Fredrik Erixon; Argument från vänster
1997
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
FREDRIK ERIXON:
Argument från
tt krisartade ter- denna debatt entre även i Sverige.
mer karakterisera Sedan åttiotalets upplopp har vi vant
tillståndet inom olika politiska grupperingar är en populär
verksamhet bland politiskt intresserade och i media. Intresset for denna
genre verkar aldrig svika och det är
egentligen inte speciellt konstigt.
Politik är ju ett nollsummespel. Det
finns alltid vinnare och alltid forlorare. Spelets regel är att en framgång
for den ena måste bygga på en tillbakagång for den andra. Och eftersom
det alltid finns forlorare, finns det alltid kriser. Det är liksom medialogikens forsta lag.
I den internationella debatten har
krisgenrens blick sedan en tid tillbaka
varit riktad mot den demokratiska
vänstern. Inte speciellt forvånande,
men järnforelsevis något sent, gjorde
oss vid att höra dessa visor och hela
svenska folket har kunnat stämma in.
Socialdemokratins vankelmod har
blivit folkhemmets sorgebarn, en
klenod som pryder vardagsrummet
tillsammans med familjeporträtten,
Ikeamöblerna och teveapparaten.
Till synes en given del av vår vardag.
Vänster i kris
Det budskap om vänsterns kris som
media formedlar och som otvunget
rör sig i människors medvetande
stämmer ytligt överens med verkligheten – vänstern har verkligen en
kris. Men inte på grund av de orsaker
som vanligtvis nämns. Vänsterns problem är inte att de har svårt att formulera ideologiskt hållbara uppfattningar om en utveckling av den starArgument från vänster, Michael Walzer, Atlas, 1997.
SVENSK TIDSKRIFT
ka staten. Snarare det motsatta, att
uttrycka en känsla for att statens omfangsrika räckvidd inte löser de problem den var tänkt fOr och att vänsterns epistemologi måste ge utrymme for synsätt som sätter icke-statliga
sfärer i fokus.
Det är ett av budskapen i den amerikanska filosofen Michael Walzers
bok Argument från vänster (Atlas,
1997) som nyligen givits ut på svenska. Walzer, som är verksam vid det
ansedda Institute for Advanced Study
i Princeton, har länge varit verksam
inom den akademiska vänstern och
kallar sig själv for socialdemokrat, vilket är mycket ovanligt med amerikanska mått mätt. Argument från vänster bygger på en rad essäer som tidigare publicerats och avslutas med en
intervju. Bokens redaktör, Erik
Berggren, är den som ställer frågorna.
Det kan tyckas vara märkligt att i
denna tidskrift recensera en bok med
uttalad vänsterprägeL Men titeln skall
inte forleda, for bokens essäer är inte
avgränsade just till vänstern utan
33
spänner över hela den politiska filosofin. Walzer fårsöker gripa tag i
problem som finns såväl inom liberalismen som i marxismen, och ämnena väcker till diskussion i frågor som
ligger inom filosofins ram men som
inte kan sägas tillhöra den ena eller
den andra ideologin.
Atomistisk syn
Basen i Walzers samhällssyn är den
gemenskapsbetonade individuppfattningen. Teorin kan snarast ses som
en negation till den atomistiska synen
på människan som olika grenar inom
liberalismen och socialismen gjort sig
till tolk får. Istället får att se individen som en isolerad enhet i samhället
fåster Walzer, i likhet med många andra, uppmärksamheten på att de processer som fåranleder mänskligt
handlande involverar många andra
delar av samhällskroppen. Framfår
allt andra människor. Frågan är vilken roll som bör tillskrivas denna
truism. I grunden handlar perspektivet om synen på individuella rättigheter, vilket fårklarar varfår många
felaktigt tolkat vissa liberalers syn på
individ och samhälle, och att på ett
rättsfilosofiskt sätt integrera andra
människors önskan om val framstår
närmast som omöjligt. Walzer erkänner problematiken och konstaterar,
något uppgivet, att alla ideologier åtminstone behöver inspireras av gemenskapssynen.
