JanErik Larsson; Så föds ett nytt Sverige
1993
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
JANERIK IARSSON:
SÅ FÖDS ETT NYTT SVERIGE
B
jöm Ehnbrants Så föll den
svenska modellen är enkombination av bitvis riktigt
intressant politiskt samtidsreportage och en mycket reaktionär
politisk pamflett.
Blmbrant skildrar den politiska
utvecklingen under de senaste åren,
krisåren från 1988 och framåt. Han gör
tillbakablickar dels till Grängesberg åren
före, under och direkt efter andra
världskriget dels till 70- och 80-talens
politiska skeende.
Det Ehnbrant brottas med är den
reaktionära drömmen om att frysa allt
som det en gångvar, Grängesberg 1965.
Han vet att det inte är möjligt men han
kan inte överge denna dröm. Hans
framtidstro är nära noll, hans dysterhet
är kanske en god spegling av det svenska
folkets framtidsångest 1993.
Det finns stora hål i hans bok. Detta
är en politisk skrift. Företagare och
fåretagande spelar som i nästan alla
socialdemokraters (ochmångaborgerliga
politikers) verklighetsbild ingen roll alls
Så föll den svensita modellen. Björn Elmbnnt. T
Fischer & Co 1993.
medundantagforforetagandets talesman,
SAF, som i huvudsak fir ikläda sig den
forutbestämda bovrollen.
Ehnbrants ångest överarbetslösheten
är den centralt placerade politikerns.
Han har aldrig ett ögonblick, verkar det,
tänkt tanken att det ärjobben det handlar
om. Ochjobben är summan av det som
fåretagen behöver. Socialdemokraterhar
monopol på arbetslösheten. Är inte AMS
helt och hållet en socialdemokratisk
kaderorganisation? Jovisst. Men om
jobben har varken socialdemokratin eller
AMS mycket att säga. För då blir
perspektivet mikro.
Den som vill läsa en mycket mera
spännande och uppbygglig bok om
framtiden kan rekommenderas lVIrapporten Den långa vägen. Där finns de
beska recepten, men också en ljus
framtidsvision. Bilden av ett Sverige
som mår väl igen.
Så foll den svenska modellen har sina
fortjänster främst i den insiktsfulla
skildringen inifrån av socialdemokratin.
Men även kritiken av i forsta hand
moderatema är tänkvärd. Ehnbrants
känslighet for klassperspektiv och
överklassarrogans är nyttig läsning for
SVENSK TIOSKRIFT 453
1
alla borgerliga politiker- mer for vissa.
Blmbrant har vassa saker att säga om
dåligjoumalistik, hans funderingar kring
den ängsliga konformismen och bristen
på verklig debattmångfald är träffsäkra,
hans analys av blockpolitikens avigsidor
är tänkvärd. Analyserna av 80-talets
ekonomisk-politiskadebattär en orättvis
betraktelse (han bortseri så hög grad från
de låsningar som skapats och som
politiker och riksbank inte kunde bryta
sig loss ur utan mycket stora kostnader)
men visst är den tänkvärd.
Blmbrants anti-liberalism passar åtminstone inte min smak. Han har ingen
tro på individualism kombinerad med
personligt ansvar, hans bild av avregleringar är helt kolsvart men hans analys
av reglerarnas ”public choice”-agerande
saknas, han har ingen tilltro till en ung
generations formåga att tänka fritt, att
omsider skapa en egen svensk ordning
som tar fasta på både det goda från det
forflutna (t ex önskan att inte ta tillbaka
sönderslitande klassklyftor) och se en
positiv framtid utan att man släpar med
sigall gammal kollektivism och rigiditet.
Blmbrant anser t ex att den höga
svenska fackliga organisationsnivån är
ett evigtvärde sominte ”tarspelas bort”.
Nonsens. Den nivån är bara en spegel av
de formåner politikerna gett facken – i
Norge där vissa sådana formåner saknas
är organisationsnivån mycket lägre utan
att den norska nationen slitits sönder av
klasskrig.
Samforstånd om galenskaper är blott
galenskaper. Samforståndet har bara ett
värde om det duger att bygga på. Den
självklarheten har inte Blmbrant ännu
nått fram till. Det har dock många i en
yngre socialdemokratisk generation
insett. Där är man inte ute efter att vårda
partiets Leninmonument, utan att bidra
till skapandet av ett gott Sverige som är
en integrerad del i ett nytt Europa.
Kommer det att finnas svenska ledare
som förmår kommunicera en ny
framtidsbild?JagtyckernogattBlmbrant
i alltfor hög grad avskriver också dagens
centrala aktörer, Bildt och Carlsson.
Hans skildring av de två är spännande
läsning, men är hans slutsats rimlig att de
tu aldrig kan mötas? Fan tro’t.
Det är så mycket i det Blmbrant
skildrar som varit ”politiskt omöjligt”
ena sekunden for att i nästa ögonblick
vara det mest självklara. Framtiden är
oforutsägbar- och det är bra. Läs gärna
Blmbrants bok, den innehåller många
pärlor, men tro inte på hans dystra
framtidsbild!
