Hans Wallmark; Värva tillbaka Björn von Der Esch


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.


VÄRVA TILLBAKA
BJÖRN VON DER EsCH
HANS WALLMARK
Europavalet var ett misslyckande inte bara för socialdemokraterna utan också för
moderaterna, som i valrörelse11 försökte mästra väljama och där partiets värsta lojalister till och medförsvarade iden med ett europeiskt kärnvapenparaply. Så blir
inte moderaterna vare sig ett större parti eller ett torg för borgerlighetens ideer.
E
uropavalet den 17 sep- A deltagande ligger Danderyd och Täby i
ternber 1995 blev till viss V topp, medan Pajala, Overtorneå och
del en fråga om politiskt Åstorp hanmar längst ned på listan. På
ledarskap eller bättre likartat sätt är det när siffrorna betraktas
uttryckt bristen på detsamma. distriktsvis kommun for kommun. I de
Socialdemokratins oformåga att ta ställ- områden där SAP av tradition varit starkt
ning var häpnadsväckande. Sveriges fanns flest soffiiggare.
största parti, tillika det regeringsbärande,
var oformöget att mejsla ut en europapolitisk kurs. Det stod närmast paralyserat
när de stora och viktiga framtidsfrågorna
for vår kontinent diskuterades. Infor
nästa års europeiska regeringskonferens –
som skall diskutera livet efter Maastricht
– är det ett beklänunande svaghetstecken
att Sverige som land har en ministär utan
åsikter.
Socialdemokratins tillkortakommande
är nog också den enskilt viktigaste forklaringen till det erbarmligt dåliga valresultatet. I starka s-fasten var röstbenägenheten svagast, medan säkra m-konununer
hade de piggaste väljarna. Vad gäller valHANS WALLMARK är redaktör och skriver regelb11ndet
ledare i bl a Nordvästra Skånes Tidningar.
Men det är fel att tro att inte fler än de
nu litet drygt 40 procent som deltog i
europavalet brydde sig om vad som
hände. Det politiska intresset var nog
ganska stort, men åtskilliga markerade sin
inställning just genom att inte rösta. Att
inte delta uppfattades som ett legitimerat
sätt att synliggöra sitt missnöje och sin
skepsis. I den tysta majoriteten fanns
nämligen många som kände att de inte
hade något parti som representerade just
deras åsikter. På sätt och vis en obegriplig
hållning med tanke på att över dussinet
partier deltog i valet. Men for de stora
och etablerade borde detta vara en allvarlig tankeställare.
Opinionsmätning efter opinionsmätning visar att svenska folket efter folkomröstningen i november 1994 intagit en
SVENSK TIDSKRIFT
333
l
mer kritisk hållning till EG/EU. I vissa detta en tragedi. Partiet har nämligen i
fall rör det sig om att hitta en syndabock sig de ideologiska forutsättningarna att
for stigande matpriser och effekterna av hantera en bred och mer forutsättningslös
socialdemokratisk högskattepolitik än europadiskussion.
riktigt underbyggda argument. Men
samtidigt finns en genuin skepsis mot
stora projekt, kostsamma byråkratiska
maskinerier och en allmän misstänksamhet som alls inte är helt och hållet
osund. Snarast handlar det om ett ryggmärgsmässigt konservativt beteende.
Problemet for dessa människor var att de
helt saknade foreträdare. Centern, socialdemokraterna och kds var upptagna av
en fortsättning på skyttegravsdebatten
från folkomröstningsstriden om ja eller
nej till EG/ EU. För de distinkta partierna
moderaterna och folkpartiet samt vänster- och miljöpartiet, vilka utgjort jarespektive nej-kampanjernas centralkommitteer, var det emellertid svårt att
nyansera argumenten från i november.