Sedan en lång tid tillbaka har den
autonoma individuppfattningen växt
sig starkare och fatt verkningar i samhället. Möjligtvis har det i den förda
34
politiken inte funnits någon uttalad teori om den profana treenigheten –
ambition att atomisera människan. I marknaden, staten och det civila
alla fall har politiken inte befattat sig samhället. Enkelt uttryckt menar
med sådana djupa frågor. Men politi- Walzer att visst, marknaden behövs.
kens konsekvenser är av atomistisk Men den måste balanseras. Dels av
karaktär. Det har vi inte minst märkt järnlikhetsarrangemang som ffingar
i Sverige. Välfärdsstaten har, på gott upp de nödlidande i samhället, dels
och ont, haft som ambition att bryta av en broderskapsanda som karaktärsolika beroendeförhållanden mellan danar människorna.
människor och den i socialistisk mening fria människan har ~änat som
modell. Walzer framhåller att människors fullkomliga beroende av staten som successivt växt fram är ett
allvarligare problem.
Walzer menar att det finns fyra
rörligheter – social, geografisk, familjernässig och politisk – som drivit
fram denna utveckling och som bidragit till att olika gemenskapsband
klippts av. Processerna kan samlas
under det något vaga begreppet modernisering. Rörligheterna har givetvis framkallats av olika orsaker, men
sammantaget har de dränerat det civila samhället på kraft.
Liberalismens bidrag till denna utveckling är den okuvade uppslutningen till marknaden. Walzer karakteriserar marknaden som ett väsen
som flyter ovanpå samhällets andra
sfårer och desto starkare som marknadens processer slår igenom, desto
mer avlägsen blir samhällets gemenskaper. Rent schematiskt beskriver
Walzer liberalismens, eller laissez faire-ideologins, problem som en rubbning av den nödvändiga balansen
mellan frihet, jämlikhet och broderskap. Modellen är närmast identisk
med sociologen Hans L. Zetterbergs
SVENSK TIDSKRIFT
Det är nu inte bara liberalismen
som bidragit till att de fyra rörligheterna växt i styrka. Även vänstern,
med sin tvungna syn på den atomiserande välfärdsstaten, har en del av
skulden. I sin iver får jämlikhet har
vänstern konstruerat system som
ryckt undan benen får mellanmänskliga relationer. Staten har inkräktat på
både marknaden och det civila samhället, med en rubbning av den trebenta modellen som resultat.
Staten behöver marknaden
Vänsterns problem är således att de
inte insett att staten också måste ha
balanserande krafter, exempelvis
marknaden, i sin närvaro får att kunna fungera. Inte bara i syfte att ta en
större kaka att fördela, utan också får
att kunna ra ett samhällsklimat som
befordrar eftersträvansvärda ideal och
dygder. Broderskapet spelar härvidlag
en viktig roll. Ett syfte med den är ju
att bättre rusta människor får tillvarons stundtals tyranniska ordning
En del av Walzers vitbok får ett
bättre samhälle är sålunda att välfärdsstaten måste minska i omfattning. I
väsentliga stycken har den redan spelat ut sin roll. Istället skall ett välfärdssamhälle växa fram i vilken graden av
delaktighet – såväl i beslut som i aktion – och frivillighet är avsevärt
större. Pluralism är i denna process
ett nyckelord. Walzer lyfter emellertid inte bara fram frivilligheten som
en ledstjärna i välfärdssamhället, utan
lägger samma tonvikt på det kollektiva ansvaret och samhällsdygdema.
Mot bakgrund av detta laborerar
Walzer med olika fårslag på sociala
hjälpverksamheter i vilka människorna i någon del av livet är tvingad att
delta i arbetet. En slags medborgerlig
tjänsteplikt.
Mellan maskorna
Walzer grundar i hög grad sin samhällssyn på vad som är det rätta. Ett
drag om hur tillvaron kommer att utvecklas framöver smyger sig också in
i resonemangen. Heterogeniteten
kommer att minska och en ökad pluralism i de sociala hjälpsystemen är
därfår nödvändig. Emellertid far inte
fokus enbart riktas på pluralismen. En
lika viktig del av den framtida politiken är att utforrna samhället så att
jämlikheten far en verklig betydelse.
Alldeles får stora grupper av människor har i marknadens och välfärdsstatens framryckningar fallit mellan de
Alasdair Macintyre framstår närmast
som befängt. Uppenbara skillnader
finns och Walzer är själv inte sen att
påpeka dessa. Kritiken är vass.
Framfår allt fåster W alzer blicken på
kommunitarismens paradox, att den
”Alldeles för stora
grupper av människor
har i marknadens och
välfärdsstatens framryckningarfallit mellan
de stora maskorna och
hamnat snett. Det civila samhällets mellanmänskliga fångstsystem
måste utrustas bättre.
Det är där solidariteten
bäst uttrycks.
”bygger på två uppfattningar om liberalismen som visserligen kan vara
partiellt riktiga, men som är omöjliga
att kombinera.
