppade samgåendet mellan FöreningsSparbanken
och SEB agerade kommissionen varken som en bra europe eller
som en bra ställföreträdande bankkund.
D
EN 19 SEPTEMBER tvingades vi i FöreningsSparbanken och SEB konstatera att
EU:s konkurrensprövning gjorde fusionen
mellan de två bankerna omöjlig. Det var
ett bakslag för oss som såg den nya bankens möjligheter. I sin förlängning var det dessutom ett
bakslag för Sverige, för svenskt näringsliv och för EU
som institution och ide.
Den europeiska gemenskap jag i min politiska ungdom stod på barrikaderna för och fortfarande känner
starkt för har som en av sina viktigaste beståndsdelar
den inre marknaden. Möjligheterna för människor och
företag, för tjänster, produkter
människor och företag. Hinder som paradoxalt nog försvårat för just de nationella företagen i bland annat Europa att hävda sig även på sina lokala och nationella marknader. Bland annat på grund av konkurrensen från deras
i dessa avseenden mer lyckligt lottade internationellt
verksamma amerikanska motsvarigheter.
MOTVERKAR SINA EGNA IDEER
Dessa uppgifter för EU – tillsammans med den än mer
grundläggande fredsdimensionen mycket av hela EU:s
”raison d’etre” – kan förefalla vara självklarheter.
Åtminstone trodde jag själv det. Ända tills jag som kommunikationsansvarig i arbetet
med föreberedelserna för fusio-och kapital att röra sig fritt
inom ett gemensamt Europa. ”Hade vi med vår nen mellan FöreningsSparbanken och SEB på nära håll
fick se hur de vackra EDtankarna i praktiken direkt och
brutalt motverkades av EU:s
eget arbete.
Som europe och svensk såg
jag också värdet av att det
genom en utveckling av det
dåvarande EG skulle kunna
skapas en motkraft och en
balans mot den internationellt
allt mer dominerande amerinuvarande storlek funnits
i Tyskland hade vi inte fått
några svårigheter.” Efter att under ett halvårs
intensivt arbete på nära håll
kanska ekonomin och mot de
USA-styrda globala företagen. Det fanns och finns ett
egenvärde i att det bland de globala marknadsaktörerna
finns företag, företagsledningar och ägarintressen förankrade i fler samhällen än i USA.
Det finns ett värde i en kulturell och värderingsmässig mångfald också i världsekonomin. Som europeer kan
vi bidra med att ge den europeiska dimensionen livskraft och utvecklingsmöjligheter. EG, sedermera EU, var
ett verktyg för detta, men också för att undanröja de
politiska hinder som nationell politisk klåfingrighet,
inskränkt nationalism och protektionism satt upp för
ha följt hur EU:s konkurrensprövning fungerar i praktiken är mina slutsatser att EU:s
konkurrensregler och deras tillämpning
·motverkar grundläggande syften med den inre marknaden
• är diskriminerande för företag från Sverige och övriga
mindre länder i EU
• försämrar möjligheterna för svenska mindre och medelstora företag utanför storstadsområdena att hävda sig
på sina marknader och att överleva
• minskar möjligheterna för Sverige att upprätthålla och
utveckla en stark finansiell infrastruktur för hela landet
zQJ:
:::::1
c.Cl
Vl
<
lSvensk Tidskrift [2001, nr si B
>
U)
O’l
c:
lo…
:ro
z
Mario Monti.
Det är vidare uppenbart att EU:s konkurrensregler och
deras tillämpning måste ändras i grunden för EU:s lika väl
som för de svenska företagens och konsumenternas skull.
Jag kan inte redovisa alla de fakta och erfarenheter
som ligger till grund för dessa slutsatser. sekretesså-
taganden som gäller för oss som deltog i fusionsföreberedelserna förhindrar total öppenhet men den historia
jag kan berätta är fullt tillräcklig.
INGEN ÖVERRASKNING FÖR EU
I ett pressmeddelande från kommissionen den 19 september
säger man att ”de två bankernas beslut att ta tillbaka sin
anmälan (det vill säga vår anmälan för att få fusionsplanerna konkurrensprövade av EU, min anm.) kommer som en överraskning”. Kommissionär Monti sade
samma dag i svensk TV att han ”inte förstod någonting”.
