Barbro Anell; Jakten på entreprenören
1995
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
JAKTEN ~A
ENTREPRENOREN
BARBRO ANELL
Företagandet är en konst i utveckling och avveckling. Det räcker inte att enbart bryta nya
marker och satsa på utveckling. Gamla strukturer måste också ständigt avvecklas om företagandet skall bli framgångsrikt. Problemet är att politikerna skapat incitament som konsen1erar
inte bara den offentliga sektorn utan också och alltmerföretagen.
I
Sverige satsas årligen mycket stora
offentliga summor på att åstadkomma nyforetagande. Centrala,
regionala och lokala aktörer delar
på bidrag ur en artrik flora av stöd. Ett
aktuellt exempel på hur desperata
ansträngningarna kan bli erbjuder
Haparanda kommun, som vänder sig till
potentiella nyforetagare bland inrikesflygets resenärer med annonser om det
lämpliga i att etablera sig i kommunen.
Kommunens argument är att företagarklimatet är så forträffligt på grund av alla
de stöd foretagen kan komma i åtnjutande av. Trots alla pengar och startaeget-kurser händer dock inte speciellt
mycket. De unga, framgångsrika foretagen är lätt räknade. Finns det inga
entreprenörer längre?
Den österrikiske ekonomen J. A.
Schumpeter såg kapitalismen som en
evolutionär process, ”a fonn or method
of economic change” (Schumpeter,
1942, 1966, s 82). Det var således fOrändringen som stod i centrum for hans
intresse.
Uttrycket creative destruction, eller skapande förstörelse, beskriver den evolutionära processen av nedbrytande och
nyskapande som leder till ekonomisk
utveckling. Avveckling är en forutsättning for förnyelse. Och förnyelsens konsekvens är avveckling. Båda bidrar till
den dynamiska utvecklingen.
Ständigt omvandlingstryck
Schumpeter förefaller ha varit mest
intresserad av den nyskapande sidan i den
ekonomiska utvecklingen, av entreprenören och innovationen. Den negativa
sidan, avvecklingen, gavs inte lika stort
utrynune i hans skrifter, kanske for att
den fOrutsattes ske automatiskt.
Schumpeters foreställningsvärld
utsattes foretagen for ett ständigt tryck till
omvandling och det företag som inte forändrade måste gå under.
BARBKO ANELL är professor i företagsekonomi vid Omvandlingstrycket tänktes emanera ur
Umea universitet. foretagens omvärld, från konkurrensen
80 SVENSK TIDSKRIFT
—
med andra foretag om köparnas gunst.
Schumpeter avsåg inte bara konkurrensen från etablerade foretag som kunde
framställa produkter och tjänster billigare
och bättre, utan främst den konkurrens
som kom från helt nya foreteelser som
ryckte undan grundvalen for verksamheten på liknande sätt som den elektroniska ordbehandlaren ryckt undan marknaden for skrivmaskinen. Men det nya
behövde inte existera i sinnevärlden,
blotta hotet om att konkurrens från
oväntat håll kunde uppkomma drev foretagen till forändring. ”…competition of
the kind we now have in mind acts not
only when in being hut also when it is
merely an ever-present threat. It disciplines before it attacks.” (Ibid, s 85).
Peifekta strukturer
Den centrala frågan for den ekonomiska
forskningen och praktiken borde gälla
hur man hanterar foränderlighet, det vill
säga bemästrar både utveckling och
avveckling. ”In other words, the problem that is usually being visualized is
how capitalism administers existing
structures, whereas the relevant problem
is how it creates and destroys them.”
(Ibid, s 84). Det är kanske där problemet
ligger: vi sitter fast i de existerande strukturerna och vi är for intresserade av att
forsöka ra dem perfekta.
