Gunnar Dahmén; Stora boken
1994
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
GUNNAR DAHMEN:
STORA BOKEN
J
ag läser bibeln” kom en röst i
telefonens prästjour från en man i
själanöd. ”Sluta genast” borde jag
kanske ha sagt. I bibeln är det lätt
att gå vilse. Urval och tolkning av bibelord har lett till allt annat är enhet i tro
och handling. I kyrkan begrep man tidigt
att man behövde en kort sammanfattning
av trons innebörd och så tillkom Apostoliska trosbekännelsen och efter någon tid
också Nickenska som mera ”i tiden”
med tanke på kätterier som uppkommit.
Bägge trosbekännelserna har Svenska
kyrkan och fårenar oss därmed med andra kyrkor.
En framliden bokfårläggare i Stockholm sägs när han med fårsamlingen deltog i högmässans gemensamma läsning av
trosbekännelsen ha satt sig ner där han
inte ville instämma. Vore alla lika samvetsömma skulle det se egendomligt ut i
bänkarna. Tiderna igenom har kyrkorna
kommit med mer eller mindre utfårliga
forklaringar fcir att inte säga bortforklaringar. Vid tiden fcir Ekumeniska
mötet 1925 taladeNathan Söderblom fcir
behovet av ny trosbekännelse. ’Jag meBefrielse~~- Stora boken om kristen tro, 1993.
nar ingen fårändring av kyrkans gamla
trosbekännelse men ett klart uttryck fcir
Kristi lära och vår kristna plikt ifråga om
folkens broderskap och de sedliga
grundvalarna for samhällets gestaltning”.
Av tanken blev intet. men i dag fåreligger Befrielsen med underrubriken ”Stora
boken om kristen tro” utgiven av en
ledningsgrupp i kyrkan med ärkebiskop
Bertil W erkström som ordfårande och
en redaktion som samarbetat med ett
stort antal präster och lekmän. Stor är
fårvisso denna troslära som med sina
cirka 400 sidor och 180 bilder vill vara ett
tidsdokument om ”uttryck fcir kristen tro
i Sverige i dag”. Ett tidsdokument är det
men är den ett uttryck får vad kristen tro
är – i världen och över tiden?
Två hotbilder har man tydligen varit
rädd fcir. Den ena att vara auktoritativ,
den andra att vara traditionell. Av
katekesens ”Vad är det?” med korta entydiga svar märker man foga och att
Thorvaldsens Kristus skulle möta oss på
någon sida hade varit ett stilbrott. Vad vi
ar är en grundlig inventering av röster i
tiden som uttrycker oro, vilsenhet och
sökande. Samtida svensk litteratur är rikligt citerad. Det djärva bildmaterialet
väcker också frågor men verkar köpta av
SVENSK TIOSKRIFT 61
någon reklambyrå av det slag som vill
chockera snarare än att säga vad det är
frågan om. Avsikten är att denna rikedom av ord och bilder ska ”fårdjupa
samtalet om livets viktigaste frågor” och
leda till Kristus som befriaren.
Överlämnandet av Bifrielsen skedde
vid högtidligh:lliandet av 400 års minnet
av Uppsala möte. Sveriges biskopar och
präster skrev 1593 under ett beslut, som
var en trotsig bekännelse att nu stod Sveriges kyrka på evangeliets grund. Här
gällde icke röster från Rom eller Geneve
men väl från Wittenberg. Rösten från
Uppsala 1993 är mera ödmjuk och
läromässigt nästan undvikande. Luther
far komma till tals vid några ta tillfållen
och då i ofårgripliga sammanhang. I tider
av privatreligion, kristen ”på eget vis”
och sekterism hade det kanske inte skadat
att man varit mera tydlig vilket icke är
detsamma som intolerans. Man far lätt
intrycket att bara man sätter sig ner och
samtalar ska djävulen dra sig tillbaka.
Stora Boken har fåregåtts av Lilla boken
som enligt SIFO blivit väl mottagen av
de nära 50 procent av hush:llien som fatt
den till skänks. Läst eller åtminstone tittat
i den har 66 procent och över 40 procent
har reagerat positivt. För studiearbetet
inom fårsamlingarna fåreligger också en
Handbok gjord av Sveriges Kyrkliga
Studiefårvund. Man far önska lycka till
men samtidigt kanske våga uttrycka en
fårrnadan om det inte hade varit bättre
med enda Medelstora boken?
