Per Heister; Clintons maktmissbruk to the bitter end


2002


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Hur ter sig då finansmäklaren av
idag? Med en orientering och inlevelse som knappt skådats sedan Tom
Wolfe satte tändstickan till Fåfängans fyrverkeri låter Norberg sina
generationskamrater från stureplans
och Biblioteksgatans finansföretag
passera revy, om än utan ansikte.
Han har själv levt bland och intervjuat dem och behärskar deras
”språk”, men anlägger här klädsam
distans.
Vi möter således en åldersmässigt och socialt homogen grupp, där
flertalet är kring 25-35 år. Ett ökande antal är kvinnor. Man satsar allt,
anser ofta sitt arbete hårt och enahanda. Många är ogifta och utan
barn, inte få är villiga att byta jobb
om lönen går upp. Få anses som
”stjärnor” men alla vill vara goda
vingårdsarbetare. Är man ”girig”? Ja,
på ett sätt fast denna känslas föremål verkar ganska diffusa. Finansmänniskan sväljer inte etiken hel,
utan hyllar god praxis. Han framträder även politiskt neutral, fast han
socialt sett oftast är övre medelklass
och politiskt står till höger.
Oro och rastlöshet är typiska drag.
Få är riktigt nöjda med vad de har.
Finansaktören agerar ju amoraliskt,
bortom gott och ont. Han gör bara
kravet på rationalitet och vinst- också
för sig själv- till ledfyr. Detta gör att
företagen tvingas godta stor personalomsättning. Det blir även svårt att
skapa en riktig företagskultur.
Vår fondbörs företag är värda 3
biljoner, mer än Sveriges BNP. Från
145 mäklare 1984 har vårt finansliv
i dag nästan 1500 mäklare. Det är
därför tveklöst en i all sin anonymitet tongivande grupp som Peter Norberg har utforskat, en som socialt
och tekniskt är väl framme. I ett
ägande och ett finansiellt spel som
blivit mer abstrakt får ledarna drag
av trollkarlar. Det opersonliga väsen
som heter yrkes- eller gruppanda
lockar liksom alla spöken till personteckning.
POLITIK
Clintons mal<tmissbrul<
to the bitter end
Av Per Heister
De sista dagarna i Vita Huset utnyttjade Bill Clinton
hämningslöst sin presidentmakt för att sko sig och Hillary.
E
N AMER!KANSK president
har vittgående befogenheter som kan utövas
ovanför kongressen i
nödfall och under särskilda
omständigheter. En av dessa är makten att benåda. Den har utövats med
stor återhållsamhet genom historien.
George Washington benådade 1794
två upprorsledare, Andrew Johnson
benådade alla de sydstatare som svor
IIIlSvensk Tidskrift 12002, nr 21
trohetsed till USA efter inbördeskriget, Gerald Ford benådade
Richard Nixon ”för brott han kan
tänkas ha begått när han var president”. Jimmy earter benådade
Vietnamdesertörerna.
Bill Clinton, skriver Barbara
Olson i ”Final Days : The last, desperate abuses of power by the Clinton White House”, var mycket återhållsam med benådningar men de
Resultatet av Norbergs arbete är
insiktsfullt och angenämt att läsa.
Man hoppas att några tar upp den
kastade handsken. Frågan om finansmarknader är moraliska bör locka till
fler svar. Man kan påminna sig den
märklige prästen mr Bacon hos Tom
Wolfe. Han som med sina så kallade
emissionsgarantier inte bara ville dra
till sig investerare utan även resolut
hade föresatt sig att avskaffa slumstaden Harlems elände – genom att
sätta det på marknaden.
Fil dr Carl Johan Ljungberg
(cjl@brevet.nu) är författare och frilansskribent.
BOKFAKTA
Författare: Peter Norberg
Titel: Finansmarknadens amoralitet och det
kalvinska kyrkorummet, en studie i ekonomisk
mentalitet och etik
Förlag: Handelshögskolan i Stockholm, Centrum
för etik och ekonomi, 2001.
sista dagarna vid makten benådade
han plötsligt 140 och omvandlade
straffet för 36 personer. En TV-kommentator påpekade att så många kriminella inte släppts fria sedan stormningen av Bastiljen.
För det var just kriminella. Det
var en lång rad knarkhandlare, några
polismördare, bankrånare, tidigare
flickvänner, bidragsgivare, släktingar, några terrorister som avtjänade
långa straff för mord, några vänner
till Jesse Jackson och så då några
skatteflyktingar. Mest uppståndelse
vållade väl Marc Rich som var Justitiedepartementets nr 6 på listan av
mest eftersökta brottslingar. Läs hela
listan i boken!
Gemensamt för de benådade var
att de på olika sätt bidrog till att
stärka hushållskassan för Bill och
Hillary Clinton. Nåja, några gav
bidrag till kampanjkassorna och
Clintonbiblioteket också.