Det perfekta kan ju inte forbättras,
som kandidat Herman Lange i Piratens
bok Tre terminer upptäckte, när han studerade juridik i Lund. Professorns foreläsningar hade utarbetats till akademisk fulländning, därfor höll han exakt samma
foreläsningar år från år. Men perfektion
är inte den bästa forutsättningen for överlevnad, som ju kräver anpassning och
flexibilitet. Schumpeter konstaterade a
propos vådorna av perfektion: det system
som vid varje givet tillfålle utnyttjar sina
möjligheter på bästa sätt kan ändå vara
underlägset det som inte gör så, därfor att
det senares brist på fulländning kan vara
en forutsättning for prestationsforn1ågan i
det långa loppet – ”A system – any system
– economic or other- that at every given
point of time fully utilizes its possibilities
to the best advantage may yet in the Iong
run be inferior to a system that does so
may be a condition for the level or speed
oflong-run perforrnance.” (Ibid, s 83).
Hotade institutioner
Schumpeter själv tvivlade på kapitalismens och entreprenörens framtid.
Kapitalismen innehöll, enligt honom, ett
moment av självdestruktivitet. Dess
framgång skulle medfora att dess institutionella ramverk bröts ner. Ett exempel
på en institution som hotades av upplösning var ägandet. ”The capitalist process,
by substituting a mere parce! ofshares for
the wallsand the machines in the factory,
takes the life out of the idea of property
…And this evaporation of what we may
tern1 the material substance of property –
its visible and touchable reality – affects
not only the attitudes of holders but also
that of the workman and the public 111
general.” (Ibid, s 142).
Syntetiska optioner
Problemet med separation av ägande och
kontroll var inte ett nytt fenomen.
Redan Adam Smith påpekade att aktieSVENSK T!DSKRIFT 81
bolagen skulle komma att ledas, inte av l
sina ägare, utan av anställda ’managers’,
som inte alltid hade ägamas bästa som
främsta intresse. Den moderna debatten i
ämnet kan sägas ha inletts av Berles &
Means’ tes att det moderna företaget
karakteriserades av ”ownership of wealth
without appreciable control and control
of wealth without appreciable
ownership.” (Bede & Means 1932, s 69).
Debatten om ägande och kontroll har
pågått sedan dess och verkar inte visa
några tecken på avmattning. Alltmer
sofistikerade system, till exempel av syntetiska optioner och incitamentslöner
utvecklas får att ra de anställda fåretagsledarna att anlägga ett ägarperspektiv på
verksamheten.
Heroisk resning
Den schumpeterianske entreprenören
hade en heroisk resning. ”…the function
of the entrepreneurs is to revolutionize
the pattem of production by exploiting
and invention or, more generally, an
untried technological possibility for producing a new cornn1odity or producing
an old one in a new way, by opening up
a new source of supply of materials or a
new outlet for products, by reorganizing
an industry and so on… To act with confidence beyond the range offamiliar beacons and to overcome that resistance
requires attitudes that are present only in
a small fraction ofthe population and that
defines the entrepreneurial type as weil as
the entrepreneurial function.”
(Schumpeter 1942, 1966, s 132).
Men rollen som utvecklingens hjälte
skulle också komma att strykas ur den
post-kapitalistiska pjäsen. ”…economic
progress tends to become depersonalised
and automatized. (Ibid, s 133)….innovation itself is being reduced to routine.
…Technological progress is increasingly
becoming the business of teams of
trained specialists who tum out what is
required and make it work in predietable
ways.” (Ibid, s 132).
Byråkratiska stotföretag
Storbolag, vilka enligt Schumpeters
mening var liktydiga med byråkratiska
organisationer styrda av anställda tjänstemän och ägda av en anonym skara
penningplacerare utan ägaransvar – skulle
kornn1a att dominera det ekonomiska
livet. Därmed skulle också innoverandet
byråkratiseras och tas omhand av de foga
entreprenörsmässigt lagda tjänstemännen.
Schumpeters bild av framtiden stämmer i
mångt och mycket med den bild J. K.
Galbraith senare målade upp i TI1e New
Industrial State av den amerikanska ekonomin, hållen i ett fast grepp av den så
kallade teknostrukturen (Galbraith 1967).
Motstånd motförändringar
Om fåretagen nu lyckas rutinisera
utvecklingssidan, hur är det då med
avvecklingssidan? I den nationalekonomiska forskningen har utvecklingen vägt
tyngre än avvecklingen. Men vi vet i alla
fall så pass mycket att vi kan säga att
avvecklingsfrågor är ett större problem
att hantera får fåretagsledningar än
utvecklingsproblem (Anell & Persson
1983, 1985). Företag och andra organisationer präglas av tröghet, av motstånd
mot förändringar, men denna tröghet är
82 SVENSK TIDSKRIFT
–
särkilt märkbar när det gäller avvecklingsbeslut. Exempelvis beslut om expansion
eller etablering av ny verksamhet, eller
om att satsa resurser på produktutveckling vinner som regel gillande och stöd
från medarbetarna och från andra bedö-
mare av ett företags verksamhet.