I många stycken är W alzers syn på
samhället sympatisk. Den uttrycker
en känsla får det civila samhällets karaktärsdanande funktion och fåster
sig av dessa upplysningar.
Walzers analys brister dock i flera
avseenden. Det gäller inte minst i
hans syn på marknaden och liberalismen. I stundtals revolutionära ordalag fårsöker han beskriva marknadens
jordmåner och utmålar den som tyrannisk. Liberalismen beskrivs som
åtskillnadens konst och den gemenskapskänsla som dess klassiska variant
ger uttryck får negligeras helt och
hållet. Båda dessa drag gör att
Walzers resonemang stundtals urartar.
Vänsterns idearv
En intressant fråga att ställa sig mot
bakgrund av Walzers resonemang är
vilken genomslagskraft de kan ha i
den svenska vänstern. Till skillnad
från den amerikanska vänstern har ju
den svenska varianten sedan länge
byggt sitt samhällsprogram på staten
och utan eftertanke bortsett från ordningarna i det civila samhället.
Blickar man lite längre tillbaka i tiden
kan man dock finna en svensk vänster, den tidiga arbetarrörelsen, som
tydligt fårstod det civila samhällets
nödvändiga funktioner och som inte
aktade sig for att bygga upp sociala
stora maskoma och hamnat snett. uppmärksamhet på att en balans mel- hjälpverksamheter kring dessa.
Det civila samhällets mellanmänskliga fangstsystem måste utrustas bättre.
Det är där solidariteten bäst uttrycks.
Många vill mena att W alzer är
kommunitarist. Helt klart är att inspiration hämtas därifrån, men att inlemma honom i samma fack som
Michael Sandel, Charles Taylor eller
lan stat, marknad och det civila samhället behövs. Till skillnad från
många tvungna lyriker av det civila
samhället inser Walzer att dess ordningar inte kan lösa alla sociala problem. Staten behövs också, men
räckvidden måste begränsas. Såvälliberalismen som socialismen bör ta åt
SVEN SK TID SKRIFT
Walzers tankar kan ses som en vitalisering av detta idearv och som en
känga till den politiska modernismen
som växte fram i Sverige får några
decennier sedan. Gemenskapstankarna kan därfår skapa en nygammal
vänster eller i alla fall fungera som en
provisorisk utopi.
35
Argument från
tt krisartade ter- denna debatt entre även i Sverige.
mer karakterisera Sedan åttiotalets upplopp har vi vant
tillståndet inom olika politiska grupperingar är en populär
verksamhet bland politiskt intresserade och i media. Intresset for denna
genre verkar aldrig svika och det är
egentligen inte speciellt konstigt.
Politik är ju ett nollsummespel. Det
finns alltid vinnare och alltid forlorare. Spelets regel är att en framgång
for den ena måste bygga på en tillbakagång for den andra. Och eftersom
det alltid finns forlorare, finns det alltid kriser. Det är liksom medialogikens forsta lag.
I den internationella debatten har
krisgenrens blick sedan en tid tillbaka
varit riktad mot den demokratiska
vänstern. Inte speciellt forvånande,
men järnforelsevis något sent, gjorde
oss vid att höra dessa visor och hela
svenska folket har kunnat stämma in.
Socialdemokratins vankelmod har
blivit folkhemmets sorgebarn, en
klenod som pryder vardagsrummet
tillsammans med familjeporträtten,
Ikeamöblerna och teveapparaten.
Till synes en given del av vår vardag.
Vänster i kris
Det budskap om vänsterns kris som
media formedlar och som otvunget
rör sig i människors medvetande
stämmer ytligt överens med verkligheten – vänstern har verkligen en
kris. Men inte på grund av de orsaker
som vanligtvis nämns. Vänsterns problem är inte att de har svårt att formulera ideologiskt hållbara uppfattningar om en utveckling av den starArgument från vänster, Michael Walzer, Atlas, 1997.
SVENSK TIDSKRIFT
ka staten. Snarare det motsatta, att
uttrycka en känsla for att statens omfangsrika räckvidd inte löser de problem den var tänkt fOr och att vänsterns epistemologi måste ge utrymme for synsätt som sätter icke-statliga
sfärer i fokus.
Det är ett av budskapen i den amerikanska filosofen Michael Walzers
bok Argument från vänster (Atlas,
1997) som nyligen givits ut på svenska. Walzer, som är verksam vid det
ansedda Institute for Advanced Study
i Princeton, har länge varit verksam
inom den akademiska vänstern och
kallar sig själv for socialdemokrat, vilket är mycket ovanligt med amerikanska mått mätt. Argument från vänster bygger på en rad essäer som tidigare publicerats och avslutas med en
intervju. Bokens redaktör, Erik
Berggren, är den som ställer frågorna.
