Dagens frågor
1991
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
L
—-DAGENS FRÄGOR
Ett elände mindre
I
en av den nya regeringens första propositioner föreslås löntagarfondernas
avskaffande. Den avveckling, som
passande nog utannonserades den 4:e oktober i regeringsförklaringen, är tänkt att
genomföras med början från årsskiftet.
Då avvecklas första till femte löntagarfondsstyrelserna och förvaltningen övergår till en särskild avvecklingsstyrelse vars
uppgift det blir att skifta ut tillgångarna
senast till halvårsskiftet 1994.
Därmed är, om icke den svenska socialismen, så åtminstone en av dess främsta
symboler på väg att bli historia.
De socialdemokratiska argumenten för
fondernas existens kom under åren att variera högst betydligt. Ena dagen var fonderna oundgängligen nödvändiga för att
förse företagen med riskkapital, den andra hängde pensionernas framtid på löntagarfondernas sköra tråd.
Med förslaget att slå ihop löntagarfonderna med AP-fonderna ville socialdemokraterna skapa bilden av ett, stort pensionskapital, och därmed skulle borgerligheten genom förslagen om avveckling
av löntagarfonderna kunna anklagas för
att nalla av pensionärernas pengar.
Det är möjligt att dessa dimridåer lurade några i valrörelsen. Men de allra flesta
vet vad det egentligen handlade om:
tvångsvis uttaxerade medel i syfte att öka
den politiska kontrollen över näringslivet.
Det rörde ingenting annat än makten över
företagen. Den röda tråden, från det sena
70-talets LO-tidningsrubrik om att ”med
fonderna tar vi över successivt” till Margot Wallströms konstaterande i slutskedet
av årets valrörelse att visst handlade det
om inflytandet i näringslivet, är tydlig nog.
Nu blir vi av med eländet och det är en
bra signal från den nya regeringen om
färdriktningen. Men likväl återstår mycket innan vi vet om regeringen inte bara är
icke-socialistisk utan också är mäktig en
fullständig avsocialisering av Sverige.
Verklig valfrihet
D
en nya regeringen kommer att införa skolpeng. Pengarna som stat
och kommun lägger på skolan
skall följa med eleven och betala utbildningen oavsett vilken skola föräldrar och
barn väljer.
Skolminister Beatrice Ask har dock i
en intervju i Svenska Dagbladet förordat
att fristående skolor inte skall få ta ut elevavgifter när skolpeng införs. Detta strider
mot iden om valfrihet mellan kommunala
och fristående skolor.
Tag t ex Franska Skolan i Stockholm.
Den ordnar lägerskola i Frankrike redan
för mdlanstadieeleverna och ämnespraktik på gymnasiet i Frankrike. Gymnasieeleverna har också möjlighet – om deras
franskkunskaper är tillräckligt goda – att
påbörja universitetsstudier i franska under gymnasietiden.
Givetvis kostar sådant extra.
Iden att ”plånboken inte skall styra valet av skola” är utmärkt, men för den skull
skall man inte förbjuda föräldrar att prioritera barnens skolgång framför annat.
Detta är inte märkvärdigare än att föräldrar har rätt att sända sina barn på feriekurs utomlands.
–
Tvätta bort skamfläckarna!
M
er än tio års kamp mot staten
för att få rätt är till ända. Med
regeringens beslut att ge Halvar
Alvgard en miljon kronor ex gratia och
dessutom avstå från anspråk på de
120 000 kronor som JK tidigare krävt av
Alvgard för kostnader under tidigare rättegångar, har moralisk om än icke juridisk
rättvisa uppnåtts.
Det var ett viktigt och ett riktigt beslut
därför att det gav upprättelse till en oförvitlig affärsman vars namn dragits i smutsen och vars affärsrörelse krossats av statens handgångne män.
Men det var också en viktig signal om
att den nya regeringen har en annan syn
på rättssäkerhet än sin företrädare. En
signal til omvärlden om att individens rättigheter går före statens anspråk och att
det finns gränser för de medel som är tilllåtna i jakten på presumtiva ekonomiska
brottslingar.
