Fredrik Bergström; Staten som riskkapitalist


1999


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Det saknades inte saklig grund
för en sådan verklighetsuppfattning.
På hösten 1948 i samband med förberedelserna för det begynnande
västliga militära samarbetet, som
några månader senare materialiserades i form av Atlantpakten, utgick
det ett allmänt påbud från Moskva
till de västeuropeiska kommunistpartierna om att i händelse av en
krigisk konflikt mellan öst och väst
skulle de arbetande massorna i västeuropa ställa sig på den Röda
armens sida. Uttalanden och resolutioner i denna riktning gjordes
också under de följande månaderna
av företrädare för de västeuropeiska kommunistpartierna, inklusive
de svenska.
MISSTAG OCH RÄTTSÖVERGREPP
Detta betydde, med den färska erfarenheten från andra världskrigets
quislingar och kollaboratörer, att de
västeuropeiska kommunisterna i ett
krigsläge måste anses vara beredda
att begå landsförräderi. Denna erfarenhet kom att få en varaktig och
avgörande inverkan på synsättet när
det gällde att skydda den egna statens intressen, och detta gällde också
för Sverige. Vårt land valde att förhålla sig neutralt i konflikten mellan
öst och väst, i syfte att vara neutralt
i krig. Denna verklighetsbild av
kommunisters agerande och strä-
vanden kom att befästas och bekräftas av senare händelser, upproren i
Osttyskland 1953 och i Ungern 1956,
samt av interventionen i Tjeckoslovakien 1968.
Under det kalla kriget begicks det
säkert misstag och förekom godtyckliga beslut från svenska myndigheters och sannolikt också från
enskilda företags sida vid övervakningen av oliktänkande. Det förekom förmodligen andra rättsövergrepp än det välkända Leanderfallet;
de övervakande hade troligen i vissa
fall en dimmig uppfattning om olika
vänstergruppers åsikter och inställning till Sovjet på 1970-talet. Kanske
fanns det dessutom fler spioner och
infiltratörer från öst i Sverige än vad
som någonsin avslöjades.
Det är ändå samtidigt min bestämda uppfattning att man inte kan
historiskt förklara de svenska statsmakternas agerande under det kalla
kriget gentemot medlemmar i olika
kommunistiskt orienterade grupperingar utan att sätta in detta med de
ovan nämnda förhållandena som bakgrund. Vid en kartläggning av övervakningen av svenska medborgare
via IB, säkerhetspolisen och andra
organ blir det därför nödvändigt att
också klarlägga det politiska och
mentala klimat som rådde vid denna
tid. Utan insikt härom blir agerandet
vid övervakningen bara hänsynslöst,
brutalt och närmast obegripligt.
HISTORISK BAKGRUND VIKTIG
Det finns en uppenbar risk att den
nu aktuella diskussionen tappar bort
denna historiska bakgrund, att inte
staten som risl<l<apitalist
av Fredrik Bergström
S
VENSK EKONOMI har starka
inslag av politisk styrning.
Det är väl känt. Samtidigt
säger sig de flesta politiker
vara vän av företagsamhet,
särskilt småföretagande. Sedan några
år tillbaka har det blivit allt viktigare
att lyfta fram småföretagens betydelse för den ekonomiska utvecklingen. I linje med det argumenterar
nu samtliga partier (t o m de före
detta kommunisterna) dessutom för
ett större inslag av marknadsekonomi.
Men hur vill man få fram fler
minst de unga som inte har några
personliga minnen av den tidiga
delen av det kalla kriget inte ges möjlighet att förstå skeendet. En undersökning, som begränsas till att
omfatta enbart själva övervakningen utan hänsynstagande till bakgrunden, riskerar att bli sakligt
missvisande. Dessutom bör hela den
svenska utrikespolitiken under det
kalla kriget bli föremål för forskning,
där i princip alla källor fram till
murens fall skall bli tillgängliga för
forskning.
