Agneta Rehnvall; Stadsdelsnämnder – en reform uppifrån


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

STADSDELSNÄMNDER ENo
REFORM UPPIFRAN
AGNETA R.EHNVALL
Det sägs att stadsdelsnämnder skall återupprätta demokratin. Det är nog mest e11
fager förhoppning. Ökade kommunala kostnader och en otydligare
ansvarsfördelning lär bli detfrämsta resultatet.
I
nte långt från torget i sol11111ar- ’-:l ryktbar som kOllU11llllen med sämst
paradiset Dalarö ligger det gantia ~ff’P ekonomi i landet. centralorten
konmmnalhuset. Det är omgivet Handen finns den obligatoriska kanunuav en skogstomt och ser inte så nalskyskrapan, omgiven av moderna
mycket annorlunda ut än de ljusa trävillor köpcentra och de vanliga sociala prosom dominerar samhället. Inuti är det
tomt – huset används ibland som möteslokal, men det går rykten om att det skall
rivas eller säljas.
Här regerade på femtiotalet herr S-g,
den lokale Han Som Bestämmer.
Dalaröbor som hade ärenden kunde hitta
herr S-g i själva kol11111unalhuset, eller l
påtande i trädgården på andra sidan
Dalarö kanal, eller i någon av de små affå- l
rerna inne i ”byn”, ett stenkast från tjänsterunm1et. Eller nere vid Hotellbryggan.
Ingen kan påstå att det var långt
mellan medborgarna, Dalaröborna, och
politikerna. Enkannerligen herr S-g, som
inte alla gillade men alla kände.
Annat är det idag. Dalarö är en liten
del av Haninge konmmn, herostratiskt
AGNETA R.EHNVALL är oppositionsborgarrådfor moderatema och forbulldsorr!fOrm•defor moderatema i Stockholms
stad.
blemen. Det är långt mellan medborgarna och politikerna – de flesta vet inte
vem som är Han Som Bestämmer, och
det finns en välutbyggd byråkrati som ser
till att ärenden tar ordentlig tid och blir
vederbörligen krångliga.
På femtiotalet fanns det ungefår två
tusen konmmner – idag finns det 288.
Konununsa11U11anslagningen på sin tid
påtvingades uppifrån, av Dom Som
Bestämde, dvs Erlanders sosseregering.
Den motiverades med ekonomiska och
sociala argument. Bakom den låg den
expanderande sossestatens vilja till social
ingenjörskonst – folket skulle manipuleras och tvingas till utveckling.
Att nu många drönuner om den lilla,
”nära” kollUlmnen, där politiker och
tjänstemän är lättillgängliga och personligen välkända är inget att forvårras över.
På Dalarö finns en spirande separatiströ-
254 SVENSK TIDSKI1,.JFT
relse – kanske kan man, tillsanunans med
Omö och Muskö, slita sig loss från
Haningekolossen och skapa en mer hanterlig kommun? Likadant är det på
många, många håll i landet: Människor
drömmer om det småskaliga och ”nära”,
där det är lättare att engagera sig och där
man lättare direkt kan påverka vad som
händer.
Mot den bakgrunden är det inte så
konstigt att iden att skapa delvis självstyrande kommundelar, med egen politisk
styrning, väckte intresse får ett decen- ”På Dalarö finns en
spirande separatiströ-
relse – kanske kan
man tillsammans
med Ornö och
Muskö, slita sig loss
från Haningekolossen?

