Per Dahl; Kultur utan kulturstöd


1993


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

KULTUR UTAN KULTURSTÖD
PERDAHL
Det talas ofta om den av kommersialism hotade kulturen. En statlig kulturpolitik sägs vara
det halmstrå som kvalificerade kulturyttringar räddas med. Men är det verkligen så?
Per Dahl har intervjuat bokförläggare Åke Svenson varsförlag Norma är en av de stämmor
forutan vilken svensk idedebatt skulle vara fattigare.
• •
A
r Indianapolis i USA:s delstat lndiana känt for något
intellektuellt? Länge inte
alls for östkustens politiska
establishment. Men där utkommer sedan lång tid böcker på fårlagen Liberty
Classics och Liberty Press. Utan forlagens utgivning hade den amerikanska
liberalkonservativa diskussionen varit
många stämmor svagare: klassiker som
Hume, Burke och Adam Smith, moderna tänkare somvon Hayekharspridits
genom Liberty Press-utgåvor. En liknande roll har bokförläggaren Henry
Regnery haft i Mellanvästem. Här har
bl a Russeli Kirk haft en plattform.
Borås ger knappast associationer till
Mellanvästem. Men svensk idedebatt
skulle likaledes vara några stämmor fatPER DAHL är förlagsredaktör p~ Timbro.
tigare utan Norrna och Åke Svenson.
Och forlaget som intellektuell samlingspunkt kan knappast överskattas. En bok
kornmer ut och läses, men redan det
faktum att den signalerar att forfattaren
ifråga blir antagen och utgiven är betydelsefullt. Utgivningen skapar sitt eget
offentliga debattrum, i vilket böckerna,
deras recensioner och diskussionerna
mellan läsare utvecklas.
Sveriges stora fårlag är koncentrerade till Stockholmsregionen, med några
undantag – t ex Wiken. Ofta kornmer
dock ambitiösa satsningar på småforlag i
landsorten, där kostnaderna är lägre och
avståndet till mediavärld och beslutscentra större. Även mycket av den borgerliga opinionsbildningen är samlad till
Stockholm, med den fara får variation
och mångfald detta kan ge.
Norma. Svensk Tidskrifts läsare har
stött på namnet då och då när böcker av
SVENSK T!OSKRIFT 269
Tage Lindbom och Christian Braw anmäls – forfattare som ofta stått for den
svenska politiska debattens idekonservativa flöde. En ganska smal utgivning? Förlagsnamnet for lite vagt tanken
till pekpinnar.
– Nej, inte alls! Förlaget är döpt efter
Bellirris opera, utbristerförläggaren själv,
Åke Svenson.
Vad som från politisk Stockholmshorisont verkar vara en svag rännil visar
sig i Borås vara en bred bakström, med
kyrkodiskussion, musik, litterära sällskap, västg?tskkulturhistoria, Italien och
antiken med ett antal idepolitiska nedslag. Och si konstböcker: Åke Svenson
visar t ex en publikation med bilder av
Roland Kempe – svarta sidor från vilka
bilderna lyser.
-Tanken var att betona bilderna som
ljusbilder. Den svarta sidan efterliknar
det mörka rummet.
Åke Svenson har aldrig drivit forlag
for försörjningens skull- det inser besö-
karen lätt när han ser just denna bok.
Jätteforlaget skulle kunna ha satsat pi
den, eller deltidsf6rläggaren. I bida fallen finns andra inkomster i bakgrunden.
I Åke Svensons fall är basen den
grafiska branschen. Ett tag var han teknisk chefpi Östgöta Correspondenten. Till
Borås kom han 1959, och forvärvade
Centraltryckeriet, som nu levererar
nigra hundra tidar om iret till svenska
förlag. Men det egna forlaget skall ändi
g1l ihop, betonar Åke Svenson. Mycket
kan man ju göra själv.
– Är di bokutgivningen en följd av
erfarenheterna från tryckeribranschen?
– Nej, inte alls, det är till följd av
litteratur- och kulturintresse. De forsta
böckerna gavjag ut i början pi60-talet:
nigra sHdespel av Aron Borelius. Han
skev dock under pseudonym. Förlagsnamnet ”Normans” pi just de bokryggarna? Ja, han tyckte det sig vackert ut,
symmetriskt med ett m i mitten… Och
si spelade musikintresset en mycket stor
roll. I arkivhylloma lyser de 34 rödryggade volymerna i serien med
kompositörs-porträtt överst. Atterberg,
Alban Berg, Sjostakovitj, Stravinsky,
Puccini, Monteverdi, Haydn, Bruckner,
Schönberg, for att ta nigra. Det talas ofta
om den av kommersialism hotade kulturen; en stadig kulturpolitik sägs vara
det halmstrå som kvalificerade kulturyttringar räddas med.
-Bär sig detta verkligen? Eller är det
resultatet av kulturpolitik och kulturråd?
-Knappast… Vad kan det ha kommit
från dem? Stöd for tio böcker?
Åke Svenson tar fram liggaren och
räknar. Många titlar är det inte.
– Det där är si underligt. Det tycks
inte finnas nigon linje i besluten, och
det är knappast något att ta hänsyn till.
Statens Kulturråd är faktiskt en bedrövlig inrättning. Ta bara det att besluten
270 SVENSK TIDSKRIFT
inte behöver motiveras. Nej, en statlig
myndighet som fördelar, det fungerar
inte bra.
Hur kom cll Åke Svenson in pi den
idepolitiska utgivningen?
-Huvudsakligen via Christian Braw.
Det började med attjaggav ut Kaj Braws
kåserisamling. Genom det kom jag i
kontakt med Christian Braw, och tog
