Knut Carlqvist; Affärerna och lärdomarna

AFFARERNA OCH..
LARDOMARNA
KNUT CARLQVIST
De socialdemokratiska affärerna är symptom på ett politiskt system som blir alltmer korrupt.
Lösningen är inte att moralisera utan att öka konkurrens en inom politiken.
e socialdemokratiska affårerna är
symptom. Jag tror
Marita Ulvskog
gjorde en riktig
iakttagelse i samband med bråket
med Håkan Mogren, fallskärmarna
och lönerna inom näringslivet provocerar den politiska klassen och skapar ett sug efter motsvarande privilegier. Politikern tänker: Här rullar jag
runt en förvaltning som omsluter en
miljard om året och vad tar jag for
det? Fyrtio eller sextiotusen i månaden. Vem som helst i näringslivet hade tjänat det dubbla. Pensionsavtalet
blir ett påslag, men fallskärmarna i
näringslivet är större. Politikern börjar snegla på plastkortet. Att bjuda
flott och supa sig full på skattebetalarnas bekostnad är kanske inte någon
lösning men åtminstone en tröst. Så
KNUT CARLQVIST är författare och
kulturchef på Finans tidningen.
12
uppfinns de kommunala bolagen, ett
for marknadsföring av kommunen i
Bryssel och ett for markprospektering.
Fenomenet går igen i alla politiska
partier och särskilt uttalat inom socialdemokratin. Av det kan man göra
politiska poäng. Men då övergår man
till att moralisera och döljer att fenomenet är strukturellt betingat.
Korruptionen har en förhistoria.
Olle Svenning skrev for några år sedan en biografi över sin far, kommunalpolitikern och riksdagsmannen
Erik Svenning, betitlad Lojaliteter.
Min far (s). Svenning var en av männen bakom HSB i Malmö och redaktör for Hyresgästen, en enkel man
ur rörelsen och forbluffande opraktisk. Han beundrade den anställde
HSB-direktören, en flyhänt fixare
som snabbt skaffade sig villa med sjö-
utsikt, och byggmästarna. De visste
målinriktade, de har en sak i huvudet
och betraktar övriga världen som resurs eller som hinder. De har en
måttstock for allt. Det är grunden for
deras effektivitet och framgång. När
de fyllt femtio och nått en ställning
kan de fuska i annat, innan dess är det
en brist på beslutsamhet som noteras
av konkurrenterna.
Loj alitetsprov
Politikern är av helt annat virke. Han
är avhängig andras gillande, måste
lojalt följa partiorganisationens beslut, hålla festtal och rimma på solidaritet och städse hålla sig väl med partitoppen. Som ung forväntas politikern vara radikal och engagerad, examensprovet avläggs när han utan att
blinka handlar mot sin deklarerade
övertygelse men efter partiets önskemål. I det ögonblicket visar han prov
på lojalitet, blir en man for framtioch utnyttjade det. Den svenska den. Under klättringen uppåt, vare
byggbranschen svällde som en pum- sig det är som folkvald eller som tjänpa, gödslad av sådana som Svenning. steman, ger han upprepade prov på
Entreprenörer och affårsmän är lojalitet och belönas slutligen med en
SVENSK TIDSKRIFT
post som generaldirektör. Han förväntas vara fortsatt lojal och i nödfall
kunna offra sig, i gengäld far han alltid en reträttpost.
En sådan karriär gjorde Mona
Sahlin. Som ungt statsråd förväntades
hon köra igenom lönestoppet och
strejkförbudet våren 1991 och gjorde
det utan att blinka. Kjell-Olof Feldt
berättar i Alla mina dagar om hur hon
”med storögd förvåning betraktade
de vanligtvis så stöddiga farbröder,
som nu kvidande av rädsla krävde av
henne att hon skulle åstadkomma en
lag som sade en sak men gjorde en
annan”. Det provet öppnade vägen
mot statsministerposten.
Hennes fall illustrerar politikerns
sårbarhet i det ögonblick stödet tryter. Mona Sahlin hade ingen förmö-
genhet, inget utvecklat kontaktnät
bland tungviktama och begränsade
kunskaper. Hon var blåögd, trodde
aldrig att den vind som fört henne till
partitoppen kunde mojna. Hon hade
hyrt bil för privat bruk på plastkortet
och hade inte en tanke på att någon
skulle bråka om det. Hon lovade att
betala tillbaka tusenlapparna det gällde. Så fick hon en advokat och plötsligt var det nog så att hon besökt ett
partidistrikt på vägen och haft något
möte. I det ögonblicket förvandlades
oskuld till skuld, dumhet övergick i
beräkning.
