Göran Hägg; Företagaren i svensk litteratur


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

FöRETAGAREN I
SVENSK LITTERATUR
GÖRAN HÄGG
I modern svensk litteratur harföretagaren oftastframställts som skurkaktig och ohederlig. Men
de senaste åren har en förändring börjat märkas. Kanske beror det på att vårt behov av företagande sällan har varit större än vad det är nu?
F
öretagare är sällsynta i de
senaste tre årtiondenas svenska
litteratur. I stort sett obefintliga faktiskt.
Så har det inte alltid varit. Den äldsta
läsbara svenska romanen, C J L Almqvists
Det går an 1838 har en kvinnlig foretagare, glasmästeriägaren Sara Videbäck
som centralgestalt. I Strindbergs Röda
rummet 1879 frodas både Arvid Falks
otrevliga bror linkramhandlaren och de
läskiga intressenterna bakom
Sjöforsäkringsaktiebolaget Triton och
Tidningsaktiebolaget Gråkappan.
Vidrig bild
Nästa generation tongivande skribenter
med Heidenstam i spetsen foraktade visserligen penningen, när den inte ärvts
eller hade något med jordbruk att göra.
Men bland lite yngre berättare blev foretagaren åter den rypiska representanten
for samhället till exempel vid generalGÖRAN HÄGG är frilansjournalist och medverkar
regelbulldet på Aftonbladets kultursida.
konsulns nuddagar i Hjalmar Söderbergs
Förvillelser 1895 eller Den allvarsamma
leken 1912 och andra verk där framforallt
klipparen Ernest Thiels omgivning stått
modell. Likaså i den orättvist bortglömde
Henning Bergers romaner, främst mästerverket Drömlandet 1909, med dess
underbart vidriga bild av penningens
makt och omgivningens kryperi kring en
gammal procentare.
Den moderne industrialisten
Med det vi brukar kalla ”tiotalet” blir
foretagarnllijöerna for en tid den berättande litteraturens huvudtema. I Sigfrid
Siwertz’ Selambs 1920 hånas spekulation
och egoism, om än med påtaglig fascination for själva ämnet. Ren dyrkan av den
moderne industrialisten finns i flera av
Lubbe Nordströms idag forgätna tjugotalsromaner. Företagare och uppfinnare
är viktiga i Gustav Hellströms Snörmakare
Lekholm får en ide 1927, den stora
romanen om svensk ståndscirkulation.
Men litterärt märkligast av tidens faretagarskildringar är Hjalmar Bergmans på
96 SVENSK T!DSKRIFT
en gång humoristiska och nattsvart pessi- 1929 om en olycksdrabbad grosshandmistiska bilder från och med Vi Bookar, !are. I sin stora svit om tidens ideer och
Krokar och Rothar 1912. Manipulationer kampen mot nazismen, Grupp Krilon
värdiga ledningen i Gota Bank krossar 1941 och dess båda uppföljare, gör
häradshövdingen De Lorche i MarkureLis i Johnson en fastighetsmäklare till förnufWadköping 1919 – han har använt ’jesu tets och humanitetens talesman.
krubbas” aktier i sina spekulationer. Men
givetvis far inte vinnaren, herr Markurell,
någon egentlig glädje av segern. I böcker
ger pengar aldrig varaktig glädje. Lysande
kvinnliga företagarporträtt finns
Bergmans sena mästerverk Farmor och Vår
Hem 1921 och Chifen fru Ingeborg 1924.
Men kvinnliga författare som Selma
Lagerlöf och Elin Wägner har själva
knappast tagit vara på företagandets litterära möjligheter.
Börsens sammanbrott
Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes
1924 är både historien om fabrikörsfamiljen Åvik, och de aktiespekulationer
som nästan krossar den blivande svärsonen, journalisten Cello. Kapitlet Svart
mässa om börsens sammanbrott är en av
bokens tragikomiska höjdpunkter.
I många av Olle Hedbergs bästa
romaner, som Jag är en prins av blodet
1936, utspelar sig existentiella tragedier i
småföretagar- eller rill och med hantverkarrniljö.
