JanErik Larsson; Riksdagsvalet 1994 – hände det egentligen någonting
1994
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
RIKSDAGSVALET 1994- HÄNDE
o
DET EGENTLIGEN NAGONTING?
JANERIK IARSSON
Valets utgång skapade självklart besvikelse bland den svenska borgerligheten. En hel delförtjänar
nu att omprövas och diskuteras. Men valet var ingalunda någon stor framgång för
ytterlighetsvänstern. De båda tillväxtpartierna m och s vann nästan två tredjedelar av
valmanskåren
J
ag tror att riksdagsvalet mår väl av
en lång och eftertänksam analys.
Förmodligen är det forst en bit in
på 1995 som vi kommer att ha tillräckligt underlag for riktigt intressanta
analyser av vad de svenska väljama tänkte
och tyckte på valdagen 1994.
Tillväxtpartierna vaml
Media spelade direkt upp temat ”vänstervind” och ”vänsterseger”. Men en lika
relevant tolkning är den som s-riksdagsmannen Widar Andersson presenterade i en SvD Brännpunkt-artikel redan
940922: de båda tillväxtpartierna s och m
samlade uppemot 68 procent av väljarna
bakom sig.
Den mediala vänstervindtesen sökte ju
göra gällande att det var vänsterpartiets
eller miljöpartiets politik som på något
JANERIK LARSSON är infonnationsdirektör på
SvetiSka Arbetsgivartfortningetr.
dramatiskt sätt fatt väljarnas sympati. Så
var det inte.
Synonyma begrepp
Två begrepp har varit centrala under
Bildt-regeringen: kris och systemskifte.
De har används så ofta och på ett sätt som
sannolikt gjort att många medborgare sett
dem som synonymer. Inte undra på att
regeringspartiernas valresultat inte blev så
lysande.
En tanke som många givetvis tänkte
långt före valnatten är denna: hur ska en
regering med all sin energi inriktad på de
inre problemen (och det gäller även en
socialdemokratisk minoritetsregering)
kunna avsätta tillräckligt med tid och tillräckligt många duktiga politiker for att
forklara for medborgama vad som sker
och varför det sker. Politik är i hög grad
pedagogik. Att bara hänvisa till Marknaden eller EU eller Bundesbank foder
ofelbart motreaktioner. Politikerna måste
VILJA.
304 SVENSK TIDSKRIFT
Framtida öden
Här kommer givetvis naturligt in frågan
om medias ansvar som Carl Bildt tog upp
i Publicistklubbens eftervalsdiskussion.
Media hittar alltid ”fårlorare”, men har
oerhört svårt att hitta ”vinnare” – de då-
liga nyheterna är det media gillar.
En eftervalsdebatt bör gälla de olika
partierna och deras agerande under valrörelsen och naturligtvis om deras framtida öden och äventyr. Här har redan
folkpartiets väg efter att Bengt Westerberg lämnat partiledarposten anmält sig
som en stor fråga.
Svenska Dagbladet har på sin ledarsida
(”Det finns en del att diskutera” 949921,
”Det nya uppdraget” 940927, ”Förnyelse
i sak och form” 940928 ) på ett intressant
sätt visat att även moderata samlingspartiet har goda skäl att fundera över sin
framtid.
Tillväxtkraften består
Samspelet mellan maktspelet/partipolitiken och ideerna är givetvis intimt, men
jag tror ändå att det riktigt viktiga är ideerna och det sätt på vilket de kommuniceras med befolkningen.
Jag har då svårt att göra en annan analys än den Widar Andersson, Mats Svegfors, Hans Bergström, Per T Ohlsson och
andra gjort: det finns fårutsättningar får
en tillväxt- och fårändringskraft i svensk
politik som kan ta sig olika uttryck men
det är valet får eller emot denna som är
det avgörande.
skyttegravsromantiken
Här finns alltså en stabil kraft som visserligen är inbegripen i ett dagligt maktspel
men som idemässigt har en bas bortom
höger och vänster, bortom de deprimerande skyttegravarna. skyttegravsromantikerna till höger och vänster har sökt
göra valresultatet till sitt – om det bleve
en bestående sanning vore det illa får
Sverige och svenskarna.
Krispolitik vinner man inga röster på.
