Gunnar Dahmén; Säg mig vad du läser…
1995
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LITTERATUR
GUNNAR DAHMEN:
SÄG MIG VAD DU LÄSER…
O
m påståendet ”Säg ~ Roosevelt och en Kennedy växte upp
mig vem du umgås i hem med välfårsedda bibliotek. Om
med och jag ska säga dig sålunda barnet Truman inte hade mycket
vem du är”, är sant, kan att välja mellan så var det dock ingalunda
också umgänget med böcker karakterisera mig. Kanske kan det ligga till grund
får vad jag tänker och känner? Likaså vad
jag har får ideal. Sitt umgänge väljer man
inte alltid fritt och detsamma gäller
böcker. Bokhyllan i barndomshemmet,
skolbiblioteket, ett tillfilligt besök i en
boklåda eller en bok till nattlektyr i ett
hus man råkar gästa – tillfilliga möten
med böcker kan ge bestående intryck.
När Hjalmar Söderberg såg ut i
världen tyckte han att de ledande statsmännen handlade ”som om de hämtat
sina inspirationer ur kriminalromaner”.
Nu finns det en mängd biografier och
memoarer som kan tala om deras läsvanor
och även ett och annat om hur deras läsning påverkas. skillnaderna ifråga om
fårutsättningarna får läsning kan skifta.
Om man ser till hemmiljön har Amerikas
presidenter en mycket skiftande bakgrund. Harry S. Truman och Jimmy
Carter kom från hem där det var glest
med böcker på bokhyllan emedan en
förströelselitteratur men väl några klassiker och historiska verk ur vilka fadern
läste högt. Det fastnade i barnets minne
och som vuxen kunde han tala om
Marcus Aurelius, Henrik av Navarra,
Gustav den II Adolf och Thomas
Jefferson som hade de varit grannar man
umgåtts med. I sin plånbok bar han sin
lapp med några rader av Tennyson.
Skalden ser ett framtidsrike av fred och
harmoni. ”For I dipped into the future,
saw a vision of the world till the
wardrum throbb’d no longer.” I det samhälle där Carter växte upp fanns inte
något lånebibliotek men av sin lärarinna
fick han låna Tolstoys Krig och fred.
Vanliga vardagsmänniskor
Av titeln hade han väntat sig att den
skulle handla om indianer och cowboys
och hans fårsta reaktion var besvikelse.
Men det var en läsning som han många
gånger framledes i livet skulle återkomma
till. Den lärde honom, säger han, att hisSVENSK TIDSKRIFT
267
toriens stora händelser i sista hand
bestäms inte av de ledande männen men
av de vanliga vardagsmänniskorna.
J. F Kennedy säger att han fick sina
flesta tankar från böcker och var medveten om att han därvid skiljde sig från
Roosevelt, som fick sina tankar från
samtal. På den icke ovanliga frågan vilka
tio böcker utom Bibeln, han skulle välja
svarade Kennedy att han omöjligen
kunde göra ett urval for alla tider, men
om det gällde vad han som president
ansåg särskilt läsvärt, nämnde han verk
som Lord David Cecils levnadsteckning
av Melbourne, den unga drottning
Victoria av Englands rådgivare samt
vidare Barbara Tuchmans The guns oj
August, som behandlar bakgrunden och
händelserna kring forsta världskrigets
utbrott. Ingen annan bok gav nämligen så
tydligt bevis for hur okunnighet och felbedömning kan leda till katastrof. En av
Kennedys forsta åtgärder när han flyttade
in i Vita Huset, var att välja ut två hundra
böcker som han ville ha tillhands.
Boksynthet
Namn som Eisenhower, Lyndon B
Johnson, Gerald Ford, Richard Nixon
och Ronald Reagan forbinder man väl
knappast med boksynthet men säker kan
man inte vara, även om en tidskrift skrev
att både Carter och Reagan tycktes leva i
komma till tals. En politisk ledare, menar
han, behöver inte nödvändigtvis i forsta
hand läsa statsvetenskaplig litteratur, men
väl böcker som skänker kännedom om
livet och människorna. Han beklagar den
ungdom som idag forhäxas framfor TV,
vilket inte gör dem till ledare.