nium sedan. Massor av kommuner kommundelsnämnder egentligen är.
utredde möjligheterna, betydligt fårre
prövade att genomfåra någon fonn av
konunundelsnämnder. Idag är det bara
ett tjugotal kvar – och bland dem är det
många där besvikelsen är stor. Det
största, bästa och tydligaste exemplet är
Göteborg, där medborgare, politiker och
tjänstemän blivit alltmer desillusionerade,
trots ambitiösa fårsök att verkligen göra
något av stadsdelsnämndema. I det läget
fårbereder sig nu Stockholms stad får att
införa stadsdelsnämnder! Man tar sig får
pannan!
Ännu en manipulation
Vad är det då som är fel? Är inte stadsdelsnämndsiden ett steg mot ett ”närmare”, mer demokratiskt samhälle?
Nej, tvärtom: stadsdelsnämnderna är
ännu ett påhitt av Dom Som Bestämmer,
ännu ett system som skall påtvingas uppifrån, ännu en manipulation som inte i
någon mening medfår någon som helst
ökad ”närhet” eller någon ökning av
demokratin.
Det kan vara lämpligt att erinra sig vad
Varje konmmndel får eget ansvar får de
n~uka områdena – skola, barnontsorg,
fritid, kultur, social – plus vissa hårdare,
till exempel gatuunderhåll och P-platser.
Allt fårstås inom de ramar som satts av
konununfullmäktige. Politiskt ansvarig är
en kommundelsnänmd, som är tillsatt av
kommurifullmäktige och således inte vald
av medborgarna kommundelen.
Nänmden får en påse pengar varje år av
fullmäktige, och kan sedan, i teorin,
använda påsen som de finner lämpligt.
Politiskt återspeglar nämnden ställningen
i kommunen som helhet, inte i kommundelen. Varje kommundel far också
en lämplig klase tjänstemän, som med
stöd av de centrala tjänstem.ännen skall
genomfåra nämndens beslut.
Kommundelsnämndsförespråkare
allmänhet har två motiv får sin entusiasm
– demokrati och inflytande å ena sidan,
effektivitet och service å den andra. Den
fårsta delen är tänkt att främja medborgarna, den andra kommunens ekonomi.
Mellan dessa två i sig hedervärda motiveringar kan man sedan styra debatten alltSVENSK T!DSKRIFT 255
1
efter behov. Möter man kritik for icke
påvisbart medborgarinflytande, ja, då
hänvisar man till ekonomiska vinster.
Och tvärtom.
I verkligheten är systemet bara till
fordel for en, rätt speciell, kategori: De
ledande, heltidsanställda, politikerna i
toppen på storkommunen, möjligen
också de ledande gänstemännen. Dessa
personer kan se kommundelarna som ett
behändigt sätt att skenbart slippa ansvar
for tristare beslut i nedskärningstider.
Protester från allmänheten gäller ofta
mycket lokala frågor – varfor lägga ner
just vårat fritids, eller dra in just våran
personal – och sådana protester behöver
då aldrig komma högre än till kommundelsnämnden.
Falskt argument
Att demokratiseringsargumentet är falskt
inses ju raskt. Medborgarna far inte ett
skvatt mer att säga till om, inte så länge
de inte själva, lokalt, rar välja sina egna
politiker, och rar rätt att genom dem
också beskatta sig själva.
Sådana radikalare forslag finns. Då
handlar det i själva verket om en uppdelning av storkommunen i mindre, självständiga kommuner. Det vore möjligen
bra, nämligen om drivkraften i uppdelningen kom från medborgarna (som
separatiströrelsen på Dalarö) och inte som
en manipulationsprodukt av Dom Som
Bestämmer.
Men något sådant diskuteras inte när
Stockholm nu skall delas in i 20 – 25
områden, stora och små med mellan två
tusen och etthundra tusen (!) invånare
och forses med var sin lokal styrelse och
var sin lokal forvaltning. Nej, här är argumentet just den fcirdjupade demokratin,
trots att någon sådan icke kunnat påvisas
någonstans i landet, inte ens i Göteborg
som väl har den mest penetrerade och
bäst utvärderade kommundelsverksamheten. Professor Jörgen Westerståhl och
hans medarbetare konstaterar i sina utvärderingsstudier av den fyraåriga verksamheten i landets andra stad att det mål som
rangordnats högst av flertalet politiker,
nämligen demokrati och inflytande, var
det mål där man nått minst långt.
’!.~!)_••~@)
En klar majoritet av göteborgama
anser inte att ”vanligt folk” har kommit
att intressera sig mer fOr kommunala
frågor efter reformen. De anser inte
heller att reforn1en har gjort det lättare att
komma i kontakt med kommunala politiker eller att servicen på det hela taget
har blivit bättre. Nej, ”vanligt folk”
tycker inte att de har fatt mer inflytande,
däremot tycker politikerna själva att de
fatt mer insyn i och inflytande över verksamheten.
Och just detta – att politikerna far
bestämma mer – är kanhända själva
meningen med stadsdelsnänmdsreformen
såsom den nu presenteras for Stockholms
del. Ingen ledande politiker har naturligtvis vågat säga just detta, men en icke
fullt så framträdande lokalpolitiker från
en av stadens tre forsöksområden lät
tungan slinta och gav ord åt vad fler
256 SVENSK TIDSKRIFT
STADSDELSNÄMNDER …
säkert tänker, nämligen:
”Själv har jag blivit mycket bra på att
fatta beslut åt andra genom att delta i det
politiska arbetet”.
Möjligen kan man undra om inte
också denna kvinna och hennes entusiastiska systrar och bröder kommer att
känna sig obehagliga till mods efter en
tids konfrontation med väljarna. För vad
tar dom och människorna ute i stadsdelarna egentligen att säga till om? Bara små
krummelutter i kanten, skulle Pippi
Långstrump säga. De verkligt viktiga
besluten, sådant som verkligen påverkar
stockholmarnas liv och vardag kommer
fortfarande att ligga centralt – skattelokala politikerna styr allt större delar av
den lokala vardagen.
Nya skattehöjningar
Varning alltså för att tro på den bedrägliga marknadsföringen om det ökade
demokratiska medborgarinflytandet i
stads- och kommundelsnämnder.
Stadsdelsnänmder är en halvmesyr, som
inte tar blandas ihop med självständiga
kommuner och som dessutom kostar
pengar. Ingen har vågat säga hur mycket,
men att bygga upp ett tjugotal nya förvaltningar och rekrytera nya politiska församlingar handlar för Stockholms del om
hundratals miljoner kronor. Det är
satsen, daghemstaxan, socialbidrags- pengar som inte finns men som måste
normen… åstadkommas antingen genom att de tas
En halvmesyr
Så kan politikerna i Stadshuset fortsätta
att fördela den krympande tillgångarna ut
till stadens olika delar där de lokala politikerna sedan far ta konsekvenserna av
åtstranmingarna. När fritidshenm1et läggs
ned kommer klagomålen aldrig fram till
Stadshuset utan protesterna stannar hos
lokalpolitikerna på medborgarkontoret.
Tänk så praktiskt! Samtidigt som de
från verksamheten eller på det klassiska
socialdemokratiska sättet genom nya
skattehöjningar.
Fler politiker som lägger sig i mer är
inte lösningen på Sveriges problem –
men möjligen på regeringspartiets interna
svårigheter. Att kunna skapa nya politiska
uppdrag och locka med mer politisk
makt kan vara det kitt som behövs för att
hålla ihop det stora och kluvna partiet.
SVENSK TIDSKRIFT 257