Två av de lagrum som gjorde det möjligt att behandla Alvgard så som skedde
var bevis- respektive betalningssäkringslagen. Tillkomna under mitten av 1970-
talet i ett klimat där rättssäkerhet för enskilda individer var en allt annat än prioriterad fråga, är det nu definitivt dags att
göra sig av med dessa skamfläckar på
rättssäkerhetens baner. Om den nya regeringen – och den nya justitieministern
Gun Hellsvik i synnerhet – menar allvar
med talet om rättssäkerhet bör detta ske
så fort det någonsin går.
471
Daghemsstalinism
”Barnomsorgsform skall varje
kommun få bestämma själv. Det
skall ju synas om det är en borgerlig eller socialdemokratisk kommun.”
Så uttryckte sig den socialdemokratiske kommunalpolitikern Anders Sundström i DN för en tid sedan. Anders
Sundström är ordförande i socialdemokraternas ”haverikommission”.
Uppenbarligen är han inte för några
större förändringar av den gamla politiken. Annars finns det nämligen många
väljare som numera tycker att barnomsorgen skall bestämmas av föräldrarna
och inte av kommunen och att det inte alls
skall synas på barnen om de bor i en borgerlig eller socialdemokratisk kommun.
Det kommer att dröja lång tid innan
svensk socialdemokrati inser att man
måste ifrågasätta en av sina ideologiska
hörnstenar; att man kollektivt skall bestämma över medborgarnas liv.
Skall vi börja hjälpa Östeuropa nu?
••
O
steuropas kommuniststater faller. Jubel. Sovjetunionen kollapsar. Både glädje och förtvivlan.
Alla inser att här måste västvärlden
göra en insats. Det är vårt system, marknadsekonomi och frihet, som vunnit. Då
ligger det ett stort ansvar på oss att överföra vårt kunnande.
Tänk om Östeuropa och Sovjetunionen 1985 hade frågat väst: Vad får vi för
472
stödprogram, vilken hjälp får vi, om vi
skrotar kommunismen? Om vi ger oss
utan strid? ·
Svaret hade säkert blivit: Vi måste
räkna ut vad ni behöver i know how, investeringar, i finansiell support för en
konvertibel valuta etc för att kunna transformera er till marknadsekonomier. sedan får vi sätta upp en tidsplan, som måste vara på minst lOår.
Nu säger några enstaka företagsledare
ifrån, högst talar ABB:s Percy Barnevik,
om att vi måste hjälpa Östeuropa och
Sovjetunionen. Och det på ett rejält och
konstruktivt sätt. I detta arbete ligger
Sverige sämre till än de flesta andra länder. Vi har avsatt en miljard över tre år, eller ca 300 miljoner per år. Lilla Danmark
har nyligen beslutat om ett program på
drygt två miljarder årligen, t o m Turkiet
ställer upp med betydligt mer än vad Sverige gör idag.
Hur öst-hjälpen finansieras är en sak,
nödvändigt är att insatserna blir rejäla. Då
kan vi dra med många andra väst-länder i
samma konstruktiva återuppbyggnadsarbete.
Handlingskraft, sa Bill
D
et är en rask och duglig regering
vi fått. Knappt har den hunnit
värma upp taburetterna förrän
den avger skrivelser i angelägna ämnen –
t ex om tillståndet inom hönsforskningen.
Och vi kan alla känna oss trygga. Jordbruksministern, statsrådet Olsson, har informerats om att statens jordbruksverk
kommer att anslå medel för forskning,
försök och utveckling inom området alternativ till burhållning av värphöns.
Just nu tycks det enligt Carl Bildt,
Anne Wibble, Bengt Westerberg, Alf
Svensson m fl luta mest mot ett schweiziskt system där beläggningen är 9 höns/
m2
tillgänglig yta. Det är Il dm2
/ höna och
uppfyller tydligen kraven på human (?)
hönsbehandling. Det bör också påpekas
att det också pågår ett intensivt nordiskt
samarbete på området inom ramen för en
gemensam arbetsgrupp: Nordisk Forskargrupp för Alternativ Hönshållning.
Handlingskraft var ordet, sa Bull.