Två skrivbord
Den arbetsrutin efter vilken dagens politiker tvingas leva lär inte ge mycken tid
till övers for läsning, utöver den tid som
går åt till att läsa promemorior och utredningar. Talskrivare gör både förarbete,
utkast och mer därtill. Han letar fram
lämpliga citat och anspelningar. Annat
var det forr i världen. Ber~jarnin Disraeli
skrev roman efter roman och Gladstone
hade två skrivbord – ett for politik och ett
for teologi och litteratur. En ofrivillig
utestängdhet från politisk verksamhet kan
däremot erbjuda tid for läsning och studier, som kan komma väl till heders när
man åter träder in i politiken. Winston
Churchill använde sin tid i öknen till att
skriva de stora verken om Malborough
och Randolph Churchill.
den föreställningen att världen skapats vid Churchills bibliotek omfattar 10.000
den tid de själva föddes. Richard Nixon, volymer. Nu behöver böcker på boksom skrivit ett flertal böcker i politiska hyllor inte betyda att det är lästa böcker,
ämnen med intressanta personkarakteris- men Churchill var en storläsare. Hans
tika, låter vissa funderingar om läsning livläkare säger att han mitt under en
268 SVENSK TiDSKRIFT
–
måltid kunde ta upp en bok ur fickan.
Själv säger Churchill att ”om man inte l
kan läsa alla böcker så kan man behandla
dem vänligt, bläddra i dem, låta någon
sida falla upp, ta fasta på någon rad och
läsa vidare och låta böcker bli, om inte
ens vänner, så dock bekanta.” Churchill
kunde långa stycken poesi utantill, men
hans huvudsakliga läsning var historia
och krigsvetenskap. Den kunskap han
hade från klassikerna var grundlig, men
som alla autodidakter hade han luckor i
sin kunskap som han dock var medveten
om.
Adolf Hitlers bokhylla under hans
tidigare år i Wien innehöll ett antal
populärhistoriska arbeten. En bok ur
vilken han kunde långa stycken utantill
var den tyske militärhistorikerns
Clausewitz’s arbete Om kriget. Han lär
också ha anammat innehållet i tidens
populära så kallade bonderomaner, som
framställde hur bönder drevs från sina
gårdar till städernas industrier, ägda av
judarna. Han låter oss ta del av sina
reflexioner om läsning. ”Att läsa betyder
något helt annat för mig än för genomsnittet av våra så kallade intellektuella. Jag
känner till dem som läser i all oändlighet,
bok efter bok, sida efter sida. De vet
givetvis en massa men de kan inte skilja
sådant som är nyttigt att veta från sådant
som inte kan bli till gagn och kan alltså
inte prägla in det förra i minnet och
koppla bort det senare. Läsningen är inte
ett självändamål utan ett medel att nå ett
mål… Den som har odlat läsningens konst
ser ögonblickligen i en bok eller en tid- ”Benjamin
Disraeli skrev
roman ifter roman
och Gladstone
hade två skrivbord
– ett för politik
och ett för teologi
”
skrift eller en broschyr, vad som bör
behållas i minnet, därför att det fyller ens
personliga behov eller är värt att veta i
största allmänhet.”
En som helt delade nazisternas uppfattning att böcker kunde vara farliga och
måste kontrolleras var Josef Stalin. Han
följde noga vad som skrevs och hans
smak och fördomar var vägledande.
Engelsmannen C. P. Snow, som hade
åtskilliga kontakter med sovjetiskt kulturliv, säger att man gör Stalin orätt om
man frånkänner honom bokliga kunskaper. Från tiden i klosterskola hade han
en grund av beläsenhet i klassikerna och
förvisningstiden gav honom tid att läsa.
Han var intresserad av Dostojevskij som
en politisk kraft. Enligt Djilas, som
kommit Stalin närmare än de flesta, ansåg
han Dostojevskilj vara en stor författare
men med dåligt inflytande på ungdomen.
