Ola Karlsson; Marknätet lyfter inte
2000
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Marknätet lyfter inte
l av Ola Karlsson
Svenskar är normalt ett av de snabbaste folken i världen att ta till sig ny teknik.
Regeringens försök att introducera det digitala marknätet för tv går däremot i
snigelfart. Efter ett och ett halvt år har 30.000 hushåll skaffat box.
H
ISTORIEN OM DIGITAL-TV i marknätet är
en tydlig illustration till socialdemokraternas svårigheter att hantera ett allt öppnare samhälle. Det är också berättelsen
om ett statsråds, Marita Ulvskog,
alltmer tragikomiska kamp mot medborgarnas
rätt att välja, och att själva bestämma över
sin TV.
Om man trampar foten i klaveret
låter det illa. Enligt den Krönmarkska
teorin ska man låta foten stå kvar,
därför att det låter lika illa när man
drar upp den som när man klev i. När
man följer spelet runt digital-TV i
marknätet får man klart för sig att Marita
Ulvskog är en stark anhängare av teorin.
Digital-TV i marknätet kan med god marginal
klassas som 90-talets största kultur- och mediapolitiska fiasko. Projektet har kantats av förseningar och
fördyringar.
När sändningarna började fanns inga tittare eftersom mottagningsboxarna inte fanns tillgängliga. Ett halvår efter den kommersiella starten den l april (!) 1999
hade det bara sålts 500 boxar. Sveriges Television (SVT)
blev tvunget att dra i bromsen för den ambitiösa satsningen på regionala sändningar eftersom det bara fanns
fem boxar ute i hela Sundsvalls-/Ostersundsområdet.
Programmet, som gjordes av tio medarbetare, kunde
alltså bara ses av fem hushåll.
Det var egentligen en väntad utveckling. Det är väldigt få som betalar 5.000 kr för att få några fler kanaler,
men fortfarande betydligt färre än med kabel eller satellit, och vars främsta förtjänst är att sändningarna blir
billigare för SVT och att det statliga bolaget Teracom,
som svarar för att utsändningarna av public service tv i
marknätet fungerar, kan få leva vidare.
Även boxtillverkarens intresse sjönk.
Raskt konstruerades då ett nytt bolag, Boxer, som av
den helstatliga ägaren fick i uppdrag att få fart på försäljningen. Om inte någon frivilligt köpte boxar fick man
fla lSvensk Tidskrift l2ooo,nr 41
väl ta statliga pengar (Teracom pumpar in hundratals
miljoner) och sedan hyra ut dem till ett subventionerat
pris. Boxer beställde raskt tiotusentals boxar och uthyrningen kunde börja i god tid före jul,normalt högsäsong
för radio- och tv-handeln. Den första riktigt massiva reklamkampanjen sjösattes. Resultatet vid
nyår var dock fortsatt magert med cirka
2.000 boxar ute, jämfört med de storstilade planerna som räknat med 90.000.
Samtidigt tänktes det så det knakade i
digital-tv-kommitten. Varför skaffar
inte fler denna Ulvskogs gåva till
mänskligheten? För få kanaler blev det
politiska svaret och raskt påbörjades
utdelandet av flera frekvenser. Åtta ytterligare kanaler kunde ges plats. Samtidigt
utövades påtryckningar för att de kanaler som
fått tillstånd men inte börjat sända faktiskt skulle göra
det. I februari utökades sändningarna med de nya kanalerna och nästa reklamkampanj kunde börja sluka miljoner.
Digital-TV i marknätet sades från början vara en försöksverksamhet för halva landet. Den skulle utvärderas
beslut beslut om att eventuellt permanenta och utöka
sändningarna till hela landet. Försöket skulle pågå till
2002. Desperationen spred sig emellertid hos Marita Ulvskog, digital-tv-kommitten och Teracom i takt med de
dåliga siffrorna över antalet boxar ute hos tittarna.
E
N TRESTEGSRAKET laddades. Det första steget innehöll utökade sändningar till hela landet. Ett aber är
kostnaderna. Bara investeringen kostar ca 750 miljoner
kronor. För att inte behöva gå till riksdagen och redovisa ekonomin i projektet startade operation kreativ bokföring. Helstatliga Teracom sålde andelar i bolaget NSAB
för dryga 700 miljoner kr. Då kunde Ulvskog säga att det
här betalar Teracom själva, det finns inga statliga pengar
i detta. Teracom har befriats från avkastningskrav och
behöver inte ge någon utdelning till aktieägaren staten. De
pengarna behövs ju till det svarta digitala hålet.
