Carl Johan Ljungberg; Samtal med Marcin Krol


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

CARL JOHAN LJUNGBERG:
Samtal med Marcin Krol
Carl Johan Ljungberg har intervjuat chefredaktören för Res
Publica. Marcin Kro/ är både typisk och djupt atypisk som polsk
oppositionsman: katolik och
socialkonservativ, likväl individualist och skeptisk till politik.
Samtidigt tillhör han med sin intellektuella distans och sin
marknadsekonomiska orientering ett mindretal inom den brokiga polska opposition som nu
träder fram i ljuset.
Carl Johan Ljungberg är Ph D.
C
arl Johan Ljungberg: Vad är det
mest slående med det politiska
skeende som nu kan iakttas i
Polen?
Marcin Krol: Det är förutom att det
alls visat sig möjligt naturligtvis den stora
oförutsägbarheten: just detta förlopp
hade aldrig kunnat anas.
CJL: Vad väntar sig polackerna av den
nya regering som tillträtt? Är det demokrati? Kapitalism?
MK:Svaret är knappast enkelt. Det
som enar oppositionen är givetvis ledan
över kommunistregimen. Därutöver skiljer sig meningarna mycket. Intressant är
att premiärminister Tadeusz Mazowiecki,
som snarast setts som en vänsterkatolik, i
sin regering förbigått personer som företräder solidaritets gängse, välfärdsinriktade linje och djärvt valt att omge sig
med mer renodlade marknadsanhängare.
CJL: Är då en marknadsekonomi vad
polackerna önskar?
MK: Ja och nej. Glöm inte att det i
Polen inte bara finns en tradition av frihetslängtan utan också en rotad skepsis
mot många vad man kallar västerländska
värden: frihet, framsteg etc. Till detta
kommer den jämlikhetskänsla som kanske alltid finns men som ett socialistiskt
samhälle särskilt uppmuntrar. Underskatta inte den blandning av likgiltighet,
avund och ett slags hemkänsla med sakerna som de är, som kommunismen uppmuntrar. Detta är en viktig faktor när man
bedömer vad polackerna önskar av sin
nya regering.
Varje ekonomisk omvälvning ger plats
för en ny klass, en borgerlig eller entreprenörklass. Många känner instinktivt
oro för en sådan, inte minst de intellektuella hur mycket de än må ha opponerat
mot de tidigare villkoren. Därför måste de
reformer, som nu kan komma, införas
med stor takt och förståelse för den kulturella miljö som är Polen.
För att bara ta ett exempel: i dag diskuteras och införs i modifierad form individuella äganderätter. Tveklöst är sådana
avgörande för utsikten att reellt förändra
landets ekonomi. Men ännu i början av
80-talet framstod det även för öppna andar i mitt land främmande och kanske
t o m stötande att privatpersoner skulle
kunna äga företag, banker etc. En sådan
inställning tar tid att förändra.
Underskatta inte den blandning av
likgiltighet, avund och ett slags
hemkänsla med sakerna som det är,
som kommunismen uppmuntrar.
CJL: Vad har skett inom ekonomin sedan den nya regeringen kom?
MK: En del. Leninvarvet har övergått
till ett utländskt konsortium. En form av
”aktier” (med begränsad ägandetid) har
införts. Och priserna har släppts fria, i avsikt att harmonisera tillgång med efterfrågan. Ett exempel: För smör betalade
man tidigare 200 zloty. Taugusti gick smö-
ret upp till 4 000 zloty. Men i november
var det nere i 2 000 igen. Möjligen kan
folk härav dra slutsatsen att en fri marknad helt enkelt eftersträvar den prisnivå
som tillgången medger. Det finns mat,
men än så länge till höga priser.
CJL: Vad gör en regering som tillträder
på så unika villkor?
MK: Det innebär först ett personutbyte på toppnivå, där det nog går att finna
bra förmågor. Problemet uppstår på mellannivå, och på sådana områden där
51
expertkunskaper är svagt företrädda. Till
exempel lyckades man ganska lätt finna
ministrar för utbildning, men inte lika lätt
för ekonomi- och industrifrågor. På samma sätt är det svårt att finna goda företagsledare.
En särskild svårighet blir jordbruket.
Detta har under den kommunistiska regimen visserligen varit efterblivet och
omekaniserat men till stor del lämnats
ifred. Bönderna är av hävd skeptiska till
reformer eller yttre inflytanden, och kan
inte heller väntas se en privatisering och
en ny företagarklass med positiva ögon.
Minnena av det förkommunistiska, feodala Polen gör alltjämt många bönder
avoga till alla reformer som försöks utifrån.
CJL: Vad är det värsta som skulle kunna hända i dag?
MK: Kanske är det en form av förväntningarnas bankrutt. Polens ekonomiska
struktur är i dag oerhört ensidig – i exporten spelar vodka och stridsvagnar (nå-
got bättre än de sovjetiska) stor roll! Nu
väcks oerhörda förväntningar på standardförbättring, av ett slag som också i
Väst skulle ta kanske tio gånger den tid att
genomföra som polackerna förväntar sig
eller hoppas. Saneras inte ekonomin ganska snart, väntar ett missnöje och en
splittring som vore fatal för Mazowiecki
och hans kolleger. Den nya regeringen har
med sina förtjänster tyvärr hittills haft
svårt att sprida kunskap om vad den gör
och skapa förståelse härför hos den breda
allmänheten.
CJL: Själv har ni blivit ombedd att trä-
da in i regeringen men avböjt. Vad finns
det för andra sätt att bidra till Polens förändring i konstruktiv riktning?
MK: Eftersom en liberalisering som
52
jag antytt handlar lika mycket om en mentalitetsförändring som om nyorganisering
är det av vikt att långsiktigt stimulera folks
förmåga till nytänkande. Själv har jag
chans härtill genom mitt chefredaktörskap för tidningen Res Publica och genom förlaget med samma namn.
Vi ger med nästan oväntad framgång ut
västerländska frihetstänkare som Hannah
Arendt, Isaiah Berlin m fl och märker att
dessa säljer bra även för ett land där ordet
länge varit undertryckt. Själv vill jag gärna
peka på en ny bok av den polske filosofen
Ryszard Legatko, som söker nyansera bilden av den fria ekonomin och dess kulturella inflytande på samhället.
För att få in medel till Res Publica går
vi nu även ut och erbjuder opinionsunderPolens ekonomiska strukturär idag
oerhört ensidig – i exporten spelar
vodka och stridsvagnar stor roll.
sökningar, något som länge varit så gott
som omöjligt att genomföra i Polen. En av
våra första kunder är en USA-bank som
vill starta filialer i Polen.
Pärmarför inbindning av årgång 1989
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts
expedition, te! 08-667 59 55, eller genom insättning av kronor 70:- på
postgiro 7 27 44-6.