Sven Lindgren; Regeringen hade kunnat bli återvald
1995
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Sven Lindgren svarar Per Unekel direkt:
REGERINGEN HADE KUNNATo
BLI ATERVALD
SVEN LINDGREN
En tuffare linje, en bättre budgetproposition och en regering utan partiledaravhopp och vankelmod i mitten hade kunnat bädda för återval. Nu är vår uppgift att formulera en vision om
samhället bortom socialstaten.
D
et finns sällan bara en förklaring till ett partis valresultat och det gör det definitivt inte till moderaternas
i 1994 års val.
Trots detta påstående tror jag dock att
man kan räkna bort forklaringen om
”moderaternas klädsel”, som om alla
moderater vore uniformerade och att det
i så fall inträffat just i 1994 års valrörelse.
Man kan ju stillsamt undra om det var
Bildts oljerock i Moskva eller hans
kostym i sista TV-debatten som bäddade
for partiets framgång i riksdagsvalet. Man
kan också undra om kommunpolitikerna
i 250 av landets kommuner är elegantare,
alltfor direktörsstiylade i jämförelse med
riksdagskandidaterna i samma kommuner. Det skulle vara högst omoderat,
om partiet skulle ra for sig att utfarcia
föreskrifter om fortroendemännens
klädsel inför nästa val. Klädseln är ju en
del av personligheten hos en människa,
SVEN LINDGREN är oppositionsråd och ordforande i
den moderata kommr11ifullmäktigegn1ppm i Linköpings
kommwt.
och tack och lov har vi många personligheter inom partiet.
Redan av Per Unekels artikel framgår
att analysgruppen gjort ett bra arbete.
Han har uppfattat uppdraget som framåtsyftande, inte sökande efter någon eller
några att skylla på, inte ett uppbrott från
en riktig politik utan mera att ta fasta på
vad som kan utvecklas både i vår politik,
i sättet att framfora den och i sättet att
umgår med medlemmar och väljare. Det
är en framtidsgrupp, inte en haverikommission, som nu presenterar sin analys.
skoningslös våg
Det är viktigt att alla tar till sig det framåtsyftande budskap som analysgruppen
for fram. Inte minst gäller det de utarbetade och besvikna kommunal- och landstingspolitiker som tycker sig orättvist
vägda på väljarnas skoningslösa våg. Nu
läggs grunden till majoritet 1998.
Jag instämmer med Per Unekels
utgångspunkter i artikeln utom på en
punkt. Det kan knapppast vara en insikt
hos medborgarna om att vi byggt landet
SVENSK TIDSKRIFT 25
l
på lånade pengar, som gjorde att de röstade fram en ny regering. Snarare motsatsen. Däremot, och det är säkert så
Unekels mening skall tolkas, konuner
denna insikt allteftersom vilket opinionsmässsigt kommer att drabba socialdemokraterna värre än moderaterna på grund
av deras populistiska uppträdande i opposition och deras nuvarande återställarpolitik. Mycket talar for att regeringen själv,
redan under innevarande mandatperiod,
tvingas återställa återstillarpolitiken till
den kurs som hölls av den borgerliga
regeringen på väsentliga områden.
Mindre vankelmod
Det är säkert så, att den borgerliga regeringens sista chans, var kompletteringspropositionen våren 1994 och att man
inte utnyttjade tillfållet. Men vi tar då
inte glönuna bort den sumpade chansen
redan i budgetpropositionen i januari.
Den var for svag. Regeringen hade fatt
en smula valfrossa. Propositionen var
varken – eller. Jag tror att man då trodde
sig kunna tassa sig fram genom valåret
och hoppas på räddningen i fom1 av en
god tillväxt inom ekonomin. En tuffare
linje då, en regering utan partiledaravhopp och mindre vankelmod i mitten
hade kunnat bädda for ett återval.
troende for honom än som har det for
partiet, kan man ana att partiet gynnats av
detta faktum.
Men visst finns det både generella och
lokala forklaringar till det relativt dåliga
kommunalvalet.
Slog mot kommunerna
En annan generell forklaring är att kommunerna fick bära mera skuld for den
ekonomiska krisen. Det nationella ekonomiska saneringspaketet slog ut på
kommunal nivå. Min hemkommun,
Linköping, forlorade flera hundra miljoner kronor i statsbidrag. Även arbetslösheten slog tillbaka mot kommunerna
mer än mot staten.
