Dagens frågor


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DAGENS FRiGOR
Ingvar slår ett slag för EG
D
ebatten om ett svenskt EG-medlemskap har äntligen kommit
igång på fullt allvar iSverige. Och
den vi har att tacka för detta är ingen
mindre än statsminister Carlsson. Genom
att skriva en så ensidigt negativ och, med
förlov sagt, svag och föga övertygande artikel om Sveriges förhållande till utvecklingen i Europa lyckades Ingvar Carlsson
med det ingen hittills lyckats med, nämligen att öppna slussarna för den tillbakahållna debatten om ett svenskt EG-medlemskap.
Efter Ingvar Carlssons inlägg har DN:s
debattredaktion fått mottaga en ström av
artiklar från partiledare, professorer,
industriledare, fackföreningsrörelsen
o s v. Alla har haft det gemensamt att de
tycker att Ingvar Carlsson har fel och att
ett EG-medlemskap är tänkbart och även
önskvärt för Sverige. Sedan varierar inställningen från Carl Bildts klara ja till
fackets än så länge mera återhållsamma
inställning.
Det står allt mera klart att socialdemokratin är på väg att förlora det moraliska övertaget i EG-debatten. Deras
hållning framstår som allt mera isolationistisk och snävt partipolitiskt inriktad.
Deras politik svarar inte längre mot det
nationella intresset och de saknar europeiskt engagemang. Socialdemokratin
som i alla tider talat om solidaritet vill inte
ta ansvar i den europeiska integrationen
som syftar till att garantera freden, friheten och välståndet för Europas folk.
En ny löntagarfond, igen …
D
en 9 maj fattade riksdagen beslut
om att inrätta ett statligt investmentbolag. Namnet blir troligen
sm-invest, och det skall ta hand om de
statliga bolagen. Istället för att industridepartementet gör så, skall ett särskilt investeringsbolag sköta detta.
Givetvis borde staten sälja ut sina bolag, men har staten nu egna företag kanske formerna för hur man sköter dessa
företag inte spelar så stor roll. Men det
nya statliga investmentbolagets verksamhet stoppar inte här.
Enligt propositionen skall staten driva
en mer aktiv industripolitik. Ett medel
skall vara det nya statliga investmentbolaget. SID-invest skall nämligen skaffa sig
nytt riskvilligt kapital på 3-5 miljarder
kronor. Det är medel som industridepartementet redan förhandlat sig fram till
med bl a lönt~garfonderna och pensionsfonderna, enligt uppgift i propositionen.
Dessa nya friska pengar skall det statliga investmentbolaget, sm-invest, använda till att köpa in staten i privata företag. Avsikten är nämligen att låta förvärva
”kontrollposter” i både börsnoterade och
onoterade bolag, enligt näringsutskottets
ordförande socialdemokraten Lennart
Pettersson. Det rör sig om poster på 10
procent, och det kallar Pettersson mycket
riktigt för ”kontrollposter”, då man kan
spärra företagens utveckling genom ett
sådant aktieinnehav.
Regeringen går vidare i kollektivistisk
riktning. Bryr sig regeringen och den socialistiska majoriteten i riksdagen inte
längre om Olof Palmes löfte om att löntagarfonderna var ”steget”?
Socialdemokraterna satsar i
Östeuropa
N
u går socialdemokraterna från
ord till handling när det gäller att
satsa på sin egen politik i Östeuropa. På olika sätt skall tydligen Östeuropa ”värvas” för den socialdemokratiska välfärdspolitiken, socialistisk demokrati är tydligen vad man vill utveckla där.
Ett sådant steg sker genom A-pressen,
som bildar bolaget A-pressen International. När det är svårt att starta och driva
socialdemokratiska tidningar i Sverige
tror A-pressen att det är lättare i Östeuropa. Där är marknaden inte övermättad,
som i vårt land.
De första områdena A-pressen skall ge
sig på är Baltikum och Polen. Allra först
gäller det Estland, där man dock inte kan
svara för sina egna satsningar. Därför går
man till staten och SIDA. TYdligen skall
svenska biståndspengar på hela 16 miljoner kronor ställas till A-pressens förfogande för en experimentsatsning i Estland.
Eftersom SIDA har krav på 20 procent
av egna insatser, så tar A-pressen en
museifårdig tryckpress med sig till Estland. Den värderas i denna satsning till 4
miljoner kronor. Egentligen har den troligen ett negativt värde, eftersom enbart
nedmontering och skrotning kostar pengar.
Detta är nog bara första steget i en satsning på Östeuropa, där vi skattebetalare
får stå för de socialistiska fiolerna. Är det
verkligen riktigt att skattepengar används
på detta sätt? Rör det sig inte om ett klart
fall av maktmissbruk?
