Janerik Larsson; Varför ljuger änglarna


1993


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

VARFÖR LJUGER ÄNGLARNA?
JANERIK LARSSON
Med Berlinmurenföll också 1900-talets religiösa tro på staten. Kanske är det ett sökande efter
en ny ”trosgrund” som ligger bakom dagensflummiga modeideer. Anhängarna av dessa har
lättför önsketänkande och för attförvrida vetemkapligafakta.
Miljöns och socialpolitikens änglasång har samma syfte: att skapa ett raison d’etreför den
nya klassens plan- och förmyndarbyråkrater.
O
lof Palme muttrade en
gång 1 tiden om Alva
Myrdal att hon alltid
”sjunger med änglarna”.
Med det menade han att hon valde att ta
ställning for det opportuna, ”det radikala”, det trendriktiga.
Att i ett tufft debattläge ta strid for det
rätta med blanka vapen är en helt annan
sak.
Dagens änglar är de trendiga anhängarna av ”ekologism”, ”feminism” och
andra mer eller mindre flummiga modeideer.
Gemensamt for dessa änglarmed olika
predikotexter är att de har lätt for att
önsketänka, for att forvrida vetenskapliga fakta eller till och med fabricera helt
nya sanningar utan verklighetskontakt.
JANERIK LARSSON är itiformationsdirektör på
Svemka ArbetsgivartforetJitJgen.
Sökandet ifter en trosgrund
När jag funderat över orsakerna till så-
dant uppträdande har jag dragit slutsatsen att det är änglamas sökande efter vad
som närmast bör kallas en religiös trosgrund som är den djupaste forklaringen.
Tron forsätter inte bara berg utan ibland
också fakta.
I slutet av det tjugonde århundradet
råder en sorts troskris. Tron på staten var
1900-talets religion. Men denna tro och
dess religion, socialism/kommunism, har
svikit. Med Berlinmurens fall 1989 foll
denna religion samman – utan att riktigt
ersättas av något annat.
Men marknadsekonomin ? … kanske
någon frågar. Nej,jagtrorinte attmarknadsekonomi duger som religionssubstitut.
Marknadsekonomi är fortfarande for
många tyvärr detsamrna som konsumtionskultur och uppfattas inte i forsta
232 SvENsK TIDsKRIFT
hand som ett etiskt system. Det samhälle
som haft den starkaste dosen av marknadsekonomi, USA, har samtidigt haft
en uppslutning kring de traditionella
kyrkorna som saknar motsvarighet i resten av västvärlden.
Jag forsöker inte distansera mig från
marknadsekonomin och den ekonomiska effektivitetens logik. Liberalismens forändringsskapande – Schumpeters kreativa forstörelse – är en nödvändig forutsättning for tillväxt. Och
det är en utopi att tro att människor i ett
samhälle frivilligt väljer nolltillväxt eller
tillbaka~ng.
Men trots detta måste man ställa frå-
gan om religionens roll. I en artikelserie
i San Francisco Chronicle i juni i år
skildrades hur sökande människor skapat helt nya kyrkor, helt nya religioner
i norra Kalifornien. <Jch alltfler debattörer återvänder nu till frågan om moralens fundament.
Journalisten Bryan Appleyard har t
ex i boken ”Science and the Soul of
ModemMan” (Doubleday, New York)
tagit upp en intressant diskussion om
hur vetenskapens rationalism har forstört religion – och moral
Amitai Etzioni, socialpolitisk filosof
och professor vid George Washington
University, har nyligen skapat en kommunitaristisk rörelse vars grundläggande
skrift är ”The Spirit of Community”
(Crown, New York).
En snarlik tanke~ng, men från andra
ut~ngspunkter, fors fram av A Lawrence Chickering, Reaganmedarbetare
och grundare av San Francisco-tankesmedjan Institute for Contemporary
Studies, i ”Beyond Left and Right –
Breaking the Political Stalemate” (ICS
Press, San Francisco).
Chickeringsbok utgjorde lanseringen
av ICSs nya avläggare, Center for SelfGovemance. Bortom vänsterns toppstyrning som inte fungerar och högerns
tro på att egoismen är allt pekar Chickering på behovet av samhällsbyggande i
samforstånd.
Samma tankespår pekade W ashington Post-journalisten E J Dionne Jr ut
redan 1991 i sin bok ”Why Americans
Hate Politics”.
Den stora utmaningen
1990-talets stora utmaning är att forena
detta sökande över sekterismens konstgjorda gränsdragningar, med en omvårdnad om den radikala marknadsekonomins forändringskrav. Ty i en tid
präglad av pessimism och rädsla, är risken stor for att många lockas att lyssna
till änglarna.
Men änglama ljuger. De ljuger därfor att verkligheten inte utan rejäla forfalskrungar kan underbygga deras teser.
De falska miljöprofeterna flr dock
finna sig i en när~ngen granskning –
SVENSK TIDSKRIFT 233
itminstone amerikansk debatt – av en sådan upplevdejagsjälv närjagbodde
alltfler.
JournalistenMichael Furnento gördet
i boken ”Science under Siege: Balancing
Technology and the Environment”
(Morrow, New York). Fumento granskar en del av de mest mediauppblista
”miljöskandalema”. Det gör ockcl Dixy
Lee RayochLou Guzzoi”Environmental
Overkill-WhateverHappened to Common Sense?” (Regnery gateway, Washington DC) och Ben Bolch och Harold
Lyons i ”Apocalypse Not- Science, Economics and Environmentalism” (Cato
Institute, Washington DC). Mest hirtsliende finner jag Ronald Baileys ”EcoScam- The False Prophets ofEcological
Apocalypse” (St Martins Press, New
York).