Många väljare kan antas ha gjort en
forväxling mellan de ekonomiska problemen och det stora fårändringsarbetet
och trott att problemen berodde mera på
forändringarna i kommunerna (systemskiftet) än på den kärva ekonomin. Vi
lyckades inte göra troligt att de ekonomiska problemen med säkerhet skulle ha
varit ännu värre, och den kommunala
servicen hårt nedskuren, om vi inte hade
genomfort de stora forändringarna i
organisations- och styrfonner och om vi
inte hade infort konkurrens och valfrihet
i konununal service.
Jag tror också att vi på konununal nivå
Bildts popularitet ibland trodde att resultaten skulle tala for
I kommunalvalen hamnade moderaterna sig själva och ge den rätta bilden. Så var
ett par procentenheter under riksdags- det inte. Vi talade om själva forändringsvalet, eller om man så vill tvärtom, vi arbetet, men glömde tala om varfor och
nådde ett par procentenheter över i riks- vad som var målet, visionen. Det är inte
dagsvalet. En delfårklaring är delvis Carl alls så, att folk vill ha så mycket foränBildts popularitet. Eftersom det är cirka dringar som möjligt. I vart fall inte om de
tio procent fler väljare som har stort for- inte känner sig säkra på att forändring- 26 SVENSK TIDSKRIFT
arna påverkar just deras situation på ett vid gavel.
positivt sätt.
Underminera systemskiftet
SKTF:s ”utvärderingar” av olika kommunala servicesektorer togs av medierna
upp såsom vetenskapliga sanningar istället
for partsinlagor från fackligt/ politiskt
engagerade särintressen som borde nagelfarits ordentligt. Rapporternas syften var
att underminera själva systemskiftet, men
främst att misstänkliggöra syftet med och
resultatet med det enorma ekonomiska
saneringsarbetet som gjordes i moderatledda kommuner.
Borgerlig splittring är en viktig lokal
forklaring till ett sämre moderatresultat i
vissa kommuner jämfort med de andra.
Här finns ett klart samband. Så var fallet i
Linköping. I valrörelsens slutskede skrevs
det inte mindre än 27 artiklar om borgerlig splittring i Linköpings lokalpress.
Splittringen orsakades av centerns forslag
om höjd kommunalskatt, ett ställningstagande i en moderat hjärtefråga där det
inte fanns utrymme for några kompromisser. Det är självklart att denna splittring sänkte trovärdigheten av det borgerliga alternativet, trots en i övrigt lyckosam koalition under den gångna perioden.
Per Unekel har alldeles rätt i att moderata samlingspartiet måste utveckla sitt
tänkande på vad som måste komma efter
socialstaten. Socialstatens falska trygghet
är avslöjad. Det måste växa fram andra,
mindre storskaliga och mer individuella
lösningar. Dörren mellan det offentliga
och det civila samhället måste öppnas på
Harmonisk balans
En debatt behöver initieras om statens
respektive kommunernas ansvar for att
tillgodose individuella rättigheter. Vilken
grundtrygghet skall den offentliga sektorn erbjuda och på vilken nivå? Skall
staten ge stöd till kommunerna eller
direkt till individerna? Hur påverkas den
senare ståndpunkten av den kommunal
självstyrelsen och demokratin? Och hur
utvecklar vi en harmonisk balans mellan
den kollektiva demokratin och den indivuella demokratin? Till den kollektiva
demokratin hör själva medborgarskapet,
dvs deltagandet i allmänna val, i partipolitiskt arbete och i kollektiva brukarorganisationer, med andra ord engagemang i
gemensamma angelägenheter. Till den
individuella demokratin hör valfriheten
och kundbegreppet som rör individuell
serv1ce.
Sant och falskt
Och hur far vi medborgarna att utöva sitt
medborgarskap på ett ansvarsfullt sätt i en
alltmer forvirrande mediamiljö, där det
blir allt svårare att veta vad som är sant
eller falskt? Och slutligen måste vi fa alla
att inse att det är foretagande och ekonomisk tillväxt som är grunden for social
trygghet och att fordelningspolitik utan
något att fordela bara leder till motsättnmgar.
Detta är ingen övermäktig uppgift
utan en utmaning, där moderaterna med
sin ideologiska värdegrund onekligen har
forsteg framfor andra.