Det andra steget innebar att om medborgarna inte
skaffade boxarna frivilligt så måste de tvingas. Stänger
man de vanliga analoga sändningarna tvingas tittarna
över till digital TV och förhoppningsvis till det statliga
marknätet och inte till satellit eller kabel. Nu utarbetas
därför planer på att stänga de vanliga, analoga sändningarna cirka 2007.
Det tredje steget blev att erbjuda något speciellt i det
digitala marknätet Till OS startades därför särskilda Oskanaler som bara sändes digitalt i marknätet. Man nyttjade natt- och morgontimmar när de vanliga kanalerna
inte sänder. En pikant parentes i sammanhanget är att
detta strider mot SVTs sändningstillstånd. Enligt fjärde
paragrafen i sändningstillståndet
förrän det finns 100.000 boxar ute. Teracom måste därför, för död och pina och med hjälp av massiva subventioner, pressa ut ytterligare boxar, så att man kan börja
få intäkter på äventyret.
De flesta bedömare är överens om att den framtida
distributionen av TV kommer att ske digitalt. Det finns
dock anledning att minnas utvecklingen av video. Från
början fanns tre parallella system men bara ett överlevde kommersiellt. Kulturdepartementet satsar nu miljardbelopp på att det digitala marknätet skall besegra
satelliter och kabel.
En av myterna som sprids från kulturdepartementet
för att försvara marknätet är att det skulle vara nödvändigt för att nå samtliga hushåll.
En av myterna som sprids
från kulturdepartementet för
skall SVT ”utforma sändningarna
på sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet”.
Regeln är solklar. De som betalar
programmen via tv-licensen ska att försvara marknätet är att
Detta är fel, vilket konstateras i den
rapport konsultfirman Ernst
&Young tagit fram för digital-TVkommitten: ”I princip hela den del
av befolkningen som inte är kabelTV-ansluten kan potentiellt ta emot
televisionssändningar från satelliter,
antingen direkt eller via olika forkunna se alla program.
Inför de särskilda OS-sänd- det skulle Vara nÖdvändigt
ningarna startade den fjärde stora
reklamkampanjen. Den tredje hade
genomförts under den regniga
mer av matar-/kabelnät.” ”Det innefÖr att nå samtliga hushåll. bär att så gott som hela svenska
befolkningen kan se public servicekanaler digitalt även om ett marknät inte byggs.”sommaren. Trots reklamsatsningar i multimiljonklassen
sviker tittarna. I slutet av september var cirka 30.000
boxar uthyrda. Hyresintäkterna för dessa kommer sannolikt inte ens att täcka kostnaderna för de reklamkampanjer som redan nu genomförts. Och då är boxarna
obetalda!
V
ILKA DRIVKRAFTER ligger då bakom besluten att
satsa en miljard av skattebetalarnas pengar redan
och att ytterligare en nu är på väg.
Den främsta drivkraften är att Marita Ulvskog och
socialdemokratin ser marknätet som den sista möjligheten att behålla en stark politisk kontroll över TVmediet. För att få börja sända i marknätet måste man
delta i en politisk skönhetstävling där regeringen – läs
Ulvskog – är jury. Det är också möjligt för Ulvskog att
med sändningstillstånden som vapen reglera ägande och
programinnehålL
Teracom, som sköter master och sändningar ser digitaliseringen som en möjlighet att finnas kvar. De ser hur,
i deras ögon, alltför många idag ser på TV via satellit
eller kabel och i morgon skaffar bredband och därmed
klarar sig utan marknätet Genom att snabbt plöja ner
några miljarder i marknätet blir det sedan omöjligt för
politikerna att backa. Teracom kan då leva kvar, och gott,
som monopolbolag för marksänd TV.
Teracom har dock tvingats acceptera avtal som innebär att programföretagen inte betalar för sändningarna
Ett tredje motiv för satsningen på marknätet är att
SVT vill ha billigare sändningar. Den utlovade årliga
avgiften på 160 miljoner kr för att sända kanalerna digitalt ska ställas mot de 500 miljoner det kostar att sända
analogt. Nu tyder i stället allt på att summorna under
flera år i stället ska adderas, eftersom vi kan se fram mot
en lång tid med parallella sändningar med båda teknikerna.
