Sara Heister; Kaos i lärarutbildningen
2001
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Kaos i lärarutbildningen
l av Sara Heister
Lärarutbildningen byggdes ut kraftigt genom ett regeringsbeslut några veckor
före terminsstarten för ett år sedan. Den ryckiga planeringen får allvarliga
konsekvenser för den svenska skolan många år framöver.
J
AG BÖRJADE PÅ LÄRARHÖGsKOLAN i Stockholm i
höstas. Det var jag inte var ensam om. Under sommaren- bara några veckor före terminsstart- beordrade utbildningsminister Thomas Östros lärarhögskolan att fördubbla antalet utbildningsplatser.
Jag antar att det var ett godhjärtat försök att motverka den stora lärarbrist som kommer att råda när 40-
talisterna går i pension. Resultatet av hans hastiga order
är att dubbelt så många studenter på lärarhögskolan får
betydligt mindre undervisningstid än normalt, lärare
som inte har tid och är stressade och en organisation i
kaos, med scheman som inte är klara när kurser startar
och kurser där lärare får rycka in i sista minuten. Kaoset
blir inte heller mindre av att skolan redan före dubbleringen av intagningen haft fullt upp med att planera
inför det nya utbildningssystem som införs i höst och
att skolans nya lokaler inte var färdiga. Det var på en
byggarbetsplats vi skulle börja vår lärarutbildning.
HELTIDSARBETE OCH HELTIDSSTUDIER
Den kraftiga ökningen av antalet studieplatser betyder att
det dras ner på den lärarledda undervisningen. De få
lektionerna och den låga studietakten gör det möjligt att
åtminstone arbeta halvtid vid sidan av studierna. Det är
inte ovanligt att studenter har jobb vid sidan om för att
fylla dagen med meningsfull verksamhet.
Under den senaste kursen hade vi i genomsnitt en
och en halv timmes undervisning per dag. Många tycker att det är bra, eftersom de kan umgås med sina barn,
som inte heller behöver vara på dagis så mycket. Det
behövs inte mycket pusslande för att klara sig helt utan
dagisplats på denna heltidsutbildning.
Självklart är vi inte formellt lediga när vi inte har
undervisning, det är ju tid som egentligen ska användas
till självstudier. Det finns inte en chans att någon kan
fylla ut den tiden med självstudier, eftersom vi knappt
har några. Examinationsformerna gör att det inte är en
nödvändighet att läsa all kurslitteratur för att klara tentamen. Vi har nämligen aldrig salstentor, systemet går i
stället ut på att man med en hemtentamen ska visa att
man tillgodogjort sig kursen. Problemet blir då att, i stället för att som normalt vara tvungen att lära sig allt inför
tentan därför att man inte vet vad som kommer på den,
så kan man när man fått hemtentan snabbt läsa in enbart
den kunskap som tentan berör.
DEN KRAVLÖSA SKOLAN
Man kan inte få högre betyg än godkänt. Det är lärarhögskolan inte ensam om, så är det också på många andra
utbildningar. Men där krävs det i regel att man lägger ner
tid och möda för att klara kursen. På lärarhögskolan orsakar systemet bara att studenterna tappar sin motivation
att studera. En vanlig tentamen går ut på att man får ett
ämne att skriva om, gör det och lämnar in den på kursens
sista dag. Sedan rättas den av läraren. Har man gjort helt
fel får man tillbaka tentan efter någon vecka med markeringar som visar vad som ska ändras eller förbättras.
Sedan rättas den om och man får sitt godkända betyg.
Under en kurs kan det vara ungefär tre personer som
råkar ut för det. De andra, som blivit godkända får i värsta fall vänta en termin för att få tillbaka sin tenta.
De låga kraven framgick redan vid vårt första tentamenstillfälle. En av lärarna lugnade de som var ängsliga:
”Ni behöver inte oroa er för tentan, vid jul kommer alla
att ha 20 poäng, det lovar jag er”. Gör en sådan försäkran att man känner sig motiverad att göra sitt bästa? Syftet var ju inte att skärpa kraven precis.