Avvecklingsbeslut är dels kontroversiella,
dels personligen obehagliga. De etablerade intressena hotas och blotta osäkerlönsamhet. Detta irslag var särskilt markant under den förra lågkonjunkturen, då
stora belopp delades ut till hotade brancher som varvsnäringen och stålindustrin
eller till enskilda hotade företag inom till
exempel skogsindustrin. Men det finns
också aktuella exempel på att denna
politik inte övergivits, till exempel
bankstödet.
heten – ingen kan ju garantera att alla far Lönar sig söka stöd
det bättre vid en forändring – väcker Andra stöd är inriktade på att åstadlusten att bevara det bestående. Det icke- komma nyforetagande och företagsutexisterande alternativet har inte många veckling. Den politiken ger incitament
försvarare. for att söka bidrag och stöd. Människor
Staten ingriper
I Schumpeters föreställningsvärld emanerade, som sagt, omvandlingstrycket ur
konkurrensen mellan företagen. Statens
roll i omvandlingen diskuterades inte. I
moderna industrinationer fors näringspolitik och staten ingriper aktivt i strukturomvandlingen. Men staten ingriper också
indirekt genom att påverka incitamenten
for entreprenören. Ett exempel som är
speciellt karakteristiskt for svenska forhållanden är skattepolitiken som gör det
svårt for duktiga entreprenörer att själva
skörda frukterna av sin framgång. De som
trots allt blir rika, till exempel Rausing
och Kamprad, har sett sig tvingade att
utvandra.
Konserverande stöd
När det gäller den aktiva näringspolitiken
spelar staten en dubbelroll. En del stöd
kan ses som konserverande, ägnade att
bibehålla etablerad verksamhet, ofta
sådan som är hotad på grund av bristande
kan kalkylera och fatta rationella beslut,
inom den begränsade ram som den
mänskliga forn1ågan till informationsinsamling och bearbetning ger, och lönar
det sig att söka stöd, så kommer de att
göra det. Utan att våga påstå att uttalandet gäller generellt, kan jag säga att
min erfarenhet visar att många företag
som söker stöd for att utveckla en
affårside eller starta ett nytt företag lägger
ned större möda på att ansöka om stöd än
på att undersöka marknaden for den
potentiella produkten eller företaget.
Istället for ’creative destruction’ ser v1
’destruction of creativeness’.
Synnerligen dynamisk
Hittills har jag enbart berört omvandlingen inom näringslivet. Om man
jämför den utveckling och den avveckling som sker inom det privata näringslivet med omvandlingen inom offentlig
sektor, framstår den privata sektorn som
synnerligen dynamisk.
I Konstantin Kavafis underbara dikt I
SVENSK TiDSKRIFT 83
väntan på barbarerna går förfallstidens
romare i spänd förväntan på att barbarerna skall komma och vända upp och
ned på den etablerade ordningen.
slutraderna lyder ”Och utan barbarer –
vad skall det bli av oss? De där människorna va ju ändå någon lösning.” I dikten
kom barbarerna inte. Vi har heller kanske
inte råd att vänta på att entreprenörerna
skall lösa omvandlingsproblemen. Vi
måste själva ta itu med att avveckla en
mängd hindrande strukturer innan vi kan
hoppas på en renässans för entreprenören.
Litteratur
Ane/1, B & PerssotJ, B, Avveckling av verksamhet.
Linköping 1983.
Ane/1, B & Persson, B, Företagsledniug i krissituatiotJer.
Liuköpiug 1985.
Sd111mperer, J A, Capita/ism, Socialism aud Democracy.
Londo” /942, 1966.
Calbraith, J K, The New lrrdustrial State. Loudou
1967.
Ber/e, A A & Mearrs C C, The Modem Corporate and
Private Property. New York 1932.