Men kalkylerna bortser helt från att SVT skulle få
betalt för att sända via satellit i stället för att, digitalt
eller analogt, tvingas betala för marknätet! Så är det
redan i dag då Canal+ betalar för att ha SVT med i sitt
satellitutbud.
TV4 ser det digitala marknätet som ett sätt att slippa
avgiften till staten. TV4 betalar nu ca 500 miljoner kr
varje år för att man har monopol på reklamsändningar
i marknätet. I det digitala marknätet finns flera reklamkanaler och det blir inte möjligt för staten att ta betalt för
ett monopol som inte längre existerar.
D
E ANDRA KOMMERSIELLA bolagen som TV3 och
Kanal 5 däremot förlorar pengar på varje tittare
som går från satellit eller kabel över till marknätet De får
nämligen inte sända lika mycket reklam i marknätet som
i de andra distributionsformerna.
Men tittarna då, vad tycker de? Ja, det vet man inte,
för man har inte brytt sig om att ta reda på det. Marita
~
([)
CL
OJ
lSvensk Tidskrift l2ooo, nr 41 m
Ulvskog lever kvar i ett gammalt kommandotänkande
där det inte behövs. I hennes värld bestämmer staten,
sedan får medborgarna tacka och rätta sig efter det. Men
nu lever vi i en annan värld med mänga sätt att se på
TV: kabel, satellit, marknät och bredband. Avgörande
för vilka distributionsformer som tar ledningen är
tittarnas val av vad som passar dem bäst. Det är deras
köp av mottagare som avgör. Dä är det sannolikt varken
lägre kostnader för SVT och TV4 eller möjligheten att
behålla en stark politisk kontroll som gör att man vill
hyra en box och väljer marknätet
I digital-TV-kommittens direktiv står det visserligen
att den särskilt ska belysa programföretagens och konsumenternas betalningsvilja, men hittills har kommitten nogsamt avhållit sig frän att göra den analysen. Den
skulle ju kunna ge fakta som inte passar in i den stora
planen.
Förslaget om ytterligare utbyggnad av det digitala
marknätet som regeringen nyligen presenterade i budgetpropositionen och som skall beslutas av riksdagen
under hösten har tidigare i är varit ute pä remiss. Kritiken har inte varit nådig. Statskontoret och Post- och telestyrelsen är några av de tunga instanser som varnar för
att bygga fast sig i en teknik för tv-sändningar som kan
vara överspelad inom några fä är. Dessutom finns det
redan nät för att sända digital-tv. Man kan se det via
satellitsändningar som i princip när hela landet och kan
f.m lSvensk Tidskrift l2ooo, nr 41
Trots massiv marknadsföring har det digitala
marknätet begränsat
genomslag. Teknik som
svenskarna vill ha sprids
däremot med blixtens
hastighet. Man räknar
med att en halv miljon
WAP-telefoner finns i
bruk vid årsskiftet – ett
år efter introduktionen.
tas ner via parabol eller via kabel-tv som när hushällen
i städerna.
statskontoret pekar pä att kostnaderna för att bygga
ut marknätet för digital-tv ytterligare motsvarar cirka
2.500 kronor per hushåll, vilket skulle räcka till att
subventionera varje familj med en egen paraboL
DET DIGITALA MARKNÄTET handlar inte bara Om bortkastade miljarder och försök till politisk kontroll
över TV. Det handlar även om möjligheterna att bygga
ut andra mobila tjänster. Frekvensutrymmet i etern är
begränsat och det skall räcka till TV, radio, personradiotrafik, mobilteletjänster och radiobaserat bredband.
Det gör det angeläget och nödvändigt att utnyttja
frekvenserna effektivt och till rätt saker. Digital-TV i
marknätet riskerar att läsa upp breda frekvensområden
som annars kan användas till mobila internettjänster. Det
riskerar att skada !T-utvecklingen i Sverige.
Oavsett om de digitala sändningarna sker över satellit,
kabel, bredband eller marknät, bestär de av en ström av
ettor och nollor. Bland kabelföretagen är det en välkänd
sanning att med för mänga nollor i ledningen blir det
dåliga resultat. Man kan fråga sig när den sanningen ska
nä även marknätets tillskyndare.