Han fick inte läsas.
Konrad Adenauer fann sina ideal i
schweizaren Carl Hiltys böcker. Hiltys
Lycka var mycket läst av samtiden och
SVENSK TIDSKRJFT 269
hans bok i Adenauers ägo är forsedd med l
talrika understrykningar. ”Hur är det
möjligt”, frågar Hilty, ”att komma s1g
upp i världen utan intriger?”. En av
Adenauers levnadstecknare menar att
man i hans tal och skrifter finner att han
står på den fasta grund han funnit i Hiltys
moralfilosofi, som går ut på en varning
for materialism och talar om människans
arbetet som det normala. han menade att
det inte är moraliskt rätt att äga mer än
man behöver. Gandhi, som läste boken
på en tågresa till Durban, bekänner: ”Jag
beslöt att forändra mitt liv under
intrycket av denna bok.” Gandhis lärjunge Nehru som studerat i England, gav
sin artonåriga dotter lndira TI1e Science of
Iife, forfattad av H G Wells och Julian
värdighet. Tankar som den unge Huxley i födelsedagspresent. Han skrev i
Adenauer ananunade och särskilt i en
period då han till följd av en väns död var
en ängsligt sökande själ.
Ivrig läsare l
Gunnar Hägglöf åberopar en fransk l
karaktärsstudie av de Gaulle, av vilken
framgår att de Gaulle livet igenom var en
ivrig läsare. ”Hans far, en mångsidigt lärd
man, sökte uppfostra sonen till att älska
Tacitus och Seneca men den unge de
Gaulle föredrog Cornielle, Bergorr och
(!) Edmond Rostand.” Av sarruna källa
framgår också att de Gaulle ständigt var
angelägen om att träffa författare. Till
Sartre skrev han en gång ett vänligt brev,
vilket Sartre besvarade med sarkasmer.
Anmärkningsvärt är att västerländsk litteratur synes ha påverkat också dem som
hörde hemma i främmande kulturer,
men kanske är det inte så märkvärdigt
med tanke på deras studieår i främmande
land. Den trettiofYraårige Gandhi fick
som advokat i Johannesburg tilllåns engelsmannen John Ruskins Unto this last,
viJken bekämpade maskinkulturen och
den civilisation som grundade sig på
pengar, och istället såg det manuella
boken att hon inte skulle sätta sig ner och
läsa boken i följd, utan välja de sidor hon
fann intressanta. lndira skulle i fortsättningen inhämta råd av sin fader, som
skrev till henne att ”det är bra att läsa
böcker men jag är rädd for att de som
läser alltfor många böcker fort bara
skununar över dem och glönuner det
dagen därpå.”
Rena och orena
Bibelcitat behöver inte betyda fortrogenhet med Bibeln eftersom åtskilliga
bibelord är bevingade och allmängods i
kunskapen. Chrustjev var ganm1al nog
for att från skolan och henunet ha fort
med sig en viss bibelkunskap, vilken han
röjde i sin drastiska talekonst. Han forsäkrar att han inte är den som vänder
andra kinden till. Tvärtom slår han igen
så att huvudet flyger av. I samtal med
Nehr om kastväsendet åberopade han de
rena och orena djur som Noa sorterade.
Den amerikanska och engelska politiska talekonsten är tämligen rik på
bibliska anspelningar man kunde räkna
med åhöramas kunskap. Så när Gladstone
talade om ”adullamiterna” så begrep man
270 SVENSK TIDSKRIFT
att han liknade frondörerna i det liberala partiet med de missnöjda som församlade sig med den unge David i
Adullams grotta – allt enligt Första
Samuelsboken.
Våra egna politiker då? ”Ha de
någonsin”, skriver Ernst Wigforss, ”i
mina ådror flutit några droppar av det
blod man kallar revolutionärt, har jag ärvt
dem från Viktor Rydberg, inte från Karl
Marx.” l Tage Erlanders hem fanns
Strindbergs Svenska öden och äventyr, där
novellen De Lycksaligas ö gav honom
anledning att fundera över vad man i
skolan lärde om religionskrigen.