Paret Clinton hade nämligen hittat två hål i regleringen av bidrag till
politiker. Det ena var att bidrag till
presidentbibliotek saknar restriktioner, det andra att bidrag till redan
valda senatorer innan de svurit eden
och tillträtt inte behöver redovisas.
En lång rad personer som benå-
dades dagarna före den 20 januari
200 l när Bush trädde till som president gav stora bidrag till det Clintonbibliotek som byggs i Little Rock.
Och lämpligt nog byggs det en lyxlägenhet för Clintons högst upp på
taket.
Paret Clinton mottog också en
förbluffande mängd avskedspresenter från rika vänner och wannabees.
I boken finns hela listan med givare,
gåvor och dessas värde. Och gåvorna
följde en lista som inredningsarkitekten till Clintons nya New
York-bostad cirkulerade. TV, dvdspelare, porslin, fåtöljer, tavlor, mattor, rese-cigarrhumidor, kläder, soffor och golfklubbor. Många golfklubbor till Bill blev det.
Välkänt är ju också att såväl Bills
som Hillarys bröder debiterade konsultarvoden i miljonklassen för
några av benådningarna. Enligt Barbara Olson efter Bills uppmaning till
sin bror att passa på och utnyttja
relation så länge det gick.
Men presidentmakten omfattar
också möjligheten att genom dekret
skapa lag, så kallade executive orders.
De sista veckorna vid makten utfärdade Clinton sådana i högt tempo.
Och för att ställa till problem för
efterträdaren. Flera nya myndigheter skapades och styrelser med flera
års mandattid tillsattes tio dagar
innan Bush tog över makten. Mest
anmärkningsvärt är kanske att han
fyra dagar innan han avgick avsatte
cirka 2,3 miljoner hektar mark som
nationalparker och skyddsområden.
Han förbjöd samma dag byggandet
av skogshyddor och vägar på drygt
24 miljoner hektar eller en tredjedel
av nationalparkerna runt hela USA.
Och så beslöt han om utökat livvaktskydd för sin dotter Chelsea.
GRANSKNING
Hur används sl<attemiljarderna i
trafil<politil<en?
Av Anders Ydstedt
Regeringens infrastruktursatsning på 364 miljarder
saknade kvalificerat beslutsunderlag utan byggde helt på
interna socialdemokratiska överväganden och förhandlingar med vänstern och miljöpartiet.
D
ET FINNS MINST två
anledningar att läsa
SNS skrift ”Skattemiljarder i trafikpolitiken
– till vilken nytta?”. I
boken beskriver åtta trafik- och
transportforskare ett antal systemfel
i svensk trafikpolitik. Systemfelen
gör att vi dels slösar med våra skattepengar på fel eller onödiga investeringar, dels förlorar i tillväxt och
miljö på grund av att vi inte väljer
de lönsammaste investeringarna.
Skall vi öka välståndet i Sverige
måste vi handskas smartare med våra
begränsade resurser. Varje krona vi
Två dagar innan Final Days skulle gå till trycket dog CNN-kommentatorn och juristen Barbara Olson i
det kapade plan som den 11 september kraschades in i Pentagon.
Om terrordåden inte inträffat och
Barbara Olson levt så hade marknadsföringen av boken och boken
själv orsakat paret Clinton välförtjänt skada.
Det är svårt att förstå att Göran
Persson och andra så gärna solar sig
i glansen av Bill Clinton. Om Olson
har rätt – och egentligen har ingen
sagt emot – så är antagligen Bill
Clinton den sjaskigaste amerikanske
presidenten någonsin.
Per Heister (pheister@europarl.eu.int)
är redaktör för Svensk Tidskrift.
BOKFAKTA
Författare: The Final Days : The last, desperate
abuses of power by the Clinton White House
Titel: Barbara Olson
Förlag: Regnery, Washington, DC 2001
kan spara på att undvika felaktiga
eller onödigt stora trafikinvesteringar ökar våra möjligheter att sänka
skatter och satsa på tillväxt.
I början av nittiotalet läste jag en
kurs i trafikekonomi på KTH där några
av författarna till denna bok föreläste.
Kursen gav mig en inblick i hur man
på olika sätt kan utforma beslutsunderlag för stora investeringar och hur
lite dessa underlag sedan används i
praktiken. Som fritidspolitiker i
Malmö har jag därefter haft möjlighet
att praktiskt verifiera hur förvånansvärt låga krav vi har på beslutsunderlag
för mycket stora beslut. Trots omfattande utredningar fattas beslut ofta på
helt andra bevekelsegrunder och helt
utan konsekvensanalyser. Därmed inte
sagt att de politiska besluten alltid är
felaktiga men man vet ofta inte alls vad
man beslutar – vilket måste betraktas
som en viss risk!
OJ
o :
n
””’”(O
……
lSvensk Tidskrift 12002, nr 21IJa