SVENSK TIDSKRIFT 27
REGERINGEN HADE KUNNATo
BLI ATERVALD
SVEN LINDGREN
En tuffare linje, en bättre budgetproposition och en regering utan partiledaravhopp och vankelmod i mitten hade kunnat bädda för återval. Nu är vår uppgift att formulera en vision om
samhället bortom socialstaten.
D
et finns sällan bara en förklaring till ett partis valresultat och det gör det definitivt inte till moderaternas
i 1994 års val.
Trots detta påstående tror jag dock att
man kan räkna bort forklaringen om
”moderaternas klädsel”, som om alla
moderater vore uniformerade och att det
i så fall inträffat just i 1994 års valrörelse.
Man kan ju stillsamt undra om det var
Bildts oljerock i Moskva eller hans
kostym i sista TV-debatten som bäddade
for partiets framgång i riksdagsvalet. Man
kan också undra om kommunpolitikerna
i 250 av landets kommuner är elegantare,
alltfor direktörsstiylade i jämförelse med
riksdagskandidaterna i samma kommuner. Det skulle vara högst omoderat,
om partiet skulle ra for sig att utfarcia
föreskrifter om fortroendemännens
klädsel inför nästa val. Klädseln är ju en
del av personligheten hos en människa,
SVEN LINDGREN är oppositionsråd och ordforande i
den moderata kommr11ifullmäktigegn1ppm i Linköpings
kommwt.
och tack och lov har vi många personligheter inom partiet.
Redan av Per Unekels artikel framgår
att analysgruppen gjort ett bra arbete.
Han har uppfattat uppdraget som framåtsyftande, inte sökande efter någon eller
några att skylla på, inte ett uppbrott från
en riktig politik utan mera att ta fasta på
vad som kan utvecklas både i vår politik,
i sättet att framfora den och i sättet att
umgår med medlemmar och väljare. Det
är en framtidsgrupp, inte en haverikommission, som nu presenterar sin analys.
skoningslös våg
Det är viktigt att alla tar till sig det framåtsyftande budskap som analysgruppen
for fram. Inte minst gäller det de utarbetade och besvikna kommunal- och landstingspolitiker som tycker sig orättvist
vägda på väljarnas skoningslösa våg. Nu
läggs grunden till majoritet 1998.
Jag instämmer med Per Unekels
utgångspunkter i artikeln utom på en
punkt. Det kan knapppast vara en insikt
hos medborgarna om att vi byggt landet
SVENSK TIDSKRIFT 25
l
på lånade pengar, som gjorde att de röstade fram en ny regering. Snarare motsatsen. Däremot, och det är säkert så
Unekels mening skall tolkas, konuner
denna insikt allteftersom vilket opinionsmässsigt kommer att drabba socialdemokraterna värre än moderaterna på grund
av deras populistiska uppträdande i opposition och deras nuvarande återställarpolitik. Mycket talar for att regeringen själv,
redan under innevarande mandatperiod,
tvingas återställa återstillarpolitiken till
den kurs som hölls av den borgerliga
regeringen på väsentliga områden.
Mindre vankelmod
Det är säkert så, att den borgerliga regeringens sista chans, var kompletteringspropositionen våren 1994 och att man
inte utnyttjade tillfållet. Men vi tar då
inte glönuna bort den sumpade chansen
redan i budgetpropositionen i januari.
Den var for svag. Regeringen hade fatt
en smula valfrossa. Propositionen var
varken – eller. Jag tror att man då trodde
sig kunna tassa sig fram genom valåret
och hoppas på räddningen i fom1 av en
god tillväxt inom ekonomin. En tuffare
linje då, en regering utan partiledaravhopp och mindre vankelmod i mitten
hade kunnat bädda for ett återval.
troende for honom än som har det for
partiet, kan man ana att partiet gynnats av
detta faktum.
Men visst finns det både generella och
lokala forklaringar till det relativt dåliga
kommunalvalet.
Slog mot kommunerna
En annan generell forklaring är att kommunerna fick bära mera skuld for den
ekonomiska krisen. Det nationella ekonomiska saneringspaketet slog ut på
kommunal nivå. Min hemkommun,
Linköping, forlorade flera hundra miljoner kronor i statsbidrag. Även arbetslösheten slog tillbaka mot kommunerna
mer än mot staten.