Det kan tyckas vara märkligt att i
denna tidskrift recensera en bok med
uttalad vänsterprägeL Men titeln skall
inte forleda, for bokens essäer är inte
avgränsade just till vänstern utan
33
spänner över hela den politiska filosofin. Walzer fårsöker gripa tag i
problem som finns såväl inom liberalismen som i marxismen, och ämnena väcker till diskussion i frågor som
ligger inom filosofins ram men som
inte kan sägas tillhöra den ena eller
den andra ideologin.
Atomistisk syn
Basen i Walzers samhällssyn är den
gemenskapsbetonade individuppfattningen. Teorin kan snarast ses som
en negation till den atomistiska synen
på människan som olika grenar inom
liberalismen och socialismen gjort sig
till tolk får. Istället får att se individen som en isolerad enhet i samhället
fåster Walzer, i likhet med många andra, uppmärksamheten på att de processer som fåranleder mänskligt
handlande involverar många andra
delar av samhällskroppen. Framfår
allt andra människor. Frågan är vilken roll som bör tillskrivas denna
truism. I grunden handlar perspektivet om synen på individuella rättigheter, vilket fårklarar varfår många
felaktigt tolkat vissa liberalers syn på
individ och samhälle, och att på ett
rättsfilosofiskt sätt integrera andra
människors önskan om val framstår
närmast som omöjligt. Walzer erkänner problematiken och konstaterar,
något uppgivet, att alla ideologier åtminstone behöver inspireras av gemenskapssynen.
Sedan en lång tid tillbaka har den
autonoma individuppfattningen växt
sig starkare och fatt verkningar i samhället. Möjligtvis har det i den förda
34
politiken inte funnits någon uttalad teori om den profana treenigheten –
ambition att atomisera människan. I marknaden, staten och det civila
alla fall har politiken inte befattat sig samhället. Enkelt uttryckt menar
med sådana djupa frågor. Men politi- Walzer att visst, marknaden behövs.
kens konsekvenser är av atomistisk Men den måste balanseras. Dels av
karaktär. Det har vi inte minst märkt järnlikhetsarrangemang som ffingar
i Sverige. Välfärdsstaten har, på gott upp de nödlidande i samhället, dels
och ont, haft som ambition att bryta av en broderskapsanda som karaktärsolika beroendeförhållanden mellan danar människorna.
människor och den i socialistisk mening fria människan har ~änat som
modell. Walzer framhåller att människors fullkomliga beroende av staten som successivt växt fram är ett
allvarligare problem.
Walzer menar att det finns fyra
rörligheter – social, geografisk, familjernässig och politisk – som drivit
fram denna utveckling och som bidragit till att olika gemenskapsband
klippts av. Processerna kan samlas
under det något vaga begreppet modernisering. Rörligheterna har givetvis framkallats av olika orsaker, men
sammantaget har de dränerat det civila samhället på kraft.
Liberalismens bidrag till denna utveckling är den okuvade uppslutningen till marknaden. Walzer karakteriserar marknaden som ett väsen
som flyter ovanpå samhällets andra
sfårer och desto starkare som marknadens processer slår igenom, desto
mer avlägsen blir samhällets gemenskaper. Rent schematiskt beskriver
Walzer liberalismens, eller laissez faire-ideologins, problem som en rubbning av den nödvändiga balansen
mellan frihet, jämlikhet och broderskap. Modellen är närmast identisk
med sociologen Hans L. Zetterbergs
SVENSK TIDSKRIFT
Det är nu inte bara liberalismen
som bidragit till att de fyra rörligheterna växt i styrka. Även vänstern,
med sin tvungna syn på den atomiserande välfärdsstaten, har en del av
skulden. I sin iver får jämlikhet har
vänstern konstruerat system som
ryckt undan benen får mellanmänskliga relationer. Staten har inkräktat på
både marknaden och det civila samhället, med en rubbning av den trebenta modellen som resultat.
