Helena Riviére; Omvandling pågår


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

HELENA RIVIER.E:
OMVANDLING PÅGÅR
D
et mest intressanta med
Mauricio Rojas sätt att
hantera invandrarproblem-et är att han i grund
och botten behandlar Sveriges egen identitetskonflikt, Sveriges problem med sin
självbild, Sveriges fOrhoppning att
komma 1genom en omstörtande
omvandling oforändrat. I sin nya bok,
Sveriges oälskade barn, med undertiteln Att
vara svensk men ändå inte (Brombergs)
begrundar han denna osäkerhet.
Som utgångspunkt tar han ett resonemang med några ungdomar mellan 17
och 20 år, några av dem fodda här, några
inplanterade som barn, några nykomlingar, men alla med utländska fåder, dvs
fåder fodda i utlandet.
Det Mauricio Rojas lyssnar fram är en
sorg och en längtan hos dessa ungdomar
som han inte känner igen från sin egen
erfarenhet av att vara ny i Sverige. Det är
ett främlingsskap som definieras av negationer, ett utanforskap som äter sig in, en
sorts transplantation där bortstötningsprocessen pågår inom dem själva, inom
det egna jaget. De bor här men de är inte
Sveriges oälskade bam – Att vara svemk mm ändå ime,
av Mauricio Rojas, Brombergs forlag 1995.
svenskar.
Utanforskapet uppstår i trycket av en
egalitär människosyn. Enhetligheten tål
inte mycket till avvikelse. Det är outhärdligt att tvingas in, och lika outhärdligt att ställas utanfor.
Allvarligt snett
Gettokulturen i sig är inte nödvändigtvis
av ondo, säger Mauricio Rojas Det vi
har anledning att vara rädda for är den
bristande värdighet som forsöker kompensera sig genom terror, genom forsvarsstrategin respekt: att visa upp sig, att
slå alla med häpnad, att tvinga fram
respekt i andras ögon. Den sortens
respekt som alltmer hotande sprids ut
över ett annars så fredligt och välfungerande Sverige och vittnar om att någonting håller på att gå allvarligt snett.
Uttalanden som: ”Vi ska ta över Malmö”
är inte bara tomt prat.
Under ungdomarnas berättelse om sig
själva löper storyn om Sverige. ”Det är
speciellt det här med skolan”, säger ett av
intervjuobjekten, en tjej från Tanzania,
bosatt i Sverige sedan hon var fYra. ”Man
tar höra ett sådant tjat om skolan hela
tiden… Det är klart, i många länder
behöver man kämpa så väldigt… men här
356 SVENSK TIDSKRIFT
i Sverige behöver man inte göra det om
man inte känner för det. Det är jättejobbigt när folk säger du måste, du måste, du
måste… Och där sitter man och tänker
egentligen på något helt annat.”
I Sverige gör man det man känner för,
och efter springer samhället för att kompensera det som brister. Moralisk opportunism ger maximala fördelar. Så är det
tyvärr. Det är inte bara smarta kids som
lär sig spela ut två kulturer mot varandra.
Liksom i hans förra bok I ensamhetens
labyrint {Brombergs) är det Sverigebilden
som skakar om. Ingen ser oss så bra som
dessa främmande ögon, tycks det. När
Socialstyrelsen nyligen la fram en ny rapport om flyktingarnas socialbidragsberoende ville de lösa detta nya onda med
ännu mera av det gamla i form av ”aktiv
introduktion och samverkan mellan
arbetsmarknadsmyndigheter, socialförvaltning, försäkringskassa och andra
aktörer”. Just det Mauricio Rojas menar
undergräver deras styrka.
Eländesciffer
Vi har vant oss vid att betrakta mvandrarna som ett problem, som roten till
mycket av det onda i Sverige, som väl- ”I Sverige gör man det
man kännerför, och ifter
springer samhälletför att
kompensera det som
brister. Moralisk opportunism ger maximala fördelar. Så är det tyvärr.
Det är inte bara smarta
kids som lär sig spela ut
två kulturer mot
varandra.

som i själva verket kränker de människor
som skulle integreras och ges ett värdigt
liv i vårt land. Tänk om vi i stället för
bördor har fatt resurser som vi i stor skala
håller på att förstöra!”
I ensamhetens labyrint var i mitt tycke
en av de bästa böcker som kom ut i
Sverige 1993, men ingen av kritikerna i
de två stora tio i topp-listorna i storstadstidningarna låtsades om den.
Förn1odligen kostade den på för mycket.
Det går helt enkelt inte att läsa en bok
som ställer stora delar av den gamla
Sverigebilden på huvudet och hoppas på
diga skaror av eländesoffer som ska tas att sprickan mellan gammalt och nytt
om hand av apparaten Sverige. De ska
stöpas om och bli som oss, hundratusentals främmande ska malas igenom mottagningsapparaten för att därefter i slutänden komma ut som äkta svenskar, och
meningen med hela den processen är att
Sverige i grunden ska förbli vad det var.
Och Mauricio Rojas fornmlerar en
högst oortodox fråga:
”Tänk om vi har skapat en ordning
ändå ska kunna tätas, att irreversibla förändringar ska kunna backas, att nejet ska
forrna ett värn mot framtiden.
Om den förra boken var intellektuellt
ivrig så är den här svalare. Bra, men svalare. Dels återanvänds en del av bakgrundsmaterialet från den förra boken,
dels driver han på svenskt maner en tes i
det långa slutordet -ja han kallar det så –
och då hamnar han i det gängse debattSVENSK T!DSKRJFT 357
mass1ga tonläget. Den här boken är ute l
efter att övertyga. Den forra hade en l
öppen undersökande hållning.
Effektivare mottagningsapparat
Vilket är då ärendet? När det svenska
kollt·ktivet säger: integrera! säger han:
öppna upp for mångfald i stället! När det
svenska kollektivet vill forebygga nya
våldsdåd sont det vid Stureplan med fler
kurser i svenska, fler socialassistenter,
informatörer, psykologer, fritidspedagoger, effektivare mottagningsapparat
som ska styra och slussa denna nuteria
som så småningom i slutänden ska bli
svensk – på det att ingenting i samhället
ska ha forändrats, på det att institutionerna ska spela samnu ganila roll – då
säger Mauricio Rojas foljande: det är inte
mer av kränkande omsorg invandrarna
behöver, det är värdighet.
Mångfald är inte att lägga sig platt for
allehanda obskyra traditioner som att
banka vett i ungarna med knölpåken.
Mångfald är att klart och tydligt överlämna ansvaret till dem det berör. Att
säga ”Du bestämn1er vad du gör och hur
det går för dig i ditt nya hemland.” Du far
en del resurser att komma igång med,
”men det är du som förvaltar dessa
resurser, det är du som bygger upp din
egen väg in i Sverige”. Mångfald är att
låta föräldrarna starta egna skolor t ex, där
dera uppfinningsrikedom far utlopp och
deras beredskap att själva förändras far en
uppgift.
Förstärk närverken där ni är, säger
han, vårda er egen gruppsolidaritet. Ge
oss det vi inte har, det som kan göra vårt
land rikare.
358 SVENSK TIDSKRIFT