Christian Braw; I omvälvningens centrum


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

518
av Sovjetunionen i vårt århundrade.
Ibland stör det att Johnson blir lite kategorisk på ett garnmaldags sätt och fäller
tvärsäkra värdeomdömen om personer
och förteelser, men underhållande är det
hela tiden – och lärorikt.
CHRISTIAN BRAW:
”Det modernas födelse” kan med fördel medtas som reslektyr, istället för en
roman. Den kan också läsas hemma, parallellt med annan litteratur, en liten bit i
taget. Om möjligt -läs den i original.
I omvälvningens centrum
V
:klav Havel är mer än symbolgestalten för den största omvälvning
Europa har genomgått sedan
1918, han är också en av Europas mest
betydelsefulla samhällstänkare idag. Hans
tankar kring människan, samhället och
Gud finns klart utförda redan i fängelsebreven, den viktigaste källan till kunskap
om Havels tankevärld.
V:klav Havel: Sommartankar. Norstedts
1992
Nu finns på svenska dessutom en liten
bok, Sommartankar, skriven sommaren
1991. En betydande del av framställningen ägnas nationalitetsfrågan; det är framförallt det slovakiska problemet som är
aktuellt. Men Havel ägnar sig också åt
själva den politiska mekaniken. Han uttrycker det så: ”Jag är mot partidiktatur,
d v s ett orimligt starkt inflytande från
partiernas sida … Jag föredrar tveklöst
ett majoritetsvalsystem”, vilket innebär
att väljarna väljer konkreta personer, en
för varje valkrets.
Det är emellertid inte den politiska
mekaniken, som är hans huvudintresse
utan den inre halten i samhällets anda.
Han beskriver det som att ”tanken, sanningens, det sanna ordets, samvetets och
ansvarets kraft” kan ändra på förhållandena. Han har under hela sitt liv varit utsatt för en nedgörande kritik på denna
punkt. Men verkligheten har gett honom
rätt. Den revolution han själv lett har bekräftat hans grundinställning. Han säger:
”Kommunismen besegrades av livet, tanken, den mänskliga hedern.”
Ansvaret är ett grundbegrepp för
Havel. Ansvar innebär att vi har att svara
inför någon. Vi har redovisningsskyldighet för våra liv. Ett sådant ansvar måste
vara metafysiskt förankrat, d v s det
måste ha sitt fäste utanför denna värld.
Han skriver: ”Detta ansvar framväxer
nämligen ur den medvetna eller omedvetna förvissningen att ingenting slutar med
vår död, eftersom allt registreras och utvärderas någon annanstans, någonstans
’över oss’, den plats som jag någon gång
kallat varats minne, denna oundgängliga
beståndsdel i världsordningen, naturen
och livet som de troende kallar Gud Fader och vars dom allt är underkastat.”
Denna livssyn är den innersta drivkraften i det revolutionära verk som Havel
satsat sitt liv på. Och detta innebär samtidigt att han är avvisande till varje form
ANN-SOFIE Nll..SSON:
519
av utopism: ”Av de utopister, som lovat
ett jordiskt paradis har världen de allra
värsta erfarenheter.”
Om jag satt i en svensk partistyrelse,
skulle jag arbeta för ett seminarium kring
V<iclav Havels tänkande. Vi behöver mer
av det.
Fyrahundra sidor av retorik
P
ierre Schoris nya bok lovar mer än
den kan hålla. Något övertygande
Dokument inifrån lyckas han inte
ge läsaren. Framför allt inte något dokument inifrån den förre kabinettssekreterarens tankevärld.
Pierre Schori: Dokument inifrån. Tidens
förlag 1992
I stället för att gripa tillfället att utveckla
de ideer och tankar som väl vägleder den
förre kabinettssekreteraren i hans flängande till jordens alla hörn har Schori valt
att kopiera valda delar av sin omfångsrika adressbok och publicera detta i bokform.
Uppblandat med den flödande – och
överflödiga – informationen om vilka
delar av vår världs befolkning som är
Pierre med Schori finner man retoriska
haranger av klassiskt schoriskt slag.
De av oss som har studerat Pierre
Schoris tidigare produktion har också
svårt för att hitta något nytt i faktaväg på
de fyra hundra sidorna. Det skulle vara
beskrivningen av författarens äventyrliga
flygfärder för att ta sig till Havanna. Den
internationelle socialistens liv är tydligen
spännande värre.
Man kan då ställa frågan om vad syftet
med verket är, när presentationen av nytt
material är så sparsam.
För den informationen behöver man
dock inte bläddra långt. Redan på första
sidan i förordet förklarar Schori att boken är ett försök att slå tillbaka mot hö-
gerns i hans tycke oacceptabla kritik av
den socialdemokratiska utrikespolitiken.
Kritiken från höger menar Schori
”sannolikt ingår … i ett systematiskt försök att skriva om Sveriges utrikespolitiska nutidshistoria, att i efterhand försö-
ka återerövra en tidigare förlorad debatt
och terräng” (sid 7).
Att socialdemokratin, och Schori själv,
har svårt att hantera den öppna och fria
debatt som kännetecknar ett demokra-