Staten behöver marknaden
Vänsterns problem är således att de
inte insett att staten också måste ha
balanserande krafter, exempelvis
marknaden, i sin närvaro får att kunna fungera. Inte bara i syfte att ta en
större kaka att fördela, utan också får
att kunna ra ett samhällsklimat som
befordrar eftersträvansvärda ideal och
dygder. Broderskapet spelar härvidlag
en viktig roll. Ett syfte med den är ju
att bättre rusta människor får tillvarons stundtals tyranniska ordning
En del av Walzers vitbok får ett
bättre samhälle är sålunda att välfärdsstaten måste minska i omfattning. I
väsentliga stycken har den redan spelat ut sin roll. Istället skall ett välfärdssamhälle växa fram i vilken graden av
delaktighet – såväl i beslut som i aktion – och frivillighet är avsevärt
större. Pluralism är i denna process
ett nyckelord. Walzer lyfter emellertid inte bara fram frivilligheten som
en ledstjärna i välfärdssamhället, utan
lägger samma tonvikt på det kollektiva ansvaret och samhällsdygdema.
Mot bakgrund av detta laborerar
Walzer med olika fårslag på sociala
hjälpverksamheter i vilka människorna i någon del av livet är tvingad att
delta i arbetet. En slags medborgerlig
tjänsteplikt.
Mellan maskorna
Walzer grundar i hög grad sin samhällssyn på vad som är det rätta. Ett
drag om hur tillvaron kommer att utvecklas framöver smyger sig också in
i resonemangen. Heterogeniteten
kommer att minska och en ökad pluralism i de sociala hjälpsystemen är
därfår nödvändig. Emellertid far inte
fokus enbart riktas på pluralismen. En
lika viktig del av den framtida politiken är att utforrna samhället så att
jämlikheten far en verklig betydelse.
Alldeles får stora grupper av människor har i marknadens och välfärdsstatens framryckningar fallit mellan de
Alasdair Macintyre framstår närmast
som befängt. Uppenbara skillnader
finns och Walzer är själv inte sen att
påpeka dessa. Kritiken är vass.
Framfår allt fåster W alzer blicken på
kommunitarismens paradox, att den
”Alldeles för stora
grupper av människor
har i marknadens och
välfärdsstatens framryckningarfallit mellan
de stora maskorna och
hamnat snett. Det civila samhällets mellanmänskliga fångstsystem
måste utrustas bättre.
Det är där solidariteten
bäst uttrycks.
”bygger på två uppfattningar om liberalismen som visserligen kan vara
partiellt riktiga, men som är omöjliga
att kombinera.
I många stycken är W alzers syn på
samhället sympatisk. Den uttrycker
en känsla får det civila samhällets karaktärsdanande funktion och fåster
sig av dessa upplysningar.
Walzers analys brister dock i flera
avseenden. Det gäller inte minst i
hans syn på marknaden och liberalismen. I stundtals revolutionära ordalag fårsöker han beskriva marknadens
jordmåner och utmålar den som tyrannisk. Liberalismen beskrivs som
åtskillnadens konst och den gemenskapskänsla som dess klassiska variant
ger uttryck får negligeras helt och
hållet. Båda dessa drag gör att
Walzers resonemang stundtals urartar.
Vänsterns idearv
En intressant fråga att ställa sig mot
bakgrund av Walzers resonemang är
vilken genomslagskraft de kan ha i
den svenska vänstern. Till skillnad
från den amerikanska vänstern har ju
den svenska varianten sedan länge
byggt sitt samhällsprogram på staten
och utan eftertanke bortsett från ordningarna i det civila samhället.
Blickar man lite längre tillbaka i tiden
kan man dock finna en svensk vänster, den tidiga arbetarrörelsen, som
tydligt fårstod det civila samhällets
nödvändiga funktioner och som inte
aktade sig for att bygga upp sociala
stora maskoma och hamnat snett. uppmärksamhet på att en balans mel- hjälpverksamheter kring dessa.
Det civila samhällets mellanmänskliga fangstsystem måste utrustas bättre.
Det är där solidariteten bäst uttrycks.
Många vill mena att W alzer är
kommunitarist. Helt klart är att inspiration hämtas därifrån, men att inlemma honom i samma fack som
Michael Sandel, Charles Taylor eller
lan stat, marknad och det civila samhället behövs. Till skillnad från
många tvungna lyriker av det civila
samhället inser Walzer att dess ordningar inte kan lösa alla sociala problem. Staten behövs också, men
räckvidden måste begränsas. Såvälliberalismen som socialismen bör ta åt
SVEN SK TID SKRIFT
Walzers tankar kan ses som en vitalisering av detta idearv och som en
känga till den politiska modernismen
som växte fram i Sverige får några
decennier sedan. Gemenskapstankarna kan därfår skapa en nygammal
vänster eller i alla fall fungera som en
provisorisk utopi.
35