Däremot är systernskiftet givetvis i princip en fullt möjlig röstvinnare. Det handlar om fårmågarr att leda, att peka på det
konstruktiva i fårändringarna, på de nya
möjligheterna. Och i den situation
Sverige befinner sig i är det en nödvändig
politik. Helt oavsett den del av krisen
som har som orsak faktorer bortom
svensk kontroll.
Relevantafrågor
Men även om ordet ”systemskifte” kanske nu blivit väl slitet är det uppenbart att
många av de centrala frågeställningar som
formulerades av de s k nyliberalerna – av
oss nyliberaler borde jag kanske säga även
om jag tycker att också det ordet nu fårlorat sin mening – är högst relevanta.
Diskussionen om vad man kan och bör
göra borde således nu fortsätta och kanske vitaliseras ånyo.
David Frum, en amerikansk journalist,
har i boken Dead Right, på ett mycket vitalt och stimulerande sätt analyserat den
amerikanska liberal-konservativa rörelsens (rörelsernas!) problem. Något liknande skulle behövas här hemma.
SvEN sK TIOsKRIFT 305
Vilsen debatt
En debatt som började i en mycket optimistisk anda i början av 80-talet har nu
blivit alltmer bekymrad och vilsen både
där och här. Det glada supply-sidebudskapet om att ekonomins frihet har
de snabba, rejäla lösningarna på alla problem består inte. 80-talet må vara djupt
och orättvist förtalat, men att det finns
andra problem än de rent ekonomiska är
uppenbart. Douglass North har blivit en
än viktigare röst, likaså Charles Murray.
North pekar på de goda institutionernas
betydelse, Charles Murray på de fatala
konsekvenserna av familjens upplösning.
Ingetdera låter sig påverkas av rejäla,
utbudsstimulerande skattesänkningar. I
vår egen debatt har Per Molander nyligen i Akvedukten vid Zaghouan pekat på
institutionernas skörhet och behovet av
att komplettera det demokratiska och
marknadsekonomiska budskapet med en
uppmaning till omsorg om de sociala
band som hiller människorna i ett samhälle samman.
Skruva tillbaka historien
Medelklassen önskar ett nationaliserande
av alla risker och här finns den politiska
makten. Ansvarstagandets moral forsvinner i den processen och USAs 80-tal är
lika mycket krisen for en amoralisk värld
historien genom att avskaffa alla sådana
ordningar som stimulerar dåligt uppträ-
dande är nog mest en dröm.
Höga skatter och många regleringar är
riskfrihetspremien tror många. Här fanns
kanske den riktigt starka drömmen i
1994 års svenska val. Den besvikelse som
dessa drömmar kommer att möta kommer i sin tur att producera helt andra valresultat framöver. Att acceptera risk är en
mycket svår, komplicerad process och ra
ämnen torde nu vara värda mera intellektuella ansträngningar än just risktagandets
psykologi – och politik.
Tillfredställande svar
Demografin är ett annat ämne som forbluffande nog spelar en begränsad roll i
samhällsanalysema. sjukvårdspolitiken
blir i ett demografiskt perspektiv särskilt
intressant. På alla andra områden leder
teknologiska framsteg i kombination
med priskonkurrens till större effektivitet, högre produktivitet och lägre priser.
Varfor skulle teknologiska och medicinska framsteg göra just sjukvården dyrare?
Den borde bli billigare. Men kanske är
det priskonkurrensen som saknas och hur
den ska introduceras är inte lätt att ge ett
politiskt tillfredsställande svar på. Men arbetet borde fortsätta med detta i sikte.
av finanshajar som krisen for de svarta Hantera kaos
slumområdenas människor. I både finans- Vaclav Klaus talade på Mont
hajamas och sluminvånarnas värld finns
det nyanser och ”lag och ordning” är lättare att ropa på än att beskriva. Drömmen att man skulle kunna skruva tillbaka
Pelerin-mötet i Cannes i år om samspelet
mellan avsikter och spontana, inte planerade förlopp. Den politiker som likt
Klaus betonar den politiske ledarens pe- 306 SvENsK TmsKRI FT
dagogiska uppgift, att föra ut insikter och
samband till befolkningen låter sig inte
överraskas av detta samspel. Kanske bör
svenska politiker lära sig mera om hur
man hanterar det oväntade, hur man
hanterar kaos. Om man nu kan lära sig
detta på annat sätt än genom att ha varit
med. De politiker som var med i
Bildt-regeringen och som finns med
framöver har viktiga erfarenheter som
kommer att vara nyttiga igen.