Det var ett kallt krig och Sverige
var också indraget i detta vare sig vi
ville eller inte. Och krig medför alltid förluster i olika avseenden. Viktigare än att betala ut eventuella skadestånd är att människor som blivit
orättfärdigt misstänkta får möjlighet
att ta reda på vad de misstänkts för
och tillfälle att rentvå sitt namn och
rykte. Det är därför bra att dessa
dunkla partier av vår moderna historia nu kan komma att bli klarlagda
genom den kommission som nu
skall börja arbeta i Sverige.
Jan-Olof Sundeli (jan-olof.sundell@juridicum.su.se) är docent i rättshistoria vid stockhalms universitet.
Tidigare artiklar om kommunismen: ”Av
frukterna känner man trädet” {2/99) av
Mats Johansson, ”Välkommen till ett
folkmord nära dig” (3/99) av Andres
Kling.
företagare, fler kapitalister?
När det kommer till politikens
roll i sammanhanget handlar det
mest om ”starta eget”-bidrag och
liknande stöd som skall administreras av offentliga myndigheter. Staten
skall alltså med hjälp av skattemedel
agera riskkapitalist.
Om de politiska beslutsfattarna
är informerade om vilken typ av
branscher som kommer att utvecklas
väl i framtiden, kunniga om små-
EV)
c:
::l
E
E
o
:::.:::
ro
.._
o…….
(/’)
I
lSvensk Tidskrift 11999, nr 41 Il]
Cl
ca……
QJ
,_
😮
u..
E
o
c
o
.::.::.
L.U
företagandets villkor och intresserade
av att utforma en näringspolitik som
leder till en långsiktigt god ekonomisk utveckling, det vill säga kompetenta näringspolitiska beslutsfattare, då torde den svenska modellen
vara framgångsrik. Den fråga som
måste ställas är alltså om de offentliga
beslutsfattarna har de egenskaperna?
ATT GÖRA RÄTT INVESTERINGAR
Totalt beviljas c:a 10 miljarder kr i
direkta näringspolitiska stöd till
svenska företag, och några av dessa
stödmiljarder letar sig fram till nya
företag och mindre företag som vill
expandera. Denna typ av politik
omfattas dock av alla centralplaneringens problem. Eftersom stöden
delas ut enligt vissa kriterier påverkas företagens val av investeringar
och var man skall investera. Om subventionen är tillräckligt stor kan företagare välja att investera i maskiner
och på platser som de inte skulle välja
om de enbart såg till det rent affärsmässiga. Det vill säga, politiken styr
in företagen i verksamheter som mer
eller mindre medvetet har prioriterats från centralt håll. skattefinansieringen av stöden innebär också att
olika verksamheter missgynnas.
Den fråga som då inställer sig är om
man centralt vet vilka verksamheter det
i ett samhällsekonomiskt perspektiv är
bäst att stödja? Vidare kan man fråga
sig om myndigheterna är medvetna om
vilka företag och branscher som missgynnas, dels p g a skattefinansieringen av stöden, dels p g a att stöden
tenderar att snedvrida konkurrensen.
Mycket talar för att så inte är fallet. Ovissheten om framtiden gör alla
typer av icke-generell och styrande
politik problematisk och risken för
felsatsningar överhängande. Därutöver fördelas stöden via en politisk
beslutsprocess, vilket innebär att var
de till sist hamnar bestäms mer av
vilket inflytande olika intressegrupper har, än av vilka projekt det vore
önskvärt att stödja i ett samhällsekonomiskt perspektiv.
lEJ lSvensk Tidskrift 11999, nr 41
RISKKAPITALISTERNAS ROLL
Till denna problematik kan läggas
att arbetet med att utveckla företag
är en komplicerad uppgift. Företagsstöd delas ut av tjänstemän som
i de flesta fall har mycket begränsad
erfarenhet av marknadens villkor
och vad som gäller för att företag
skall utvecklas på ett bra sätt. Två
nyligen publicerade studier illustrerar tydligt betydelsen av att de som
satsar på företag har rätt kompetens.