Kolleger i andra partier bagatelliserar hennes försyndelser. Har hon inte
talat om småföretagama som hjältar?
Vad spelar några tusenlappar för roll?
Men när Sahlin talar om småföretagarna uttrycker hon ingen övertygelse, som alla andra positionerar hon sig
och inte på något särskilt begåvat sätt,
heller. Hon hade ingen som talade
om för henne vad hon skulle säga,
hon försökte göra det på egen hand.
Nu bidar hon sin tid som antirasist i
väntan på att partiet på nytt ska kalla
in henne.
”Hon lovade att
betala tillbaka tusenlapparna det gällde. Så
fick hon en advokat
och plötsligt var det
nog så att hon besökt
ett partidistrikt på vä-
gen och haft något mö-
te. I det ögonblicket
förvandlades oskuld till
skuld, dumhet ötJergick
i beräkning.
”
Orsaken till att kollegerna bagatelliserar Sahlins försyndelser är att de
alla – eller så gott som alla – har syndat själva. Ingen vet när han själv valsar runt i medierna. Och till det
kommer ett instrumentellt övervä-
gande: Sahlin är användbar. Media
bagatelliserar eftersom journalister
kännetecknas av samma dilletantism
som Sahlin och har samma behov av
exponering. Att hålla henne om ryggen är att hålla sig själv om ryggen.
Media skulle kunna nöja sig med att
konstatera vad som hänt och lämna
det därhän. Men tvånget att moraliSV ENSK T ID SKRIFT
sera, beskärma sig, tycka synd om
och ondgöra sig vet ingen gräns.
Därför tas inte nästa steg, det kommer aldrig till analys.
Systemet måste reform eras
Motalahärvan är betydligt grövre.
Även där moraliseras det, de uthängda kommunalpolitikerna är brottsliga
och usla människor och – implicit –
annorlunda än vi andra. Men de flesta kommuner har fungerat som
Motala, i synnerhet de som haft en
stående politisk majoritet. Att socialdemokratin fatt sin beskärda del av
skandaler beror alltså mer på majoritetsförhållandena än på att socialdemokrater skulle vara mer njutningslystna. Lärdomen av Motala är inte
att vi ska se till att fa bättre politiker
på ansvariga poster utan att systemet
måste reformeras. Kommunerna alstrar som det är korruption och, om
inget görs, kommer korruptionen att
bli endemisk.
Sölve Conradsson var en mäktig
man, kompetent men också självsvåldig. Den som ville ägna sig åt politik
i Motala arbetarekommun gjorde
bäst i att hålla sig väl med honom,
annars blev det ingen nominering.
Han knöt i sin tur, genom att ordna
trevliga studieresor och bjuda flott på
kommunens bekostnad, människor
till sig. Han var patronen och de var
klienterna. Det är i grunden samma
system som tillämpas i Kina av idag.
Det är inte socialism, det är feodalism.
Politiker korrumperas för att de
jämför sig med näringslivet och för- 13
>
.,
.,
o
n
:r:
o
m
z
väntar sig motsvarande belöningar.
Den jämförelsen blev direkt plågsam
när konsulterna började tala om AB
Sverige och AB Motala. Men redan
14
mnan dess lockades präktiga kommunpolitiker av den dynamiska, resultatinriktade företagsamheten. De
ville känna fartvinden om öronen.
SVENSK T ID SKRIFT
Men politik är något helt annat.
Politikern är inte sig själv nog,
han företräder sina väljare.
Därför är det nödvändigt att
sätta vattentäta skott mellan politik och näringsliv. Och – paradoxalt nog – måste politikern
börja lära sig att uppträda affärsmässigt i sina kontakter med
näringslivet. De tricks som fungerar inom politiken och öppnar for lösningar fungerar inte i
förhandlingar med företag.
Affärsmannen har en sak i huvudet, politikern tusen hänsyn.
Affärsmän kan inte mutas.
Eftersom politiker är människor med mänskliga svagheter
bör de kommunala bolagen avskaffas. Eftersom feodalismen är
ett passerat samhällsstadium bör
partikansliernas och partiledningarnas kontroll över nornineringarna brytas. Då skulle den politiska
konkurrensen släppas fri.
l”
z
>
”’z
o
n
J:
o
”’
z