över, närBonniers inte längre vågade ge
ut hans essäer. Via honom komjagockså
i kontakt med Tage Lindbom.
En annan bekant är Sven Stolpe, vars
namn finns på några av bokryggarna,
liksom snart även sonen Staffan Stolpes.
Till den kretsen kan man även räkna Per
G Ekström, sonen till solmålaren Per
Ekström, som Strindbergporträtterade i
Röda rummet. Essäerna kommer nu ivår,
blåkopian ligger på biblioteksbordet.
– Man fir tips, förklarar Åke Svenson. En gång hade Sven Stolpe funnit
Erik Axel Karlfeldts opublicerade licentiatavhandling om Henry Fielding. ”Ett
unikt tillfålle!” inskärpte Stolpe, så stor
upplageframgång blev det kanske inte…
Norrna är över huvud taget ett
”nätverksförlag”, får att uttrycka sig
trendigt. Författarna känner gamla
Norrnaförfattare eller hör talas om Åke
Svenson, läsarnavet redan omatt Norma
finns och vad fårlaget står får. Mycket
annonseras i direktreklam. Det innebär
inte nödvändigtvis att upplagorna blir
små. En ny bok om Kyrkan, i vilken bl a
Christian Braw samlat det mesta av den
svenska inomkyrkliga diskussionen med
beröring till gammal- och högkyrkligheten, har gått ut i två omgångar vardera motsvarande ett stockholmsfårlags
normalupplaga får en fackbok. Stor upplaga planeras också får Olle Nivenius
memorarer, en annan vårbok.
-Bokhandeln? Med vissa harjag bra
kontakter, t ex med Bokiakedjan, som
köper reaböcker av mig. Men distribution genom grossisten Seelig är får dyrt
med mina produktionsvolymer.
Ett besök på t ex Gleerups i Lund
visar att åtminstone musikböckerna fir
en framträdande plats under rean.
-Men det gör naturligtvis att N orma
inte syns så väl från Stockholrns horisont, konstaterarÅke Svenson. ”Norma
– är det inte fårlaget utan marknadsfö-
ring?” undrar en kollega när intervjuaren kornnlit hem och berättar. ”Känd
från Svensk pastoraltidskrifi” hade fårläggaren sammanfattat några timmarinnan.
– Bokmässan då?
-Nej, jag var där en gång, men det
gav inte så mycket. Mina läsare hittar
mig ändå. Dessutom kolliderar den alltid med Florensresorna. Italien lärdejag
känna i Sven Stolpes sällskap. Nu åker
jag och min hustru dit varje höst.
Italienintresset märks även i utgivningen; i forskningsbibliotekens datakatalog Libris lär Norma vara det enda
fårlag som räknar kejsar Augustus till
SVENSK TIDSKRIFT 271
..
sina författare. Hans självbiografi utkom
1988 i översättning av Anders Ollfors.
Ytterligare en bok i genren blir en antologi av klassiska inskrifter fcln Rom med
samme översättare. Som markering står
den lilla marmorbysten av kejsaren högt
upp på en bokhylla i det bibliotek därjag
intervjuar Åke Svenson. Villans inomhusbassäng finns intill biblioteket, men
oanvänd och övertäckt – dold av golvet
till förlagets kontorsrum…
På spiselkransen ståringen byst, dock
något som i förstone ser ut som en
sjögrön lök av porslin.
– Borås kulturpris 1987 konstaterar
förläggaren, som på sin övriga fritid
också är djupt engagerad i stadens kulturliv och dess orkesterförening.
-Kommunen har stipendier till dem
som behöver, men behöver spara, så
priset till andra består av statyn.
Åke Svenson går raskt över till att
berätta om de kulturstipendier han själv
initierat. Borås tidning, i vilken han
också varit engagerad styrelsemedlem,
ger varje år ett kulturstipendium till
Tore Wärenstams minne till unga begåvningar på skilda kulturfålt. Inga
fånkålsplantor, utan summor på 35 000
kronor, t ex till en student från Borås vid
Musikhögskolan.
– Vi brukar följa våra stipendiater,
och det är inte ofta vi märker att vi
rnissat…
Vid samtalet med Åke Svenson blir,
märker intervjuaren, politiken inte särskilt framträdande. Samhällsperspektiv
och idedebatt finns i bakgrunden, men
är knappast förlagets kampanjtemata.
Politiken kommer snarare i dagen som
resultat och sammanfattningar av andra
kontakter, som den naturliga pendangen – ett livsfålt bland många, för att
uttrycka sig sociologiskt. Troligen är det
därför Norrna inte gör så mycket väsen
av sig på debatt- och ledarsidor. Sannolikt är det också skälet till utgivningens
uthållighet och livaktighet: Normas lä-
sekrets fortlever inte bara på grund av
gemensamt politiskt perspektiv utan
nästan mer genom det livsperspektiv i
stort man delar.
En snabb fård till stationen genom
det kulliga Borås, skrammel på rälsbuss
till Herrljunga. När tåger något senare
passerar Flen går tankarna till de Ratiokonferenser som brukar hållas på SAF:s
Yxtaholm i närheten. De senare åren
har diskussionen brukat spåra in på temat ”bristen på svensk ansvarstagande
och kulturbärande borgerlighet”. Denna
måste återuppstå, anser talare, för att ett
stabilt samhälle i jämvikt skall kunna
utvecklas. Och den måste ta sitt kulturoch samhällsansvar, inte nöja sig med
passiv konsumtion. Möjligen ligger Flen
alltför nära Stockholm för att de levande
borgerliga ideal som ändå finns i Sverige
skall synas…
272 SVENSK TIDSKR.IFT