84 SVENSK TiDSKRIFT
ENTREPRENOREN
BARBRO ANELL
Företagandet är en konst i utveckling och avveckling. Det räcker inte att enbart bryta nya
marker och satsa på utveckling. Gamla strukturer måste också ständigt avvecklas om företagandet skall bli framgångsrikt. Problemet är att politikerna skapat incitament som konsen1erar
inte bara den offentliga sektorn utan också och alltmerföretagen.
I
Sverige satsas årligen mycket stora
offentliga summor på att åstadkomma nyforetagande. Centrala,
regionala och lokala aktörer delar
på bidrag ur en artrik flora av stöd. Ett
aktuellt exempel på hur desperata
ansträngningarna kan bli erbjuder
Haparanda kommun, som vänder sig till
potentiella nyforetagare bland inrikesflygets resenärer med annonser om det
lämpliga i att etablera sig i kommunen.
Kommunens argument är att företagarklimatet är så forträffligt på grund av alla
de stöd foretagen kan komma i åtnjutande av. Trots alla pengar och startaeget-kurser händer dock inte speciellt
mycket. De unga, framgångsrika foretagen är lätt räknade. Finns det inga
entreprenörer längre?
Den österrikiske ekonomen J. A.
Schumpeter såg kapitalismen som en
evolutionär process, ”a fonn or method
of economic change” (Schumpeter,
1942, 1966, s 82). Det var således fOrändringen som stod i centrum for hans
intresse.
Uttrycket creative destruction, eller skapande förstörelse, beskriver den evolutionära processen av nedbrytande och
nyskapande som leder till ekonomisk
utveckling. Avveckling är en forutsättning for förnyelse. Och förnyelsens konsekvens är avveckling. Båda bidrar till
den dynamiska utvecklingen.
Ständigt omvandlingstryck
Schumpeter förefaller ha varit mest
intresserad av den nyskapande sidan i den
ekonomiska utvecklingen, av entreprenören och innovationen. Den negativa
sidan, avvecklingen, gavs inte lika stort
utrynune i hans skrifter, kanske for att
den fOrutsattes ske automatiskt.
Schumpeters foreställningsvärld
utsattes foretagen for ett ständigt tryck till
omvandling och det företag som inte forändrade måste gå under.
BARBKO ANELL är professor i företagsekonomi vid Omvandlingstrycket tänktes emanera ur
Umea universitet. foretagens omvärld, från konkurrensen
80 SVENSK TIDSKRIFT
—
med andra foretag om köparnas gunst.
Schumpeter avsåg inte bara konkurrensen från etablerade foretag som kunde
framställa produkter och tjänster billigare
och bättre, utan främst den konkurrens
som kom från helt nya foreteelser som
ryckte undan grundvalen for verksamheten på liknande sätt som den elektroniska ordbehandlaren ryckt undan marknaden for skrivmaskinen. Men det nya
behövde inte existera i sinnevärlden,
blotta hotet om att konkurrens från
oväntat håll kunde uppkomma drev foretagen till forändring. ”…competition of
the kind we now have in mind acts not
only when in being hut also when it is
merely an ever-present threat. It disciplines before it attacks.” (Ibid, s 85).
Peifekta strukturer
Den centrala frågan for den ekonomiska
forskningen och praktiken borde gälla
hur man hanterar foränderlighet, det vill
säga bemästrar både utveckling och
avveckling. ”In other words, the problem that is usually being visualized is
how capitalism administers existing
structures, whereas the relevant problem
is how it creates and destroys them.”
(Ibid, s 84). Det är kanske där problemet
ligger: vi sitter fast i de existerande strukturerna och vi är for intresserade av att
forsöka ra dem perfekta.
Det perfekta kan ju inte forbättras,
som kandidat Herman Lange i Piratens
bok Tre terminer upptäckte, när han studerade juridik i Lund. Professorns foreläsningar hade utarbetats till akademisk fulländning, därfor höll han exakt samma
foreläsningar år från år. Men perfektion
är inte den bästa forutsättningen for överlevnad, som ju kräver anpassning och
flexibilitet. Schumpeter konstaterade a
propos vådorna av perfektion: det system
som vid varje givet tillfålle utnyttjar sina
möjligheter på bästa sätt kan ändå vara
underlägset det som inte gör så, därfor att
det senares brist på fulländning kan vara
en forutsättning for prestationsforn1ågan i
det långa loppet – ”A system – any system
– economic or other- that at every given
point of time fully utilizes its possibilities
to the best advantage may yet in the Iong
run be inferior to a system that does so
may be a condition for the level or speed
oflong-run perforrnance.” (Ibid, s 83).