Forskaren Anders Isaksson vid
Handelshögskolan i Umeå har
undersökt ett stort antal företag som
samarbetat med privata ”venture
capitalists”, det vill säga privata
finansiärer som tar sig an intressanta företag och försöker att hjälpa till
både finansiellt och med kompetens.
Resultaten från studien visar att
denna typ av privata ”företagsstöd”
är framgångsrika.
En liknande studie som jag själv
genomfört, men som istället fokuserat på effekterna
TREDJE VÄGEN
Trots de många problem som är förknippade med statliga företagsstöd
till småföretag fortsätter denna typ
av politik att vara populär, inte minst
inom EU. Orsaken torde vara den
gamla vanliga devisen – man blir
populärare av att dela ut pengar.
Genom att t ex införa småföretagsstöd kan politikerna på ett enkelt
sätt försöka vinner röster genom att
visa att de är småföretagens vänner.
Problemet är bara att politiken är
ineffektiv.
Hur borde istället politiken
utformas? Tony Blair och Gerhard
Schröder har i manifestet The third
way från juni i år uttryckt det väl:
”The ability of national governments to fine-tune the economy in
order to secure growth and jobs has
been exaggerated. The importance
of individual and business enterprise to the creation of wealth has been
undervalued. The weaknesses of
markets have been
av statliga regionalpolitiska företagsstöd, ger det
motsatta resulta- ”Det vill säga: god
overstated and
their strengths
underestimated.”
tet.
Det vill säga:
god användning
av kapital kräver
annan utformning och en
annan kompetens än den som
återfinns hos
politiker och
offentliga myndigheter. Förklaringen är enkel; de
privata finansiä-
rerna investerar
sina egna pengar
och har därmed
användning av kapital
kräver annan
utformning och en
annan kompetens än
den som återfinns
hos politiker och
offentliga myndigheter.”
Det vill säga,
selektiv och av
staten styrd näringspolitik är inte
en framkomlig
väg. Istället bör
näringspolitiken
utformas så att
goda förutsättningar skapas för
potentiella och
etablerade företagare att utvecklas.
PRODUKTER
SOM
ATTRAHERAR
starkare incitament att tillse att de
används på bästa sätt. Dessutom har
de ackumulerat erfarenheter och
kunskaper som är av största betydelse för framgångsrik företagsutveckling.
Vad innebär detta
konkret? När det gäller småföretag
handlar det bland annat om att förbättra förutsättningarna att bli företagare. En väl fungerande marknadsekonomi kan beskrivas som en
experimentell process där nya och
existerande företag i hård konkurrens om konsumenternas efterfrågan
ständigt testar nya produkter och nya
sätt att producera. En del lyckas,
andra inte. Eftersom företagen vet
föga om efterfrågan i framtiden är
det viktigt att möjligheterna att testa
nya ideer är goda. Inte bara ekonomiskt och politiskt, utan också mentalt. Ju fler försök som genomförs,
desto större är sannolikheten att det
kommer fram varor och tjänster som
attraherar konsumenterna. För att
öka antalet försök måste alla typer
av hinder som försvårar för företag att
erbjuda nya produkter minimeras.
I Sverige är ett mycket påtagligt
hinder de höga inkomstskatterna
som gör det svårt att ackumulera det
privata riskkapital som behövs för
att starta ett företag. Därmed är det
många personer som bär på mer
eller mindre bra ideer men som aldrig ges möjligheten att testa dem.
Sannolikheten att det uppstår nya
IKEA eller snabbväxande dataföretag blir mindre. Den nuvarande
beskattningen gör det också oförmånligt för de personer som inte vill
driva företag själva, men som istället
vill investera i företag som de tror
kan ha framtiden för sig.