När vi studenter tar upp detta för att vi ibland är
bekymrade över att kraven är för låga, svarar lärarhögskolan att syftet med utbildningen inte är att vi ska matas
med kunskap, utan genom diskussioner växa in i lärarrollen. Men vi märker inte hur vi växer in i lärarrollen.
Vi är sällan på lärarhögskolan, många av oss fyller våra
dagar med annat än studier.
Och det är inte bara den utbildningslinje jag går som
är i kris. Min kusin, som började samtidigt som jag har
alltså också läst två terminer på lärarhögskolan, går en
annan linje, som lärare för årskurs 1-7 med inriktning på
musik. Den här terminen har hon läst svenska. Hon har
under den kursen enbart skrivit ”läsloggar” på kurslitteraturen som examination. Läsloggar är ett sätt att visa
att man läst boken genom att ta ut ett antal citat ur den
och kommentera dem. I övrigt diskuteras böckerna i
stort sett aldrig. Det stämmer inte med lärarhögskolans
V>
Q)
3
::J”
Q):
ro
lSvensk Tidskrift l2oo1, nr 31 fD
Q)
:ro
..c:.
E
ro
(/)
kursbeskrivningar, och jag undrar hur studenten utvecklas genom det? Man växer väl inte ens in i lärarrollen?
Inte bara ämnesundervisningen dras det in på, även
den praktiska delen av utbildningen minskar. Traditionellt är praktiken en väsentlig del av lärarutbildningen.
Men inte längre. Vi lärare l-7 praktiserar under tre och
ett halvt års utbildning sammanlagt arton veckor, mindre än en femtedel av studietiden. Vi är dessutom inte
ensamma på praktiken utan skickas ut parvis.
PRAKTIKKAOs
Det står i kursplanen att man den första terminen skall
ha tre veckors praktik. I höstas var planeringen inför
praktiken kaosartad. Vi fick reda på var vi skulle göra
praktik två dagar innan vi skulle vara på skolan första
gången, några i min kurs fick till och med veta det senare än så. Skolorna kollades aldrig upp. Det var uppenbart
att lärarhögskolan bara tog de praktikplatser som
erbjöds. Min kusin blev placerad i en Scientologskola.
När hon sökte upp den ansvariga för praktiken för att
fråga om det verkligen var meningen- pedagogiken var
lite udda – hade hon inte en aning om att det var så.
Själv blev jag under min första praktik tilldelad en
handledare som saknade handledarutbildning, och inte
riktigt visste vad som förväntades, eftersom lärarhögskolan inte hade gett henne någon som helst information
i förväg. Informationen kom fram först under praktikens sista dag, tillsammans med rapportblanketten som
skulle fyllas i. Jag är tacksam att hon i alla fall fick reda
på att jag skulle komma.
Frågan är om det gjorde så mycket att rapportblanketten och instruktionen kom sent. Rapporten var kanske
inte så viktig. Administrationen på lärarhögskolan tappade bort flera rapporter innan de hunnits registreras.
Efteråt följdes praktiken upp med ett par timmars
diskussion i en grupp om femton studenter. Ingen individuell utvärdering, inget riktigt tillfälle att utbyta erfarenheter eller ventilera de problem man stött på.
Allt kaos vi har varit med om har upprört samtliga
fiJ lSvensk Tidskrift l2oo1, nr 31
studenter i min klass. Det diskuteras ständigt och vi stö-
ter hela tiden på nya problem. Vi känner oss helt enkelt
besvikna och lurade av lärarhögskolan. Detta resulterade i att vi tillsammans skrev ett brev till rektorn för lärarhögskolan, där vi framförde våra synpunkter. Efter lång
väntan fick vi svar och chansen att träffa en pedagogiskt
ansvarig, som lyssnade och sade att han skulle framföra
detta till skolledningen och försöka åstadkomma en förbättring. Vi studenter har inte märkt av någon förändring. Vi känner oss fortfarande svikna.
Nu under vårterminen har jag läst en 15 poängskurs
inom lärarutbildningen men på Stockholms Universitet. Vilken skillnad! De små problem vi har stött på där,
har enbart berott på strul från lärarhögskolans sida, att
den inte kunnat meddela institutionerna ens hur många
studenter som kommer till kursstart är ett bland många
exempel. Dessutom slås man av vilket engagemang och
genuint intresse man möts av från lärarnas sida. Den
lärarledda undervisningen är i genomsnitt två och en
halv timme per dag, i stället för en och en halv.