NILS KARLSON:
BEKLÄMMANDE
SNS-RAPPORT
K
larar svensk demokrati en
kommande politisk kulturchock av ännu oanad
storlek och kraft?
I en föga uppmärksammad bilaga till
Lindbeck-kommissionen (SOU 1993:16)
hävdade den förre socialdemokratiske
finansministern Kjell-Olof Feldt att det
svenska politiska systemet står inför en
kulturchock.
…••••••••.•••.•••.••……………•….
Demokrati som dialog, av Bo Rothstein (red.), Peter
Esaiasson, Jörgen Hem1ansson, Michele Micheletti
och Olof Petersson, SNS-fcirlag 1995.
Sockenbiblioteket skapade läslust. ”Min
läslust blev någonting av en last som jag
försökte dölja för omgivningen, så gott
det nu gick”. Som student i Lund blev
Tage Erlanders tillgång till böcker än
större och lägg därtill ”turen att under ett
par år ra hyra ett möblerat rum, som var
fYllt av en litteraturhistorikers hyllor.”
När han blickar tillbaka tycker han, att
han läste alltför planlöst och osystematiskt. När han hör talas som sådana som
läser en bok om dagen säger han sig vara
tveksam om en sådan bokslukare egentligen begriper vad han läser.
Skälet skulle vara att för första gången
i modem historia konuner politik, under
överskådlig tid, att vara liktydigt ned
reella försämringar for alla:
”I Sverige har ’politik’, både programmatiskt och praktiskt, under snart 50 år
bestått av ekonomiska framsteg, ökad
trygghet, fler rättigheter, höjd levnadsstandard. Visst har välfårdsstatens roll i
denna utveckling ifrågasatts eller t o m
förnekats. Men angreppen på välfårdsstaten har i allmänhet beskrivits som en
’trade off’ – medborgama har förespeglats
SVENSK TIOSKRIFT 271
GUNNAR DAHMEN:
SÄG MIG VAD DU LÄSER…
O
m påståendet ”Säg ~ Roosevelt och en Kennedy växte upp
mig vem du umgås i hem med välfårsedda bibliotek. Om
med och jag ska säga dig sålunda barnet Truman inte hade mycket
vem du är”, är sant, kan att välja mellan så var det dock ingalunda
också umgänget med böcker karakterisera mig. Kanske kan det ligga till grund
får vad jag tänker och känner? Likaså vad
jag har får ideal. Sitt umgänge väljer man
inte alltid fritt och detsamma gäller
böcker. Bokhyllan i barndomshemmet,
skolbiblioteket, ett tillfilligt besök i en
boklåda eller en bok till nattlektyr i ett
hus man råkar gästa – tillfilliga möten
med böcker kan ge bestående intryck.
När Hjalmar Söderberg såg ut i
världen tyckte han att de ledande statsmännen handlade ”som om de hämtat
sina inspirationer ur kriminalromaner”.
Nu finns det en mängd biografier och
memoarer som kan tala om deras läsvanor
och även ett och annat om hur deras läsning påverkas. skillnaderna ifråga om
fårutsättningarna får läsning kan skifta.
Om man ser till hemmiljön har Amerikas
presidenter en mycket skiftande bakgrund. Harry S. Truman och Jimmy
Carter kom från hem där det var glest
med böcker på bokhyllan emedan en
förströelselitteratur men väl några klassiker och historiska verk ur vilka fadern
läste högt. Det fastnade i barnets minne
och som vuxen kunde han tala om
Marcus Aurelius, Henrik av Navarra,
Gustav den II Adolf och Thomas
Jefferson som hade de varit grannar man
umgåtts med. I sin plånbok bar han sin
lapp med några rader av Tennyson.