Ola Karlsson (ola.karlsson@moderat.se) är riksdagsledamot och ledamot i digitai-TV-kommitten.
l av Ola Karlsson
Svenskar är normalt ett av de snabbaste folken i världen att ta till sig ny teknik.
Regeringens försök att introducera det digitala marknätet för tv går däremot i
snigelfart. Efter ett och ett halvt år har 30.000 hushåll skaffat box.
H
ISTORIEN OM DIGITAL-TV i marknätet är
en tydlig illustration till socialdemokraternas svårigheter att hantera ett allt öppnare samhälle. Det är också berättelsen
om ett statsråds, Marita Ulvskog,
alltmer tragikomiska kamp mot medborgarnas
rätt att välja, och att själva bestämma över
sin TV.
Om man trampar foten i klaveret
låter det illa. Enligt den Krönmarkska
teorin ska man låta foten stå kvar,
därför att det låter lika illa när man
drar upp den som när man klev i. När
man följer spelet runt digital-TV i
marknätet får man klart för sig att Marita
Ulvskog är en stark anhängare av teorin.
Digital-TV i marknätet kan med god marginal
klassas som 90-talets största kultur- och mediapolitiska fiasko. Projektet har kantats av förseningar och
fördyringar.
När sändningarna började fanns inga tittare eftersom mottagningsboxarna inte fanns tillgängliga. Ett halvår efter den kommersiella starten den l april (!) 1999
hade det bara sålts 500 boxar. Sveriges Television (SVT)
blev tvunget att dra i bromsen för den ambitiösa satsningen på regionala sändningar eftersom det bara fanns
fem boxar ute i hela Sundsvalls-/Ostersundsområdet.
Programmet, som gjordes av tio medarbetare, kunde
alltså bara ses av fem hushåll.
Det var egentligen en väntad utveckling. Det är väldigt få som betalar 5.000 kr för att få några fler kanaler,
men fortfarande betydligt färre än med kabel eller satellit, och vars främsta förtjänst är att sändningarna blir
billigare för SVT och att det statliga bolaget Teracom,
som svarar för att utsändningarna av public service tv i
marknätet fungerar, kan få leva vidare.
Även boxtillverkarens intresse sjönk.
Raskt konstruerades då ett nytt bolag, Boxer, som av
den helstatliga ägaren fick i uppdrag att få fart på försäljningen. Om inte någon frivilligt köpte boxar fick man
fla lSvensk Tidskrift l2ooo,nr 41
väl ta statliga pengar (Teracom pumpar in hundratals
miljoner) och sedan hyra ut dem till ett subventionerat
pris. Boxer beställde raskt tiotusentals boxar och uthyrningen kunde börja i god tid före jul,normalt högsäsong
för radio- och tv-handeln. Den första riktigt massiva reklamkampanjen sjösattes. Resultatet vid
nyår var dock fortsatt magert med cirka
2.000 boxar ute, jämfört med de storstilade planerna som räknat med 90.000.
Samtidigt tänktes det så det knakade i
digital-tv-kommitten. Varför skaffar
inte fler denna Ulvskogs gåva till
mänskligheten? För få kanaler blev det
politiska svaret och raskt påbörjades
utdelandet av flera frekvenser. Åtta ytterligare kanaler kunde ges plats. Samtidigt
utövades påtryckningar för att de kanaler som
fått tillstånd men inte börjat sända faktiskt skulle göra
det. I februari utökades sändningarna med de nya kanalerna och nästa reklamkampanj kunde börja sluka miljoner.
Digital-TV i marknätet sades från början vara en försöksverksamhet för halva landet. Den skulle utvärderas
beslut beslut om att eventuellt permanenta och utöka
sändningarna till hela landet. Försöket skulle pågå till
2002. Desperationen spred sig emellertid hos Marita Ulvskog, digital-tv-kommitten och Teracom i takt med de
dåliga siffrorna över antalet boxar ute hos tittarna.
E
N TRESTEGSRAKET laddades. Det första steget innehöll utökade sändningar till hela landet. Ett aber är
kostnaderna. Bara investeringen kostar ca 750 miljoner
kronor. För att inte behöva gå till riksdagen och redovisa ekonomin i projektet startade operation kreativ bokföring. Helstatliga Teracom sålde andelar i bolaget NSAB
för dryga 700 miljoner kr. Då kunde Ulvskog säga att det
här betalar Teracom själva, det finns inga statliga pengar
i detta. Teracom har befriats från avkastningskrav och
behöver inte ge någon utdelning till aktieägaren staten. De
pengarna behövs ju till det svarta digitala hålet.