Ettalldeles särskiltkapitelskulle kunna
ägnas den mycket omfattande debatten
kring den s k växthuseffekten. Om den
verkligen utgör ett undergingshot är
som bekant en helt öppen fråga. Robert
C Balling Jr har analyserat debatten i
”The Heated Debate – Greenhouse
Predicitions Versus Climate Reality”
(Pacific Research Institute, San Francisco).
Mediauppblåsta falsarier
Pi det socialpolitiska omcldet finns det
tyvärr fårre kritiska granskare av de inte
sällankraftigt mediauppblista falsarierna.
Det mest fascinerande exemplet på
i USA i mitten av 80-talet. Då fick
media hundratusentals, kanske miljoner
amerikaner att tro att det fanns tiotusentals ellerflerbortrövade, forsvunna barn.
Stora organisationer – säkert ekonomiskt framgingsrika – uppstod blixtsnabbt for att informera om detta problem. På mjölkpaket och cornflakespaket fanns det efterlysningar av pistått
forsvunna barn.
Jag hamnade vid ett par tillfållen i
animerade diskussionermed grannaroch
bekanta om detta fenomen somjag instinktivt betraktade med största skepsis.
Var finns fakta, fclgade jag utan att ra
nigra svar. En annan sorts verklighet
hade tagit över. Det finns i det amerikanska samhälletmed dess dynamik ständigt en stor otrygghet strax under ytan
som gör män~skor mottagliga for
skräckbudskap av det här slaget. Det är
sannolikt det som forklarar att religionen fortfarande har ett si starkt grepp
om den amerikanska nationen.
Tiotusentals barn skulle ha fmgats upp
av mördare, torterare eller pornografifabrikanter. Det trodde många. Tidningarna och TV spelade med. Det ärforst nu,
långt senare, som jag funnit en redovisning av denna magnifika bluff (i en essä i
The New Republic i juni 1993). Det
fanns barn som formellt ansigs forsvunna
eftersom de hamnat i vårdnadstvister
mellan skilda föräldrar. Det fanns då som
234 SVENSK TIDSKRIFT
alltid en del barn som rymt. Men siffrorna var dramatiskt mycket lägre och
FBI hade när hysterin var som värst
endast kunskap om sju(!) barn som var
bortrövade under verkligt mystiska
omständigheter. 7- inte 70 000.
Den mest mediauppblåsta av alla
1980-talets socialpolitiska amerikanska
sagor är dock den om de miljontals
hemlösa som skulle ha hem om det inte
vore får det faktum att USA inte har
tillräckligt mycket av hyresregleringoch
en ”stark social bostadspolitik”.
I alla tider har detta problem funnits.
Missbruk av alkohol och droger har
varit den viktigaste fårklaringen. Under
de senaste decennierna har det i USA
och får den delen i Sverige tillkommit
en faktor som skapat hemlösa människor: avinstitutionaliseringen av mentalvården.
Möjligen kan man i 1990-talets USA
också upptäcka en nyrekrytering till de
hemlösas skara som fårvisso är skrämmande. Medan forna tiders sociala problembarn oftast haft någon typ av yrkeskarriär bakom sig finns det numera en
växande grupp som går direkt till soppköken utan att passera genom yrkeslivet. De blir sannolikt permanent hjälplösa på ett nytt sätt. Det dilemma som en
omfattandesoppköksverksamhetfaktiskt
innebär kan inte bli tydligare. Charles
Murray har i sin nu klassiska ”Losing
Ground” beskrivit detta omöjliga val,
mellan en omvårdnad som skapar ett
permanent beroende å ena sidan och det
skenbart omänskliga å andra sidan: att
dra undan skyddsnätet eller åtminstone
göra det radikalt mycket mindre.
Jonathan Dann och Greg Lyon som
arbetat med undersökande journalistik
får KRON-TV i San Francisco och
som själva gjort reportage om hemlösa
barn – och hyllats får detta -beskrev i en
desillusionerad artikel i San Francisco
Chronicle i juni i år hur det nu finns
fakta får den som söker fakta.
”Änglarnas” tes om att dessa problem
kan lösas med en än generösare socialpolitik, bostadspolitik etc saknar verklighetsunderlag menar Dann och Lyon.
De hemlösa är ”skid row bums”- och
det blir till slut ofrånkomligt med en
social omsorg får dessa medmänniskor.
Men all erfarenhet visar att deras situation inte kan tas till intäkt får att fårverkliga långtgående socialpolitiska ambitioner.
90-talets ”religionsstrid”
Miljöns och socialpolitikens änglasång
har samma syfte: att skapa ett raison
d’etre får den nya klassens plan- och
fårmyndarbyråkrater.
Därfår kanske det sena 1900-talets
”religionsstrid” kommer att stå mellan å
ena sidan änglasångarna och å andra
sidan en bred koalition som med utgångspunkt i det dynamiska 1980-talets
SVENSK TIOSKRIFT 235
ekonomiskaliberalismforsökerutveckla re komplicerad i USA än i Sverige där
en samhällsgemenskap underifrån byggd toppstyrningens tradirionerärsåmycket
på frivillighet och omtanke. I ett sådant fastare förankrade. Just därfor är det så
brobyggande bortom vänster och höger viktigt att en så bred allians som möjligt
konuner man att finna deltagare med skapas. Partipolitikerna, blockpolitikens
mycket skiftande erfarenheter men med härforare kan måhända komma att stö-
en gemensam slutsats: vitala samhällen ras av en sådan ny inriktning på diskusbyggs inte genom toppstyrning. sionen -men det lilla bekymret far man
Den debatten ter sig betydligt mind- sätta sig över.
236 SVENSK TIDSKRIFT