Vid terminsslut är bra att veta hur många poäng man
har tagit under terminen. En klasskarnrat gick, dagen innan
detta skrivs, tilllärarhögskolans expedition för att få ett
sådant utdrag, eftersom hon behövde det för att kunna
söka stipendium. Vad får hon då reda på? Jo, att betyg saknas från den senaste kursen på lärarhögskolan. Inte så upprörande kanske, om det inte hade varit så att den slutade
för femton veckor sedan. Kanske man förväntar sig att
expeditionen ska ordna upp det här, men inte. Min kamrat fick ringa läraren, som förklarade att pappren legat på
hans skrivbord och att han inte hade gjort något åt det
därför att han ”gått in i väggen’: Är det en hällbar förklaring som vi lärarstudenter kan ha nytta av i framtiden?
-”Sorry, barn, men fröken har gått in i väggen.”
Det har under året blivit otaliga besök på expeditionen. Man möts alltid av samma besked. Svaren på våra
frågor är mänga, men de innehäller alltid samma ursäkter. Antingen är den ansvarige sjukskriven, eller så är det
underbemanning. På frågan varför det fungerar bättre på
Universitetet får vi svaret att -”de har bättre administration där.” Jo tack, det har vi märkt.
Men det är inte bara för oss detta är ett problem. Hur
duktiga lärare kommer vi att bli? Det är framtida skolelever som drabbas hårdast av kaoset på lärarhögskolan.
Kanske betyder det mindre? Utbildningsministern
har ju kunnat visa handlingskraft.
De som kommer nya tilllärarhögskolan i höst möts
av ungefär samma kaos som vi möttes av för ett är sedan.
Nu kompletterat med en ny lärarutbildning som har förberetts av samma personal som redan i är gått i väggen.
Lycka till!
Sara Heister (sara_heister@hotmail.com) är lärarkandidat.
l av Sara Heister
Lärarutbildningen byggdes ut kraftigt genom ett regeringsbeslut några veckor
före terminsstarten för ett år sedan. Den ryckiga planeringen får allvarliga
konsekvenser för den svenska skolan många år framöver.
J
AG BÖRJADE PÅ LÄRARHÖGsKOLAN i Stockholm i
höstas. Det var jag inte var ensam om. Under sommaren- bara några veckor före terminsstart- beordrade utbildningsminister Thomas Östros lärarhögskolan att fördubbla antalet utbildningsplatser.
Jag antar att det var ett godhjärtat försök att motverka den stora lärarbrist som kommer att råda när 40-
talisterna går i pension. Resultatet av hans hastiga order
är att dubbelt så många studenter på lärarhögskolan får
betydligt mindre undervisningstid än normalt, lärare
som inte har tid och är stressade och en organisation i
kaos, med scheman som inte är klara när kurser startar
och kurser där lärare får rycka in i sista minuten. Kaoset
blir inte heller mindre av att skolan redan före dubbleringen av intagningen haft fullt upp med att planera
inför det nya utbildningssystem som införs i höst och
att skolans nya lokaler inte var färdiga. Det var på en
byggarbetsplats vi skulle börja vår lärarutbildning.
HELTIDSARBETE OCH HELTIDSSTUDIER
Den kraftiga ökningen av antalet studieplatser betyder att
det dras ner på den lärarledda undervisningen. De få
lektionerna och den låga studietakten gör det möjligt att
åtminstone arbeta halvtid vid sidan av studierna. Det är
inte ovanligt att studenter har jobb vid sidan om för att
fylla dagen med meningsfull verksamhet.
Under den senaste kursen hade vi i genomsnitt en
och en halv timmes undervisning per dag. Många tycker att det är bra, eftersom de kan umgås med sina barn,
som inte heller behöver vara på dagis så mycket. Det
behövs inte mycket pusslande för att klara sig helt utan
dagisplats på denna heltidsutbildning.
