Carl Johan Ljungberg; När friheten förråds
2000
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LIBERALISM
När friheten förråds
Av Carl Johan Ljungberg
A
TT DEN VIDSYNTA frihetside som gav liv åt
1800-talets värld ännu
har sina anhängare
framgår av den amerikanske historikern Paul E Gottfrieds
bok After liberalism.
Men friheten kvävs lätt av maktsträvanden, och de sociala uppgifterna politiseras. I Tocquevilles och
Robert Nisbets anda framhåller
Gottfried hur moderna krafter klavbinder den personliga friheten och
svälter ut civilsamhället, allt med
uppgivet syfte att minska osäkerheten i ett fritt samhälle. I stället för
frihet uppträder en ”förvaltad”, växande stat. Gottfried skiljer sig från
vissa framtidsspåmän i det att han
inte tror att den förvaltade staten
fordrar en tvångsmakt. Avgörande
är iden om jämlikhet, likaså avund
och ressentiment. Många medborgare fruktar att utmana de ideer som
styr debatten. Tvivel och missnöje
yppas privat, och flammar ibland
upp som lättkväst populism.
FÖRMÅNER MINSKAR FRIHET
Medan gårdagens liberal i sin rätt att
fritt tycka och handla såg en given,
formell rättighet, söker dagens förvaltningsliberal specifikt och med
statlig hjälp ”höja” de svaga. Han ser
föga värde i självstyre och självkontroll, men bekämpar gärna (förmenta) fördomar via offentliga antidiskrimineringskampanjer och
minoritetskvotering. Fast frihetsvän
lever han på att skapa offentliga sociala förmåner som medborgarna inte
vill ordna privat. En majoritet godtar att i utbyte mot en rätt att
uttrycka preferenser erhålla statliga
förmåner, vilket trollar bort otryggheten men också minskar friheten.
Tyvärr slåss inte de partier som
bär frihetens etikett längre för
denna, menar Gottfried. De lockar i
stället väljare genom att lova statliga
förmåner. Medborgare vill nog värna
friheten, men slår samtidigt vakt om
egna förmåner. Så ändras hela den
värderingsmiljö, som förr bar upp
mångfaldens samhälle.
Redan Max Weber förknippade
demokratin med byråkrati och en
välfärdsstat. Paul Gottfried anför vad
tongivande liberaler (läs: social- eller
vänsterliberaler) har sagt om staten
och menar att de efterhand övergav
principen om personlig frihet. John
Stuart Mill var inte bara för individuell frihet utan även bred inkomstomfördelning. Han ville se beväpnade ingripanden i andra länder för
liberala mål. Milis landsman T H
Green drömde om den ”etiskt engagerade staten”, medan pedagogen
John Dewey (som påverkat Alva
Myrdal) ville låta individualiteten dö
och fria beslut ersättas av socialpolitik. New Deal-ideologen Herbert
Croly bekämpade ”gammalmodiga”
sociala vanor medan Karl Loewenstein sökte terapier för ”motståndskraft mot fascism’: Marknadsvännen
Michael Novak ser i socialdemokratin ”en godtagbar form av demokratisk kapitalism”.
Kan då demokrati och fri marknad samleva? Tidiga liberaler ansåg
det, men innan kombinationen ännu
hade prövats. Allmän rösträtt ansågs
bidra till en fri marknad. Ännu för
Mises och Hayek kan demokrati i viss
form förenas med en sådan marknad. Gottfried menar att statens
ingrepp i grunden försvagar såväl
marknad som civilsamhälle. Inte ens
mrs Thatcher i England förmådde
mer än marginellt återställa dessa.
Gottfried ser mörkt på dagens
USA vars elever och studenter trä-
nas i ”korrekta” synsätt. Vem kan
ogilla en strid mot ”fascismen”?
Bakom slagorden ruvar makt, fastän vänsterliberalen givetvis undviker ordet. Han bärs likafullt av en
aggressiv impuls – att ingripa och
ställa till rätta ute i världen.
STATEN HAR INGEN MOTKRAFT
Som verkningslös ser Gottfried såväl
dagens republikanska parti som den
neokonservatism som samlar besvikna vänsterliberaler. Dessa rörelser
inser inte hur styrd av staten amerikanen i dag är av politisk korrekthet.
Demokrati betyder: att ha rätt till
sociala förmåner. Det finns då högst
en ”tolererad opposition”, ingen
motkraft till staten.
I sin skepsis avfärdar Gottfried
nya försök att åter höja den klassiska liberalismens och autonomins
fanor, i USA och Kanada som i Europa. Alltför starka krafter verkar i dag
i annan riktning, menar han. Staten
förkläder sin maktsträvan genom att
utmåla sig som fånge hos intressegrupper. Till de ständigt ökade
offentliga åtagandena finns inget
alternativ, heter det.
Många forskare drar ut dagens
tendenser in i framtiden, så också
Paul Gottfried. Tecken tyder ändå på
att det offentliga service- och åsiktsmonopolet vacklar. Orimliga åtaganden från staten till exempel på
familjeområdet väcker protester och
gör ”den förvaltade staten” mindre
legitim. En klassisk frihet återuppstår kanske inte, men den hittar nya
uttryck som kan påverka morgondagens politik.
Carl Johan Ljungberg (cjl@brevet.nu) är fil dr i statskunskap och författare.