I Sverige har vi under ett antal
decennier byggt upp en ekonomi
Adam Smiths glömda sanning –
El<onomisl< frihet ger välstånd och
jämlil<het av Nielas Berggren
R
EDAN ADAM SMITH kritiserade inskränkningar
i människors möjligheter
att fritt byta varor och
tjänster med varandra.
Argumentet var att folk i allmänhet
skulle få det bättre om de kunde
handla med vemhelst som var intresserad av att göra en god affår. Numera
är det välbelagt att ekonomisk frihet
ger upphov till ökat välstånd, vilket
knappast är förvånande, då människor anstränger sig mer när de fritt
får sälja och köpa och när de får
behålla frukterna av sitt arbete. Västerlandets rikedom är, enligt ledande
ekonom-historiker, till stor del ett
resultat av att säkra privata äganderätter och en marknadsliberal politik
under 1800-talet möjliggjorde produktiv verksamhet i stor skala.
Det står också klart att även de
fattiga har fått det mycket bättre,
absolut sett och över tiden, i de
marknadsekonomiska systemen.
Marknadsekonomin har förvisso
förmåga att berika vissa enskilda
individer, t ex entreprenörer som
Ingvar Kamprad och Bill Gates, men
den viktiga poängen är att den också
har en unik förmåga att förbättra
situationen för folk i allmänhet.
Socialism och kleptokrati däremot,
berikar vissa- ofta utan koppling till
deras produktivitet – men lämnar
den stora massan människor fattig.
INTRESSEGRUPPERS INFLYTANDE
Utifrån detta skulle man kanske förvänta sig att alla skulle förespråka
mer ekonomisk frihet: lägre skatter,
mindre omfördelning, mindre regleringar, färre handelshinder o s v. Men
trots allt består och förespråkas
mycket av ekonomisk ofrihet, t ex i
form av EU:s handelshinder och
krav på att reglera och beskatta
internationella kapitalrörelser. Inte
sällan beror det på att intressegrupper har ett starkt inflytande över den
politiska processen, men man kan
också tänka sig att ren okunskap ligger
som i mycket stor utsträckning
påverkas av politiska beslut, en form
av ekonomi som det på senare år har
blivit allt tydligare inte längre lyckas
skapa långsiktigt ekonomiskt välstånd. För att vända utvecklingen
krävs att svensk ekonomi utvecklas
från en politiskt dirigerad ekonomi
till en marknadsekonomi där individer och företag i större utsträckning
själva får utnyttja sina kunskaper och
resurser för att förverkliga sina ideer.
Fredrik Bergström (fredrik.bergstrom@hui.se) är ekonomie doktor och forskare på Handelns Utredningsinstitut.
bakom denna sorts politik. T ex verkar det vanligt att tro att ekonomisk
frihet förvisso bidrar till välstånd,
men att den också – i enlighet med
marxistisk exploateringslära- orsakar en ojämlik inkomstfördelning.
Det senare motiverar då, i vissas
ögon, olika inskränkningar i möjligheterna att fritt köpa och sälja, samt
en hög grad av omfördelning av
inkomster.
Men forskning som jag har utfört
visar att denna föreställning är felaktig. I stället medverkar ekonomisk
frihet inte bara till allmänt ökat välstånd för både rika och fattiga, utan
också – under vissa villkor – till att
förbättra låginkomsttagarnas ekonomiska situation mer än höginkomsttagarnas. Med andra ord kan
ekonomisk frihet medföra ökad
inkomstjämlikhet – liksom ekonomisk ofrihet, inte minst i form av
protektionism och hinder för kapitalrörelser, kan orsaka både sänkt
välstånd och försämrad jämlikhet.
Implikationerna för vilken inriktning den ekonomiska politiken bör
ha torde vara stora.
POSITIV ELLER
NEGATIV RELATION?
Logiken i resonemanget ser ut så här:
vi börjar med en viss ekonomisk friC1
ro
-Q)
:l..
😮
u..
E
o
c
o
~
w
lSvenskTidskrift 11999, nr 41 IIJ