Möjligen är det sistnämnda en del av problemet, men
överraskningsmomentet torde i verkligheten ha varit
ytterst begränsat. Det framgår av en kortfattad rekapitulation av händelseförloppet:
Den 22 februari offentliggör bankerna planerna på
att gå samman och genom fusion bilda SEB Swedbank.
I över tre månader förbereddes därefter i dialog med
tjänstemännen på Mario Montis ”Merger Task Force”
(MTF) i Bryssel den anmälan som skulle ligga till grund
I!!J lSvensk Tidskrift j2oo1, nr si
för EU:s konkurrensprövning. Punkt för punkt gick vi
igenom vilka uppgifter som MTF behövde för att kunna
bedöma konkurrenseffekterna av fusionen och hur uppgifterna skulle definieras. Bland annat identifierade MTF
52 olika delmarknader för banktjänster där man begärde
detaljerade fakta om marknadspositioner och konkurrensförutsättningar i övrigt. Detaljeringsgraden överträffade vida det vi hade förväntat oss, men professionalismen hos MTF-tjänstemännen var hög och dialogen
i arbetet konstruktiv.
Den 11 juni lämnar vi in anmälan till MTF. Över sex
tusen sidor med statistik, Excel-ark, och beskrivande texter.
Det blev 1,5 meter när det väl satts in i pärm. Med de
30 exemplar. MTF ville ha fysiskt, inte digitalt, blev det
ett långtradarlass med 45 hyllmeter anmälan som gick
ned till EU! Från slutet av juni återupptogs sedan dialogen på främst handläggarnivå, men även på ledningsnivå. En dialog som allt mer fick karaktären av förhandling
även om bankerna då ännu inte fullt ut kunde avgöra
storleksordningen eller karaktären av de krav som MTF
skulle komma att ställa för att godkänna fusionen.
Den 12 juli meddelar MTF i ett beslut signerat Mario
Monti att EU kommer att genomföra en så kallad fas
2-prövning, det vill säga en fördjupad granskning av den
planerade fusionen. Även om vi hoppats få klartecken
redan i och med MTF:s granskning under de fyra, max
sex veckor som avsatts av EU för fas l, så var beslutet
väntat. Bildandet av SEB Swedbank var den största fusionen i sitt slag inom den finansiella sektorn som EU haft
att ta ställning till. Dialogen fördjupades nu ännu mer.
Ytterligare fakta och förtydliganden ställdes samman
under sommarmånaderna. Vi levererade ytterligare nästan
fyra tusen sidor – till MTF. Ytterligare möten ägde rum på
såväl handläggar- som på ledningsnivä.
Den 11 september kommer EU:s så kallade ”Statement of Objections”, det vill säga den handling där i
enlighet med tågordningen för en fas 2-prövning MTF
och konkurrenskommissionären (Monti) angav de områ-
den som de två fusionsparterna måste åtgärda för att fä
klartecken från EU. Redan samma dag hade de två bankernas ledningar möte med företrädare för Montis enhet.
Detta följdes den 17 september av ett möte i Bryssel
mellan ordförandena och konlingsutrymme”! Visst hade det – rent akademiskt och
kanske också för dem som studerar EU:s byråkrati och
regelverk- varit intressant att följa processen till dess
slut. För de två bankerna hade det dock varit att spilla tid
och kraft på något som vi redan konstaterat inte kunde
genomföras utan att kostnaderna för att möta EU:s krav
skulle bli allt för stora för både kunder och aktieägare. Att
förhandla om huruvida vi skulle sälja 150, 130 eller kanske ”bara” 100 kontor med ”vidhängande kunder” var
inte meningsfullt. Det var ändå helt orimligt. Inte bara
för att kravet bygger på en minst sagt föråldrad syn på
hur kundrelationer ser ut i bank; att man kan ”sälja kunder” genom att sälja ett kontor. Som om kunderna inte
själva skulle kunna välja bank och också gör det.
Skillnaderna i synen på kundsyn belyser det problem
med politisk granskning av marknadsfrågor, som ytterligare förstärks när granskningen görs frän ett annat land, frän
cerncheferna i de två bankerna
och Mario Monti och hans ledningsgrupp. De redan i de
skriftliga ’Statement of Objections’ mycket härda och längtgående kraven som – utöver
krav på vissa produkt- och tjänsteområden som vi kunde ha
haft möjligheter att åtgärda –
bland annat innebar en mycket
omfattande ”försäljning av kontor och kunder” bekräftades
och skärptes ytterligare. De två
bankerna konstaterade ånyo att
man inte hade fler argument i
konkurrensfrågan än de som
”Grundläggande i konkurrensen delvis annan kultur än den
där företagen och kw1derna finns.