Skalden ser ett framtidsrike av fred och
harmoni. ”For I dipped into the future,
saw a vision of the world till the
wardrum throbb’d no longer.” I det samhälle där Carter växte upp fanns inte
något lånebibliotek men av sin lärarinna
fick han låna Tolstoys Krig och fred.
Vanliga vardagsmänniskor
Av titeln hade han väntat sig att den
skulle handla om indianer och cowboys
och hans fårsta reaktion var besvikelse.
Men det var en läsning som han många
gånger framledes i livet skulle återkomma
till. Den lärde honom, säger han, att hisSVENSK TIDSKRIFT
267
toriens stora händelser i sista hand
bestäms inte av de ledande männen men
av de vanliga vardagsmänniskorna.
J. F Kennedy säger att han fick sina
flesta tankar från böcker och var medveten om att han därvid skiljde sig från
Roosevelt, som fick sina tankar från
samtal. På den icke ovanliga frågan vilka
tio böcker utom Bibeln, han skulle välja
svarade Kennedy att han omöjligen
kunde göra ett urval for alla tider, men
om det gällde vad han som president
ansåg särskilt läsvärt, nämnde han verk
som Lord David Cecils levnadsteckning
av Melbourne, den unga drottning
Victoria av Englands rådgivare samt
vidare Barbara Tuchmans The guns oj
August, som behandlar bakgrunden och
händelserna kring forsta världskrigets
utbrott. Ingen annan bok gav nämligen så
tydligt bevis for hur okunnighet och felbedömning kan leda till katastrof. En av
Kennedys forsta åtgärder när han flyttade
in i Vita Huset, var att välja ut två hundra
böcker som han ville ha tillhands.
Boksynthet
Namn som Eisenhower, Lyndon B
Johnson, Gerald Ford, Richard Nixon
och Ronald Reagan forbinder man väl
knappast med boksynthet men säker kan
man inte vara, även om en tidskrift skrev
att både Carter och Reagan tycktes leva i
komma till tals. En politisk ledare, menar
han, behöver inte nödvändigtvis i forsta
hand läsa statsvetenskaplig litteratur, men
väl böcker som skänker kännedom om
livet och människorna. Han beklagar den
ungdom som idag forhäxas framfor TV,
vilket inte gör dem till ledare.
Två skrivbord
Den arbetsrutin efter vilken dagens politiker tvingas leva lär inte ge mycken tid
till övers for läsning, utöver den tid som
går åt till att läsa promemorior och utredningar. Talskrivare gör både förarbete,
utkast och mer därtill. Han letar fram
lämpliga citat och anspelningar. Annat
var det forr i världen. Ber~jarnin Disraeli
skrev roman efter roman och Gladstone
hade två skrivbord – ett for politik och ett
for teologi och litteratur. En ofrivillig
utestängdhet från politisk verksamhet kan
däremot erbjuda tid for läsning och studier, som kan komma väl till heders när
man åter träder in i politiken. Winston
Churchill använde sin tid i öknen till att
skriva de stora verken om Malborough
och Randolph Churchill.
den föreställningen att världen skapats vid Churchills bibliotek omfattar 10.000
den tid de själva föddes. Richard Nixon, volymer. Nu behöver böcker på boksom skrivit ett flertal böcker i politiska hyllor inte betyda att det är lästa böcker,
ämnen med intressanta personkarakteris- men Churchill var en storläsare. Hans
tika, låter vissa funderingar om läsning livläkare säger att han mitt under en
268 SVENSK TiDSKRIFT
–
måltid kunde ta upp en bok ur fickan.
Själv säger Churchill att ”om man inte l
kan läsa alla böcker så kan man behandla
dem vänligt, bläddra i dem, låta någon
sida falla upp, ta fasta på någon rad och
läsa vidare och låta böcker bli, om inte
ens vänner, så dock bekanta.” Churchill
kunde långa stycken poesi utantill, men
hans huvudsakliga läsning var historia
och krigsvetenskap. Den kunskap han
hade från klassikerna var grundlig, men
som alla autodidakter hade han luckor i
sin kunskap som han dock var medveten
om.
