Bo frank; Är partierna kreativa


1997


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ken om den egna tillvaron i vissa lä-
gen kan komma i konflikt med sakfrågorna. Här finner vi roten till det
bristande förtroendet. Vi har fatt alldeles får många partipolitiskt utsedda
yrkesmän istället får förtroendevalda.
Vi medborgare vill ha politiska fö-
reträdare som vet vad de talar om,
har kontakt både med yrkesliv och
oss vanliga medborgare och får vilka
vi kan känna förtroende. Glädjande
nog öppnar utnyttjande av modern
kommunikationsteknik goda möjligheter till en genomgripande reforn1
av vårt politiska system. l fårsta hand
erfordras följande åtgärder:
1. Slutfår ”långbänken” om personval genom att införa ett reellt så-
dant, dvs val både på person och parti och med fri nomineringsrätt.
2. Låt landsting och kommuner
själva bestämma dagar får de egna regionala valen.
3. Låt nyval följas av normal mandatperiod om fyra år.
4. Tillsätt en utredning bestående
av ämbetsmän och statsvetare med
uppdrag att med utnyt~ande av modern kommunikationsteknik skapa
en riksdag, vars organisation och arbetssätt skall ge ledamöterna möjlighet att kombinera riksdagsarbetet
med annan yrkesfunktion. Denna
nya ordning bör slutgiltigt göras till
föremål får folkomröstning, eftersom
det i en demokrati är medborgarna
som skall fastställa spelreglerna får
politiken.
B O F RANK :
Ar partierna kreativa ?
D
e politiska partierna
har ungefar etthundra år på nacken.
Budskapen är äldre
än partierna eftersom de tongivande partierna har ideologier som sammanflätades får 200
år sedan och vars rötter är ett par tusen år gamla.
Man kan lite tillspetsat säga att partiernas grundbudskap är desamma
varje val, men de packas om och fårpackas så trendigt som möjligt vid
varje val. Sossar har alltid velat ha hö-
gte skatt och högern har alltid velat
sänka skatten!
Det väljarna gör i varje val är att
fundera på partiernas budskap i fårhållande till verkligheten. Väljarna
straffar i det långa loppet partier som
är dagsländor eller som ständigt byter
åsikt i sakfrågorna.
Tilltro till politiken
I början av seklet var skatterna onekligen låga och individens frihet ganska
stor. Det var ganska uppenbart och
naturligt att människor i en begynnande demokratisering satte sin tilltro
till en politisering av samhället med
tro på högre skatter, omfördelning
och en starkare offentlig sektor.
Ett hundra år senare kan vi konstatera motsatsen. Trots att numera också låginkomsttagare skinnas inpå bara
kroppen med diverse skatter ropas det
ändå på mer pengar till offentlig verksamhet – och ändå har skatterna alSVEN SK TID SKRI FT
drig varit så höga som nu. Så höga att
fler och fler människor med normala
inkomster måste begära kompletterande socialhjälp får att klara ekonamm.
Idag har också det hänt att de allra
flesta människor föredrar sänkt skatt
framfår mer bidrag och ökat bidragsberoende. Fler människor tror också
att sänkta skatter leder till mer fart på
näringslivet och fler nya jobb.
När man ser den våldsamma fårändring som sker i samhället utanfår
den politiska sfaren så frågar man sig –
hur länge kan de politiska partierna
överleva utan synbar ”produktutveckling”? Har de politiska partierna
blivit något får ideologiskt intresserade traditionalister istället får kreativa
57
människor som vill forändra? Är partierna överhuvudtaget nödvändiga
fOr att upprätthålla och utveckla ett
demokratiskt samhälle? Går det att
öka medborgarnas inflytande utan eller vid sidan av de politiska partierna?
Jag tror att detta är frågor som också moderater (vi själva anser ju att vi
är de mest kreativa fOrnyarna) måste
fundera på. Att vi just nu ligger rätt i
tiden kan ju snarare bero på att människors verklighetsuppfattning har
forändrats, än det moderata budskapet i sig. Sedan är det självfallet också
så att Carl Bildts person forstärker
den politiska trend som nu växer sig
allt starkare.