Det andra steget innebar att om medborgarna inte
skaffade boxarna frivilligt så måste de tvingas. Stänger
man de vanliga analoga sändningarna tvingas tittarna
över till digital TV och förhoppningsvis till det statliga
marknätet och inte till satellit eller kabel. Nu utarbetas
därför planer på att stänga de vanliga, analoga sändningarna cirka 2007.
Det tredje steget blev att erbjuda något speciellt i det
digitala marknätet Till OS startades därför särskilda Oskanaler som bara sändes digitalt i marknätet. Man nyttjade natt- och morgontimmar när de vanliga kanalerna
inte sänder. En pikant parentes i sammanhanget är att
detta strider mot SVTs sändningstillstånd. Enligt fjärde
paragrafen i sändningstillståndet
förrän det finns 100.000 boxar ute. Teracom måste därför, för död och pina och med hjälp av massiva subventioner, pressa ut ytterligare boxar, så att man kan börja
få intäkter på äventyret.
De flesta bedömare är överens om att den framtida
distributionen av TV kommer att ske digitalt. Det finns
dock anledning att minnas utvecklingen av video. Från
början fanns tre parallella system men bara ett överlevde kommersiellt. Kulturdepartementet satsar nu miljardbelopp på att det digitala marknätet skall besegra
satelliter och kabel.
En av myterna som sprids från kulturdepartementet
för att försvara marknätet är att det skulle vara nödvändigt för att nå samtliga hushåll.
En av myterna som sprids
från kulturdepartementet för
skall SVT ”utforma sändningarna
på sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet”.
Regeln är solklar. De som betalar
programmen via tv-licensen ska att försvara marknätet är att
Detta är fel, vilket konstateras i den
rapport konsultfirman Ernst
&Young tagit fram för digital-TVkommitten: ”I princip hela den del
av befolkningen som inte är kabelTV-ansluten kan potentiellt ta emot
televisionssändningar från satelliter,
antingen direkt eller via olika forkunna se alla program.
Inför de särskilda OS-sänd- det skulle Vara nÖdvändigt
ningarna startade den fjärde stora
reklamkampanjen. Den tredje hade
genomförts under den regniga
mer av matar-/kabelnät.” ”Det innefÖr att nå samtliga hushåll. bär att så gott som hela svenska
befolkningen kan se public servicekanaler digitalt även om ett marknät inte byggs.”sommaren. Trots reklamsatsningar i multimiljonklassen
sviker tittarna. I slutet av september var cirka 30.000
boxar uthyrda. Hyresintäkterna för dessa kommer sannolikt inte ens att täcka kostnaderna för de reklamkampanjer som redan nu genomförts. Och då är boxarna
obetalda!
V
ILKA DRIVKRAFTER ligger då bakom besluten att
satsa en miljard av skattebetalarnas pengar redan
och att ytterligare en nu är på väg.
Den främsta drivkraften är att Marita Ulvskog och
socialdemokratin ser marknätet som den sista möjligheten att behålla en stark politisk kontroll över TVmediet. För att få börja sända i marknätet måste man
delta i en politisk skönhetstävling där regeringen – läs
Ulvskog – är jury. Det är också möjligt för Ulvskog att
med sändningstillstånden som vapen reglera ägande och
programinnehålL
Teracom, som sköter master och sändningar ser digitaliseringen som en möjlighet att finnas kvar. De ser hur,
i deras ögon, alltför många idag ser på TV via satellit
eller kabel och i morgon skaffar bredband och därmed
klarar sig utan marknätet Genom att snabbt plöja ner
några miljarder i marknätet blir det sedan omöjligt för
politikerna att backa. Teracom kan då leva kvar, och gott,
som monopolbolag för marksänd TV.
Teracom har dock tvingats acceptera avtal som innebär att programföretagen inte betalar för sändningarna
Ett tredje motiv för satsningen på marknätet är att
SVT vill ha billigare sändningar. Den utlovade årliga
avgiften på 160 miljoner kr för att sända kanalerna digitalt ska ställas mot de 500 miljoner det kostar att sända
analogt. Nu tyder i stället allt på att summorna under
flera år i stället ska adderas, eftersom vi kan se fram mot
en lång tid med parallella sändningar med båda teknikerna.
