Beatrice Ask; Tankeväckande om skolan


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Ui lERATUR
BEATRICE ASK:
Tankeväckande om skolan
”S kola med sång och glädje” heter en
ny bok om skolan av fil dr Sven Rydenfelt, en välkänd samhällsdebattör. Med samma frimodighet som han för
ett antal år sedan hade synpunkter på den
svenska jordbrukspolitiken fäster han nu
uppmärksamheten på den svenska skolan. Rydenfelt betecknar skolan som en
socialiserad masskola och vill ha en utveckling mot små, nära skolor med pedagogiskt dugliga lärare.
Sven Rydenfelt: Skola med sång och
glädje. Timbro 1990
Att den svenska skolan uppvisar stora
brister och problem som en följd av den
socialdemokratiska utbildningspolitiken
råder ingen tvekan om. Kantigheten och
bristen på flexibilitet i regelsystemet har i
många stycken skapat en skola som hämmar kreativiten. Rydenfelts beskrivning
av hur skolan tar död på barns naturliga
kunskapstörst är lika träffande som
skrämmande. Att lösningen skulle vara
ett återskapande av ”byskolor” där barnen städar och deltar i matlagningen betvivlar jag dock. Däremot behövs ökade
möjligheter när det gäller val av ämnen
och mindre centralstyrning av skolans innehåll. Det viktiga borde vara att formulera tydliga mål för vilka resultat som ska
nås.
Vill vi åstadkomma en förändring måste vi utgå betydligt mer från den faktiska
verkligheten än vad Rydenfelt gör. Att
skapa de små enheterna också i våra stora
skolbyggnader är fullt möjligt. Att göra
eleverna mer delaktiga i praktiskt arbete
likaså. Om man går så långt som Rydenfelt gör, är dock risken att det inte
blir mycket tid kvar för det barnen
måste få lära sig i skolan. Tid är en av skolans största bristvaror.
Behållningen av ”Skola med sång och
glädje” är resonemangen om lärarrollen
och behovet av verkligt föräldrainflytande. Att en bra lärare åstadkommer underverk och en dålig motsatsen vet alla som
haft med skola att göra. I beteckningen
”en bra lärare” gömmer sig en hemlighetsfull faktor som är svår att mäta och definiera. Ideer, om hur vi ska få tillräckligt
många lärare med denna goda egenskap
är alltid välkomna. Men jag delar inte
Rydenfelts slutsats att lärarna skall fungera som ställföreträdande föräldrar i
klassen. Barn behöver både bra föräldrar
och goda lärare och det är stor skillnad på
de båda uppgifterna.
En viss fara ligger också i hans slutsats
att skolk och disciplinproblem i skolan är
elevernas revolt mot ”tvångspedagogiken”. Dagens barn och ungdomar måste
lära sig att fungera också när uppgifter är
tråkiga och mödosamma. Detta ursäktar
inte en skola som minimerat elevernas
valmöjligheter efter intresse eller förekomsten av träiga lektioner. Bristen på
variation i pedagogik och innehåll som ett
resultat av den utslätande skolpolitik som
förts tror jag emellertid är ett av skälen till
skolans problem.
”Skola med sång och glädje” är en lättläst tankeväckare. Rydenfelts samhällskritik är generell och man behöver inte
vara specialintresserad av skolfrågor för
att ha behållning av hans ideer. Den något
överromantiska synen på barnen och den
goda skolan gör dock att det är svårt att
bli arg på en del mycket märkliga påståenden i boken. Det är synd på ett så viktigt
ämne.