Exempelvis slogs för några är
sedan resultaten av en EVgranskning av bankernas prissättning i olika länder i Europa
upp stort. Svenska banker var
bland de allra dyraste när det gällde betaltjänster hävdade EU:s
utredare. Det stämde illa med
den bild vi som arbetar i bankprövningen var att det var
konkurrenssituationen i
Sverige, inte i EU som helhet,
som var avgörande för om EU
skulle ge klartecken för den världen har.
nya europeiska bank som
Det visade sig också att EU:s
jämförelse bortsäg från de i
Sverige mycket väl utbyggda
och brett använda gireringssystemen. Utredarna hade utgått
vi ville skapa.”
framförts i de mänga mötena och de totalt nära tio tusen
sidorna svar på EU:s frågor.
Den 19 september meddelar FöreningsSparbankens och
SEB:s styrelser att fusionen inte kan genomföras med de
längtgående krav EU ställer och att man därför drar tillbaka
sin anmälan till EU och avbryter fusionsförberedelserna.
I sin offentliga reaktion på värt beslut uttrycker
EV-kommissionen genom Mario Monti förvåning och
ogillande över att de två bankerna inte fullföljde hela
den formella prövningsprocessen. En process som enligt
regelverket skulle ha inneburit att vi senast den 16 oktober
hade att komma in med besked om på vilket sätt vi var
beredda att tillmötesgå EU:s krav, varefter Kommissionen, sannolikt den 14 november, skulle ha meddelat sitt
slutliga beslut.
FORTSATT FÖRHANDLING ORIMLIG
Borde vi då inte ha fullföljt? Gav vi inte upp för tidigt?
Det fanns ju enligt Montis pressmeddelande ”förhandfrän att svenska bankkunder liksom bankkunder i länder
mindre längt från Bryssel betalade en stor del av sina
räkningar med check. Och om det hade varit så att vi
svenskar hade skickat våra betalningar med checkar i
brev med posten i stället för att använda bankgiro eller
postgiro, då hade utredarna haft rätt, men det hade ju
inte så mycket med den svenska verkligheten att göra.
SVENSKA BANKVANOR INTE SOM FRANSKA
I den nu aktuella EV-granskningen visade sig Brysselperspektivet på motsvarande sätt i tron att svenska bankkunder liksom bankkunder i centraleuropeiska länder
som Belgien eller Frankrike var hårt knutna till det egna
bankkontoret. I Sverige bryr sig ju de flesta av oss inte så
mycket om vilket av bankens kontor som är det ”rätta”,
det där man har sin formella kundtillhörighet Vi utnyttjar det kontor som vid tillfället ligger bäst till, eller använder oss av telefon eller Internet. De av oss som försökt att
göra annat än de allra enklaste banktjänsterna i exempelvis
z
OJ:
::::1
te
(/)
<
jSvensk Tidskrift l2001, nr sj m
>
(f)
01
c
.._
:ro
z
en fransk bank på ”fel” kontor även om det är rätt bank,
förstår att vår svenska verklighet inte är självklar. Tyvärr
är det inte heller den svenska verkligheten, utan snarare
den centraleuropeiska som, trots våra tio tusen sidor
fakta, verkar ha legat till grund för EU:s bedömning av
till våra fusionsplaner.
Kombinationen av politiskt administrativ prövning
och ett Brysselperspektiv visade sig också i synen på den
planerade fusionens förväntade effekter för små och
medelstora företag i Sverige. FöreningsSparbanken har
tillsammans med de samverkande fristående sparbankerna det mest vittförgrenade nätet av bankkontor och
medarbetare i hela Sverige. Självklart skulle ett samgå-
ende med SEB ytterligare stärka bankens/bankernas
ställning på de lokala marknaderna runt om i vårt land.
För glesbygd och orter med litet kundunderlag skulle
den nya banken – allt annat lika – möjliggöra en mer
offensivt uthållig närvaro med kontor och medarbetare
än de två bankerna förmår var för sig.
