Sture Palmgren; Har storstaden någon framtid


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

STURE PALMGREN:
Har storstaden
någon framtid?
Om man inte ger storstäderna
möjligheter att möta framtiden
och utvecklas, då har inte heller
landet någon framtid, konstaterar Sture Palmgren.
stoppa inte tillväxten i storstadsregionerna. Utnyttja i stället den livskraft som finns i våra
större städer och ge den möjlighet att spridas till större regioner. För Stockholms del gäller
det stora investeringar i infrastrukturen- bl a Österleden,
Arlandabanan och Mälardalsbanan – så att Mälardalen kan
fungera som en regional enhet.
Jur kand Sture Palmgren har
nyligen gått till näringslivet efter
många år som moderat borgarråd – bl a finansborgarråd – i
Stockholm.
I
nte i något politiskt ekonomiskt system har man lyckats hejda expansionen av storstadsregioner. Inte ens i
strikt planekonomiska länder som Sovjetunionen eller Kina- där man haft tillgång
till alla tänkbara regleringsinstrument –
har detta varit möjligt.
Såväl fattiga som rika dras till de stora
städerna, och dessutom oavsett konjukturläge. Det stora befolkningsunderlaget
gör storstaden till en intressant marknad
för ”investerare”. Är det högkonjunktur
lönar det sig allra mest att investera där
det finns en stor marknad. Är det lågkonjunktur lönar det sig åtminstone bättre att
investera där det finns många människor
än där det finns färre. Är man arbetslös
söker man sig naturligen dit där de flesta
arbetstillfällena finns. Finns det inga arbetstillfällen är det åtminstone större möjligheter att de skall dyka upp där det sker
några investeringar.
Ja, så där kan man hålla på. Det är
egentligen ganska självklart att storstadsregioner växer. Det vore betydligt svårare
att finna skäl till varför de inte gör det.
Världen över kämpar nationella krafter
för att försöka förhindra storstadstillväxten. Inte bara i planekonomiska och
socialistiska system, utan även i blandekonomiska och marknadsekonomi ka
samhällen. Skälen sägs vara uppenbara:
ett land mår inte bra av stora obalanser,
storstäderna drar arbetstillfällen och
människor från andra delar av nationen.
Utflyttningsbygderna blir utarmade.
Visst är det sant att en jämn spridning
av tillväxten över hela landet är önskvärd.
Självklart far både ekonomi och människor väl av om hela landet lever och frodas istället för enbart storstadregionerna.
Men om nu inte befolkningsunderlag och
ekonomisk tillväxt möjliggör en sådan
spridning varför skall man då stoppa tillväxten på några ställen bara för att den
inte är lika kraftig på andra. Det kan bara
leda till att landet i sin helhet förlorar.
Sverige är ett ganska litet land med sina
åtta miljoner invånare. Vi kan aldrig ensamma skapa förutsättningar för den ekonomiska tillväxt som är nödvändig för att
vi skall kunna ha en hög levnadsstandard
med bl a omsorg om sjuka och gamla, god
bostadsstandard, väl fungerande barnomsorg etc.
Det är också i det perspektivet som debatten om Sveriges framtida relationer till
den Europeiska gemenskapen skall ses.
Samarbete i Mälardalen
l det framtida Europa kommer handel
och relationer i stor utsträckning att mer
handla om relationer mellan regioner och
städer än om relationer mellan nationer.
Skall Sverige ha en möjlighet att vara
med i den utvecklingen är det vansinne att
försöka strypa utvecklingen i de regioner
om ändå kan sägas ha en rimlig möjlighet
att konkurrera med andra europeiska
regioner. Istället måste vi utnyttja den livskraft som finns i våra större städer och inrikta oss på att försöka sprida tillväxten
till en större yta runt städerna – större
regioner. Det innebär t ex att det är nödvändigt att snarast göra de infrastrukturinvesteringar som krävs. För Stockholm
och Mälardalsregionen betyder det t ex
att bygga ut Österleden, Mälardalsbanan,
Arlandabanan, Svealandsbanan och andra viktiga vägar och kommunikationer
som gör det möjligt för Mälardalen att
fungera som en regional enhet. För att åstadkomma nödvändiga investeringar och
förutsättningar för en dynamisk utveck- 107
ling krävs nytänkande bl a på två områ-
den; administration/ planering och finansieringslösningar. Det kommer aldrig att
finnas skattemedel till alla viktiga investeringar som krävs, därför är det nödvändigt att hitta nya kreativa lösningar både
när det gäller drift och investeringar. De
iqvesteringar som helt eller delvis kan drivas på affärsmässiga grunder skall också
finansieras affärsmässigt. Kopplingar till
exploateringar i anslutning till projekten
är en av flera framkomliga vägar.
För att skapa förutsättningar för en
gynnsam utveckling i Mälardalen är det
också nödvändigt att ändra på de administrativa gränser som finns idag. Länsoch landstingsindelningen härstammar i
praktiken från medeltiden och har väldigt
lite att göra med hur samhället ser ut idag.
Vi måste också acceptera att det finns
både praktiska och ekonomiska fördelar
av att myndigheter, organisationer och
företag har korta.avstånd och att det finns
betydande synergieffekter av att en huvudstadsregion samlar många av dessa
funktioner. Den hitintills drivna regionalpolitiken har knappast bidragit till att lösa
problemen. Det är visserligen sant att utlokaliseringen av statliga verk på 70-talet
innebar att 10 000 jobb flyttades från
Stockholm till andra delar av landet. Men
tillväxten i den offentliga sektorn har
också inneburit att det sedan dess skapats
10 000 nya jobb i statlig förvaltning i
Stockholm. Det är naturligtvis värt en
egen mässa vad detta har inneburit i ökade kostnader för skattebetalarna och vad
det i sin tur inneburit för svensk ekonomi.
Sanningen är väl att om man inte ger
storstäderna möjligheter att möta framtiden och utvecklas, då har inte heller landet någon framtid . ..