BOKFAKTA
Författare: Paul Gottfried
Titel: After liberalism: Mass democracy in the managerial state
Förlag: Paul Gottfried
j SvenskTidskrift l2ooo,nr 41 BJ
När friheten förråds
Av Carl Johan Ljungberg
A
TT DEN VIDSYNTA frihetside som gav liv åt
1800-talets värld ännu
har sina anhängare
framgår av den amerikanske historikern Paul E Gottfrieds
bok After liberalism.
Men friheten kvävs lätt av maktsträvanden, och de sociala uppgifterna politiseras. I Tocquevilles och
Robert Nisbets anda framhåller
Gottfried hur moderna krafter klavbinder den personliga friheten och
svälter ut civilsamhället, allt med
uppgivet syfte att minska osäkerheten i ett fritt samhälle. I stället för
frihet uppträder en ”förvaltad”, växande stat. Gottfried skiljer sig från
vissa framtidsspåmän i det att han
inte tror att den förvaltade staten
fordrar en tvångsmakt. Avgörande
är iden om jämlikhet, likaså avund
och ressentiment. Många medborgare fruktar att utmana de ideer som
styr debatten. Tvivel och missnöje
yppas privat, och flammar ibland
upp som lättkväst populism.
FÖRMÅNER MINSKAR FRIHET
Medan gårdagens liberal i sin rätt att
fritt tycka och handla såg en given,
formell rättighet, söker dagens förvaltningsliberal specifikt och med
statlig hjälp ”höja” de svaga. Han ser
föga värde i självstyre och självkontroll, men bekämpar gärna (förmenta) fördomar via offentliga antidiskrimineringskampanjer och
minoritetskvotering. Fast frihetsvän
lever han på att skapa offentliga sociala förmåner som medborgarna inte
vill ordna privat. En majoritet godtar att i utbyte mot en rätt att
uttrycka preferenser erhålla statliga
förmåner, vilket trollar bort otryggheten men också minskar friheten.
Tyvärr slåss inte de partier som
bär frihetens etikett längre för
denna, menar Gottfried. De lockar i
stället väljare genom att lova statliga
förmåner. Medborgare vill nog värna
friheten, men slår samtidigt vakt om
egna förmåner. Så ändras hela den
värderingsmiljö, som förr bar upp
mångfaldens samhälle.
Redan Max Weber förknippade
demokratin med byråkrati och en
välfärdsstat. Paul Gottfried anför vad
tongivande liberaler (läs: social- eller
vänsterliberaler) har sagt om staten
och menar att de efterhand övergav
principen om personlig frihet. John
Stuart Mill var inte bara för individuell frihet utan även bred inkomstomfördelning. Han ville se beväpnade ingripanden i andra länder för
liberala mål. Milis landsman T H
Green drömde om den ”etiskt engagerade staten”, medan pedagogen
John Dewey (som påverkat Alva
Myrdal) ville låta individualiteten dö
och fria beslut ersättas av socialpolitik. New Deal-ideologen Herbert
Croly bekämpade ”gammalmodiga”
sociala vanor medan Karl Loewenstein sökte terapier för ”motståndskraft mot fascism’: Marknadsvännen
Michael Novak ser i socialdemokratin ”en godtagbar form av demokratisk kapitalism”.
Kan då demokrati och fri marknad samleva? Tidiga liberaler ansåg
det, men innan kombinationen ännu
hade prövats. Allmän rösträtt ansågs
bidra till en fri marknad. Ännu för
Mises och Hayek kan demokrati i viss
form förenas med en sådan marknad. Gottfried menar att statens
ingrepp i grunden försvagar såväl
marknad som civilsamhälle. Inte ens
mrs Thatcher i England förmådde
mer än marginellt återställa dessa.
Gottfried ser mörkt på dagens
USA vars elever och studenter trä-
nas i ”korrekta” synsätt. Vem kan
ogilla en strid mot ”fascismen”?
Bakom slagorden ruvar makt, fastän vänsterliberalen givetvis undviker ordet. Han bärs likafullt av en
aggressiv impuls – att ingripa och
ställa till rätta ute i världen.
STATEN HAR INGEN MOTKRAFT
Som verkningslös ser Gottfried såväl
dagens republikanska parti som den
neokonservatism som samlar besvikna vänsterliberaler. Dessa rörelser
inser inte hur styrd av staten amerikanen i dag är av politisk korrekthet.
Demokrati betyder: att ha rätt till
sociala förmåner. Det finns då högst
en ”tolererad opposition”, ingen
motkraft till staten.
I sin skepsis avfärdar Gottfried
nya försök att åter höja den klassiska liberalismens och autonomins
fanor, i USA och Kanada som i Europa. Alltför starka krafter verkar i dag
i annan riktning, menar han. Staten
förkläder sin maktsträvan genom att
utmåla sig som fånge hos intressegrupper. Till de ständigt ökade
offentliga åtagandena finns inget
alternativ, heter det.
Många forskare drar ut dagens
tendenser in i framtiden, så också
Paul Gottfried. Tecken tyder ändå på
att det offentliga service- och åsiktsmonopolet vacklar. Orimliga åtaganden från staten till exempel på
familjeområdet väcker protester och
gör ”den förvaltade staten” mindre
legitim. En klassisk frihet återuppstår kanske inte, men den hittar nya
uttryck som kan påverka morgondagens politik.
Carl Johan Ljungberg (cjl@brevet.nu) är fil dr i statskunskap och författare.
BOKFAKTA
Författare: Paul Gottfried
Titel: After liberalism: Mass democracy in the managerial state
Förlag: Paul Gottfried
j SvenskTidskrift l2ooo,nr 41 BJ