Men vad var alternativet? Vilken annan finansiell aktör
skulle vara beredd att långsiktigt upprätthålla den personliga närvaron och servicen i exempelvis Norrlands
inland? Hade vi genom EU:s krav tvingats sälja de kontoren hade de i någon konkurrents ägo sannolikt blivit nedläggningskandidater som genom att läggas ned hade stärkt
konkurrenterna relativt sett genom att försvaga oss.
SVÅRT FÖR CENTRALBUROP BER FÖRSTÅ
Är det då själva försvagningen av den nya banken som
hade varit det viktiga för EU att åstadkomma? Konsumentintressena, i detta fall de små och medelstora företagens, är ju det som ska styra EU:s agerande i dessa frågor.
Det är kanske inte lätt för centraleuropeer att förstå de
villkor en företagare i Norrlands inland verkar under. För
henne eller honom är det inte konkurrensvillkoren för två
eller flera banker tio mil bort i närmaste stad som är det
viktiga, det är tillgången till banktjänster på den egna orten.
Även om det fysiskt bara skulle finnas en bank där.
EfJ lSvensk Tidskrift l2oo1, nr si
Vårt utanförskap när det gäller EMU skapar dessutom
paradoxalt nog ytterligare behov för de mindre företagen
av kvalificerad rådgivning nära den egna verksamheten.
Handel med utlandet och internationella betalningar
ställer självklart större krav på företagen utanför EMU än
på företag i övriga EU-länder.
Den lokala konkurrenssituationen mellan bankerna
blir i detta fall något av en lyxfråga som är underordnad
det egna företagets möjligheter att finnas kvar på orten
och kunna konkurrera kanske också med mer gynnade
företag i Centraleuropa.
Skulle företagaren inte uppskatta vår verksamhet skulle
hon eller han dessutom kunna vända sig till någon av de
konkurrenter som jobbar mer på distans. Den möjligheten finns ju också och i än högre grad för privatkunderna som normalt har mindre omfattande behov av
kvalificerad rådgivning an vad företagare och företag har.
BRISTANDE TILLTRO TILL KUNDERNA
I de cirka sex tusen sidor marknadsundersökningar som
MTF ställt samman, utöver det material de fått från oss,
och där våra medarbetare fått läsa merparten, hade kunder,
konkurrenter och intresseorganisationer givit sin syn på
fusionen och dess tänkbara konsekvenser. De två viktiga
budskap som fanns där men som inte verkar ha påverkat
EU:s bedömning gällde dels att det från företagarhålls framfördes relativt positiva synpunkter, bland annat med ovanstående innehåll med tillstyrkande av fusionen.
Men det gällde också privatkunderna som, det skall
dock erkännas, tills det att vi fått tillfälle att bevisa motsatsen vanligtvis såg framför sig negativa konsekvenser av
fusionen, men ändå på åtminstone en avgörande punkt
redovisade en helt annan syn än den MTF framförde. Det
gällde vad man skulle göra om den nya banken skulle
utnyttja sin storlek till att höja priser och/eller försämra
servicen. ”Då byter vi bank”, var det övervägande svaret
bland kunderna. ”Kunderna kommer i ett sånt läge inte att
byta bank”, var EU:s sammanfattande slutsats. EU-byrå-
kratins bristande tilltro till marknadskrafterna och till
kundernas kompetens kunde inte demonstreras tydligare.
Visst kan det vara bra att man granskar de så kallade
marknadskrafterna och sätter upp ramar som gör att konsumenter skyddas och möjligheterna till maktmissbruk
från de mäktiga globala aktörerna sida undanröjs. Konsumenterna/kunderna själva och nytillkommande företag
är dock ofta bra på att motverka brister i konkurrensen.
De senaste årens dramatiska omvandling av svenska
bankkunders sätt att utnyttja bankers och andra finansiella aktörers tjänster är ett utmärkt exempel på detta.
BÄTTRE MED VERKLIGA KUNDER
Svårigheterna att få EV:s konkurrensmyndighet att inse
vidden av dessa snabba förändringar på marknaden är en
del av det vi haft att brottas med. Men frågan borde kanske inte vara hur man ska få Bryssel att förstå? Frågan
är egentligen om Bryssel alls ska behöva förstå!
