Mats Johansson; Den vita fläcken
1993
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
MATS JOHANSSON:
D ENVITA FLÄCKEN
M
argaretha af Ugglas
har i en artikel,
”Mänskliga rättigheter- for alla” (4/
93), beskrivit den forändring som efter
regeringsskiftet har ägt rum inom
utrikespolitiken i synenpå de mänskliga
rättigheternas betydelse. Däri har hon
rätt att Sverige inte längre ursäktarMRtillståndet i relationerna till kommunistdiktaturer på samma sätt som under
den socialistiska epoken, utan med
demokratibiståndets hjälp agerar mera
aktivt for en politisk frigörelse i uvärlden i liberal riktning.
Dock är det ont om exempel på hur
den goda viljan också har slagit igenom
i konkret forändring i våra biståndsmottagarländer. I stort forefaller biståndspolitiken att rulla på ungefår som
tidigare, prioriteringarna har konserverats. Förbättringar av MR-läget i en del
länder syns bero mera på allmänna yttre
omständigheter, t ex ekonomisk tillväxt
eller helt enkelt frånvaron av fortsatt
sovjetiskt stöd till diktaturen, än på att
biståndsgivarna verkligen har lyckats
använda biståndet som hävstång for
demokratisering.
En annan, bredare aspekt på MRläget i världen, som afUgglas inte berör
eftersom det inte direkt påverkas av
svenska insatser, är givetvis de direkta
försämringar som äger rum i de delar av
världen där statsbildningarna i anarkiska
former faller samman och inbördeskrigen leder till flyktingkaos. I den
regressiva epok som vi for närvarande
upplever motsvaras varje framgång for
demokratins och det öppna samhällets
ideerav än värre nederlagfor humanism
och civiliseradkonfliktlösning. Det ställer i sin tur ökade krav på vår utrikes-,
bistånds- och flyktingpolitik, en process
som vi dessvärre bara har sett början av.
Desto viktigare blir det att fåsta
uppmärksamheten på den vita fläcken i
diskussionen om mänskliga rättigheter,
nämligen frånvaron av forståelse for
nödvändigheten av att definiera och
aktivt verka for ekonomiska fri- och
rättigheter. Detta är ingen semantisk
lek, utan ett högst påtagligt inslag i
utvecklingen av moderna, civiliserade
SvENSK T IOs KR IFT 371
samhällen; utan en rättsordning för
marknadsekonomins fundament, blirdet
ingen marknadsekonomisk utveckling,
och därmed heller ingen demokratiutveckling innefattande politiska
rättigheter. Som all empiri visar är
ekonomiska rättigheter oupplösligt
förenade med politiska, och rätten att
idka handel och företagande central för
all ekonomisk, politisk och social
utveckling.
Denna insikt har under planhushållningsepoken varit sorgligt satt på
undantag i både utvecklingsteoretiskt
hänseende och praktisk handling i
biståndspolitiken. Biståndet användes i
flera decennier till motsatsen; under
den postkoloniala ”frigörelsen” satsades
barafrån svensk sida hundratals miljarder
på regimer som ”utvecklade” politiska
strukturer och ekonomiska system som
motverkade elleri värsta fall slog sönder
incitament för att bygga upp den fria
företagsamhet som är allt välstånds
moder, i alla länder.
Det kan tyckas abstrakt att i en tid när
samhällenjämnas med marken och hela
folkslag utsätts för etnisk utrotning
framhålla värdet av privat äganderätt,
entreprenörskap, småföretagande, privat
sparande, fri konkurrens, fri prisbildning,
fri handel, rättstrygghet och allt annat
som konstituerar marknadens tillväxtmekanismer. Men kanske ärjust denna
insikt ett av de a budskap som små-
ningom kan bryta en nedåtgående spiral
i de områden där jordens fördömda nu
slåss om allt knappare tillgångar: make
money, not war.
Till detta kan svenskt bistånd bidra.
Det vore bra om Margaretha af Ugglas
kunde a sina kollegor i regeringen med
på en diskussion om hur det skall gå till.
Hennes eget parti har i alla fall tagit ett
steg framåt genom att utveckla sin syn
påbetydelsen av ekonomiska rättigheter
i en programskrift inför partistämman i
november.