Men även proletärförfattarna och
deras publik intresserar sig för såväl
pengar i allmänhet som företagande i
trängre mening. Ivar Lo-Johanssons karriär som gårdfarihandlare blev varken
storslagen eller långvarig. I Eyvind
Johnsons Timans och rätifärdigheten 1925
rör det sig om en läskig utsugare och
direktör och Kommentar till ett stjärnfall
Företagaren försvann
På ett enklare plan, i underhållningslitteraturen, florerar mer eller mindre ärliga
företagare och mer eller mindre företagsamma skurkar som Waldemar
Hammenhögs lätt rasistiska men mycket
roliga roman om Pettersson & Bendel
1931. Längst håller sig företagarmiljöerna
kvar i deckarna. Fotografen Harry
Friberg i Stieg Trenters böcker är ju själv
en sorts småföretagare och möter dessutom allsköns obskyra direktörer och
hantverkare.
Men någon gång mot slutet av 50-
talet försvinner företagaren ur den seriösa
litteraturen. Pengar som motiv för brottet
blir en sällsynthet i deckaren. Till och
med där skurkaktiga direktörer fortfarande någon gång florerar som hos
Sjöwall/Wahlöö är det ändå vanligen
sexuella eller sociala motiv som driver
handlingen framåt.
Dallas är typfallet
Samtidigt är det ingalunda någon internationell tendens, varken i seriös eller
populär kultur. Dallas är typfallet av
importerad underhållning från sent 70-
tal. I amerikanska romaner har det vimlat
av spekulanter och penningnutadorer
även då de var borta hos oss.
Är företagarens försvinnande ett
uttryck för djupt rotad fientlighet mot
SVENSK TiDSKR.IFT 97
. — … ….,,..___-
faretagande i de senaste årtiondenas varon av pengar och ekonomi överhusvenska kultur? vudtaget – som motiv for mord eller
drivkraft for karriärer.
Moraliskt mindervärdig
Knappast. Som redan exemplen ovan
visar var detjust ingen smickrande bild av
foretagare och foretagsamhet som prä-
glade den klassiska svenska romanen. Det
är fortfarande ingen särskilt sympatisk
bild man ar av oljebranschen i Dallas
eller av börsmäklarens privatliv i American
Psycho.
Fönnårren av att vara huvudperson i
berättelser är framforallt formånen att a
framträda som skurk och moraliskt mindervärdig. I 70- och 80-talens svenska
samtidsromaner har den huvudrollen
framforallt innehafts av poliser, vårdpersonal, byråkrater, politiker och dylikt.
Företagaren ospännande
Det är helt andra saker än politik som styr
valet av huvudpersoner i litterärt berättande. Författaren skriver visserligen
boken, men det blir inte särskilt många
böcker gjorda om de inte innehåller saker
som publiken, stor eller liten, tycker är
intressanta. Företagare och fortjänandet
av pengar har helt enkelt inte varit spännande.
Än mer markant än faretagarens frånvaro i samtida litteratur har varit just frånTotal trygghet
Vi har en tid levt i ett samhälle med dels
ett näringsliv som varit till den grad välfungerande att pengama verkat komma
av sig själva, dels en nästan total ekonomisk trygghet for alla. Jakten på pengar
har varit mindre naturlig att identifiera sig
med än jakten på orgasmer och byråkratisk makt. Rekordår och välfärdsstat – det
är den tid då pengar och foretagare forsvinner definitivt ur svensk litteratur.
Sublim nivå
Således är det inte heller så konstigt att de
tycks vara på väg att komma tillbaka.
TV-serier som Rederiet berättar om en ny
tid. Ekonomiprogrammen avlöser
varandra på TV. Vi vill gärna se våra privata eländen upphöjda till en mer sublim
nivå, där de verkligen tycks betyda något.
Litteraturen kommer som vanligt lite
efter. Men det är ingen tvekan om att
det, om det fortsätter att gå illa for
Sverige, kommer att bli spännande med
pengar och faretagande igen, även i
böckernas värld. Precis som på Hjalmar
Bergmans tid. Obehagligt spännande.
98 SVENSK TIDSKRIFT