Hotade institutioner
Schumpeter själv tvivlade på kapitalismens och entreprenörens framtid.
Kapitalismen innehöll, enligt honom, ett
moment av självdestruktivitet. Dess
framgång skulle medfora att dess institutionella ramverk bröts ner. Ett exempel
på en institution som hotades av upplösning var ägandet. ”The capitalist process,
by substituting a mere parce! ofshares for
the wallsand the machines in the factory,
takes the life out of the idea of property
…And this evaporation of what we may
tern1 the material substance of property –
its visible and touchable reality – affects
not only the attitudes of holders but also
that of the workman and the public 111
general.” (Ibid, s 142).
Syntetiska optioner
Problemet med separation av ägande och
kontroll var inte ett nytt fenomen.
Redan Adam Smith påpekade att aktieSVENSK T!DSKRIFT 81
bolagen skulle komma att ledas, inte av l
sina ägare, utan av anställda ’managers’,
som inte alltid hade ägamas bästa som
främsta intresse. Den moderna debatten i
ämnet kan sägas ha inletts av Berles &
Means’ tes att det moderna företaget
karakteriserades av ”ownership of wealth
without appreciable control and control
of wealth without appreciable
ownership.” (Bede & Means 1932, s 69).
Debatten om ägande och kontroll har
pågått sedan dess och verkar inte visa
några tecken på avmattning. Alltmer
sofistikerade system, till exempel av syntetiska optioner och incitamentslöner
utvecklas får att ra de anställda fåretagsledarna att anlägga ett ägarperspektiv på
verksamheten.
Heroisk resning
Den schumpeterianske entreprenören
hade en heroisk resning. ”…the function
of the entrepreneurs is to revolutionize
the pattem of production by exploiting
and invention or, more generally, an
untried technological possibility for producing a new cornn1odity or producing
an old one in a new way, by opening up
a new source of supply of materials or a
new outlet for products, by reorganizing
an industry and so on… To act with confidence beyond the range offamiliar beacons and to overcome that resistance
requires attitudes that are present only in
a small fraction ofthe population and that
defines the entrepreneurial type as weil as
the entrepreneurial function.”
(Schumpeter 1942, 1966, s 132).
Men rollen som utvecklingens hjälte
skulle också komma att strykas ur den
post-kapitalistiska pjäsen. ”…economic
progress tends to become depersonalised
and automatized. (Ibid, s 133)….innovation itself is being reduced to routine.
…Technological progress is increasingly
becoming the business of teams of
trained specialists who tum out what is
required and make it work in predietable
ways.” (Ibid, s 132).
Byråkratiska stotföretag
Storbolag, vilka enligt Schumpeters
mening var liktydiga med byråkratiska
organisationer styrda av anställda tjänstemän och ägda av en anonym skara
penningplacerare utan ägaransvar – skulle
kornn1a att dominera det ekonomiska
livet. Därmed skulle också innoverandet
byråkratiseras och tas omhand av de foga
entreprenörsmässigt lagda tjänstemännen.
Schumpeters bild av framtiden stämmer i
mångt och mycket med den bild J. K.
Galbraith senare målade upp i TI1e New
Industrial State av den amerikanska ekonomin, hållen i ett fast grepp av den så
kallade teknostrukturen (Galbraith 1967).
Motstånd motförändringar
Om fåretagen nu lyckas rutinisera
utvecklingssidan, hur är det då med
avvecklingssidan? I den nationalekonomiska forskningen har utvecklingen vägt
tyngre än avvecklingen. Men vi vet i alla
fall så pass mycket att vi kan säga att
avvecklingsfrågor är ett större problem
att hantera får fåretagsledningar än
utvecklingsproblem (Anell & Persson
1983, 1985). Företag och andra organisationer präglas av tröghet, av motstånd
mot förändringar, men denna tröghet är
82 SVENSK TIDSKRIFT
–
särkilt märkbar när det gäller avvecklingsbeslut. Exempelvis beslut om expansion
eller etablering av ny verksamhet, eller
om att satsa resurser på produktutveckling vinner som regel gillande och stöd
från medarbetarna och från andra bedö-
mare av ett företags verksamhet.
