Noterat
2001
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
statens ledarskribenter och
den nyliberale Särimner
I
FÖRRA NUMRET AV Svensk Tidskrift skrev Per
Heister en artikel där han ifrågasatte om staten
verkligen skall ha egna politiska redaktörer. De
främsta exemplen på det är förstås de märkliga
kommentatorerna Björn Elmbrant, radions P l,
och Bo Inge Andersson, Sveriges Television. Båda med en
bakgrund som socialdemokratiska ledarskribenter,
numera upphöjda till att utan partibeteckning få lägga
synen på världen till rätta för svenska folket.
Huvudpoängen var dock inte alls att ifrågasätta Elmbrants och Anderssons propagandaproduktion i sig. Herrarna är bara en illustration av nackdelarna med statsradio och statstelevision. Över sådana inrättningar vilar
nämligen ett krav på opartiskhet som det förefaller omöjligt att leva upp till. Problemet är således public service
i sig.Varför skall samtliga svenskar tvingas betala för att
det statsbärande partiet skall ha möjlighet att även fortsättningsvis styra vår världsbild? Eller, för att vända på
frågan, är det så lyckat att Silvio Berlusconi i och med
sin valseger också vunnit kontrollen över Italiens statliga television? ”Är det verkligen rimligt att makten över
de mest inflytelserika medierna följer med regeringsmakten?”, som Per Heister skrev.
ARTIKEL HAR VÄCKT en hel del uppmärksamhet, som
alltid när media skriver om media. Intressantast är
kanske reaktionen från Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein (12/10). Hon försöker sig på en riktig djupanalys: på 80-talet, när ”nyliberalismen” satte
dagordningen, så klagade vilsna socialdemokrater över
högervridning i radio och TV. Nu, när ”nyliberalismens”
tid är förbi, och en ”nyliberal” rest av debattörer inte
Lördagsrörelsen mot frihet
V
ÄNSTERPARTIET ORGANISERADE
sin första protestdemonstration
mot USA den 22 september, 11
dagar efter att terrorister dödade
omkring 5000 människor i New
York, Washington och i flygplan.
Vänsterpartiet har därefter skaffat
sig demonstrationstillstånd på Mynttorget i Stockholm följande dagar:
2001-10-04
2001-10-11
2001-10-18
2001-10-25
2001-ll-08
längre förmår orientera sig i samhället, är det högerns
tur att klaga över vänstervridning.
D
ET INTRESSANTA MED Kleins artikel kan sammanfattas
i tre punkter. (l) Hon väljer att inte diskutera huvudfrågan om huruvida public service har något principiellt
existensberättigande. Det tyder på att svaret faktiskt är nej.
(2) Hon försöker sig på en kålsuparteori, trots att det är så
väl belagt, från 80-talets maktutredning och framåt, att
vänsterblockets dominans i den svenska journalistkåren är
fullkomligt bedövande. Vilket säger något om Helle Klein,
fast exakt vad är osäkert. (3) ”Nyliberalismen” har visserligen haft ett synnerligen blygsamt praktiskt inflytande på
svensk politik. Men den fyller en viktig rituell funktion.
”Nyliberalismen” är vänsterns Särimner, som man kan dödförklara var dag. Redan OlofPalme gjorde det. Ändå skuttar galten lika ystert omkring och skräms när det blir kväll.
Kanske tyder detta på en viss osäkerhet hos Helle Klein och
hennes meningsfränder om vad
det egentligen är
för ett djur de
har att göra med.
Och för all del,
Snorre konstaterade också att
saken var oklar:
”det fläsket är
bäst – l men få
män veta/ vad
det är enhärjarna
äta”.
2001-ll-15
2001-ll-22
2001-ll-29
2001-12-06
2001-12-13
Svensk Tidskrift välkomnar
kommentarer, kritik och
synpunkter från läsarna.
