Johan Hjertqvist; Ahlmark vägrar glömma


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

JOHAN HJERTQVIST:
AHLMARK VÄGRAR GLÖMMA
I
dag är vänsterns politiska världsbild
krossad. Det finns inte längre några
system eller tydliga forebilder att
hylla. Det hindrar inte att vänstersympatisörer fortsätter krypskyttet mot t
ex den europeiska integrationen. Men
debattläget idag är radikalt annorlunda än
det sena 60-talet och 70-talet, då marxistiska värderingar var forhärskande i hela
västvärlden och varje ifrågasättande av
Castro, befrielserörelser och ”studentakt”
var oerhörda hädelser.
Då var det obekvämt och forenat med
risk for brännmärkning av skriva böcker
som Den nygamla västern (Daniel Tarschys
och Carl Tham) eller Workers paradise lost
(Eugene Lyons) . De var svidande analyser och vidräkningar av då etablerade –
idag forruttnade – sanningar. De gav oss,
som då slogs på barrikaderna, viktiga argument och moraliskt stöd.
Aningen opportunt
Det är med andra ord vid mitten av 90-
talet inte längre djärvt eller banbrytande
att påvisa att vänsterdebattörer haft fel eller brustit i moral. Tvärtom känns det
aningen opportunt.
Vät1stem <>clt tyrmmiet. Det galtia kvartsseklet. Per
Ahlmark. Tunbro 1994.
Under de senaste åren har en omfattande debatt om vänsterns skuld hunnit
foras i massmedierna: skall politiker, samhällsdebattörer och kulturpersoner hållas
ansvariga for att ha hyllat diktatorer och
forsvarat folkmord begångna av kommunistiska ledare, allt i ”befrielsens”, ”jämlikhetens” och ”anti-imperalismens”
namn? Skall vi forlåta och glömma- eller
hålla historien levande och smärtsam?
Per Ahlmark vägrar glömma och forlåta. Han har nu givit sitt bidrag till beskrivningen av vänsterns skuld genom
boken Vänstern och tyranniet. Det galna
kvartsseklet (Tirnbro 1994). Den spänner
från Herbert Tingsten till mediavänsterns
forvirring och överslätande attityd i
Bosnien-frågan.
Ingen röd tråd
Varfor så många av västerlandets intellektuella forfåll till att motarbeta själva den
samhällsordning som gjorde det möjligt
for dem att fritt säga sin mening är ett
problem, som dissikerats i standardverk
som t ex Political Pilgrims av Paul
Hollander.
Vänstern och tyranniet kan knappast
räknas till den kategorin. Det finns ingen
röd tråd genom boken: Per Ahlrnark verkar inte vara särskilt intresserad av att unSvENsK TIDsKRIFT 123
dersöka de bakomliggande orsakerna till
vänsterns agerande, utan föredrar att ta
upp enstaka fall. Det främsta motivet till
boken – liksom for annat han skrivit –
tycks vara en stark indignation över hur
Herbert Tingsten behandlades under sina
senare år på Dagens Nyheter. En annan
personlig drivkraft är oron över antisemitiska och antijudiska strömningar i
palestinakonfliktens spår.
Personlig vendetta
Dessa utgångspunkter ger en snedbalans
åt Ahlmarks framställning. Vällustigt jagar han forgripliga citat av Olof Lagercrantz och DN:s kulturelle chefredaktör
Arne Ruth. Det blir till stora delar en
personlig vendetta snarare än en strukturerad genomgång av vänsterns intellektuella och moraliska skuld.
Analysen verkar vara inkastad i efterhand, utan samordning med resten av
boken. De mönster och teorier, som redovisas, tycks snarast ha tillkommit for att
exemplen passar.
Som debattbok betraktat fyller Vän- 124
stem och tyranniet dock sin funktion. Tidigare artiklar och kåserier blandas med
nyskrivet material i en bitvis mycket underhållande blandning. Syster Marianne,
Per Gahrton och Pierre Schori far bidra
med for dem mycket obehagliga yttrande
vilka de antagligen helst vill låta vara
glömda.
Indignationen – inte analysen
Historien upprepar sig tyvärr, trots påstå-
enden om motsatsen. Förtryckare kommer och går. Krig och förföljelser bildar
mönster. I en tid då okunnighet och historielöshet breder ut sig i bl a den svenska
journalistkåren är varje dokumentation
av det forgångnas misstag angelägen.
Glömskan, axelryckningen, slappa fraser
som ”alla gör väl misstag i sin ungdom”
eller ”då var ju förhållandena annorlunda” är framtidens och demokratins
fiender.
Ahlmark vill hindra oss glömma. Indignationen – inte analysen – är den
främsta fortjänsten med hans bok.