Den då befogade självsäkerheten och det
kategoriska argumenterandet – det gällde
ju att säga ja eller nej och ingenting annat
– hade inte i någon större utsträckning
modererats. Och av de övriga partier
som deltog i valet kunde man egentligen
endast forvänta sig en sak; att de aldrig
skulle fa sända ned någon representant till
dubbelparlamentet i Bryssel/ Strasbourg.
Svek ett förtroende
hög grad handlar det om att de stora
partierna, vart och ett på sitt sätt, svek ett
demokratiskt fortroende. De saknade
kapacitet att klara av en mer komplex
europavalrörelse där svaren inte alltid var
lika tydliga och klara som under folkomröstningen. Inte minst for moderaterna är
Mästrande parti
I en tid då människor är skeptiska, oroliga och villrådiga ställs det extra stora
krav på det politiska ledarskapet.
Socialdemokraterna misslyckades kapitalt
genom att stoppa huvudet i sanden. Men
moderaternas olycka var att partiet framstod som mästrande. l sanunanhanget var
den valhandbok som distribuerades en
katastrof Medborgama skulle undervisas.
Deras invändningar skulle smulas sönder
av en bombmatta av rationella argument
som skulle visa att det inte alls var så
hemskt och farligt med EG/EU. Näst
intill vatje beslut som fattats skulle forsvaras. Riktigt parodiskt blev det när till
och med oriktiga påståenden om att
moderaterna via sin kristdemokratiska
partigrupp EPP i Europaparlamentet
arbetade for ett kärnvapenparaply under
EG/EUs ledning helhjärtat forsvarades av
lojalistema. Ingen skugga fick falla på det
skinande europabygget!
Mer konstruktivt for den inhemska
europadebatten – och for moderaterna av
partiegoistiska skäl – hade det varit att
inta en mer ödmjuk hållning. Hålla fast
vid den centrala kursen om behovet av
ökad europeisk integration (inte minst
vad gäller handel och service där mycket
återstår att göra) men samtidigt låsa sig
mindre for olika konkreta projekt.
Tredje steget inom EMU och utvecklingen mot en europeisk enhetsvaluta är
typexempel på detta. De självklara mål- 334 SVENSK TIDSKRIFT
VÄRVA TILLBAKA . ..
sättningarna, behovet av stabila valutor
och låg inflation, skymdes av en fixering
vid att en monetär union är enda sättet att
uppnå allt detta. Så är ju inte fallet vilket
den senaste tidens eftervalsdebatt visar
med intressanta men EMU-kritiska
inlägg av Assar Lindbeck, Nils Lundgren
och Rune Andersson.
Lyssna och leda
Moderaterna har som en av de viktigaste
politiska krafterna misslyckats med att ge
röst åt tvivlarna. Politik handlar i och for
sig om att ta befälet och fora debatten
framåt, men det är också fråga om att
foreträda. De folkvalda utgör i ett representativt demokratiskt system medborgarnas forlängda armar – men även öron
och halsar. För människor någonstans i
gränszonen mellan att vara for eller emot
EG/ EU men däremot med tydliga
invändningar mot några av de nu mest
diskuterade projekten som exempelvis en
europeisk enhetsvaluta, forsvars- och
säkerhetspolitiskt samarbete samt att
ungefar två tredjedelar av budgeten
används till jordbruks- respektive regionalstöd saknade i europavalet något parti
att rösta på. Det är inte speciellt konstigt
att så många därfor valde att stanna
hemma.
Den som vill kan ju alltid roa sig med
att betrakta bilder från några av miljöpartiets glada valvakor for att inse hur många
väljare moderaterna kunnat fanga upp
med en bredare debatt. Bland miljöfundamentalisterna som idisslar på sina biodynamiska maskrosblad sitter många propert klädda silverhåriga kvinnor. Just den
typ av personer som genom sitt engagemang och sm idealitet brukar utgöra
ryggraden i de små städernas fungerande
teater-, musik-, konst-, och litteraturforeningar. De som utgör styrelserna i Röda
korset eller Rädda barnen. Just denna
grupp av mer miljömedvetna människor,
men i grunden med borgerliga värderingar, var de som svek högerblocket – en
del av dem valde svampskogen eller vandringsspåret istället for vallokalen, medan
andra till och med vågade ta steget vänsterut mot miljöpartiet.
