Jonas Hellman, Anders Hultin; Land för hoppfulla
1997
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
ilka är intresserade
av partiemas programtexter? Förutom valstugornas
ständiga besökare
av grupparbetande högstadieelever
och politiska journalister i fard med
att göra matriser över partiemas inställning till det ena eller andra bidraget?
Politiska program är tänkta att ge
besked om ett partis politik. Men så
fungerar det inte i verkligheten.
Socialdemokraterna har sedan länge
slutat ge besked om sin kommande
politik. Där gäller ständiga rådslag för
att distrahera partiapparaten, öppna
mandat och inga besked. Det är
”ataktiskt” att vara ”tydlig” är den
strategi som tycks gälla och som omfattar alla partier men kanske allra
mest socialdemokraterna.
6
JONAS HELLMAN & ANDERS HULTIN:
Land för hoppfulla
Den politiska debattens gyllene regel lyder numera; Tala om motståndaren, håll dig till ”starka områden”,
svara aldrig på frågor och tvingas du
ändå svara, så svara med en motfråga.
Att detta föder misstro och rentav
förakt mot politiken är inget att förvånas över.
Men finns det något annat sätt att
bete sig på för ett parti som vill agera
långsiktigt men som kortsiktigt ändå
måste försvara sina positioner?
Öppen och sökande process
Moderatema tror det. Den skrift,
Land för hoppfulla, som moderatemas
prograrnkommitte under ledning av
Per Unekel tagit fram skiljer sig på
flera sätt från de gängse uttryckssätten
i politiken.
Programarbetet tycks ha varit en
öppen och sökande process med
S VE NS K TID S KRIFT
många inblandade, inte bara från partiets innersta och trogna kärna.
Språkbruket är lättillgängligt, närmast
prosaaktigt. Angreppen på politiska
motståndare har fatt stå tillbaka och
det positiva, framåtsyftande närmast
modernistiska angreppssättet känns
upplyftande och konstruktivt.
skriften fyller därmed sin funktion.
Inte som en traditionell varudeklaration till väljama – det manifest som
återfinns längst bak och som formellt
är den text som partistämman i augusti ska besluta om är den minst intressanta och känns mest pliktskyldigt
ditlagt. Men som skrift betraktat är
den meningsfull och till slut är det
just förmågan att öppet och utan forutfattade meningar diskutera relevanta problem som avgör om ett parti
kan vinna reellt inflytande över politiken eller inte.
av partiemas programtexter? Förutom valstugornas
ständiga besökare
av grupparbetande högstadieelever
och politiska journalister i fard med
att göra matriser över partiemas inställning till det ena eller andra bidraget?
Politiska program är tänkta att ge
besked om ett partis politik. Men så
fungerar det inte i verkligheten.
Socialdemokraterna har sedan länge
slutat ge besked om sin kommande
politik. Där gäller ständiga rådslag för
att distrahera partiapparaten, öppna
mandat och inga besked. Det är
”ataktiskt” att vara ”tydlig” är den
strategi som tycks gälla och som omfattar alla partier men kanske allra
mest socialdemokraterna.
6
JONAS HELLMAN & ANDERS HULTIN:
Land för hoppfulla
Den politiska debattens gyllene regel lyder numera; Tala om motståndaren, håll dig till ”starka områden”,
svara aldrig på frågor och tvingas du
ändå svara, så svara med en motfråga.
Att detta föder misstro och rentav
förakt mot politiken är inget att förvånas över.
Men finns det något annat sätt att
bete sig på för ett parti som vill agera
långsiktigt men som kortsiktigt ändå
måste försvara sina positioner?
Öppen och sökande process
Moderatema tror det. Den skrift,
Land för hoppfulla, som moderatemas
prograrnkommitte under ledning av
Per Unekel tagit fram skiljer sig på
flera sätt från de gängse uttryckssätten
i politiken.
Programarbetet tycks ha varit en
öppen och sökande process med
S VE NS K TID S KRIFT
många inblandade, inte bara från partiets innersta och trogna kärna.
Språkbruket är lättillgängligt, närmast
prosaaktigt. Angreppen på politiska
motståndare har fatt stå tillbaka och
det positiva, framåtsyftande närmast
modernistiska angreppssättet känns
upplyftande och konstruktivt.
skriften fyller därmed sin funktion.
Inte som en traditionell varudeklaration till väljama – det manifest som
återfinns längst bak och som formellt
är den text som partistämman i augusti ska besluta om är den minst intressanta och känns mest pliktskyldigt
ditlagt. Men som skrift betraktat är
den meningsfull och till slut är det
just förmågan att öppet och utan forutfattade meningar diskutera relevanta problem som avgör om ett parti
kan vinna reellt inflytande över politiken eller inte.