I marginalen finns det rader av frågor
som analyserna av valet och av
Bildt-regeringen 91 – 94 bör ägna sig åt:
• När var det egentligen som orken tog
slut?
• Vad hände egentligen i den ekonomiskpolitiska beslutsprocessen 1992?
• Hur blir man bra kommunikatörer?
• Varför såg man inte att elände och systernskifte för många blev ett och detsamma? Var det oppositionen och de
fackliga organisationerna som hand i
hand med media rvingade fram denna
bild? Kunde detta blivit annorlunda?
(Det tror jag.)
• Hur premierar en regering politisk och
kommunikativ kompetens i stället för
den byråkratiska, administrativa, sakpolitiska?
• Hur förrnår man se resultatet som viktigare än medlet (partiet) när det är partiet som skapar den där sköna gemenskapen, hemmalaget, vi mot dom, det
trygga kriget. I inledningen till min
bok Bortom vänster och höger belyser jag
detta med en bild av Gaza efter
intifadan: ”Kriget gör problemen lättfattliga. De är fiendens fel. Om han
bara försvinner kommer problemen att
lösas.”
• Var regeringen Bildts vänner i organisationsvärlden for lojala under de tre
åren? Var det för många som teg och
höll tummarna – i stället för att genom
en mångsidig debatt skapa större handlingsutrymme för Bildt-regeringen?
Idedebatten avgörande
Jag tror inte att man i det förflutna kan
hitta kartor som duger för framtiden.
Framtiden är osäker, är en risk. Men just
därför är idedebatten så avgörande. Här
har det sena 90-talets socialister mycket
litet att komma med. Således är framtiden ljus för den liberal-konservativa hö-
ger som nu inte hemfaller åt sekteristiska
stollerier typ Ny Demokrati, som inte
lägger tyngdpunkten vid att förfölja motståndarna från gångna tider utan åt att
vinna proselyter åt frihetens och liberalismens ideer för framtiden.
SVENSK TI DS KRIFT 307
o
DET EGENTLIGEN NAGONTING?
JANERIK IARSSON
Valets utgång skapade självklart besvikelse bland den svenska borgerligheten. En hel delförtjänar
nu att omprövas och diskuteras. Men valet var ingalunda någon stor framgång för
ytterlighetsvänstern. De båda tillväxtpartierna m och s vann nästan två tredjedelar av
valmanskåren
J
ag tror att riksdagsvalet mår väl av
en lång och eftertänksam analys.
Förmodligen är det forst en bit in
på 1995 som vi kommer att ha tillräckligt underlag for riktigt intressanta
analyser av vad de svenska väljama tänkte
och tyckte på valdagen 1994.
Tillväxtpartierna vaml
Media spelade direkt upp temat ”vänstervind” och ”vänsterseger”. Men en lika
relevant tolkning är den som s-riksdagsmannen Widar Andersson presenterade i en SvD Brännpunkt-artikel redan
940922: de båda tillväxtpartierna s och m
samlade uppemot 68 procent av väljarna
bakom sig.
Den mediala vänstervindtesen sökte ju
göra gällande att det var vänsterpartiets
eller miljöpartiets politik som på något
JANERIK LARSSON är infonnationsdirektör på
SvetiSka Arbetsgivartfortningetr.
dramatiskt sätt fatt väljarnas sympati. Så
var det inte.
Synonyma begrepp
Två begrepp har varit centrala under
Bildt-regeringen: kris och systemskifte.
De har används så ofta och på ett sätt som
sannolikt gjort att många medborgare sett
dem som synonymer. Inte undra på att
regeringspartiernas valresultat inte blev så
lysande.
En tanke som många givetvis tänkte
långt före valnatten är denna: hur ska en
regering med all sin energi inriktad på de
inre problemen (och det gäller även en
socialdemokratisk minoritetsregering)
kunna avsätta tillräckligt med tid och tillräckligt många duktiga politiker for att
forklara for medborgama vad som sker
och varför det sker. Politik är i hög grad
pedagogik. Att bara hänvisa till Marknaden eller EU eller Bundesbank foder
ofelbart motreaktioner. Politikerna måste
VILJA.