Avvecklingsbeslut är dels kontroversiella,
dels personligen obehagliga. De etablerade intressena hotas och blotta osäkerlönsamhet. Detta irslag var särskilt markant under den förra lågkonjunkturen, då
stora belopp delades ut till hotade brancher som varvsnäringen och stålindustrin
eller till enskilda hotade företag inom till
exempel skogsindustrin. Men det finns
också aktuella exempel på att denna
politik inte övergivits, till exempel
bankstödet.
heten – ingen kan ju garantera att alla far Lönar sig söka stöd
det bättre vid en forändring – väcker Andra stöd är inriktade på att åstadlusten att bevara det bestående. Det icke- komma nyforetagande och företagsutexisterande alternativet har inte många veckling. Den politiken ger incitament
försvarare. for att söka bidrag och stöd. Människor
Staten ingriper
I Schumpeters föreställningsvärld emanerade, som sagt, omvandlingstrycket ur
konkurrensen mellan företagen. Statens
roll i omvandlingen diskuterades inte. I
moderna industrinationer fors näringspolitik och staten ingriper aktivt i strukturomvandlingen. Men staten ingriper också
indirekt genom att påverka incitamenten
for entreprenören. Ett exempel som är
speciellt karakteristiskt for svenska forhållanden är skattepolitiken som gör det
svårt for duktiga entreprenörer att själva
skörda frukterna av sin framgång. De som
trots allt blir rika, till exempel Rausing
och Kamprad, har sett sig tvingade att
utvandra.
Konserverande stöd
När det gäller den aktiva näringspolitiken
spelar staten en dubbelroll. En del stöd
kan ses som konserverande, ägnade att
bibehålla etablerad verksamhet, ofta
sådan som är hotad på grund av bristande
kan kalkylera och fatta rationella beslut,
inom den begränsade ram som den
mänskliga forn1ågan till informationsinsamling och bearbetning ger, och lönar
det sig att söka stöd, så kommer de att
göra det. Utan att våga påstå att uttalandet gäller generellt, kan jag säga att
min erfarenhet visar att många företag
som söker stöd for att utveckla en
affårside eller starta ett nytt företag lägger
ned större möda på att ansöka om stöd än
på att undersöka marknaden for den
potentiella produkten eller företaget.
Istället for ’creative destruction’ ser v1
’destruction of creativeness’.
Synnerligen dynamisk
Hittills har jag enbart berört omvandlingen inom näringslivet. Om man
jämför den utveckling och den avveckling som sker inom det privata näringslivet med omvandlingen inom offentlig
sektor, framstår den privata sektorn som
synnerligen dynamisk.
I Konstantin Kavafis underbara dikt I
SVENSK TiDSKRIFT 83
väntan på barbarerna går förfallstidens
romare i spänd förväntan på att barbarerna skall komma och vända upp och
ned på den etablerade ordningen.
slutraderna lyder ”Och utan barbarer –
vad skall det bli av oss? De där människorna va ju ändå någon lösning.” I dikten
kom barbarerna inte. Vi har heller kanske
inte råd att vänta på att entreprenörerna
skall lösa omvandlingsproblemen. Vi
måste själva ta itu med att avveckla en
mängd hindrande strukturer innan vi kan
hoppas på en renässans för entreprenören.
Litteratur
Ane/1, B & PerssotJ, B, Avveckling av verksamhet.
Linköping 1983.
Ane/1, B & Persson, B, Företagsledniug i krissituatiotJer.
Liuköpiug 1985.
Sd111mperer, J A, Capita/ism, Socialism aud Democracy.
Londo” /942, 1966.
Calbraith, J K, The New lrrdustrial State. Loudou
1967.
Ber/e, A A & Mearrs C C, The Modem Corporate and
Private Property. New York 1932.
84 SVENSK TiDSKRIFT