372 SVENSK TIDSKRIFT
D ENVITA FLÄCKEN
M
argaretha af Ugglas
har i en artikel,
”Mänskliga rättigheter- for alla” (4/
93), beskrivit den forändring som efter
regeringsskiftet har ägt rum inom
utrikespolitiken i synenpå de mänskliga
rättigheternas betydelse. Däri har hon
rätt att Sverige inte längre ursäktarMRtillståndet i relationerna till kommunistdiktaturer på samma sätt som under
den socialistiska epoken, utan med
demokratibiståndets hjälp agerar mera
aktivt for en politisk frigörelse i uvärlden i liberal riktning.
Dock är det ont om exempel på hur
den goda viljan också har slagit igenom
i konkret forändring i våra biståndsmottagarländer. I stort forefaller biståndspolitiken att rulla på ungefår som
tidigare, prioriteringarna har konserverats. Förbättringar av MR-läget i en del
länder syns bero mera på allmänna yttre
omständigheter, t ex ekonomisk tillväxt
eller helt enkelt frånvaron av fortsatt
sovjetiskt stöd till diktaturen, än på att
biståndsgivarna verkligen har lyckats
använda biståndet som hävstång for
demokratisering.
En annan, bredare aspekt på MRläget i världen, som afUgglas inte berör
eftersom det inte direkt påverkas av
svenska insatser, är givetvis de direkta
försämringar som äger rum i de delar av
världen där statsbildningarna i anarkiska
former faller samman och inbördeskrigen leder till flyktingkaos. I den
regressiva epok som vi for närvarande
upplever motsvaras varje framgång for
demokratins och det öppna samhällets
ideerav än värre nederlagfor humanism
och civiliseradkonfliktlösning. Det ställer i sin tur ökade krav på vår utrikes-,
bistånds- och flyktingpolitik, en process
som vi dessvärre bara har sett början av.
Desto viktigare blir det att fåsta
uppmärksamheten på den vita fläcken i
diskussionen om mänskliga rättigheter,
nämligen frånvaron av forståelse for
nödvändigheten av att definiera och
aktivt verka for ekonomiska fri- och
rättigheter. Detta är ingen semantisk
lek, utan ett högst påtagligt inslag i
utvecklingen av moderna, civiliserade
SvENSK T IOs KR IFT 371
samhällen; utan en rättsordning för
marknadsekonomins fundament, blirdet
ingen marknadsekonomisk utveckling,
och därmed heller ingen demokratiutveckling innefattande politiska
rättigheter. Som all empiri visar är
ekonomiska rättigheter oupplösligt
förenade med politiska, och rätten att
idka handel och företagande central för
all ekonomisk, politisk och social
utveckling.
Denna insikt har under planhushållningsepoken varit sorgligt satt på
undantag i både utvecklingsteoretiskt
hänseende och praktisk handling i
biståndspolitiken. Biståndet användes i
flera decennier till motsatsen; under
den postkoloniala ”frigörelsen” satsades
barafrån svensk sida hundratals miljarder
på regimer som ”utvecklade” politiska
strukturer och ekonomiska system som
motverkade elleri värsta fall slog sönder
incitament för att bygga upp den fria
företagsamhet som är allt välstånds
moder, i alla länder.
Det kan tyckas abstrakt att i en tid när
samhällenjämnas med marken och hela
folkslag utsätts för etnisk utrotning
framhålla värdet av privat äganderätt,
entreprenörskap, småföretagande, privat
sparande, fri konkurrens, fri prisbildning,
fri handel, rättstrygghet och allt annat
som konstituerar marknadens tillväxtmekanismer. Men kanske ärjust denna
insikt ett av de a budskap som små-
ningom kan bryta en nedåtgående spiral
i de områden där jordens fördömda nu
slåss om allt knappare tillgångar: make
money, not war.
Till detta kan svenskt bistånd bidra.
Det vore bra om Margaretha af Ugglas
kunde a sina kollegor i regeringen med
på en diskussion om hur det skall gå till.
Hennes eget parti har i alla fall tagit ett
steg framåt genom att utveckla sin syn
påbetydelsen av ekonomiska rättigheter
i en programskrift inför partistämman i
november.
372 SVENSK TIDSKRIFT