Anders Johnson; Kommuner ska inte leka företag


1993


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ANDERS JOHNSON:
Kommuner ska inte leka
företag
När kommunal verksamhet bolagiseras är det risk att styrkan
både i demokratin och marknadsekonomin går förlorad, skriver Anders Johnson.
Hans slutsats är därför att de
verksamheter som skall utövas
under politisk ledning bör drivas
i förvaltningsform och de verksamheter där aktiebolaget är
lämpligaste form bör privatiseras.
Anders Johnson är verksam
inom Svenska Arbetsgivareföreningen och sitter i Stockholms
kommunfullmäktige för folkpartiet liberalerna.
A
ffärsorientering, bolagisering,
koncerntänkande och marknadsanpassning har blivit nyckelord i det kommunala förändringsarbetet. Det är bra att allt fler – även utanför
borgerliga kretsar – inser nödvändigheten av att förändra den offentliga sektorn
från planekonomi till marknadsekonomi.
Men det är mindre bra att många politiker
– också borgerliga – tror att man skapar
effektivitet genom kommunal affärsverksamhet och genom att omvandla kommunala förvaltningar till bolag.
Det finns i dag regler som begränsar
vad kommuner får syssla med:
• lokaliseringsprincipen, som innebär att
verksamheten skall vara knuten till
kommunområdet eller till kommunmedlemmarna,
• likställighetsprincipen, som innebär att
kommunmedlemmar inte får särbehandlas annat än i speciella fall,
• likabehandlingsprincipen, som innebär
att kommunen inte utan synnerliga skäl
får gynna någon enskild näringsidkare,
• självkostnadsprincipen, som innebär
att kommunen inte får ta ut högre avgifter än de egna kostnaderna,
• allmännytteprincipen, som innebär att
kommunen får driva näringsverksamhet bara om det sker utan vinstsyfte och
om den går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster
för kommunmedlemmarna.
Alla vet att kommuner ofta överskrider
dessa begränsningar. Särskilt vanligt är
detta i de kommunala bolagen eftersom
beslut som fattas i bolag inte kan bli före- –
mål för kommunalbesvär. Att bolagsformen utnyttjas på detta sätt är inte heller
något som döljs. Tvärtom framhålls ofta i
t ex platsannonser och pressuttalanden
att syftet med bolaget är att gå in på nya
marknader.
statsmakterna verkar inte vara intresserade av att stävja dessa lagbrott. I stället
har den borgerliga regeringen givit lokaldemokratikommitten i uppdrag att förbereda en försöksverksamhet där utrymmet
för kommunal affärsverksamhet utanför
den egna kommungränsen vidgas.
statsmakterna verkar inte vara intresserade av att stävja dessa lagbrott.
Det finns många skäl att motsätta sig
detta. Kommunen är en obligatorisk sammanslutning och det är inte rimligt att
medborgare tvingas satsa pengar på
affärsrisker. Men samtidigt är det uppenbart att en marknadsmässig affärsverksamhet inte bör vara begränsad till ett
visst geografiskt område eller till vissa
individer. Affärsverksamhet bör ha
vinstmotiv och tillåtas ta ut marknadsmässiga priser (vilket kan innebära att
priserna varierar mellan olika marknadssegment). Ett konkurrensutsatt företag
måste också få utveckla nya ideer, ta risker, lämna olönsamma marknader och
avveckla olönsam produktion.
Därför bör man inte blanda samman
offentlig verksamhet och affärsverksamhet.
Men kommunalpolitiker tycker om att
leka företagare. Och allra roligast är det
om man har ett riktigt aktiebolag. De
17
kommunägda aktiebolagen förvaltar i dag
större tillgångar än kommunerna själva.
Principiella problem
Bolagisering medför principiella problem
eftersom den innebär att offentlig verksamhet bedrivs i privaträttslig form. Risken finns att styrkan både i demokratin
och marknadsekonomin går förlorad.
Varken den demokratiska eller affärsmässiga kontrollen blir särskilt effektiv.
Det viktigaste motivet för bolagisering
är att främja effektiviteten. Men det är
möjligt att öka effektiviteten även om förvaltningsformen bibehålls. Genom delegering kan beslutsvägar kortas. Personaloch lönepolitiken kan marknadsanpassas.
Konsekvensansvar kan skapas genom
självständiga, konkurrensutsatta resultatenheter.
Men en förvaltning kan sannolikt inte
bli fullt så affärsmässigt effektiv som ett
aktiebolag. Det är inte heller önskvärt. En
del av de regler för offentlig verksamhet
som uppfattas som effektivitetshämmande, har tillkommit i syfte att främja demokratiska krav på insyn, inflytande och
kontroll.
Det finns ett värde i att även den politiskt mindre förfarne medborgaren skall
kunna göra sin stämma hörd innan beslut
fattas. Den demokratiska kontrollen i ett
bolag blir svag eftersom det inte lyder
under det offentligrättsliga regelverket
med bl a förvaltningslagen, kommunallagen och JOs tillsyn.
Aktiebolaget har skapats för att möjliggöra ägarspridning och riskbegränsning:
flera människor kan tillskjuta kapital och
deras risk begränsas till det insatta kapitalet. Men de allra flesta offentliga bolag är

18
helägda. Ägarna går ofta i borgen för bolagens upplåning och de tillskjuter kapital
om bolaget går med förlust. Därmed skapas varken ägarspridning eller riskbegränsning.
SCB:s undersökning
statistiska centralbyråns undersökning av
727 primärkommunalt ägda aktiebolag
1990 påvisade en rad indikatorer som
tyder på brister i den ekonomiska skötseln. Kommunerna ställer som ägare inte
tillräckligt hårda krav på bolagen. Ägarna
är ofta dåliga på att utnyttja de kontrollmedel – främst redovisning och revision
– som står till buds. Bolagen kan ta större
ekonomiska risker än privata företag eftersom ägarna/skattebetalarna står för
riskerna. Men även om många bolag går
dåligt, är det ytterst sällsynt att de går i
konkurs eller avvecklas på annat sätt.
Styrelsens roll är ofta oklar. Att sitta i
en bolagsstyrelse är i juridisk mening inte
ett politiskt uppdrag. styrelsen i ett offentligt ägt bolag har samma roll som i ett
privatföretag, d v s att kollektivt förvalta
förmögenheten på bästa sätt. En politisk
nämnd är ett partssammansatt organ för
konfliktlösning.
I nämnden representerar man ett politiskt parti, i styrelsen har man till uppgift
att se till att företaget sköts på bästa sätt.
En styrelseledamot har ett personligt ansvar och har ingen skyldighet att informera sitt parti om bolagets angelägenheter.
En effektiv styrelse bör vara relativt liten
och bra på att samarbeta. Dess ledamöter
bör vara professionella. En nämnd bör
vara tillräckligt stor för att spegla flera
opinioner och dess ledamöter skall vara
lekmän.
De kommunägda aktiebolagen förvaltar i dag större tillgångar än
kommunerna själva.
Lämplig utgångspunkt
Aktiebolaget är en utmärkt institution för
att tillgodose kravet på ekonomisk effektivitet. Det kan säkert komma väl till pass
för många av de verksamheter som i dag
bedrivs i förvaltningsform. Men som utgångspunkt för det kommunala förnyelsearbetet bör följande princip gälla:
De verksamheter som skall utövas under
politisk ledning, bör drivas i förvaltningsform. De verksamheter där aktiebolaget är
lämpligaste form, börprivatiseras.
Bolagisering är snarast ett sätt att bevara
eller utvidga det politiska reviret samtidigt som man får det att se ut som en privatisering.