Men kalkylerna bortser helt från att SVT skulle få
betalt för att sända via satellit i stället för att, digitalt
eller analogt, tvingas betala för marknätet! Så är det
redan i dag då Canal+ betalar för att ha SVT med i sitt
satellitutbud.
TV4 ser det digitala marknätet som ett sätt att slippa
avgiften till staten. TV4 betalar nu ca 500 miljoner kr
varje år för att man har monopol på reklamsändningar
i marknätet. I det digitala marknätet finns flera reklamkanaler och det blir inte möjligt för staten att ta betalt för
ett monopol som inte längre existerar.
D
E ANDRA KOMMERSIELLA bolagen som TV3 och
Kanal 5 däremot förlorar pengar på varje tittare
som går från satellit eller kabel över till marknätet De får
nämligen inte sända lika mycket reklam i marknätet som
i de andra distributionsformerna.
Men tittarna då, vad tycker de? Ja, det vet man inte,
för man har inte brytt sig om att ta reda på det. Marita
~
([)
CL
OJ
lSvensk Tidskrift l2ooo, nr 41 m
Ulvskog lever kvar i ett gammalt kommandotänkande
där det inte behövs. I hennes värld bestämmer staten,
sedan får medborgarna tacka och rätta sig efter det. Men
nu lever vi i en annan värld med mänga sätt att se på
TV: kabel, satellit, marknät och bredband. Avgörande
för vilka distributionsformer som tar ledningen är
tittarnas val av vad som passar dem bäst. Det är deras
köp av mottagare som avgör. Dä är det sannolikt varken
lägre kostnader för SVT och TV4 eller möjligheten att
behålla en stark politisk kontroll som gör att man vill
hyra en box och väljer marknätet
I digital-TV-kommittens direktiv står det visserligen
att den särskilt ska belysa programföretagens och konsumenternas betalningsvilja, men hittills har kommitten nogsamt avhållit sig frän att göra den analysen. Den
skulle ju kunna ge fakta som inte passar in i den stora
planen.
Förslaget om ytterligare utbyggnad av det digitala
marknätet som regeringen nyligen presenterade i budgetpropositionen och som skall beslutas av riksdagen
under hösten har tidigare i är varit ute pä remiss. Kritiken har inte varit nådig. Statskontoret och Post- och telestyrelsen är några av de tunga instanser som varnar för
att bygga fast sig i en teknik för tv-sändningar som kan
vara överspelad inom några fä är. Dessutom finns det
redan nät för att sända digital-tv. Man kan se det via
satellitsändningar som i princip när hela landet och kan
f.m lSvensk Tidskrift l2ooo, nr 41
Trots massiv marknadsföring har det digitala
marknätet begränsat
genomslag. Teknik som
svenskarna vill ha sprids
däremot med blixtens
hastighet. Man räknar
med att en halv miljon
WAP-telefoner finns i
bruk vid årsskiftet – ett
år efter introduktionen.
tas ner via parabol eller via kabel-tv som när hushällen
i städerna.
statskontoret pekar pä att kostnaderna för att bygga
ut marknätet för digital-tv ytterligare motsvarar cirka
2.500 kronor per hushåll, vilket skulle räcka till att
subventionera varje familj med en egen paraboL
DET DIGITALA MARKNÄTET handlar inte bara Om bortkastade miljarder och försök till politisk kontroll
över TV. Det handlar även om möjligheterna att bygga
ut andra mobila tjänster. Frekvensutrymmet i etern är
begränsat och det skall räcka till TV, radio, personradiotrafik, mobilteletjänster och radiobaserat bredband.
Det gör det angeläget och nödvändigt att utnyttja
frekvenserna effektivt och till rätt saker. Digital-TV i
marknätet riskerar att läsa upp breda frekvensområden
som annars kan användas till mobila internettjänster. Det
riskerar att skada !T-utvecklingen i Sverige.
Oavsett om de digitala sändningarna sker över satellit,
kabel, bredband eller marknät, bestär de av en ström av
ettor och nollor. Bland kabelföretagen är det en välkänd
sanning att med för mänga nollor i ledningen blir det
dåliga resultat. Man kan fråga sig när den sanningen ska
nä även marknätets tillskyndare.
Ola Karlsson (ola.karlsson@moderat.se) är riksdagsledamot och ledamot i digitai-TV-kommitten.