Sunda förnuftet
Det vore en fara for moderaterna, som
det enda stora europaintresserade partiet i
Sverige, att inte bry sig om dessa väljare
och att inte tillmäta deras åsikter eller
deras kritik någon relevans. Skulle man
däremot på ett eller annat sätt lyckas
bredda den interna debatten finns alla
möjligheter att locka över de osäkra. I
grunden handlar det ingalunda om att
öppna sig mot någon nej-falang utan bara
om att våga erkänna att europfrågorna är
komplexa och svaren inte alltid givna.
Det handlar om att i grunden inta exakt
samma hållning som många gör kommunalpolitiskt – med misstro ta del av ~än?-
stemännens rekornn1endationer, undvika
stora och kostsamma projekt och hellre
låta det sunda fornuftet styra.
Ett litet problem i sammanhanget kan
vara det sällskap moderaterna valt i
Europaparlamentet, genom att liera sig
med kristdemokraterna i EPP. De central- och sydeuropeiska borgerliga partierna har ju en tendens att vara mindre
ideologiska och mer statsbärande än de
nordeuropeiska. Intresset fokuseras lätt på
SVENSK TiOSKRIFf 335
l
1
l
säkerhetspolitik (med kärnstridsspetsar
och hela baletten) samt behovet av europeiska skatter. För krafter som hämtar
näring ur en mer idebaserad politik är det
viktigare att uppnå konkreta mål till gagn
for medborgarna som passlöshet och en
gränslös postorderhandeL Måhända
skulle moderaterna undersöka möjligheterna att tillsammans med mer likasinnade formera ett ideologiskt högerblock i
Europaparlamentet. Intressanta samarbetspartners finns ju onekligen i broderoch systerpartier från Storbritannien,
Danmark, Finland och kanske Spanien.
Euroskepsism
Den kristdemokratiska orienteringen kan
vara en forklaring till att moderaterna i
Sverige haft så svårt att visa på den bredd
som finns inom exempelvis brittiska
torypartiet. I och fcir sig har den debatten
urartat – åt andra hållet – men onekligen
visar den euroskepsism som är foreträdd
ända upp iJohn Majors kabinett att det är
fullt möjligt att forsvara EG/EU samtidigt som man ställer sig mycket tveksam
till olika enskildheter. I sak är det absurt
att moderater har haft närmare att forsvara belgiska kristdemokratiska åsikter
än dem exempelvis Björn von der Esch
foreträdde i europvalet.
Med tanke på de framgångar den
senare hade i sin egen tidigare riksdagsvalkrets, Södermanland, visar det att hans
åsikter har en viss röstsamlande potential.
Han i likhet med många andra måste vara
ytterligt förvånad över att hans parti ändå
lyckades samla 0,7 procent av rösterna i
landet. Av många olika skäl var det
kanske tur att det bara fanns en Björn
von der Esch att tillgå…
Ett forsta steg att visa prov på moderaternas nyorientering mot en öppen europadebatt vore att Björn von der Esch
övergav sin konkurrenssekt och åter gick
med i det parti där han och hans åsikter
hör hemma! I och for sig var det alldeles
korrekt av partistyrelsen att en gång utesluta honom. Det är orimligt att på
samma gång arbeta for två partier.
Samtidigt kan det vara på sin plats att det
parti som hyllar tanken på att vara ett
öppet idetorg och som har ambitioner att
bli den centrala politiska kraften i Sverige
på andra sidan sekelskiftet också inser att
detta kräver bredd. Även i europafrågan!
336 SVENSK TiDSKRIFT