304 SVENSK TIDSKRIFT
Framtida öden
Här kommer givetvis naturligt in frågan
om medias ansvar som Carl Bildt tog upp
i Publicistklubbens eftervalsdiskussion.
Media hittar alltid ”fårlorare”, men har
oerhört svårt att hitta ”vinnare” – de då-
liga nyheterna är det media gillar.
En eftervalsdebatt bör gälla de olika
partierna och deras agerande under valrörelsen och naturligtvis om deras framtida öden och äventyr. Här har redan
folkpartiets väg efter att Bengt Westerberg lämnat partiledarposten anmält sig
som en stor fråga.
Svenska Dagbladet har på sin ledarsida
(”Det finns en del att diskutera” 949921,
”Det nya uppdraget” 940927, ”Förnyelse
i sak och form” 940928 ) på ett intressant
sätt visat att även moderata samlingspartiet har goda skäl att fundera över sin
framtid.
Tillväxtkraften består
Samspelet mellan maktspelet/partipolitiken och ideerna är givetvis intimt, men
jag tror ändå att det riktigt viktiga är ideerna och det sätt på vilket de kommuniceras med befolkningen.
Jag har då svårt att göra en annan analys än den Widar Andersson, Mats Svegfors, Hans Bergström, Per T Ohlsson och
andra gjort: det finns fårutsättningar får
en tillväxt- och fårändringskraft i svensk
politik som kan ta sig olika uttryck men
det är valet får eller emot denna som är
det avgörande.
skyttegravsromantiken
Här finns alltså en stabil kraft som visserligen är inbegripen i ett dagligt maktspel
men som idemässigt har en bas bortom
höger och vänster, bortom de deprimerande skyttegravarna. skyttegravsromantikerna till höger och vänster har sökt
göra valresultatet till sitt – om det bleve
en bestående sanning vore det illa får
Sverige och svenskarna.
Krispolitik vinner man inga röster på.
Däremot är systernskiftet givetvis i princip en fullt möjlig röstvinnare. Det handlar om fårmågarr att leda, att peka på det
konstruktiva i fårändringarna, på de nya
möjligheterna. Och i den situation
Sverige befinner sig i är det en nödvändig
politik. Helt oavsett den del av krisen
som har som orsak faktorer bortom
svensk kontroll.
Relevantafrågor
Men även om ordet ”systemskifte” kanske nu blivit väl slitet är det uppenbart att
många av de centrala frågeställningar som
formulerades av de s k nyliberalerna – av
oss nyliberaler borde jag kanske säga även
om jag tycker att också det ordet nu fårlorat sin mening – är högst relevanta.
Diskussionen om vad man kan och bör
göra borde således nu fortsätta och kanske vitaliseras ånyo.
David Frum, en amerikansk journalist,
har i boken Dead Right, på ett mycket vitalt och stimulerande sätt analyserat den
amerikanska liberal-konservativa rörelsens (rörelsernas!) problem. Något liknande skulle behövas här hemma.
SvEN sK TIOsKRIFT 305
Vilsen debatt
En debatt som började i en mycket optimistisk anda i början av 80-talet har nu
blivit alltmer bekymrad och vilsen både
där och här. Det glada supply-sidebudskapet om att ekonomins frihet har
de snabba, rejäla lösningarna på alla problem består inte. 80-talet må vara djupt
och orättvist förtalat, men att det finns
andra problem än de rent ekonomiska är
uppenbart. Douglass North har blivit en
än viktigare röst, likaså Charles Murray.
North pekar på de goda institutionernas
betydelse, Charles Murray på de fatala
konsekvenserna av familjens upplösning.
Ingetdera låter sig påverkas av rejäla,
utbudsstimulerande skattesänkningar. I
vår egen debatt har Per Molander nyligen i Akvedukten vid Zaghouan pekat på
institutionernas skörhet och behovet av
att komplettera det demokratiska och
marknadsekonomiska budskapet med en
uppmaning till omsorg om de sociala
band som hiller människorna i ett samhälle samman.