Adolf Hitlers bokhylla under hans
tidigare år i Wien innehöll ett antal
populärhistoriska arbeten. En bok ur
vilken han kunde långa stycken utantill
var den tyske militärhistorikerns
Clausewitz’s arbete Om kriget. Han lär
också ha anammat innehållet i tidens
populära så kallade bonderomaner, som
framställde hur bönder drevs från sina
gårdar till städernas industrier, ägda av
judarna. Han låter oss ta del av sina
reflexioner om läsning. ”Att läsa betyder
något helt annat för mig än för genomsnittet av våra så kallade intellektuella. Jag
känner till dem som läser i all oändlighet,
bok efter bok, sida efter sida. De vet
givetvis en massa men de kan inte skilja
sådant som är nyttigt att veta från sådant
som inte kan bli till gagn och kan alltså
inte prägla in det förra i minnet och
koppla bort det senare. Läsningen är inte
ett självändamål utan ett medel att nå ett
mål… Den som har odlat läsningens konst
ser ögonblickligen i en bok eller en tid- ”Benjamin
Disraeli skrev
roman ifter roman
och Gladstone
hade två skrivbord
– ett för politik
och ett för teologi
”
skrift eller en broschyr, vad som bör
behållas i minnet, därför att det fyller ens
personliga behov eller är värt att veta i
största allmänhet.”
En som helt delade nazisternas uppfattning att böcker kunde vara farliga och
måste kontrolleras var Josef Stalin. Han
följde noga vad som skrevs och hans
smak och fördomar var vägledande.
Engelsmannen C. P. Snow, som hade
åtskilliga kontakter med sovjetiskt kulturliv, säger att man gör Stalin orätt om
man frånkänner honom bokliga kunskaper. Från tiden i klosterskola hade han
en grund av beläsenhet i klassikerna och
förvisningstiden gav honom tid att läsa.
Han var intresserad av Dostojevskij som
en politisk kraft. Enligt Djilas, som
kommit Stalin närmare än de flesta, ansåg
han Dostojevskilj vara en stor författare
men med dåligt inflytande på ungdomen.
Han fick inte läsas.
Konrad Adenauer fann sina ideal i
schweizaren Carl Hiltys böcker. Hiltys
Lycka var mycket läst av samtiden och
SVENSK TIDSKRJFT 269
hans bok i Adenauers ägo är forsedd med l
talrika understrykningar. ”Hur är det
möjligt”, frågar Hilty, ”att komma s1g
upp i världen utan intriger?”. En av
Adenauers levnadstecknare menar att
man i hans tal och skrifter finner att han
står på den fasta grund han funnit i Hiltys
moralfilosofi, som går ut på en varning
for materialism och talar om människans
arbetet som det normala. han menade att
det inte är moraliskt rätt att äga mer än
man behöver. Gandhi, som läste boken
på en tågresa till Durban, bekänner: ”Jag
beslöt att forändra mitt liv under
intrycket av denna bok.” Gandhis lärjunge Nehru som studerat i England, gav
sin artonåriga dotter lndira TI1e Science of
Iife, forfattad av H G Wells och Julian
värdighet. Tankar som den unge Huxley i födelsedagspresent. Han skrev i
Adenauer ananunade och särskilt i en
period då han till följd av en väns död var
en ängsligt sökande själ.
Ivrig läsare l
Gunnar Hägglöf åberopar en fransk l
karaktärsstudie av de Gaulle, av vilken
framgår att de Gaulle livet igenom var en
ivrig läsare. ”Hans far, en mångsidigt lärd
man, sökte uppfostra sonen till att älska
Tacitus och Seneca men den unge de
Gaulle föredrog Cornielle, Bergorr och
(!) Edmond Rostand.” Av sarruna källa
framgår också att de Gaulle ständigt var
angelägen om att träffa författare. Till
Sartre skrev han en gång ett vänligt brev,
vilket Sartre besvarade med sarkasmer.