62 SVE N SK TI DSKRI FT
STORA BOKEN
J
ag läser bibeln” kom en röst i
telefonens prästjour från en man i
själanöd. ”Sluta genast” borde jag
kanske ha sagt. I bibeln är det lätt
att gå vilse. Urval och tolkning av bibelord har lett till allt annat är enhet i tro
och handling. I kyrkan begrep man tidigt
att man behövde en kort sammanfattning
av trons innebörd och så tillkom Apostoliska trosbekännelsen och efter någon tid
också Nickenska som mera ”i tiden”
med tanke på kätterier som uppkommit.
Bägge trosbekännelserna har Svenska
kyrkan och fårenar oss därmed med andra kyrkor.
En framliden bokfårläggare i Stockholm sägs när han med fårsamlingen deltog i högmässans gemensamma läsning av
trosbekännelsen ha satt sig ner där han
inte ville instämma. Vore alla lika samvetsömma skulle det se egendomligt ut i
bänkarna. Tiderna igenom har kyrkorna
kommit med mer eller mindre utfårliga
forklaringar fcir att inte säga bortforklaringar. Vid tiden fcir Ekumeniska
mötet 1925 taladeNathan Söderblom fcir
behovet av ny trosbekännelse. ’Jag meBefrielse~~- Stora boken om kristen tro, 1993.
nar ingen fårändring av kyrkans gamla
trosbekännelse men ett klart uttryck fcir
Kristi lära och vår kristna plikt ifråga om
folkens broderskap och de sedliga
grundvalarna for samhällets gestaltning”.
Av tanken blev intet. men i dag fåreligger Befrielsen med underrubriken ”Stora
boken om kristen tro” utgiven av en
ledningsgrupp i kyrkan med ärkebiskop
Bertil W erkström som ordfårande och
en redaktion som samarbetat med ett
stort antal präster och lekmän. Stor är
fårvisso denna troslära som med sina
cirka 400 sidor och 180 bilder vill vara ett
tidsdokument om ”uttryck fcir kristen tro
i Sverige i dag”. Ett tidsdokument är det
men är den ett uttryck får vad kristen tro
är – i världen och över tiden?
Två hotbilder har man tydligen varit
rädd fcir. Den ena att vara auktoritativ,
den andra att vara traditionell. Av
katekesens ”Vad är det?” med korta entydiga svar märker man foga och att
Thorvaldsens Kristus skulle möta oss på
någon sida hade varit ett stilbrott. Vad vi
ar är en grundlig inventering av röster i
tiden som uttrycker oro, vilsenhet och
sökande. Samtida svensk litteratur är rikligt citerad. Det djärva bildmaterialet
väcker också frågor men verkar köpta av
SVENSK TIOSKRIFT 61
någon reklambyrå av det slag som vill
chockera snarare än att säga vad det är
frågan om. Avsikten är att denna rikedom av ord och bilder ska ”fårdjupa
samtalet om livets viktigaste frågor” och
leda till Kristus som befriaren.
Överlämnandet av Bifrielsen skedde
vid högtidligh:lliandet av 400 års minnet
av Uppsala möte. Sveriges biskopar och
präster skrev 1593 under ett beslut, som
var en trotsig bekännelse att nu stod Sveriges kyrka på evangeliets grund. Här
gällde icke röster från Rom eller Geneve
men väl från Wittenberg. Rösten från
Uppsala 1993 är mera ödmjuk och
läromässigt nästan undvikande. Luther
far komma till tals vid några ta tillfållen
och då i ofårgripliga sammanhang. I tider
av privatreligion, kristen ”på eget vis”
och sekterism hade det kanske inte skadat
att man varit mera tydlig vilket icke är
detsamma som intolerans. Man far lätt
intrycket att bara man sätter sig ner och
samtalar ska djävulen dra sig tillbaka.
Stora Boken har fåregåtts av Lilla boken
som enligt SIFO blivit väl mottagen av
de nära 50 procent av hush:llien som fatt
den till skänks. Läst eller åtminstone tittat
i den har 66 procent och över 40 procent
har reagerat positivt. För studiearbetet
inom fårsamlingarna fåreligger också en
Handbok gjord av Sveriges Kyrkliga
Studiefårvund. Man far önska lycka till
men samtidigt kanske våga uttrycka en
fårrnadan om det inte hade varit bättre
med enda Medelstora boken?
62 SVE N SK TI DSKRI FT