Självklart är vi inte formellt lediga när vi inte har
undervisning, det är ju tid som egentligen ska användas
till självstudier. Det finns inte en chans att någon kan
fylla ut den tiden med självstudier, eftersom vi knappt
har några. Examinationsformerna gör att det inte är en
nödvändighet att läsa all kurslitteratur för att klara tentamen. Vi har nämligen aldrig salstentor, systemet går i
stället ut på att man med en hemtentamen ska visa att
man tillgodogjort sig kursen. Problemet blir då att, i stället för att som normalt vara tvungen att lära sig allt inför
tentan därför att man inte vet vad som kommer på den,
så kan man när man fått hemtentan snabbt läsa in enbart
den kunskap som tentan berör.
DEN KRAVLÖSA SKOLAN
Man kan inte få högre betyg än godkänt. Det är lärarhögskolan inte ensam om, så är det också på många andra
utbildningar. Men där krävs det i regel att man lägger ner
tid och möda för att klara kursen. På lärarhögskolan orsakar systemet bara att studenterna tappar sin motivation
att studera. En vanlig tentamen går ut på att man får ett
ämne att skriva om, gör det och lämnar in den på kursens
sista dag. Sedan rättas den av läraren. Har man gjort helt
fel får man tillbaka tentan efter någon vecka med markeringar som visar vad som ska ändras eller förbättras.
Sedan rättas den om och man får sitt godkända betyg.
Under en kurs kan det vara ungefär tre personer som
råkar ut för det. De andra, som blivit godkända får i värsta fall vänta en termin för att få tillbaka sin tenta.
De låga kraven framgick redan vid vårt första tentamenstillfälle. En av lärarna lugnade de som var ängsliga:
”Ni behöver inte oroa er för tentan, vid jul kommer alla
att ha 20 poäng, det lovar jag er”. Gör en sådan försäkran att man känner sig motiverad att göra sitt bästa? Syftet var ju inte att skärpa kraven precis.
När vi studenter tar upp detta för att vi ibland är
bekymrade över att kraven är för låga, svarar lärarhögskolan att syftet med utbildningen inte är att vi ska matas
med kunskap, utan genom diskussioner växa in i lärarrollen. Men vi märker inte hur vi växer in i lärarrollen.
Vi är sällan på lärarhögskolan, många av oss fyller våra
dagar med annat än studier.
Och det är inte bara den utbildningslinje jag går som
är i kris. Min kusin, som började samtidigt som jag har
alltså också läst två terminer på lärarhögskolan, går en
annan linje, som lärare för årskurs 1-7 med inriktning på
musik. Den här terminen har hon läst svenska. Hon har
under den kursen enbart skrivit ”läsloggar” på kurslitteraturen som examination. Läsloggar är ett sätt att visa
att man läst boken genom att ta ut ett antal citat ur den
och kommentera dem. I övrigt diskuteras böckerna i
stort sett aldrig. Det stämmer inte med lärarhögskolans
V>
Q)
3
::J”
Q):
ro
lSvensk Tidskrift l2oo1, nr 31 fD
Q)
:ro
..c:.
E
ro
(/)
kursbeskrivningar, och jag undrar hur studenten utvecklas genom det? Man växer väl inte ens in i lärarrollen?
Inte bara ämnesundervisningen dras det in på, även
den praktiska delen av utbildningen minskar. Traditionellt är praktiken en väsentlig del av lärarutbildningen.
Men inte längre. Vi lärare l-7 praktiserar under tre och
ett halvt års utbildning sammanlagt arton veckor, mindre än en femtedel av studietiden. Vi är dessutom inte
ensamma på praktiken utan skickas ut parvis.
PRAKTIKKAOs
Det står i kursplanen att man den första terminen skall
ha tre veckors praktik. I höstas var planeringen inför
praktiken kaosartad. Vi fick reda på var vi skulle göra
praktik två dagar innan vi skulle vara på skolan första
gången, några i min kurs fick till och med veta det senare än så. Skolorna kollades aldrig upp. Det var uppenbart
att lärarhögskolan bara tog de praktikplatser som
erbjöds. Min kusin blev placerad i en Scientologskola.