Anmärkningsvärt är att västerländsk litteratur synes ha påverkat också dem som
hörde hemma i främmande kulturer,
men kanske är det inte så märkvärdigt
med tanke på deras studieår i främmande
land. Den trettiofYraårige Gandhi fick
som advokat i Johannesburg tilllåns engelsmannen John Ruskins Unto this last,
viJken bekämpade maskinkulturen och
den civilisation som grundade sig på
pengar, och istället såg det manuella
boken att hon inte skulle sätta sig ner och
läsa boken i följd, utan välja de sidor hon
fann intressanta. lndira skulle i fortsättningen inhämta råd av sin fader, som
skrev till henne att ”det är bra att läsa
böcker men jag är rädd for att de som
läser alltfor många böcker fort bara
skununar över dem och glönuner det
dagen därpå.”
Rena och orena
Bibelcitat behöver inte betyda fortrogenhet med Bibeln eftersom åtskilliga
bibelord är bevingade och allmängods i
kunskapen. Chrustjev var ganm1al nog
for att från skolan och henunet ha fort
med sig en viss bibelkunskap, vilken han
röjde i sin drastiska talekonst. Han forsäkrar att han inte är den som vänder
andra kinden till. Tvärtom slår han igen
så att huvudet flyger av. I samtal med
Nehr om kastväsendet åberopade han de
rena och orena djur som Noa sorterade.
Den amerikanska och engelska politiska talekonsten är tämligen rik på
bibliska anspelningar man kunde räkna
med åhöramas kunskap. Så när Gladstone
talade om ”adullamiterna” så begrep man
270 SVENSK TIDSKRIFT
att han liknade frondörerna i det liberala partiet med de missnöjda som församlade sig med den unge David i
Adullams grotta – allt enligt Första
Samuelsboken.
Våra egna politiker då? ”Ha de
någonsin”, skriver Ernst Wigforss, ”i
mina ådror flutit några droppar av det
blod man kallar revolutionärt, har jag ärvt
dem från Viktor Rydberg, inte från Karl
Marx.” l Tage Erlanders hem fanns
Strindbergs Svenska öden och äventyr, där
novellen De Lycksaligas ö gav honom
anledning att fundera över vad man i
skolan lärde om religionskrigen.
NILS KARLSON:
BEKLÄMMANDE
SNS-RAPPORT
K
larar svensk demokrati en
kommande politisk kulturchock av ännu oanad
storlek och kraft?
I en föga uppmärksammad bilaga till
Lindbeck-kommissionen (SOU 1993:16)
hävdade den förre socialdemokratiske
finansministern Kjell-Olof Feldt att det
svenska politiska systemet står inför en
kulturchock.
…••••••••.•••.•••.••……………•….
Demokrati som dialog, av Bo Rothstein (red.), Peter
Esaiasson, Jörgen Hem1ansson, Michele Micheletti
och Olof Petersson, SNS-fcirlag 1995.
Sockenbiblioteket skapade läslust. ”Min
läslust blev någonting av en last som jag
försökte dölja för omgivningen, så gott
det nu gick”. Som student i Lund blev
Tage Erlanders tillgång till böcker än
större och lägg därtill ”turen att under ett
par år ra hyra ett möblerat rum, som var
fYllt av en litteraturhistorikers hyllor.”
När han blickar tillbaka tycker han, att
han läste alltför planlöst och osystematiskt. När han hör talas som sådana som
läser en bok om dagen säger han sig vara
tveksam om en sådan bokslukare egentligen begriper vad han läser.
Skälet skulle vara att för första gången
i modem historia konuner politik, under
överskådlig tid, att vara liktydigt ned
reella försämringar for alla:
”I Sverige har ’politik’, både programmatiskt och praktiskt, under snart 50 år
bestått av ekonomiska framsteg, ökad
trygghet, fler rättigheter, höjd levnadsstandard. Visst har välfårdsstatens roll i
denna utveckling ifrågasatts eller t o m
förnekats. Men angreppen på välfårdsstaten har i allmänhet beskrivits som en
’trade off’ – medborgama har förespeglats
SVENSK TIOSKRIFT 271