…..___ .. – – .-··—
239
Jämlik jämmerlighet
D
en som händelsevis läste Aftonbladets debattsida en dag i maj
kunde känna unkna vindar från
svunna tider vina kring öronen.
För där kunde man ta del av en grupp
socialdemokratiska kvinnors syn på den
bilskatt som av allt att döma håller på att
införas i Stockholm.
En bilskatt är bra ur kvinnaperspektiv
eftersom den är en järnställdhetsfråga.
Jämställdheten består i att den drabbar
män som åker bil mer än kvinnor som
åker buss och tunnelbana! Hävdar (s)-
kvinnorna.
Det var ett par decennier sedan sådant
kvalificerat nonsens senast hördes. Alla
skall ha det lika, oavsett om det innebär
en försämring. Män är ett släkte för sig
och gemensam familjeekonomi existerar
inte, enligt detta sätt att resonera.
Det är modigt -ja nästan lite dumdristigt – gjort av debattörerna att ställa upp
och söka försvara Stockholms socialdemokraters dåliga förslag om nya på-
lagor på bilismen. Inte minst med tanke
på att skatten nu tycks ha glidit anstiftarna
helt ur händerna. Stockholm får inget inflytande varken över utformningen eller
intäkterna eftersom länsstyrelsen bestärnmer var man får åka och landstinget tar
hand om pengarna.
Men det gör kanske ingenting? Ty ur
socialdemokratiskt kvinnaperspektiv är
det rättvisesynpunkterna som gäller.
Strunt detsamma att vi alla har det jämmerligt, bara vi har det lika jämmerligt!
Att sedan en del – låginkomsttagare
och kvinnor – drabbas hårdare än andra
– män i leasingbilar – av den nya skatten
240
tycks inte påverka (s)-resonemanget. I
kvinnokampen för rättvisa är det som i
det militära – det är kartan som gäller hur
än terrängen ser ut.
Socialdemokraternas nya vänorter
N
är nu .socialdemokraterna skall
försöka påverka Östeuropa sker
det med olika medel. Ett går via
Arbetarrörelsens Internationella Centrum. För att detta arbete skall kunna
finansieras har man nu en stor insamling
på gång. Den kommer att ge ett gott resultat, därför att AIC kallt räknar med att
pengarna femdubblar av SIDA.
Arbetarrörelsens Internationella Centrum har nämligen ordentligt god tumme
med SIDA. De har redan fått biståndspengar för satsningar i Polen, och mycket
mer lär följa. Dock krävs en egen insats på
20 procent, och det är härigenom de insamlade medlen kan femdubblas.
På AIC arbetar nu en nyanställd person med att förmedla vänorter i Östeuropa. Men det är tydligen inte mellan östeuropeiska och svenska kommuner man
tänker sig knyta banden, utan till arbetarrörelsens lokala organisationer här i Sverige. Får man tro att det är kommuner/
städer i Östeuropa som arbetarkommuner här i Sverige ”tar hand om”?
Man undrar: Vad tycker folket i Östeuropa om denna form av politisk påverkan? En andra undran: Tänker arbetarkommunerna tala om vilka problem vi
har med den stora offentliga sektorn?
Löntagarfonder på export?
I
SSU:s tidning ”Tvärdrag” intervjuas
löntagarfondernas andlige fader Rudolf Meidner. Han är inte särskilt
optimistisk om löntagarfonderna här
hemma i Sverige. Frågan är nog körd i
botten, säger han. Vi har nått vägs ände.
Men samtidigt säger Rudolf Meidner
att de ursprungliga målen återstår att realisera. Inget har nämligen förverkligats.
Därför hänvisar han till Leif Blombergs
LO-utredning, som lär komma ibörjan på
hösten med sitt förslag, och som lär tänka
sig en ny vinstdelningsskatt
Dessutom glädjer sig Rudolf Meidner
åt att det finns stort intresse i andra länder
för kollektiva fonder. I Italien påstår han,
har en form av löntagarfonder införts för
att stödja industrialiseringen av de södra
delarna av landet. I Australien diskuteras
ett fondförslag.
Dessutom var Rudolf Meidner i
Tjeckoslovakien i våras och presenterade
”den svenska modellen”. Där fanns, enligt
Rudolf Meidner, ”ett intresse för löntagarfonder”.
Sammantaget tror Rudolf Meidner att
kollektiva fonder kommer att diskuteras
mycket i Östeuropa. Stora grupper där vill
inte släppa marknadskrafterna fria, när
planekonomierna skall omstöpas. Nog
måste man vara en väldig optimist om
man skall tro på löntagarfonder i de länder som frigjort sig från socialismens ok!?