När hon sökte upp den ansvariga för praktiken för att
fråga om det verkligen var meningen- pedagogiken var
lite udda – hade hon inte en aning om att det var så.
Själv blev jag under min första praktik tilldelad en
handledare som saknade handledarutbildning, och inte
riktigt visste vad som förväntades, eftersom lärarhögskolan inte hade gett henne någon som helst information
i förväg. Informationen kom fram först under praktikens sista dag, tillsammans med rapportblanketten som
skulle fyllas i. Jag är tacksam att hon i alla fall fick reda
på att jag skulle komma.
Frågan är om det gjorde så mycket att rapportblanketten och instruktionen kom sent. Rapporten var kanske
inte så viktig. Administrationen på lärarhögskolan tappade bort flera rapporter innan de hunnits registreras.
Efteråt följdes praktiken upp med ett par timmars
diskussion i en grupp om femton studenter. Ingen individuell utvärdering, inget riktigt tillfälle att utbyta erfarenheter eller ventilera de problem man stött på.
Allt kaos vi har varit med om har upprört samtliga
fiJ lSvensk Tidskrift l2oo1, nr 31
studenter i min klass. Det diskuteras ständigt och vi stö-
ter hela tiden på nya problem. Vi känner oss helt enkelt
besvikna och lurade av lärarhögskolan. Detta resulterade i att vi tillsammans skrev ett brev till rektorn för lärarhögskolan, där vi framförde våra synpunkter. Efter lång
väntan fick vi svar och chansen att träffa en pedagogiskt
ansvarig, som lyssnade och sade att han skulle framföra
detta till skolledningen och försöka åstadkomma en förbättring. Vi studenter har inte märkt av någon förändring. Vi känner oss fortfarande svikna.
Nu under vårterminen har jag läst en 15 poängskurs
inom lärarutbildningen men på Stockholms Universitet. Vilken skillnad! De små problem vi har stött på där,
har enbart berott på strul från lärarhögskolans sida, att
den inte kunnat meddela institutionerna ens hur många
studenter som kommer till kursstart är ett bland många
exempel. Dessutom slås man av vilket engagemang och
genuint intresse man möts av från lärarnas sida. Den
lärarledda undervisningen är i genomsnitt två och en
halv timme per dag, i stället för en och en halv.
Vid terminsslut är bra att veta hur många poäng man
har tagit under terminen. En klasskarnrat gick, dagen innan
detta skrivs, tilllärarhögskolans expedition för att få ett
sådant utdrag, eftersom hon behövde det för att kunna
söka stipendium. Vad får hon då reda på? Jo, att betyg saknas från den senaste kursen på lärarhögskolan. Inte så upprörande kanske, om det inte hade varit så att den slutade
för femton veckor sedan. Kanske man förväntar sig att
expeditionen ska ordna upp det här, men inte. Min kamrat fick ringa läraren, som förklarade att pappren legat på
hans skrivbord och att han inte hade gjort något åt det
därför att han ”gått in i väggen’: Är det en hällbar förklaring som vi lärarstudenter kan ha nytta av i framtiden?
-”Sorry, barn, men fröken har gått in i väggen.”
Det har under året blivit otaliga besök på expeditionen. Man möts alltid av samma besked. Svaren på våra
frågor är mänga, men de innehäller alltid samma ursäkter. Antingen är den ansvarige sjukskriven, eller så är det
underbemanning. På frågan varför det fungerar bättre på
Universitetet får vi svaret att -”de har bättre administration där.” Jo tack, det har vi märkt.
Men det är inte bara för oss detta är ett problem. Hur
duktiga lärare kommer vi att bli? Det är framtida skolelever som drabbas hårdast av kaoset på lärarhögskolan.
Kanske betyder det mindre? Utbildningsministern
har ju kunnat visa handlingskraft.
De som kommer nya tilllärarhögskolan i höst möts
av ungefär samma kaos som vi möttes av för ett är sedan.
Nu kompletterat med en ny lärarutbildning som har förberetts av samma personal som redan i är gått i väggen.
Lycka till!
Sara Heister (sara_heister@hotmail.com) är lärarkandidat.