Många väljare kan antas ha gjort en
forväxling mellan de ekonomiska problemen och det stora fårändringsarbetet
och trott att problemen berodde mera på
forändringarna i kommunerna (systemskiftet) än på den kärva ekonomin. Vi
lyckades inte göra troligt att de ekonomiska problemen med säkerhet skulle ha
varit ännu värre, och den kommunala
servicen hårt nedskuren, om vi inte hade
genomfort de stora forändringarna i
organisations- och styrfonner och om vi
inte hade infort konkurrens och valfrihet
i konununal service.
Jag tror också att vi på konununal nivå
Bildts popularitet ibland trodde att resultaten skulle tala for
I kommunalvalen hamnade moderaterna sig själva och ge den rätta bilden. Så var
ett par procentenheter under riksdags- det inte. Vi talade om själva forändringsvalet, eller om man så vill tvärtom, vi arbetet, men glömde tala om varfor och
nådde ett par procentenheter över i riks- vad som var målet, visionen. Det är inte
dagsvalet. En delfårklaring är delvis Carl alls så, att folk vill ha så mycket foränBildts popularitet. Eftersom det är cirka dringar som möjligt. I vart fall inte om de
tio procent fler väljare som har stort for- inte känner sig säkra på att forändring- 26 SVENSK TIDSKRIFT
arna påverkar just deras situation på ett vid gavel.
positivt sätt.
Underminera systemskiftet
SKTF:s ”utvärderingar” av olika kommunala servicesektorer togs av medierna
upp såsom vetenskapliga sanningar istället
for partsinlagor från fackligt/ politiskt
engagerade särintressen som borde nagelfarits ordentligt. Rapporternas syften var
att underminera själva systemskiftet, men
främst att misstänkliggöra syftet med och
resultatet med det enorma ekonomiska
saneringsarbetet som gjordes i moderatledda kommuner.
Borgerlig splittring är en viktig lokal
forklaring till ett sämre moderatresultat i
vissa kommuner jämfort med de andra.
Här finns ett klart samband. Så var fallet i
Linköping. I valrörelsens slutskede skrevs
det inte mindre än 27 artiklar om borgerlig splittring i Linköpings lokalpress.
Splittringen orsakades av centerns forslag
om höjd kommunalskatt, ett ställningstagande i en moderat hjärtefråga där det
inte fanns utrymme for några kompromisser. Det är självklart att denna splittring sänkte trovärdigheten av det borgerliga alternativet, trots en i övrigt lyckosam koalition under den gångna perioden.
Per Unekel har alldeles rätt i att moderata samlingspartiet måste utveckla sitt
tänkande på vad som måste komma efter
socialstaten. Socialstatens falska trygghet
är avslöjad. Det måste växa fram andra,
mindre storskaliga och mer individuella
lösningar. Dörren mellan det offentliga
och det civila samhället måste öppnas på
Harmonisk balans
En debatt behöver initieras om statens
respektive kommunernas ansvar for att
tillgodose individuella rättigheter. Vilken
grundtrygghet skall den offentliga sektorn erbjuda och på vilken nivå? Skall
staten ge stöd till kommunerna eller
direkt till individerna? Hur påverkas den
senare ståndpunkten av den kommunal
självstyrelsen och demokratin? Och hur
utvecklar vi en harmonisk balans mellan
den kollektiva demokratin och den indivuella demokratin? Till den kollektiva
demokratin hör själva medborgarskapet,
dvs deltagandet i allmänna val, i partipolitiskt arbete och i kollektiva brukarorganisationer, med andra ord engagemang i
gemensamma angelägenheter. Till den
individuella demokratin hör valfriheten
och kundbegreppet som rör individuell
serv1ce.
Sant och falskt
Och hur far vi medborgarna att utöva sitt
medborgarskap på ett ansvarsfullt sätt i en
alltmer forvirrande mediamiljö, där det
blir allt svårare att veta vad som är sant
eller falskt? Och slutligen måste vi fa alla
att inse att det är foretagande och ekonomisk tillväxt som är grunden for social
trygghet och att fordelningspolitik utan
något att fordela bara leder till motsättnmgar.
Detta är ingen övermäktig uppgift
utan en utmaning, där moderaterna med
sin ideologiska värdegrund onekligen har
forsteg framfor andra.
SVENSK TIDSKRIFT 27