—-DAGENS FRÄGOR
Ett elände mindre
I
en av den nya regeringens första propositioner föreslås löntagarfondernas
avskaffande. Den avveckling, som
passande nog utannonserades den 4:e oktober i regeringsförklaringen, är tänkt att
genomföras med början från årsskiftet.
Då avvecklas första till femte löntagarfondsstyrelserna och förvaltningen övergår till en särskild avvecklingsstyrelse vars
uppgift det blir att skifta ut tillgångarna
senast till halvårsskiftet 1994.
Därmed är, om icke den svenska socialismen, så åtminstone en av dess främsta
symboler på väg att bli historia.
De socialdemokratiska argumenten för
fondernas existens kom under åren att variera högst betydligt. Ena dagen var fonderna oundgängligen nödvändiga för att
förse företagen med riskkapital, den andra hängde pensionernas framtid på löntagarfondernas sköra tråd.
Med förslaget att slå ihop löntagarfonderna med AP-fonderna ville socialdemokraterna skapa bilden av ett, stort pensionskapital, och därmed skulle borgerligheten genom förslagen om avveckling
av löntagarfonderna kunna anklagas för
att nalla av pensionärernas pengar.
Det är möjligt att dessa dimridåer lurade några i valrörelsen. Men de allra flesta
vet vad det egentligen handlade om:
tvångsvis uttaxerade medel i syfte att öka
den politiska kontrollen över näringslivet.
Det rörde ingenting annat än makten över
företagen. Den röda tråden, från det sena
70-talets LO-tidningsrubrik om att ”med
fonderna tar vi över successivt” till Margot Wallströms konstaterande i slutskedet
av årets valrörelse att visst handlade det
om inflytandet i näringslivet, är tydlig nog.
Nu blir vi av med eländet och det är en
bra signal från den nya regeringen om
färdriktningen. Men likväl återstår mycket innan vi vet om regeringen inte bara är
icke-socialistisk utan också är mäktig en
fullständig avsocialisering av Sverige.
Verklig valfrihet
D
en nya regeringen kommer att införa skolpeng. Pengarna som stat
och kommun lägger på skolan
skall följa med eleven och betala utbildningen oavsett vilken skola föräldrar och
barn väljer.
Skolminister Beatrice Ask har dock i
en intervju i Svenska Dagbladet förordat
att fristående skolor inte skall få ta ut elevavgifter när skolpeng införs. Detta strider
mot iden om valfrihet mellan kommunala
och fristående skolor.
Tag t ex Franska Skolan i Stockholm.
Den ordnar lägerskola i Frankrike redan
för mdlanstadieeleverna och ämnespraktik på gymnasiet i Frankrike. Gymnasieeleverna har också möjlighet – om deras
franskkunskaper är tillräckligt goda – att
påbörja universitetsstudier i franska under gymnasietiden.
Givetvis kostar sådant extra.
Iden att ”plånboken inte skall styra valet av skola” är utmärkt, men för den skull
skall man inte förbjuda föräldrar att prioritera barnens skolgång framför annat.
Detta är inte märkvärdigare än att föräldrar har rätt att sända sina barn på feriekurs utomlands.
–
Tvätta bort skamfläckarna!
M
er än tio års kamp mot staten
för att få rätt är till ända. Med
regeringens beslut att ge Halvar
Alvgard en miljon kronor ex gratia och
dessutom avstå från anspråk på de
120 000 kronor som JK tidigare krävt av
Alvgard för kostnader under tidigare rättegångar, har moralisk om än icke juridisk
rättvisa uppnåtts.
Det var ett viktigt och ett riktigt beslut
därför att det gav upprättelse till en oförvitlig affärsman vars namn dragits i smutsen och vars affärsrörelse krossats av statens handgångne män.
Men det var också en viktig signal om
att den nya regeringen har en annan syn
på rättssäkerhet än sin företrädare. En
signal til omvärlden om att individens rättigheter går före statens anspråk och att
det finns gränser för de medel som är tilllåtna i jakten på presumtiva ekonomiska
brottslingar.
