Mats Fält; Att hantera kaos


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MATS FÄLT:
ATT HANTERA KAOS
G
eorge Bush talade om den
nya världsordningen. En
värld där demokratin och
marknadsekonomin skulle
utgöra de självklara utgångspunkterna och
västvärlderns ideal styra staternas handlande. Det blev inte riktigt s<i.
Ny medeltid
Enligt den franske statsvetaren Alain Mine
har kaos och förvirring ersatt den grundläggande stabiliteten som präglade det kalla
kriget. Mine kallar detta nya sakernas tillst<ind, den nya medeltiden. I sin bok Le
nouveau moyen age (Gillirnard, 1993) utvecklar han sina tankar om hur det skall
hanteras.
Efterjärnridms forsvinnande klarar inte
längre vm statsmän av att hantera situationen – de har enligt Mine alltfor länge vant
sig vid det relativa status quo som motsättningen mellan öst och väst skapade. Hotet
från öst var visserligen stort men de akuta
riskerna var fa. Idag framsclr inte Ryssland
som lika skrämmande men i gengäld har
ett stort antal mindre väpnade konflikter
blossat upp.
Mine ser sin egen president, Francois
Mitterrand, som ett av de bästa exemplen
Le nouveau moyen age. Alain Mine. Gallimard 1993.
p<i en politiker som agerade mästerligt under det kalla kriget men klarade inte av forändringen. Hans agerande i samband med
den tyska <iterforeningen var en katastrof.
Den pragmatiske Helmut Kohl har däremot klarat det hela mycket bra. Hans forrmga att agera i nya situationer imponerar.
Upplösningstendenser
dagens värld forskjuts makten från
nationalstaterna till regioner och städer,
mest markant i länder som Ryssland, Italien och Spanien. Till skillnad från den
”riktiga” medeltiden finns inte längre religionen som en ·sarnmanhåll.ande faktor.
Maffians makt ökar och i delar av m<inga
storstäder har polisen gett upp kampen
mot brottsligheten. Tredje världens kollapsande stater är en konsekvens av samma
upplösningstendenser.
Kommunismens fall skapade enligt
Mine en misstro mot rationalism och planering, ordning och stabilitet. Kommunismen var rationalismens yttersta konsekvens
och dess sammanbrott försvagade även
möjligheterna till ordnat fi:-arn<1tskridande i
västvärlden.
Aktiv pessimism
Vad kan vi d;\ göra för att hantera denna
nya situation? Mincs cld är att tillämpa
348 SvENsK TmsKRIFT
”aktiv pessimism”. Våra politiker måste
inse att världen har förändrats radikalt. Vi
far inte ge upp våra grundläggande principer, vår tro på demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi, men vi
måste lära oss att leva i den nya verkligheten. Det kräver realism och handlingskraft.
Passivitet inför uppgiften kan bli ödesdiger.
Frankrike och Tyskland far enligt författaren ta på sig ansvaret för att bygga upp
ett starkare Europa. Frankrike, den nationalstat som klarat splittringstendenserna
bäst, har här en avgörande roll. Tyskland
måste finnas med men dess historia gör det
svårt för landet att kraftfullt driva på processen.
Gåfore
Gemensam valuta, samordnat försvar med
kapacitet att ingripa i kriser som den i före
detta Jugoslavien och internationell samverkan mot maffiaverksamhet är några av
de centrala uppgifterna. Mine ansluter sig
till tanken att några länder bör gå före och
låta andra ansluta sig successivt. Han avvisar överdriven centralisering men dömer
samtidigt ut Storbritanniens vilja att begränsa sarnarbetet till i första hand ekonomiska frågor. Det räcker inte för att lösa
dagens problem.
Riskerna för kriser mellan främst Ryssland och Ukraina, Polen och Litauen samt
Rumänien och Ungern vill Mine hantera
bland annat genom att redan på kort sikt ge
länderna i Öst- och Centraleuropa politiskt medlemskap i EU – även om de
måste vänta på en fullständig ekonomisk
integration.
Lösa minoritetsproblem
Frankrikes försök att skapa en ”stabilitetspakt” för Europa ligger i linje med förfåttarens tänkande. Detta förslag syftar bland
annat till att lösa de minoritetsproblem
som redan skapat så mycket lidande på
Balkan.
Även CDU/CSU:s omtalade rapport
om länder som väljer olika nivåer på sitt
engagemang inom EU kan ses som ett sätt
att ta sig an de problem förfåttaren beskriver. Trots att debatten om förslaget blev
intensiv torde de flesta dela uppfattningen
att det är så här problemen far lösas. Alla
länder varken bör eller kan tvingas att gå i
exakt samma takt.
Svagheten i Alain Mincs u nouveau
moyen age är att den mycket engagerande
beskrivningen av alla de olyckor som hotar
oss riskerar att sprida alltför mycket pessimism. Mine presenterar handlingslinjer
och försök tilllösningar men hans bild av
farorna gör det svårt att förbli optimistisk.
Fullt så illa är det ändå inte.
Förlorade sidan
I USA förrådde spionen Whittaker Chambers på 1950-talet sina kommunistiska
uppdragsgivare och gick över till det han
själv betraktade som ”den förlorade sidan”.
Det hindrade honom inte att göra det som
var rätt -lika litet som det borde hindra oss
från att idag försöka motverka de förfallstendenser som präglar stora delar av vår
värld. En grundläggande pessimism är
dock ingen bra utgångspunkt för de insatser som historien kräver av oss.
SVENSK TIDSKRIFT 349