Självklart kan demokratin överleva
Klyftor
Klyftor är ett utfyllnadsfenomen.
Det ska vara slätt, jämnt, plant och
felfritt när klyftorna är utfyllda.
Nu senast var det generationsklyftan, skillnaden i levnadsnivå
mellan mor och dotter (DN 17/11 –
97). Dottern är 22 och läser på
kulturvetarlinjen, bor i andra hand i
en etta för 2.200 i månaden, äter
för 500 kronor i månaden, köper
kläder på seeond hand, går hon ut
tar hon max en kaffe eller en öl,
hon lever på studiebidraget,
2. 000, knäcker lite extra, 1. 000,
plus en del undanstoppat från i
somras.
Medan mamman, som är 55, har
det bättre på varje punkt. Bor bättre, större, dyrare, äter bättre och
dyrare, klär sig dyrare, beställer
dyrare på krogen, har mer pengar
58
och utvecklas även utan politiska
partier. Jag tycker det vore litet synd.
De politiska partierna måste erbjuda
en kreativ miljö om de ska överleva.
Annars är risken stor att de utvecklas
till religiösa foreteelser eller ersätts av
något annat. Socialdemokratin är
nästan som en religiös rörelse där på-
varna från Palm till Palme tillbeds i
den offentliga liturgin och där längtan tillbaka kännetecknar nästan alla
beslut. Ingångspsalmen Internationalen, röda fanor och andra kvasireligiösa foreteelser binder samman gemenskapen.
Alla partier är nästan okänsliga for
en verklighet som inte stämmer med
partiprogrammet. Att behöva ändra
att röra sig med, tjänar 24.500 i
månaden, är framstående i sitt arbete som jurist på arbetarskyddsstyrelsen. Men hon har inte så
mycket som reflekterat på att ”trä-
da tillbaka” för den unga generationen.
Denna klyfta mellan mor och dotter beskrivs som ”generationsklyftan, som skiljer fattiga och rika åt
tydligare och hårdare än någonsin
gamla klassklyftor”. Larmet går.
Varje ögonblick är den slutgiltiga
domen vid vilken ska dömas fattiga
och rika. Ingenting är utveckling,
mognad, förkovran och förändring
när klyftor mäts upp. Nej nuet är
måttet och klyftan är där, och underförstått borde dottern omedelbart ha allt det mamman har, hälften, halva det juridiska sakområ-
det, halva lönen, halva huset, halVENSK TID S KRIFT
sig är smärtsamt och tvingas man ändå ändra sig måste det gå fort, mycket fort. Som bekant bytte socialdemokraterna åsikt om EU över en
natt. Så blev det också svårt att förklara fOr medlemmarna att det man
varit emot i 30 år var man nu positiv
till och det hemskaste av allt – man
hade hamnat på samn1a linje som
moderaterna.
De partier kommer att lyckas som
erbjuder ett trovärdigt svar på människors problem i vardagen och som
erbjuder en kreativ miljö. Man kanske kan gissa att nästa års val kommer
att avgöras av vanliga svenska medborgares syn på om frälsningen ligger
i högre bidrag eller lägre skatter.
va biffen med lök, för vi kan omöjligt godta denna klyfta mellan fattig och rik. Det vore meningslöst
att påtala just den klyftan om man
inte avsåg statlig utjämning här
och nu.
Såvida man inte ser generationsklyftan som berättelse. Om levnads lopp och strävan efter lycka,
om människans potential att forma
sig själv, att det hittills har varit
möjligt att skapa sig ett liv genom
arbete, att vi i regel börjar från början, a, b, c, att förloppet tar ungefär trettio år, att en ansvarsinriktad person inte nödvändigtvis gör
någon annan förnär och att statsmakterna borde vårda sig om denna skaparkraft, uppmuntra och
främja.
Helena Riviere