Två av de lagrum som gjorde det möjligt att behandla Alvgard så som skedde
var bevis- respektive betalningssäkringslagen. Tillkomna under mitten av 1970-
talet i ett klimat där rättssäkerhet för enskilda individer var en allt annat än prioriterad fråga, är det nu definitivt dags att
göra sig av med dessa skamfläckar på
rättssäkerhetens baner. Om den nya regeringen – och den nya justitieministern
Gun Hellsvik i synnerhet – menar allvar
med talet om rättssäkerhet bör detta ske
så fort det någonsin går.
471
Daghemsstalinism
”Barnomsorgsform skall varje
kommun få bestämma själv. Det
skall ju synas om det är en borgerlig eller socialdemokratisk kommun.”
Så uttryckte sig den socialdemokratiske kommunalpolitikern Anders Sundström i DN för en tid sedan. Anders
Sundström är ordförande i socialdemokraternas ”haverikommission”.
Uppenbarligen är han inte för några
större förändringar av den gamla politiken. Annars finns det nämligen många
väljare som numera tycker att barnomsorgen skall bestämmas av föräldrarna
och inte av kommunen och att det inte alls
skall synas på barnen om de bor i en borgerlig eller socialdemokratisk kommun.
Det kommer att dröja lång tid innan
svensk socialdemokrati inser att man
måste ifrågasätta en av sina ideologiska
hörnstenar; att man kollektivt skall bestämma över medborgarnas liv.
Skall vi börja hjälpa Östeuropa nu?
••
O
steuropas kommuniststater faller. Jubel. Sovjetunionen kollapsar. Både glädje och förtvivlan.
Alla inser att här måste västvärlden
göra en insats. Det är vårt system, marknadsekonomi och frihet, som vunnit. Då
ligger det ett stort ansvar på oss att överföra vårt kunnande.
Tänk om Östeuropa och Sovjetunionen 1985 hade frågat väst: Vad får vi för
472
stödprogram, vilken hjälp får vi, om vi
skrotar kommunismen? Om vi ger oss
utan strid? ·
Svaret hade säkert blivit: Vi måste
räkna ut vad ni behöver i know how, investeringar, i finansiell support för en
konvertibel valuta etc för att kunna transformera er till marknadsekonomier. sedan får vi sätta upp en tidsplan, som måste vara på minst lOår.
Nu säger några enstaka företagsledare
ifrån, högst talar ABB:s Percy Barnevik,
om att vi måste hjälpa Östeuropa och
Sovjetunionen. Och det på ett rejält och
konstruktivt sätt. I detta arbete ligger
Sverige sämre till än de flesta andra länder. Vi har avsatt en miljard över tre år, eller ca 300 miljoner per år. Lilla Danmark
har nyligen beslutat om ett program på
drygt två miljarder årligen, t o m Turkiet
ställer upp med betydligt mer än vad Sverige gör idag.
Hur öst-hjälpen finansieras är en sak,
nödvändigt är att insatserna blir rejäla. Då
kan vi dra med många andra väst-länder i
samma konstruktiva återuppbyggnadsarbete.
Handlingskraft, sa Bill
D
et är en rask och duglig regering
vi fått. Knappt har den hunnit
värma upp taburetterna förrän
den avger skrivelser i angelägna ämnen –
t ex om tillståndet inom hönsforskningen.
Och vi kan alla känna oss trygga. Jordbruksministern, statsrådet Olsson, har informerats om att statens jordbruksverk
kommer att anslå medel för forskning,
försök och utveckling inom området alternativ till burhållning av värphöns.
Just nu tycks det enligt Carl Bildt,
Anne Wibble, Bengt Westerberg, Alf
Svensson m fl luta mest mot ett schweiziskt system där beläggningen är 9 höns/
m2
tillgänglig yta. Det är Il dm2
/ höna och
uppfyller tydligen kraven på human (?)
hönsbehandling. Det bör också påpekas
att det också pågår ett intensivt nordiskt
samarbete på området inom ramen för en
gemensam arbetsgrupp: Nordisk Forskargrupp för Alternativ Hönshållning.
Handlingskraft var ordet, sa Bull.