454 SvENsK TIDSKRIFT
SÅ FÖDS ETT NYTT SVERIGE
B
jöm Ehnbrants Så föll den
svenska modellen är enkombination av bitvis riktigt
intressant politiskt samtidsreportage och en mycket reaktionär
politisk pamflett.
Blmbrant skildrar den politiska
utvecklingen under de senaste åren,
krisåren från 1988 och framåt. Han gör
tillbakablickar dels till Grängesberg åren
före, under och direkt efter andra
världskriget dels till 70- och 80-talens
politiska skeende.
Det Ehnbrant brottas med är den
reaktionära drömmen om att frysa allt
som det en gångvar, Grängesberg 1965.
Han vet att det inte är möjligt men han
kan inte överge denna dröm. Hans
framtidstro är nära noll, hans dysterhet
är kanske en god spegling av det svenska
folkets framtidsångest 1993.
Det finns stora hål i hans bok. Detta
är en politisk skrift. Företagare och
fåretagande spelar som i nästan alla
socialdemokraters (ochmångaborgerliga
politikers) verklighetsbild ingen roll alls
Så föll den svensita modellen. Björn Elmbnnt. T
Fischer & Co 1993.
medundantagforforetagandets talesman,
SAF, som i huvudsak fir ikläda sig den
forutbestämda bovrollen.
Ehnbrants ångest överarbetslösheten
är den centralt placerade politikerns.
Han har aldrig ett ögonblick, verkar det,
tänkt tanken att det ärjobben det handlar
om. Ochjobben är summan av det som
fåretagen behöver. Socialdemokraterhar
monopol på arbetslösheten. Är inte AMS
helt och hållet en socialdemokratisk
kaderorganisation? Jovisst. Men om
jobben har varken socialdemokratin eller
AMS mycket att säga. För då blir
perspektivet mikro.
Den som vill läsa en mycket mera
spännande och uppbygglig bok om
framtiden kan rekommenderas lVIrapporten Den långa vägen. Där finns de
beska recepten, men också en ljus
framtidsvision. Bilden av ett Sverige
som mår väl igen.
Så foll den svenska modellen har sina
fortjänster främst i den insiktsfulla
skildringen inifrån av socialdemokratin.
Men även kritiken av i forsta hand
moderatema är tänkvärd. Ehnbrants
känslighet for klassperspektiv och
överklassarrogans är nyttig läsning for
SVENSK TIOSKRIFT 453
1
alla borgerliga politiker- mer for vissa.
Blmbrant har vassa saker att säga om
dåligjoumalistik, hans funderingar kring
den ängsliga konformismen och bristen
på verklig debattmångfald är träffsäkra,
hans analys av blockpolitikens avigsidor
är tänkvärd. Analyserna av 80-talets
ekonomisk-politiskadebattär en orättvis
betraktelse (han bortseri så hög grad från
de låsningar som skapats och som
politiker och riksbank inte kunde bryta
sig loss ur utan mycket stora kostnader)
men visst är den tänkvärd.
Blmbrants anti-liberalism passar åtminstone inte min smak. Han har ingen
tro på individualism kombinerad med
personligt ansvar, hans bild av avregleringar är helt kolsvart men hans analys
av reglerarnas ”public choice”-agerande
saknas, han har ingen tilltro till en ung
generations formåga att tänka fritt, att
omsider skapa en egen svensk ordning
som tar fasta på både det goda från det
forflutna (t ex önskan att inte ta tillbaka
sönderslitande klassklyftor) och se en
positiv framtid utan att man släpar med
sigall gammal kollektivism och rigiditet.
Blmbrant anser t ex att den höga
svenska fackliga organisationsnivån är
ett evigtvärde sominte ”tarspelas bort”.
Nonsens. Den nivån är bara en spegel av
de formåner politikerna gett facken – i
Norge där vissa sådana formåner saknas
är organisationsnivån mycket lägre utan
att den norska nationen slitits sönder av
klasskrig.
Samforstånd om galenskaper är blott
galenskaper. Samforståndet har bara ett
värde om det duger att bygga på. Den
självklarheten har inte Blmbrant ännu
nått fram till. Det har dock många i en
yngre socialdemokratisk generation
insett. Där är man inte ute efter att vårda
partiets Leninmonument, utan att bidra
till skapandet av ett gott Sverige som är
en integrerad del i ett nytt Europa.
Kommer det att finnas svenska ledare
som förmår kommunicera en ny
framtidsbild?JagtyckernogattBlmbrant
i alltfor hög grad avskriver också dagens
centrala aktörer, Bildt och Carlsson.
Hans skildring av de två är spännande
läsning, men är hans slutsats rimlig att de
tu aldrig kan mötas? Fan tro’t.
Det är så mycket i det Blmbrant
skildrar som varit ”politiskt omöjligt”
ena sekunden for att i nästa ögonblick
vara det mest självklara. Framtiden är
oforutsägbar- och det är bra. Läs gärna
Blmbrants bok, den innehåller många
pärlor, men tro inte på hans dystra
framtidsbild!
454 SvENsK TIDSKRIFT