Skruva tillbaka historien
Medelklassen önskar ett nationaliserande
av alla risker och här finns den politiska
makten. Ansvarstagandets moral forsvinner i den processen och USAs 80-tal är
lika mycket krisen for en amoralisk värld
historien genom att avskaffa alla sådana
ordningar som stimulerar dåligt uppträ-
dande är nog mest en dröm.
Höga skatter och många regleringar är
riskfrihetspremien tror många. Här fanns
kanske den riktigt starka drömmen i
1994 års svenska val. Den besvikelse som
dessa drömmar kommer att möta kommer i sin tur att producera helt andra valresultat framöver. Att acceptera risk är en
mycket svår, komplicerad process och ra
ämnen torde nu vara värda mera intellektuella ansträngningar än just risktagandets
psykologi – och politik.
Tillfredställande svar
Demografin är ett annat ämne som forbluffande nog spelar en begränsad roll i
samhällsanalysema. sjukvårdspolitiken
blir i ett demografiskt perspektiv särskilt
intressant. På alla andra områden leder
teknologiska framsteg i kombination
med priskonkurrens till större effektivitet, högre produktivitet och lägre priser.
Varfor skulle teknologiska och medicinska framsteg göra just sjukvården dyrare?
Den borde bli billigare. Men kanske är
det priskonkurrensen som saknas och hur
den ska introduceras är inte lätt att ge ett
politiskt tillfredsställande svar på. Men arbetet borde fortsätta med detta i sikte.
av finanshajar som krisen for de svarta Hantera kaos
slumområdenas människor. I både finans- Vaclav Klaus talade på Mont
hajamas och sluminvånarnas värld finns
det nyanser och ”lag och ordning” är lättare att ropa på än att beskriva. Drömmen att man skulle kunna skruva tillbaka
Pelerin-mötet i Cannes i år om samspelet
mellan avsikter och spontana, inte planerade förlopp. Den politiker som likt
Klaus betonar den politiske ledarens pe- 306 SvENsK TmsKRI FT
dagogiska uppgift, att föra ut insikter och
samband till befolkningen låter sig inte
överraskas av detta samspel. Kanske bör
svenska politiker lära sig mera om hur
man hanterar det oväntade, hur man
hanterar kaos. Om man nu kan lära sig
detta på annat sätt än genom att ha varit
med. De politiker som var med i
Bildt-regeringen och som finns med
framöver har viktiga erfarenheter som
kommer att vara nyttiga igen.
I marginalen finns det rader av frågor
som analyserna av valet och av
Bildt-regeringen 91 – 94 bör ägna sig åt:
• När var det egentligen som orken tog
slut?
• Vad hände egentligen i den ekonomiskpolitiska beslutsprocessen 1992?
• Hur blir man bra kommunikatörer?
• Varför såg man inte att elände och systernskifte för många blev ett och detsamma? Var det oppositionen och de
fackliga organisationerna som hand i
hand med media rvingade fram denna
bild? Kunde detta blivit annorlunda?
(Det tror jag.)
• Hur premierar en regering politisk och
kommunikativ kompetens i stället för
den byråkratiska, administrativa, sakpolitiska?
• Hur förrnår man se resultatet som viktigare än medlet (partiet) när det är partiet som skapar den där sköna gemenskapen, hemmalaget, vi mot dom, det
trygga kriget. I inledningen till min
bok Bortom vänster och höger belyser jag
detta med en bild av Gaza efter
intifadan: ”Kriget gör problemen lättfattliga. De är fiendens fel. Om han
bara försvinner kommer problemen att
lösas.”
• Var regeringen Bildts vänner i organisationsvärlden for lojala under de tre
åren? Var det för många som teg och
höll tummarna – i stället för att genom
en mångsidig debatt skapa större handlingsutrymme för Bildt-regeringen?
Idedebatten avgörande
Jag tror inte att man i det förflutna kan
hitta kartor som duger för framtiden.
Framtiden är osäker, är en risk. Men just
därför är idedebatten så avgörande. Här
har det sena 90-talets socialister mycket
litet att komma med. Således är framtiden ljus för den liberal-konservativa hö-
ger som nu inte hemfaller åt sekteristiska
stollerier typ Ny Demokrati, som inte
lägger tyngdpunkten vid att förfölja motståndarna från gångna tider utan åt att
vinna proselyter åt frihetens och liberalismens ideer för framtiden.
SVENSK TI DS KRIFT 307