Vi förbehåller oss dock rätten att
korta insända texter av utrymmesskäl. Sänd ditt bidrag per e-post
till pheister@europarl.eu.int
Det är en imponerade aktivitet
de svenska kommunisternas parti
utvecklar efter terrorattacken. De
ordnar en antites till måndagsrörelsen för frihet för balterna. Vänsterpartiet har organiserat lördagsrörelsen mot frihet men för religiös
fundamentalism, kvinnoförtryck
och massmord.
lSvensk Tidskrift 12001, nr siEJ
den nyliberale Särimner
I
FÖRRA NUMRET AV Svensk Tidskrift skrev Per
Heister en artikel där han ifrågasatte om staten
verkligen skall ha egna politiska redaktörer. De
främsta exemplen på det är förstås de märkliga
kommentatorerna Björn Elmbrant, radions P l,
och Bo Inge Andersson, Sveriges Television. Båda med en
bakgrund som socialdemokratiska ledarskribenter,
numera upphöjda till att utan partibeteckning få lägga
synen på världen till rätta för svenska folket.
Huvudpoängen var dock inte alls att ifrågasätta Elmbrants och Anderssons propagandaproduktion i sig. Herrarna är bara en illustration av nackdelarna med statsradio och statstelevision. Över sådana inrättningar vilar
nämligen ett krav på opartiskhet som det förefaller omöjligt att leva upp till. Problemet är således public service
i sig.Varför skall samtliga svenskar tvingas betala för att
det statsbärande partiet skall ha möjlighet att även fortsättningsvis styra vår världsbild? Eller, för att vända på
frågan, är det så lyckat att Silvio Berlusconi i och med
sin valseger också vunnit kontrollen över Italiens statliga television? ”Är det verkligen rimligt att makten över
de mest inflytelserika medierna följer med regeringsmakten?”, som Per Heister skrev.
ARTIKEL HAR VÄCKT en hel del uppmärksamhet, som
alltid när media skriver om media. Intressantast är
kanske reaktionen från Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein (12/10). Hon försöker sig på en riktig djupanalys: på 80-talet, när ”nyliberalismen” satte
dagordningen, så klagade vilsna socialdemokrater över
högervridning i radio och TV. Nu, när ”nyliberalismens”
tid är förbi, och en ”nyliberal” rest av debattörer inte
Lördagsrörelsen mot frihet
V
ÄNSTERPARTIET ORGANISERADE
sin första protestdemonstration
mot USA den 22 september, 11
dagar efter att terrorister dödade
omkring 5000 människor i New
York, Washington och i flygplan.
Vänsterpartiet har därefter skaffat
sig demonstrationstillstånd på Mynttorget i Stockholm följande dagar:
2001-10-04
2001-10-11
2001-10-18
2001-10-25
2001-ll-08
längre förmår orientera sig i samhället, är det högerns
tur att klaga över vänstervridning.
D
ET INTRESSANTA MED Kleins artikel kan sammanfattas
i tre punkter. (l) Hon väljer att inte diskutera huvudfrågan om huruvida public service har något principiellt
existensberättigande. Det tyder på att svaret faktiskt är nej.
(2) Hon försöker sig på en kålsuparteori, trots att det är så
väl belagt, från 80-talets maktutredning och framåt, att
vänsterblockets dominans i den svenska journalistkåren är
fullkomligt bedövande. Vilket säger något om Helle Klein,
fast exakt vad är osäkert. (3) ”Nyliberalismen” har visserligen haft ett synnerligen blygsamt praktiskt inflytande på
svensk politik. Men den fyller en viktig rituell funktion.
”Nyliberalismen” är vänsterns Särimner, som man kan dödförklara var dag. Redan OlofPalme gjorde det. Ändå skuttar galten lika ystert omkring och skräms när det blir kväll.
Kanske tyder detta på en viss osäkerhet hos Helle Klein och
hennes meningsfränder om vad
det egentligen är
för ett djur de
har att göra med.
Och för all del,
Snorre konstaterade också att
saken var oklar:
”det fläsket är
bäst – l men få
män veta/ vad
det är enhärjarna
äta”.
2001-ll-15
2001-ll-22
2001-ll-29
2001-12-06
2001-12-13
Svensk Tidskrift välkomnar
kommentarer, kritik och
synpunkter från läsarna.
Vi förbehåller oss dock rätten att
korta insända texter av utrymmesskäl. Sänd ditt bidrag per e-post
till pheister@europarl.eu.int
Det är en imponerade aktivitet
de svenska kommunisternas parti
utvecklar efter terrorattacken. De
ordnar en antites till måndagsrörelsen för frihet för balterna. Vänsterpartiet har organiserat lördagsrörelsen mot frihet men för religiös
fundamentalism, kvinnoförtryck
och massmord.
lSvensk Tidskrift 12001, nr siEJ