Åtminstone på en så konkurrensutsatt och lättrörlig
marknad som den för finansiella tjänster är det sannolikt
betydligt bättre för konsumenterna/kunderna om konsumentintresset överlåts till konsumenterna själva. Detta
i kombination med en stark och kompetent mediabevakning som tvingar fram transparens i erbjudandena
och sätter blåslampa på bankerna. Det är sannolikt
betydligt bättre än att någon med politiskt administrativ detaljreglering utan tillräcklig förståelse och långt
från de aktuella marknaderna försöker agera som ställföreträdande kund.
Det finns mycket mer att säga i argumentationen
kring den nya bank, SEB Swedbank, som nu inte kommer
att uppstå. Avsaknaden av ett dynamiskt perspektiv i
EV:s bedömning är kanske det mest anmärkningsvärda; Internetbankskonkurrens anges som oväsentlig, liksom vikten av att nya aktörer tar allt större delar av
nyförsäljningen på fondmarknaden, uppkomsten av nya
rikstäckande banker som bygger på kundbaser om flera
miljoner kunder från exempelvis detaljhandelsverksamhet tillåts inte påverka ställningstagandena, för att nu ta
några exempel.
”But the SEB Swedbank case is closed”, så jag ska inte
orda mer om detta. De två bankerna går nu vidare var för
sig. Det innebär självklart en besvikelse, men fusionsfö-
rebredelserna har givit oss värdefull ny kunskap. Inte
minst har arbetet inneburit en förutsättningslös genomlysning av våra respektive verksamheter.
Intressantare rent politiskt, om vi blickar framåt, är vad
EU:s konkurrensprövning med dess regelverk och med den
tillämpning som kommissionär Monti står för kommer att
innebära för framtida strukturförändringar i EV-länderna.
Grundläggande i hela konkurrensprövningen var ju
att det var konkurrenssituationen och marknadsandelarna i Sverige som var avgörande för om EV skulle ge
klartecken för den nya europeiska bank som vi ville
skapa. Det europeiska perspektivet stod vi banker emellertid i huvudsak ensamma för. Det var inte det Mario
Monti lyfte fram. Och vart tog Den Inre Marknaden
vägen i EU:s konkurrensprövning? Vad hände med
drömmen om att i ökad omfattning se Europa som en
bas för företag som ska kunna hävda sig i den globala
konkurrensen lokalt, nationellt och globalt, och samtidigt kunna vara europeiska?
FÖRETAG I MINDRE LÄNDER DISKRIMINERAS
Konkurrensprövningens brister innebär dock inte bara
att det europeiska perspektivet generellt tonas ner eller
saknas. De leder också till att företag i EV:s mindre
länder diskrimineras. Den bank vi tänkte skapa skulle
visserligen bli stor, för stor enligt EV, men ändå bara bli
en femtedel av exempelvis Deutsche Bank. Hade vi med
vår nuvarande storlek funnits i Tyskland hade vi inte fått
några svårigheter på grund av storleken.
Och skulle exempelvis Deutsche Bank eller varför
inte globala amerikanska Citigroup vilja köpa upp någon
svensk bank, så lägger sannolikt inte EV några fingrar
emellan. Fast vad företagaren i Norrlands inland skulle
tycka om det är troligen en annan sak.
Bristen på förståelse i Bryssel för de speciella förutsättningarna som den svenska demografin och geografin
för med sig för bankverksamheten leder mig också till
ännu ett, mer generellt konstaterande: Det finns ett
mycket stort värde i att beslutsfattare sitter så nära som
möjligt den verklighet de har att fatta beslut om. I ljuset
av denna insikt känns det ännu mer beklagligt att planerna på att skapa en långsiktigt Sverigebaserad bank
med betydande europeisk och global potential stoppades
av EV:s konkurrensgranskare.
Ska man bli en europeisk eller global aktör gäller det
alltså att se till att man kommer från något av de större
EV-länderna om man nu inte redan kommer från VSA.
Företag från befolkningsmässigt små länder som exempelvis Sverige, Danmark och Finland göre sig icke besvär.
I vart fall inte om man tänker sig att växa genom strukturaffärer. Möjligheterna att nya Ericsson, Nokia, ABB
eller Electrolux växer upp på svensk, dansk eller finsk
botten är inte stora. Hade för övrigt dessa företag kunnat få den ställning de har om Mario Monti hade haft
samma inflytande när de en gång i tiden växte upp som
det han har i dag? Jag tror inte det.
Visst kan man hävda att det finns möjligheter att
överklaga EV:s beslut i domstol, men vilken strukturaffär överlever en fortsatt osäkerhet och väntan på
kanske flera år? Sannolikt ingen. Mycket aktieägar- och
kundvärde hinner förstöras under en sådan process.
Redan de ytterligare fyra månader som den fördjupade
fas 2-prövningen innebär är i längsta laget.
z
OJ:
::J
c.c
(./’)
<
lSvensk Tidskrift l2001, nr sl1!1
>
(J)
O’l
c:
!….
:ro
z KONKURRENSPRÖVNINGEN
AVSKRÄCKER EUROPEISKA AFFÄRER
Själva konkurrensprövningen i sig, med den form
den har i dag, innebär också risk för att aktieägarvärde förstörs och därmed för att ekonomiskt och
marknadsmässigt välmotiverade fusioner och
andra strukturaffärer inte genomförs. Blotta rädslan för mycket långtgående EU-krav kan exempelvis leda till att en inhemsk köpare måste kalkylera in så stora eftergifter att priset måste sänkas
för att kompensera för den potentiella värdeminskningen som eftergifterna leder till. På motsvarande sätt kan en köpare behöva kalkylera in
en riskpremie för att ett betydande kursfall på det
köpta företaget kan hinna uppstå under en utdragen konkurrensprövningsprocess.
I båda dessa fall får det säljande företagets aktieägare ut mindre än de skulle ha fått om de sålt till
ett företag utanför EU och utan större verksamhet
på den egna marknaden. Det blir på så sätt lättare
för ett amerikanskt företag att köpa ett svenskt
företag än för två svenska företag att gå samman.
Är detta att ta tillvara konsumentintressen? Jag
tror inte det. I vart fall återstår det att bevisa och
bevisbördan borde ligga på konkurrensmyndigheterna, på dem som ingriper och reglerar.
Benägenheten att ge sig in i EU:s konkurrensprövning blir inte heller större när företagen
uppenbarligen riskerar att drabbas av den typ av
insinuationer som kommissionär Monti lät undslippa sig i TV den 19 september. Efter bankernas
återtagande av fusionsanmälan konstaterade han
inte bara, vilket må stå honom fritt, att han inte
förstod. Han antydde därutöver, helt grundlöst,
att det skulle finnas andra skäl, andra problem än
EU:s krav som låg bakom beslutet att avbryta konkurrensprövningen.
Så får inte en kommissionär yttra sig, även om
det hade varit ännu värre om det verkligen hade
funnits grund för uttalandet. Det är hur som helst
inte så man skapar förtroende vare sig för EU:s
konkurrensprövning eller för dess kommissionärer.
Möjligen var dock uttalandet ett tecken på att kommissionär Monti såg framför sig och ville ge moteld mot kommande kritik mot hela konkurrensprövningen.
I så fall gjorde han på den punkten en riktig
framtidsbedömning.
Einar Fryden (einar.fryden@publicisterna.se) är civilekonom och journalist och var kommunikationsansvarig för
FöreningsSparbanken i Integrationssekretariatet för det planerade bildandet av SEB Swedbank.
El] J Svensk Tidskrift 12001, nr sJ
Arbete och fattigdom i USA
DEN AMERIKANSKA VÄLFÄRDSVÄGEN
På fem år har USA:s socialbidragsberoende halverats.
Miljontals människor går från bidrag till arbete. Benny
Carlson beskriver i sin faktaspäckade och tankeväckande
bok den mest aktuella utvecklingen inom socialpolitiken
i USA.
”Den amerikanska välfärdsvägen visar att amerikanska debattörer från höger till vänster har övergett tanken på att
den europeiska välfärdsstaten skulle utgöra en förebild.
Anledningen är enkel – USA: s eget välfärdssystem har
visat sig överlägset.” Peter Olsson, SvD
Beställ direkt från TIMBRO- 30% rabatt!
Besök www.timbro.sejbokhandel
160 kr inkl moms. Hft, 188 sidor. Porto tillkommer.
(Ord ca pris i handeln 229 kr).
D Jag beställer __ ex av Den amerikanska välfärdsvägen (435-6).
D Nättidningen smedjan.com utan kostnad. Ange e-post.
NAMN
FÖRETAG
ADRESS
E-POST
-’~T!MBRO
TIMBRO/Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
BOX 5234, 102 45 STOCKHOLM, FAX 08-587 898 55, TEL 08-587 898 00
WWW.TIMBRO.SE, INFO®TIMBRO.SE